Torsten, mera borsten!

Jag ser Johan August Strindberg promenera i ett stockholmskt snöfall. Snart nog ska han återvända till Blå tornet för att jaga bort kräftan med morfin. Bibeln lägger han på bröstet ...

Av: Stefan Whilde | 09 december, 2010
Stefan Whilde

Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Maktstrukturer, identitet och genus på Scenkonstbiennalen

Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn ...

Av: Magnus Dahlerus | 07 juni, 2015
Reportage om scenkonst

Maria Anna (Nannerl) Mozart. En musikalisk begåvning, men en fotnot i historien

På Nationalmuseum i Stockholm visas sedan i slutet av september en utställning om kvinnliga konstnärer i Frankrike och Sverige mellan 1750 och 1860. Den 18 maj 2012 hade en film ...

Av: Lilian O. Montmar | 16 oktober, 2012
Musikens porträtt

Asklepieios mirakelkurer och människans behov av myter

Människan verkar ha ett grundläggande behov av att förstå världen och särskilt det som hon inte har något inflytande över. Kan hon inte logiskt förklara de faktorer som omger henne ...

Av: Lilian O. Montmar | 23 september, 2013
Kulturreportage

Bo Strömstedt  Foto: Wikipedia   CC BY SA3

”Väcka, oroa, förarga”



Bo Strömstedts frånfälle vid 87 års ålder häromveckan fick många att skriva ner sina minnen av honom. Chefredaktören på Svenska Dagbladet ägnade på midsommardagen många erkännsamma ord åt den skicklige tidningsmakaren som alltid formulerade sig med omsorg. Det var därför lite lustigt att i samma tidningsnummer i en rubrik möta den svengelska innovationen ”bettade” (från en finansanalytiker, apropå Brexit-omröstningen där det inte gick som man hade slagit vad om) och i ett långt kåseri om fotboll se meningen ”jag är fan min egen domare”. Sådant skulle inte ha sluppit genom medan SvD fortfarande höll sig med omdömesgilla korrekturläsare.

om Bo Strömstedt och Ivar Harrie


"Sverige är ett litet land som inte har råd med så många stora tidningar. Här läser alla sorters människor Expressen, kungen, generaldirektörerna, riksdagsmännen, studenterna, barnen: alla skall den varje dag attrahera på nytt. Det gör den, innehållsmässigt och publikmässigt, till en tidning som är nästan unik i världen."
Ivar Harrie

Ivar Harrie

Annons:

Inte heller skulle, kan jag tänka mig, Bo Strömstedt tillåtit det i sina spalter i den stockhomska kvällstidning som håller sig med en stingande geting som symbol och som alltid varit bra på vanvördig egenreklam: "Expressen ser allt. Tänk på det, Gud!" (ett oblygt braskande som man kanske tycker att sonen till en frikyrkopastor borde ha satt p för). I den minnesbok om Expressen som kom 1984 skrev han bland annat så här (citerat av Per Rydén i "Allmänningen, inledande studier i pressvetenskap", 1991):

"Sverige är ett litet land som inte har råd med så många stora tidningar. Här läser alla sorters människor Expressen, kungen, generaldirektörerna, riksdagsmännen, studenterna, barnen: alla skall den varje dag attrahera på nytt. Det gör den, innehållsmässigt och publikmässigt, till en tidning som är nästan unik i världen."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det var kanske att ta i, men någon sanning ligger det i orden. Om Bo Strömstedts långa tid på Expressen (kritiker 1952-60, kulturchef 1961-76, chefredaktör 1977-91) kan man läsa i hans intressanta memoarer "Löpsedeln och insidan" från 1994 där det också sägs en del om hans mentor och förebild Olle Holmberg i Lund mot slutet av 1940-talet (där tog han sin fil.kand. 1950) som var professor i litteraturhistoria med poetik som ämnet då och ett bra tag till hette. Olle Holmberg som var från Kalmar (hans bror Nils blev en mycket flitig översättare, bland annat av Thomas Mann) gjorde redan från tjugotalet sig känd för sin stilistiska briljans. Han var under många år recensent på Dagens Nyheter och var dessutom en aforistiker, fylld av den sunda skepsis som ofta kännetecknar akademiker från Lund. Han vägde alltid noga sina ord.

Av honom tog Bo Strömstedt bestående intryck. När "Den tjugonionde bokstaven", hans originella essäer om svenska språket kom 1998 kåserade han runtom i landet om den. Jag hade turen att lyssna på honom en kväll i Kalmar, i ett evenemang som slottfogden Odd Zschiedrich stod bakom (sitt fögderi skötte han så utmärkt att han sedan avancerat till kansliansvarig i Svenska Akademin). Bo Strömstedt gav prov på sitt fenomenala citatminne ur den svenska litteraturen. Kanske sjöng han också, det minns jag inte. Hursomhelst blev det en lyckad kväll. Så var han också omgiven av en publik på slottet som var med på noterna och delade hans värdebevarande syn på svenska språket.

En annorlunda inblick bakom den officiella fasaden får man om man går till ett par av hans hustru Margareta Strömstedts böcker, dels "Natten innan de hängde Ruth Ellis och andra berättelser ur mitt liv" (2006), dels "Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte" (2013). Av dem får man veta att Bo Strömstedt metod att lösa äktenskapliga konflikter ofta var att försöka tiga ihjäl dem, i ett nog dessvärre typiskt manligt mönster. Förlösningen kommer när paret råkar ut för en bilolycka och är nära döden. Jag ska nog unna mig denna sommar att läsa på nytt dessa fyra strömstedtska böcker, liksom hennes utomordentliga och delvis självbiografiska berättelsesamling "Julstädningen och döden", och hennes bok om Astrid Lindgren som hon stod nära.

"Den råa okunnighet, den likgiltighet för vår odling, den affärssvindel, som karaktäriserar våra dagars press, skulle bli ett föremål för kritik" skrev Verner von Heidenstam i ett utkast till ett manifest när Svenska Dagbladet (tack vare bankiren Ernest Thiel som inte fick mycket tack för det) 1897 hamnade i händerna på unga fräsiga kulturjournalister. Orden hade kunnat gälla också Expressen under Bo Strömstedt när han engagerade en stor mängd vassa pennor för sina spalter, som Per Olof Enquist, Anders Ehnmark, Lars Gustafsson och en uppsjö andra. Men det kunde gälla redan från tidningens start 1944, tack vare Carl Adam Nycop som visste hur dagstidningar sköttes i USA, och lundensaren Ivar Harrie.

Om honom kom för åtta år sedan en läsvärd avhandling av Kristoffer Holt: "Publicisten Ivar Harrie. Ideologi, offentlighetsdebatt och idékritik i Expressen 1944-1960" (Carlssons). Ivar Jönsson, född 1899 på gården Stora Harrie 6 på Kävlingeslätten, var klar med en lic-avhandling i Lund om politik och mytologi i Herakles-sagan 1922 och en annan i grekiska tre år senare. Då hade han tagit sig nytt efternamn efter hemgården. Ivar Harrie umgicks med en legendarisk skara kring tidningen Lundagård, bland dem Frans G. Bengtsson som han långt senare skrev en fin bok om och Hjalmar Gullberg som han översatte Aristofanes samman med, lundensiskt spexigt.

Uppbackad av Martin P:son Nilsson och Einar Löfstedt fick han stipendium till Oxford och Paris. Vägen till en professur tycktes spikrak, men han valde i stället journalistiken, under Torgny Segerstedt på GHT (dvs. Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning), blev krönikör i radion, skrev essäer i Ord och Bild, och gav ut böcker om Athenare och poeten Horatius men också i mera dagaktuella ämnen: "Tjugotalet in memoriam", "Moskva-Köpenhamn", "In i fyrtiotalet". 1940 efterträdde han Torsten Fogelqvist som kulturredaktör på Dagens Nyheter och blev fyra år senare, med Bonniers gillande, chefredaktör på den nystartade Expressen, pålitligt antinazistisk efter att som svensk lektor i Greifswald ha bevittnat Hitlers maktövertagande, i Berlin i mars 1933.

På tidningen som snabbt växte sig till Nordens största dröjde han sig kvar, mot slutet mer intresserad av att recensera teater (hans handböcker om det antika dramat och Molière är lysande) än att dras in i ideologiska drabbningar. Många sådana hade han varit invecklad i, som Kristoffer Holt noga redogör för i denna avhandling, framlagd i Linköping. Harries liberalism hade sin grund hos Viktor Rydberg och åttiotalets kulturradikaler, hans eftertänksamhet hos Kloke-Hans, filosofen Hans Larsson, och han såg den upproriske ljusbringaren Prometeus som ett ideal.

I det mesta han skrev fanns en vilja till akademisk nyansering som inte alltid uppskattades av mera tvärsäkra trätobröder som Herbert Tingsten eller Vilhelm Moberg, i debatter om rättsröta, sexualitet (kring Ivar Lo-Johanssons "Geniet"), religion och utbildningsreformer där han försvarade klassisk bildning när andra ville sopa undan latin och historia. Han var obenägen att fördöma Sovjet (som han besökt 1937, samma år som den mera kritiske Gustaf Hellström som inte nämns i avhandlingen) eller racka ner på Tredje ståndpunkten, även om han talade för en svensk anslutning till NATO.

Sydafrika besökte han redan 1949, kritisk mot apartheid tidigare än Tingsten och elva år före Per Wästberg. Holt redogör utmärkt för Ivar Harries politiska artiklar och inlägg i idédebatten och hans vilja att som publicist "väcka, oroa och förarga", men säger nästan inget om hans kulturartiklar – en uppföljning av också denna sida hos lärdomsljuset från de skånska betfälten (en sympatisk liten bok han skrev heter "Minnesgallring i betstycket") vore välkommen.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Emma Sundström

Att låta världar mötas

Jag har alltid trott att jag ska dö ung. Bär hela tiden omkring på känslan av att vara döende. Att jag överlever gör mig inte det minsta lättad, snarare förvirrad ...

Av: Emma Sundström | Gästkrönikör | 16 februari, 2017

Höjdpunkterna från musikåret 2013

Hur jag än vrider och vänder på det kommer 2013 alltid att vara täckt av den dystra hinna som Lou Reeds frånfälle lämnade efter sig. Det var som att ett ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 28 december, 2013

Den 25:e ölen

Så här efter alla helgdagar, de olika högtidsdagarna har tillsammans med lördagar och söndagar bildat en ”bombmatta” av festtillfällen (också 2013 blir så om jag räknat rätt på hur dagarna ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 04 januari, 2013

Tintins skapare Georges Remi "Hergé" blir 100 år

Tintins skapare Georges Remi "Hergé"  blir 100 år I år skulle Tintins skapare Georges Remi, mera känd som Hergé, ha fyllt 100 år. Sjöhistoriska museet i Stockholm firar med utställningen "Tintin ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Fragment av surrogatpyret V

Fragment av surrogatpyret V Hur ska man egentligen uttrycka sig, då ju detta ord själv lånar sin prägel från den skatosociologiska dyngan och helgar denna som stilmönster? Hur ska man ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 30 oktober, 2007

Ditt liv kommer bli bättre så här, sa kulturministern

Jag såg på CNN igår. De diskuterade tårtan och ministern, Makode Lindes numera världsberömda tårta och Sveriges kulturminister Lena Adelsson Liljeroth. Enligt Linde själv har alla, från Al-Jazeera och New ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 20 april, 2012

Östersjöfestivalen jubilerar

Östersjöfestivalen fyller tio år, ett initiativ av trojkan Esa-Pekka Salonen, Valery Gergiev och Michael Tydén, med den förstnämnde som konstnärlig ledare. Det är en festival med ambitioner, inte bara konstnärliga ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 01 september, 2012

Ina Sohlberg, dikter

Ina Sohlberg är 25 år och Magister i litteraturvetenskap med fokus på William Blake, Guillaume Apollinaire, Gunnar Ekelöf, André Gide och de franska surrealisterna på 1920-talet. Bor i Paris, flyttar ...

Av: Ina Sohlberg | Utopiska geografier | 12 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.