Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

TIC TAC TIC TAC

Det var 5475 dagar sen jag helt utan förvarning kraschade in i en förälskelse som inte alls var lämplig med dig. Det tog 365 dagar att sluta vara ledsen, efter ditt ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 04 juli, 2014
Gästkrönikör

Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | 23 september, 2013
Utopiska geografier

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | 13 februari, 2017
Kulturreportage

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?



Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina principer? Arsho diskuterar. 
Immanuel Kant, målning från 1700-talet

Immanuel Kant, målning från 1700-talet

Specialister från det moderna utbildningsväsendet: är de allmänbildade? Kan de i upplysningens anda tänka för sig själva? Förbannad vare Immanuel Kant som dömt människan till ett trassligt förnuft!
Coins

Coins

Kapitalet cirkulerar.

Utbildningen specialiserar. Människan alieneras. Konsten ruineras. Fyra koncisa meningar, men hör dessa samman? Detta är frågan som på tok för många söker besvara, men misslyckas. De som hör till tankeskolan att "ting-i-sig" är omvandlingsbara "ting-för-oss", har redan insett, att spörsmål om huruvida det råder samhörighet i de fyra meningarna, är oväsentligt tidsfördriv. De fyra är förvisso akter av samma produktionsskapande människa. En materialistisk hållning. En historisk varelse tecknad i förordet till kritiken av den politiska ekonomin.
"Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet..."

Är arbetare och tänkare synonymer?

Nu har västvärlden, femton år efter det nya millenniet trätt in, erfarit en kraftig finanskris efterträdd av en kraftigare återhämtning. Varuproduktionen och kapitalets cirkulationsprocess stiger raskt. Produktionen av specialistkompetensen är i högre halter än någonsin. Människoproduktionen stiger med stor marginal och dödssiffran hamnar efter. Människan är mer en arbetare än en tillbakadragen tänkare.

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina principer? Produktionen hamnar därtill i efterhand! Kapitalet nettomaximeras inte i händer på spekulativa grubblare som betänker tvillingsparadoxer och funderar på fallande äpplen eller målar smultna klockor och skriver blinda ugglor. 

Kvalitet eller kvantitet? När produktionen av de föregående tre fraserna maximeras, när människan specialiseras för kapitalets cirkulation, borde kvalitet minska och kvantitet öka. Världsekonomins huvudroll tycks få en ny aktör, där kvantiteten i alla fyra maximeras. Kvaliteten fördold i skuggan. Är dessa fyra koncisa meningar sammanhörande?

Kapitalets cirkulation måste ständigt fortgå

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"För att berika Gud måste människan bliva fattig, för att Gud skall bliva allt måste människan vara ett intet" sa det bortglömda geniet som odlade fröet som bryggade den största filosofiska dispyten mellan "Gud" och "Människa". Så talade Feuerbach.

Ersätt "Gud" med "Kapitalisten" så får du en Marxian analys. Människan dyrkar sina fantasier. Men produktionsförhållandena är inte i himlarna som "Gud", utan i konkreta förhållanden på Jord. Således kanske dyrkandet av kapitalet inte längre är i formen av ett påtagligt guldmynt utan i stället är det en påtaglig fantasi som dyrkas. Alltså: På bekostnaden av de efterföljande tre fraserna, måste det första objektet för dyrkandet - kapitalets cirkulation - ständigt fortgå.

Upplysningsidealet förändras

En specialiserad människa är specialist på sitt ämne, förhoppningsvis. Den fråga vi bör ställa oss: är en specialiserad människa, motsatsen till en allmänbildad? En ekvivalens bör inte dras, då specialiserade inom säregna ämnen kan fälla bildade omdömen inom andra områden. "Vad är upplysning?" Den frågan låter vi bli.

Det råder en högre takt av produktion. Produktionen av varor cirkulerar i ofantliga hastigheter. När allmänbildning hamnar efter för specialiseringen så sker något med upplysningsidealet. I störst del sker detta i utbildningen för praktiskt tillämpbara ämnen i marknadsekonomin. Det finns sångfåglar som visslar: praktiska humanister!

Så långt har kapitaldyrkandet gått: humanistiska bankmän! Där ser man. Essän bör ta slut här., men av optimist-hatiska skäl, (den genuina optimismen) kan den fortgå en stund till.
Allmänbildningen finns i större del i den teoretiska utbildningen. Fastän statistik kan behöva åberopas så vill författaren spekulativt hävda att det finns en starkare relation mellan den teoretiska utbildningen och allmänbildning. Den som läser filosofi, "det allra mest teoretiska" har, inte bara goda chanser att göras till åtlöje av sina medmänniskor, men besitter såväl en bredare förmåga till kritiskt tänkande och är generellt mer bildad.

Det krävs inte forskningsresultat för att dra sådana "slutsatser". Argumentet som grundar denna spekulativa slutsats finns i den filosofiska disciplinen som sådan. För studenten som vill lära sig denna disciplin är allmänbildning den rikaste mjölken för tänkandet.

Det samhälle i vilken "filosofi" bär en negativ klang (vilket är på tok för många), är oftast intimt bundet till att denna disciplin inser biogenetikens intrång eller ekologins hot. Bazarovs död som ett kall av ett nostalgiskt geni för bejakandet av status quo! Chaplins profetiska geni som ett tecken på att specialisering på bekostnad av allmänbildning ingjuter formidabla kugghjul i produktionen men hämmar människan, att Ibsens dockhem lär oss mer om kvinnans själsliv än någon filosofisk diskurs.

Grundtesen är att studenten och de "lärdas" alienation är immanent bundet till samhällets alienation. De är samma sak. Dessa studenter är morgondagens "lärda". Ett och ett halvt decennium på det nya århundradet. Det bör vara lägligt att fråga hur människan ter sig i nästa århundrade. Det tycks vara allt lägligare att fråga, inte om nästa århundrade, eller nästa decennium överhuvudtaget, än mindre nästa år, detta år, idag, igår! Det tycks vara gårdagens bortglömda spörsmål som leder dagens och morgondagens sjuka.

Kapitalet gör sina vinningar

Professorer, ni ledsagare av kunskap och tänkande: hur förklarar ni denna specialisering och den intensiva produktion av människor från institutionerna som fördömer teoretiska ämnen i plats för praktiskt-ekonomiskt utvinnbara yrken? Argumenten tycks vara att dagens ekonomi kräver det, eller, att det inte pågår någon sådan specialisering av fakulteten.

Och så gör kapitalet sina vinningar. Specialiseringen fortgår. Den konkreta analysen av världsekonomin är: färre är de rika, mer är dess rikedomar. Specialister från det moderna utbildningsväsendet: är de allmänbildade? Kan de i upplysningens anda tänka för sig själva? Förbannad vare Immanuel Kant som dömt människan till ett trassligt förnuft! Tänka för sig själv? Principfasthet? Bildning? Trodde Kant att människan tycker om att tänka? Doktorn sa att tanken är en syra som fräter hjärnan! Du dräpare av hjärnor!

Upplysningen dog i födseln. Denna "rationella varelse" som istället står och klappar händer, skjuter sitt vapen, miljoner till döds, men rikedomen och kapitalet cirkulerar!

Fyra meningar, hör de samman?

Makabra ingrepp har delat enheten

"Vara konsistent i sina uppfattningar" nämner Kant som de förnuftiga bör allra viktigast vara, ty var finns utrymme för upplysningens ideal? I teknologins och nätverkets guldålder? Principer och sammansatthet?

Den specialiserade främlingen har trängt sig in i samhällets alla hörn, från kritiserad till kritiker, inte kan vi blicka bort? Specialiseringen eller delningen, tycks falla tillbaka på en hel människa, åtminstone i kropp om inte i tanken. De är inte delbara. Den specialiserade medicinen har tillgängliggjort säreget makabra ingrepp att dela av denna helhet. De är icke delbara! En delad människa i sina föreställningar bör sannolikt om icke vara, så vilja vara delad i sina kroppsliga uttryck.

Människan är en helhet, hon är ett "ting-för-sig". Delar hon sina föreställningar och specialiserar sig, avskild, så blir hon specialiserad och avskild i sig, "inför-sig-själv". Således också inför oss andra. Människan är allt mer den delade främlingen som de sociala förhållandena och nätverken önskar av henne. Men är det inte en människa som först träder in i utbildningsväsendet för att lära sig språket som hon använder för att kommunicera sin delhet inför andra delar? "Genom att elektroniskt sammankoppla miljoner idioter tror man sig kunna avvinna dem genialitet" skrev poeten, och i undran, är författaren vilsekommen för att han läser afolyrismer? Det är "idioter" som är nyckelordet.

Spörsmål mer lägliga än någonsin

Ett kritiskt återvändande till studiet av det kapitala produktionssättet och överbyggnadens karaktär behövs, och det akut. Marx förslag på lösningar till problemen kan tas med måtta. Spörsmålen är mer lägliga än någonsin, och dessa frågor är i alla tider: forna, nu, och framtid ständigt återkommande.

"Vad är upplysning?" frågade Kant och svarade Sapere Aude! – träda ur ens omyndighet och våga vara en självständig tänkare. Denne 1700-tals tänkare hann inte uppleva tjugohundratalets intåg och Upplysning är numera ett inträde in i en kollektiv omyndighet: förmågan att inte använda sitt förnuft utan någon annans ledning: Aude Sapere!

Sammanfattning

Det råder ett förhållande mellan samhällets maximering av kapital och maximering av specialiserad kunskap. I praktiken betyder det att människan måste vara specialiserad i ett ämne, i första hand om det gynnar produktionen som sådan för kapital vinning, således bör det – eller måste påstår författaren av denna artikel – följa en nedmontering av kulturen, filosofin, och den kärna som flyter i det filosofiska, att tänka. Denna disciplin som i årtusenden diskuterat som sitt objekt: tänkandet.

En process som kräver allmänbildningen, lika som kapitalet kräver specialiseringen.
Denna nedmontering kräver den anti-bildning, den specialisering som svärmar in i fakulteterna. Maximeringen av kapitalet medför inherenta kostnader, och om det inte var som Marx förutspådde: kapitalismens fall som sådan, så blev det delvis sant med något sorts fall, människans. Det är en rimlig pakt som arbetaren tecknat med sin alienation.

Det torde finnas en relation mellan cirkulationens ständiga maximering, och förfallandet av konsten, bildningen och människan.
Detta kan förkastas som babbel. Finner du, högst ärade läsare, att konsten är i god form, att människan är hel, odelad och bildad som aldrig förr? Då ska Du trivas i din föreställning som vi småflinar åt. Men Du får det sista skrattet då Vi är Professorerna i Ditt Universitet.

Professorer från hela världen, förena er!

Arsho

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

Översätta texten eller sätta sig över texten?

Översätta texten eller sätta sig över texten? Hans Färnlöf, lektor i franska vid Mälardalens högskola, har läst språkexperimentalisten Stefan Hammaréns tolkning av Maupassants kortroman "Horla".

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 08 september, 2006

C. J. E. En novell

Vid själslivets marginaler Höststormarna sänkte sina moln över lärdomsstaden och de ogenomträngliga bolstren av spindelvävsgrå dimma gav gatorna ett sken av den psykotiska outsäglighetsmystik som färgade de Maupassants sena, av syfilistöcknet ...

Av: C. J. E. | Utopiska geografier | 03 november, 2014

Hugo von Hofmannsthal (1910) på ett fotografi av Nicola Perscheid.

Hugo von Hofmannsthal – i det inre och yttre livet

Hugo Laurenz Augusti Hofmann von Hofmannsthal (1874 -1929) var en habsburgsk författare, essäist, librettist, poet och dramatiker, under den tyska post-romantiken. En period där kanske Stefan George lyste starkast men ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2015

Den gamla världens undergång

I en av vårens böcker beskriver den franske kulturskribenten Olivier Poivre D’Arvor hur den globala erans tekniker osynligt bidrar till amerikaniseringen av världen. Men problemet förblir i slutändan en fransk ...

Av: Jonas Elvander | Essäer om litteratur & böcker | 06 augusti, 2011

Utdrag ur romanen Orolig ordning av Andreas Åberg

Illustration: Edda Erik drömmer att det ringer på dörren till hans lägenhet när det är mitt i natten. Han tar sin papperskniv ur pennburken på skrivbordet, för att skydda ...

Av: Andreas Åberg | Utopiska geografier | 05 november, 2008

Pippin Barr och Marina Abramovic Institute – Dataspel om performance

Med spelet ”The Artist Is Present” fick Pippin Barr internationell uppmärksamhet både i konst- och dataspelsvärlden. Spelet handlade om Marina Abramovic performance på MOMA i New York 2010. En performance ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts