Att förstå ”med” sig själv. Om Sapfo och Alkaios

”Eros skakar mig motståndslöst än en gång –ljuvligt stingande, obetvingliga djur!”(Sapfo) Kan en liten bok som innehåller fragment från en tid utanför tiden alstra i mig samma darrning som jag känner ...

Av: Guido Zeccola | 20 april, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Det omöjliga

  Det omöjliga Simone Weils helgonliknande leverne är ständigt aktuellt stoff för inspiration och diskussion. Minst lika viktigt är dock hennes filosofiska och politiska gärning. Mårten Björk försöker därför ta fasta ...

Av: Mårten Björk | 23 oktober, 2007
Essäer om samhället

En Konsertupplevelse utöver det vanliga

 Stockholm, Drottningholms slottsteater, 6-10 juni Stockholm early music festival 2012 Det har under denna vecka varit ett mycket ambitiöst program med vad som kallas tidig musik, en term som är mina ögon ...

Av: Alexander Sanchez, Jessika Ahlström | 17 juni, 2012
Musikens porträtt

Kulturförbittring

Att bilda kultur är att lära sig att förnimma den associativa undertexten mellan: bokstäver, ordens ideogram, text, fotografier, andra bilder, sysslor eller artefakter i detta syfte. Syfte definieras som mellanmänsklighet ...

Av: Freke Räihä | 08 oktober, 2010
Essäer

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?



Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina principer? Arsho diskuterar. 
Immanuel Kant, målning från 1700-talet

Immanuel Kant, målning från 1700-talet

Specialister från det moderna utbildningsväsendet: är de allmänbildade? Kan de i upplysningens anda tänka för sig själva? Förbannad vare Immanuel Kant som dömt människan till ett trassligt förnuft!
Coins

Coins

Kapitalet cirkulerar.

Utbildningen specialiserar. Människan alieneras. Konsten ruineras. Fyra koncisa meningar, men hör dessa samman? Detta är frågan som på tok för många söker besvara, men misslyckas. De som hör till tankeskolan att "ting-i-sig" är omvandlingsbara "ting-för-oss", har redan insett, att spörsmål om huruvida det råder samhörighet i de fyra meningarna, är oväsentligt tidsfördriv. De fyra är förvisso akter av samma produktionsskapande människa. En materialistisk hållning. En historisk varelse tecknad i förordet till kritiken av den politiska ekonomin.
"Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet..."

Är arbetare och tänkare synonymer?

Nu har västvärlden, femton år efter det nya millenniet trätt in, erfarit en kraftig finanskris efterträdd av en kraftigare återhämtning. Varuproduktionen och kapitalets cirkulationsprocess stiger raskt. Produktionen av specialistkompetensen är i högre halter än någonsin. Människoproduktionen stiger med stor marginal och dödssiffran hamnar efter. Människan är mer en arbetare än en tillbakadragen tänkare.

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina principer? Produktionen hamnar därtill i efterhand! Kapitalet nettomaximeras inte i händer på spekulativa grubblare som betänker tvillingsparadoxer och funderar på fallande äpplen eller målar smultna klockor och skriver blinda ugglor. 

Kvalitet eller kvantitet? När produktionen av de föregående tre fraserna maximeras, när människan specialiseras för kapitalets cirkulation, borde kvalitet minska och kvantitet öka. Världsekonomins huvudroll tycks få en ny aktör, där kvantiteten i alla fyra maximeras. Kvaliteten fördold i skuggan. Är dessa fyra koncisa meningar sammanhörande?

Kapitalets cirkulation måste ständigt fortgå

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"För att berika Gud måste människan bliva fattig, för att Gud skall bliva allt måste människan vara ett intet" sa det bortglömda geniet som odlade fröet som bryggade den största filosofiska dispyten mellan "Gud" och "Människa". Så talade Feuerbach.

Ersätt "Gud" med "Kapitalisten" så får du en Marxian analys. Människan dyrkar sina fantasier. Men produktionsförhållandena är inte i himlarna som "Gud", utan i konkreta förhållanden på Jord. Således kanske dyrkandet av kapitalet inte längre är i formen av ett påtagligt guldmynt utan i stället är det en påtaglig fantasi som dyrkas. Alltså: På bekostnaden av de efterföljande tre fraserna, måste det första objektet för dyrkandet - kapitalets cirkulation - ständigt fortgå.

Upplysningsidealet förändras

En specialiserad människa är specialist på sitt ämne, förhoppningsvis. Den fråga vi bör ställa oss: är en specialiserad människa, motsatsen till en allmänbildad? En ekvivalens bör inte dras, då specialiserade inom säregna ämnen kan fälla bildade omdömen inom andra områden. "Vad är upplysning?" Den frågan låter vi bli.

Det råder en högre takt av produktion. Produktionen av varor cirkulerar i ofantliga hastigheter. När allmänbildning hamnar efter för specialiseringen så sker något med upplysningsidealet. I störst del sker detta i utbildningen för praktiskt tillämpbara ämnen i marknadsekonomin. Det finns sångfåglar som visslar: praktiska humanister!

Så långt har kapitaldyrkandet gått: humanistiska bankmän! Där ser man. Essän bör ta slut här., men av optimist-hatiska skäl, (den genuina optimismen) kan den fortgå en stund till.
Allmänbildningen finns i större del i den teoretiska utbildningen. Fastän statistik kan behöva åberopas så vill författaren spekulativt hävda att det finns en starkare relation mellan den teoretiska utbildningen och allmänbildning. Den som läser filosofi, "det allra mest teoretiska" har, inte bara goda chanser att göras till åtlöje av sina medmänniskor, men besitter såväl en bredare förmåga till kritiskt tänkande och är generellt mer bildad.

Det krävs inte forskningsresultat för att dra sådana "slutsatser". Argumentet som grundar denna spekulativa slutsats finns i den filosofiska disciplinen som sådan. För studenten som vill lära sig denna disciplin är allmänbildning den rikaste mjölken för tänkandet.

Det samhälle i vilken "filosofi" bär en negativ klang (vilket är på tok för många), är oftast intimt bundet till att denna disciplin inser biogenetikens intrång eller ekologins hot. Bazarovs död som ett kall av ett nostalgiskt geni för bejakandet av status quo! Chaplins profetiska geni som ett tecken på att specialisering på bekostnad av allmänbildning ingjuter formidabla kugghjul i produktionen men hämmar människan, att Ibsens dockhem lär oss mer om kvinnans själsliv än någon filosofisk diskurs.

Grundtesen är att studenten och de "lärdas" alienation är immanent bundet till samhällets alienation. De är samma sak. Dessa studenter är morgondagens "lärda". Ett och ett halvt decennium på det nya århundradet. Det bör vara lägligt att fråga hur människan ter sig i nästa århundrade. Det tycks vara allt lägligare att fråga, inte om nästa århundrade, eller nästa decennium överhuvudtaget, än mindre nästa år, detta år, idag, igår! Det tycks vara gårdagens bortglömda spörsmål som leder dagens och morgondagens sjuka.

Kapitalet gör sina vinningar

Professorer, ni ledsagare av kunskap och tänkande: hur förklarar ni denna specialisering och den intensiva produktion av människor från institutionerna som fördömer teoretiska ämnen i plats för praktiskt-ekonomiskt utvinnbara yrken? Argumenten tycks vara att dagens ekonomi kräver det, eller, att det inte pågår någon sådan specialisering av fakulteten.

Och så gör kapitalet sina vinningar. Specialiseringen fortgår. Den konkreta analysen av världsekonomin är: färre är de rika, mer är dess rikedomar. Specialister från det moderna utbildningsväsendet: är de allmänbildade? Kan de i upplysningens anda tänka för sig själva? Förbannad vare Immanuel Kant som dömt människan till ett trassligt förnuft! Tänka för sig själv? Principfasthet? Bildning? Trodde Kant att människan tycker om att tänka? Doktorn sa att tanken är en syra som fräter hjärnan! Du dräpare av hjärnor!

Upplysningen dog i födseln. Denna "rationella varelse" som istället står och klappar händer, skjuter sitt vapen, miljoner till döds, men rikedomen och kapitalet cirkulerar!

Fyra meningar, hör de samman?

Makabra ingrepp har delat enheten

"Vara konsistent i sina uppfattningar" nämner Kant som de förnuftiga bör allra viktigast vara, ty var finns utrymme för upplysningens ideal? I teknologins och nätverkets guldålder? Principer och sammansatthet?

Den specialiserade främlingen har trängt sig in i samhällets alla hörn, från kritiserad till kritiker, inte kan vi blicka bort? Specialiseringen eller delningen, tycks falla tillbaka på en hel människa, åtminstone i kropp om inte i tanken. De är inte delbara. Den specialiserade medicinen har tillgängliggjort säreget makabra ingrepp att dela av denna helhet. De är icke delbara! En delad människa i sina föreställningar bör sannolikt om icke vara, så vilja vara delad i sina kroppsliga uttryck.

Människan är en helhet, hon är ett "ting-för-sig". Delar hon sina föreställningar och specialiserar sig, avskild, så blir hon specialiserad och avskild i sig, "inför-sig-själv". Således också inför oss andra. Människan är allt mer den delade främlingen som de sociala förhållandena och nätverken önskar av henne. Men är det inte en människa som först träder in i utbildningsväsendet för att lära sig språket som hon använder för att kommunicera sin delhet inför andra delar? "Genom att elektroniskt sammankoppla miljoner idioter tror man sig kunna avvinna dem genialitet" skrev poeten, och i undran, är författaren vilsekommen för att han läser afolyrismer? Det är "idioter" som är nyckelordet.

Spörsmål mer lägliga än någonsin

Ett kritiskt återvändande till studiet av det kapitala produktionssättet och överbyggnadens karaktär behövs, och det akut. Marx förslag på lösningar till problemen kan tas med måtta. Spörsmålen är mer lägliga än någonsin, och dessa frågor är i alla tider: forna, nu, och framtid ständigt återkommande.

"Vad är upplysning?" frågade Kant och svarade Sapere Aude! – träda ur ens omyndighet och våga vara en självständig tänkare. Denne 1700-tals tänkare hann inte uppleva tjugohundratalets intåg och Upplysning är numera ett inträde in i en kollektiv omyndighet: förmågan att inte använda sitt förnuft utan någon annans ledning: Aude Sapere!

Sammanfattning

Det råder ett förhållande mellan samhällets maximering av kapital och maximering av specialiserad kunskap. I praktiken betyder det att människan måste vara specialiserad i ett ämne, i första hand om det gynnar produktionen som sådan för kapital vinning, således bör det – eller måste påstår författaren av denna artikel – följa en nedmontering av kulturen, filosofin, och den kärna som flyter i det filosofiska, att tänka. Denna disciplin som i årtusenden diskuterat som sitt objekt: tänkandet.

En process som kräver allmänbildningen, lika som kapitalet kräver specialiseringen.
Denna nedmontering kräver den anti-bildning, den specialisering som svärmar in i fakulteterna. Maximeringen av kapitalet medför inherenta kostnader, och om det inte var som Marx förutspådde: kapitalismens fall som sådan, så blev det delvis sant med något sorts fall, människans. Det är en rimlig pakt som arbetaren tecknat med sin alienation.

Det torde finnas en relation mellan cirkulationens ständiga maximering, och förfallandet av konsten, bildningen och människan.
Detta kan förkastas som babbel. Finner du, högst ärade läsare, att konsten är i god form, att människan är hel, odelad och bildad som aldrig förr? Då ska Du trivas i din föreställning som vi småflinar åt. Men Du får det sista skrattet då Vi är Professorerna i Ditt Universitet.

Professorer från hela världen, förena er!

Arsho

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Klimat eller vårdkvalitet när Sahlgrenska stänger psykiatriskt akutintag

Slänger mig mot tidningsstället, inte för att Göteborgs-Posten är min främsta preferens men en gratis tidning är trots allt en gratis tidning. "Hårdare klimat för psyksjuka" skriker framsidans huvudrubrik (2010-05-03) ...

Av: Linda Bönström | Reportage om politik & samhälle | 09 maj, 2010

Släpp inte fan över bron!

Släpp inte fan över bron! Ann Hingström träffar Hans Alfredson.    Hans Alfredson, foto: Julia Peirone/W&W Två fullvuxna män med akademisk bakgrund och smak för det burleska slår sig alltså ihop och ...

Av: Ann Hingström | Scenkonstens porträtt | 12 januari, 2007

Thomas Middleton  Foto Wikipedia Public domain

En Shakespeares jämlike

Det är ett väldigt ståhej kring Shakespeares 400-årsjubileum. Hans samtida kollegor som Christopher Marlowe och Ben Johnson står helt i skuggan av honom. Och så har vi Thomas Middleton (1570-1627) ...

Av: Bertil Falk | Litteraturens porträtt | 27 juli, 2017

Bruno K Öijer reciterar

När Bruno K Öijer träder fram på scenen på Södra teatern i Stockholm vet applåderna inga gränser. Och finns det ett tema för denna kväll så är det just att ...

Av: Tomas Nilsson | Litteraturens porträtt | 17 mars, 2009

Det svenska deckaråret 2008

År 2009, dags för ett nytt deckarår men innan Bengt Eriksson börjar läsa och skriva om årets nya deckare - föreslår han några anteckningar om året som gick. Bästa svenska deckare ...

Av: Bengt Eriksson | Kulturreportage | 09 januari, 2009

Hildegard von Bingen ─ Rhenlandets Sibylla

Under medeltiden levde ett stort antal märkliga kvinnor som i dikt eller drama i uppenbarelser eller brev framför sin kärlek till Gud och sina medmänniskor. De talar om sin förundran ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 26 oktober, 2009

Intervju med Alessia Niccolucci

Alessia Niccolucci är en begåvad italiensk ung författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon tycks ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men hon ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2011

En tyrann i tiden – Re Orso på Opera Comique

Det finns många sätt att börja en opera på. Det behöver inte vara med ouvertyren, även om det är det vanligaste. Ouvertyren kan man dessutom lägga i slutet av operan ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 26 maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.