Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Träff

Den 15-årige Kipland Kinkel från Thurston High sköt sin pappa till döds och för att skona mamman från sorgen sköt han även henne, varsamt med ett skott i huvudet och ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 september, 2013
Gästkrönikör

Tankar kring Marmorklipporna

Ernst Jünger gjorde sin debut som författare redan 1929 med krigsskildringen I stålstormen, och levde och verkade ända fram till 1998. Hans skrivande präglas genomgående av en distanserad hållning till ...

Av: Tobias Harding | 17 december, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Nietzsche av Munch beskuren

Nietzsche, postmodernismen och högern

Jag skall börja med påståendet, att jag egentligen inte tycker att det är vettigt att läsa Nietzsche filosofiskt. En sådan läsning tar bort vad som finns av värde där – ...

Av: Simon O. Pettersson | 26 Maj, 2017
Agora - filosofiska essäer

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?



Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina principer? Arsho diskuterar. 
Immanuel Kant, målning från 1700-talet

Immanuel Kant, målning från 1700-talet

Specialister från det moderna utbildningsväsendet: är de allmänbildade? Kan de i upplysningens anda tänka för sig själva? Förbannad vare Immanuel Kant som dömt människan till ett trassligt förnuft!
Coins

Coins

Kapitalet cirkulerar.

Utbildningen specialiserar. Människan alieneras. Konsten ruineras. Fyra koncisa meningar, men hör dessa samman? Detta är frågan som på tok för många söker besvara, men misslyckas. De som hör till tankeskolan att "ting-i-sig" är omvandlingsbara "ting-för-oss", har redan insett, att spörsmål om huruvida det råder samhörighet i de fyra meningarna, är oväsentligt tidsfördriv. De fyra är förvisso akter av samma produktionsskapande människa. En materialistisk hållning. En historisk varelse tecknad i förordet till kritiken av den politiska ekonomin.
"Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet..."

Är arbetare och tänkare synonymer?

Nu har västvärlden, femton år efter det nya millenniet trätt in, erfarit en kraftig finanskris efterträdd av en kraftigare återhämtning. Varuproduktionen och kapitalets cirkulationsprocess stiger raskt. Produktionen av specialistkompetensen är i högre halter än någonsin. Människoproduktionen stiger med stor marginal och dödssiffran hamnar efter. Människan är mer en arbetare än en tillbakadragen tänkare.

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina principer? Produktionen hamnar därtill i efterhand! Kapitalet nettomaximeras inte i händer på spekulativa grubblare som betänker tvillingsparadoxer och funderar på fallande äpplen eller målar smultna klockor och skriver blinda ugglor. 

Kvalitet eller kvantitet? När produktionen av de föregående tre fraserna maximeras, när människan specialiseras för kapitalets cirkulation, borde kvalitet minska och kvantitet öka. Världsekonomins huvudroll tycks få en ny aktör, där kvantiteten i alla fyra maximeras. Kvaliteten fördold i skuggan. Är dessa fyra koncisa meningar sammanhörande?

Kapitalets cirkulation måste ständigt fortgå

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"För att berika Gud måste människan bliva fattig, för att Gud skall bliva allt måste människan vara ett intet" sa det bortglömda geniet som odlade fröet som bryggade den största filosofiska dispyten mellan "Gud" och "Människa". Så talade Feuerbach.

Ersätt "Gud" med "Kapitalisten" så får du en Marxian analys. Människan dyrkar sina fantasier. Men produktionsförhållandena är inte i himlarna som "Gud", utan i konkreta förhållanden på Jord. Således kanske dyrkandet av kapitalet inte längre är i formen av ett påtagligt guldmynt utan i stället är det en påtaglig fantasi som dyrkas. Alltså: På bekostnaden av de efterföljande tre fraserna, måste det första objektet för dyrkandet - kapitalets cirkulation - ständigt fortgå.

Upplysningsidealet förändras

En specialiserad människa är specialist på sitt ämne, förhoppningsvis. Den fråga vi bör ställa oss: är en specialiserad människa, motsatsen till en allmänbildad? En ekvivalens bör inte dras, då specialiserade inom säregna ämnen kan fälla bildade omdömen inom andra områden. "Vad är upplysning?" Den frågan låter vi bli.

Det råder en högre takt av produktion. Produktionen av varor cirkulerar i ofantliga hastigheter. När allmänbildning hamnar efter för specialiseringen så sker något med upplysningsidealet. I störst del sker detta i utbildningen för praktiskt tillämpbara ämnen i marknadsekonomin. Det finns sångfåglar som visslar: praktiska humanister!

Så långt har kapitaldyrkandet gått: humanistiska bankmän! Där ser man. Essän bör ta slut här., men av optimist-hatiska skäl, (den genuina optimismen) kan den fortgå en stund till.
Allmänbildningen finns i större del i den teoretiska utbildningen. Fastän statistik kan behöva åberopas så vill författaren spekulativt hävda att det finns en starkare relation mellan den teoretiska utbildningen och allmänbildning. Den som läser filosofi, "det allra mest teoretiska" har, inte bara goda chanser att göras till åtlöje av sina medmänniskor, men besitter såväl en bredare förmåga till kritiskt tänkande och är generellt mer bildad.

Det krävs inte forskningsresultat för att dra sådana "slutsatser". Argumentet som grundar denna spekulativa slutsats finns i den filosofiska disciplinen som sådan. För studenten som vill lära sig denna disciplin är allmänbildning den rikaste mjölken för tänkandet.

Det samhälle i vilken "filosofi" bär en negativ klang (vilket är på tok för många), är oftast intimt bundet till att denna disciplin inser biogenetikens intrång eller ekologins hot. Bazarovs död som ett kall av ett nostalgiskt geni för bejakandet av status quo! Chaplins profetiska geni som ett tecken på att specialisering på bekostnad av allmänbildning ingjuter formidabla kugghjul i produktionen men hämmar människan, att Ibsens dockhem lär oss mer om kvinnans själsliv än någon filosofisk diskurs.

Grundtesen är att studenten och de "lärdas" alienation är immanent bundet till samhällets alienation. De är samma sak. Dessa studenter är morgondagens "lärda". Ett och ett halvt decennium på det nya århundradet. Det bör vara lägligt att fråga hur människan ter sig i nästa århundrade. Det tycks vara allt lägligare att fråga, inte om nästa århundrade, eller nästa decennium överhuvudtaget, än mindre nästa år, detta år, idag, igår! Det tycks vara gårdagens bortglömda spörsmål som leder dagens och morgondagens sjuka.

Kapitalet gör sina vinningar

Professorer, ni ledsagare av kunskap och tänkande: hur förklarar ni denna specialisering och den intensiva produktion av människor från institutionerna som fördömer teoretiska ämnen i plats för praktiskt-ekonomiskt utvinnbara yrken? Argumenten tycks vara att dagens ekonomi kräver det, eller, att det inte pågår någon sådan specialisering av fakulteten.

Och så gör kapitalet sina vinningar. Specialiseringen fortgår. Den konkreta analysen av världsekonomin är: färre är de rika, mer är dess rikedomar. Specialister från det moderna utbildningsväsendet: är de allmänbildade? Kan de i upplysningens anda tänka för sig själva? Förbannad vare Immanuel Kant som dömt människan till ett trassligt förnuft! Tänka för sig själv? Principfasthet? Bildning? Trodde Kant att människan tycker om att tänka? Doktorn sa att tanken är en syra som fräter hjärnan! Du dräpare av hjärnor!

Upplysningen dog i födseln. Denna "rationella varelse" som istället står och klappar händer, skjuter sitt vapen, miljoner till döds, men rikedomen och kapitalet cirkulerar!

Fyra meningar, hör de samman?

Makabra ingrepp har delat enheten

"Vara konsistent i sina uppfattningar" nämner Kant som de förnuftiga bör allra viktigast vara, ty var finns utrymme för upplysningens ideal? I teknologins och nätverkets guldålder? Principer och sammansatthet?

Den specialiserade främlingen har trängt sig in i samhällets alla hörn, från kritiserad till kritiker, inte kan vi blicka bort? Specialiseringen eller delningen, tycks falla tillbaka på en hel människa, åtminstone i kropp om inte i tanken. De är inte delbara. Den specialiserade medicinen har tillgängliggjort säreget makabra ingrepp att dela av denna helhet. De är icke delbara! En delad människa i sina föreställningar bör sannolikt om icke vara, så vilja vara delad i sina kroppsliga uttryck.

Människan är en helhet, hon är ett "ting-för-sig". Delar hon sina föreställningar och specialiserar sig, avskild, så blir hon specialiserad och avskild i sig, "inför-sig-själv". Således också inför oss andra. Människan är allt mer den delade främlingen som de sociala förhållandena och nätverken önskar av henne. Men är det inte en människa som först träder in i utbildningsväsendet för att lära sig språket som hon använder för att kommunicera sin delhet inför andra delar? "Genom att elektroniskt sammankoppla miljoner idioter tror man sig kunna avvinna dem genialitet" skrev poeten, och i undran, är författaren vilsekommen för att han läser afolyrismer? Det är "idioter" som är nyckelordet.

Spörsmål mer lägliga än någonsin

Ett kritiskt återvändande till studiet av det kapitala produktionssättet och överbyggnadens karaktär behövs, och det akut. Marx förslag på lösningar till problemen kan tas med måtta. Spörsmålen är mer lägliga än någonsin, och dessa frågor är i alla tider: forna, nu, och framtid ständigt återkommande.

"Vad är upplysning?" frågade Kant och svarade Sapere Aude! – träda ur ens omyndighet och våga vara en självständig tänkare. Denne 1700-tals tänkare hann inte uppleva tjugohundratalets intåg och Upplysning är numera ett inträde in i en kollektiv omyndighet: förmågan att inte använda sitt förnuft utan någon annans ledning: Aude Sapere!

Sammanfattning

Det råder ett förhållande mellan samhällets maximering av kapital och maximering av specialiserad kunskap. I praktiken betyder det att människan måste vara specialiserad i ett ämne, i första hand om det gynnar produktionen som sådan för kapital vinning, således bör det – eller måste påstår författaren av denna artikel – följa en nedmontering av kulturen, filosofin, och den kärna som flyter i det filosofiska, att tänka. Denna disciplin som i årtusenden diskuterat som sitt objekt: tänkandet.

En process som kräver allmänbildningen, lika som kapitalet kräver specialiseringen.
Denna nedmontering kräver den anti-bildning, den specialisering som svärmar in i fakulteterna. Maximeringen av kapitalet medför inherenta kostnader, och om det inte var som Marx förutspådde: kapitalismens fall som sådan, så blev det delvis sant med något sorts fall, människans. Det är en rimlig pakt som arbetaren tecknat med sin alienation.

Det torde finnas en relation mellan cirkulationens ständiga maximering, och förfallandet av konsten, bildningen och människan.
Detta kan förkastas som babbel. Finner du, högst ärade läsare, att konsten är i god form, att människan är hel, odelad och bildad som aldrig förr? Då ska Du trivas i din föreställning som vi småflinar åt. Men Du får det sista skrattet då Vi är Professorerna i Ditt Universitet.

Professorer från hela världen, förena er!

Arsho

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Gud bor i cancern

Mörkret är djupt, ödsligheten skrämmande och faktumet fasansfullt. Så oerhört hopplöst att det liknar sagan om Gud. En skröna utom mänsklig kontroll. Cancerbeskedet som begrepp är dock ändå av mänsklig ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om religionen | 06 augusti, 2010

Kanadas Atlantkust – hav, hummer och glesbygd

Kanadas Atlantkust bjuder på orörd natur, havsbad och hummer, men också tynande näringar, avfolkning och skräpmat. Vi badar, paddlar kajak, smakar kulinariska specialiteter och utforskar våra släktband på Nova Scotias ...

Av: Elin Miller | Resereportage | 03 april, 2013

Robert Schumann & misslyckandets triumf

Detta porträtt är huvudsakligen ett försök till att finna svar på varför Robert Schumanns (1810-1856) konstnärliga misslyckande kan ha varit en betydelsefull och kanske större faktor för musikens utveckling ...

Av: Stefan Thorsson | Musikens porträtt | 19 december, 2012

August Strindberg 2012

Om August Strindbergs liv, leverne, texter och persona tvistar de lärde ständigt. De flesta har en uppfattning om Strindberg och ofta en ganska stark sådan. Det är anmärkningsvärt att en ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 07 januari, 2012

Problemet med Grekland eller Greklands problem

Visst är Grekland korrupt och ineffektivt. Det låter hemskt svepande att säga så men det är sant. De 320 miljarder dollar som landet fått i stöd från EU de senaste ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om samhället | 12 Maj, 2010

Frankfurt am Main

Frankfurt am Main – sedan länge Tysklands ledande finansstad – har onekligen ett strategiskt läge, mitt på den europeiska kontinenten. Här strålar järnvägar och motorvägar samman, och här finns en ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 17 december, 2016

Bild Hebriana Alainentalo

Jag gillar personer som kan allt och har svar på allt

Alltid säker, som om hon alltid var ofelbar och kunde allt om så gott som allt, ställde Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén, frågan om framtida krig i Mellanöstern till Paul ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 25 juli, 2016

Döden och utplånandets möjlighet

I alla tider har föreställningen om döden varit avgörande för formandet av den kulturella identiteten. Döden är en ofrånkomlig realitet och de mänskliga skaparkrafterna har också en av sina starkaste ...

Av: Simon Henriksson | Agora - filosofiska essäer | 31 Maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.