Taube som exempel

Igår sändes i SVT, med Astrid Ohlsén som producent, sista delen av två dokumentärer om Evert Taube Om man betraktar Taube, syns hur väl liv och verk stämmer överens. Detsam­ma kunde ...

Av: Gunnar Lundin | 30 juli, 2011
Essäer om litteratur & böcker

F. G. Granlunds dikter

Författarpresentation Fredrik F. G. Granlund Mitt författarskap ser onekligen ljust ut just nu: jag har precis vunnit min fjärde stora skrivartävling, fått mitt första förord till en antologi publicerat, översatt två ...

Av: Fredrik F. G. Granlund | 25 juli, 2011
Utopiska geografier

Magasin 3 – Fem verk. En berättelse

Fem konstverk som alla bestrider omedelbara och intuitiva tolkningar. Den nyöppnade utställningen ”Otherworldly” på Magasin 3 i Stockholm består av fem verk som plockats ur konsthallens egen samling och placerats ...

Av: Henrik Örnlind | 12 oktober, 2013
Essäer om konst

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | 07 december, 2014
Utopiska geografier

Arbetarlitteratur och företagarlitteratur – två sidor av samma mynt



Alisa Zinovyevna Rosenbaum. alias Ayn RandFredrik Runebert ställer den amerikanska författarinnan Ayn Rand mot den svenske arbetarförfattaren ivar Lo-Johansson – i vad möts de?

I Sverige(och i övriga världen) finns det en utpräglad arbetarlitteratur som har sin startpunkt i slutet av 1800-talet och som fick sitt tydliga genombrott på 1930-1940-talet. Arbetarlitteraturen flyttade fokus från de högre klasserna; adel, präster och kapitalister, till arbetare som inte ägde sina produktionsmedel och bostäder med mera.

Det som kallas för borgerlig litteratur var uteslutande av karaktären relationsdramer mot en borgerlig fond. Arbetarlitteraturen lyfte fram arbetsmoral, bildning, hederlighet, solidaritet, gemenskap och medmänsklighet medan den borgerliga litteraturen lyfte fram romantiska relationer, ridderlighet, hederlighet, giftermål mot de ingående parternas vilja och andra liknande relationsdramer.

Den borgerliga litteraturen på 1900-talet lyfte fram olika ideal men var blind för arbetsmoralen och de dåliga arbetsförhållanden som rådde i samhället.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De båda formerna av litteratur glömde bort grunden till välfärden – företagande, arbete, innovationer och teknologiutveckling. Förvisso tog arbetarlitteraturen upp arbetet som en viktig komponent, men den var bara en del i ett nödvändigt ont och som en produkt av ett orättvist samhälle.

Därför skulle Sverige och världen behöva mer företagarlitteratur, och för att skapa en tydlig kontrast till denna form av litteratur som jag eftersöker tänker jag ställa den mot arbetarlitteraturen som är den form av litteratur som i olika skepnader fortfarande dominerar litteraturvärlden.

I den här artikeln har jag därför valt att jämföra den amerikanska författarinnan Ayn Rands (1905-1982) litteratursyn med den svenska arbetarförfattaren Ivar Lo-Johanssons (1901-1990).

Anledningen därtill är att Rand är den ende som, mig veterligen, på allvar och med konsekvens beskriver företagarens kamp i ett kollektivistiskt och homogent samhälle.
Lo-Johansson är i sin tur en av de främsta arbetarförfattarna som bland annat gjort sig känd för att ha beskrivit de fattiga statarnas situation i Sverige.

Ayn Rand ingår, enligt hennes egna ord, i den romantiska traditionen då hon beskriver människor som de skulle kunna vara och inte enbart som de är just nu, vilket är naturalismens och realismens främsta fokus. I The art of fiction (2000) beskriver Rand hur en bra roman ska vara uppbyggd. Premissen för en god roman är att människan har en fri vilja och att människan därmed inte är en produkt av naturen.

Naturen har ingen fri vilja och därför anser Rand att naturalismen, som spaltar upp alla detaljer i naturen och där människan är predestinerad att agera på ett visst sätt, är en meningslös genre. Determinism ger inget handlingsutrymme.

Eftersom rationella människor har mål som de vill uppnå är handling det centrala i dramat. För att det ska bli en bra handling krävs det en konflikt mellan två motsatta krafter och författaren bör alltid fråga sig själv: ”Har jag gjort allt för att försvåra aktörernas agerande och upplösande av konflikter?”

Ivar Lo-Johansson å sin sida sorterar i boken Att skriva en roman (1957) författarna i två kategorier; 1. Jagförfattaren och 2. Gemenskapsförfattaren. Jagförfattaren är anspråksfull och otillgänglig eftersom han eller hon främst skriver om sitt eget inre, utan någon kontakt med omvärldens referensramar. Denna författarsort är även nattmänniska och mystiker som gärna isolerar sig från andra människor i det dagliga livet. Målet för denne är att befria sig själv från omgivningen. Resultatet blir explosionsartade utbrott av självömkan, självupptagenhet och narcissism.

Gemenskapsförfattaren är mer anspråkslös och är den som står ”mitt i” händelsernas centrum och iakttar. Denna författarsort fokuserar främst på yttre betingelser och är mer en morgonmänniska som dras till dagens verksamheter.

Målet är frigörelse tillsammans med andra samt solidaritet och demokrati. För att uppnå dessa mål beskrivs stämningar mer än inre känslotillstånd. Idéer anses uppstå ur gemenskapen och det är genom mellanmänskliga relationer som författaren tolkar andras problem. Den ansatsen förutsätter en mer långsam process än jagförfattarens starka känsloutspel.

Gemenskapsförfattaren tillåter också mer insyn än jagförfattaren genom att dörren alltid står öppen.

Ivar Lo-Johansson 1940I grund och botten handlar kontrasten mellan de två författarsorterna om motsättningen mellan individualism och kollektivism. Lo-Johansson beskriver i romanen Pubertet (1978) den extrema individualisten som det ensamma geniet och likställer denne med pubertalt tänkande.

Rand beskriver i Och världen skälvde (1957) individen som stark, uppfinningsrik, kreativ, rationell och idealistisk.

Om individen är den som manas fram i Pubertet är det inte konstigt att man söker efter ett gemenskapsideal. Men är individen som Rand beskriver denne, då uppstår sociala relationer som en produkt av individens rationella beslutsprocess.

Det är möjligt att Lo-Johansson har beskrivit individen korrekt i förhållande till verkligheten. Han tillhör ju genren realism, som söker beskriva verkligheten som den är, medan Rand tillhör romanticismen, som vill beskriva människans potential. Det är möjligt att individen är infantil just nu men att det finns potential för alla individer att via förnuftet och vetenskapliga metoder höja nivån på sin moral.

För att illustrera detta bör vi ställa oss frågan vad det är som gör att åtta timmars arbete är mer värt idag än för hundra år sedan. Hur kommer det sig att den materiella standarden är så hög? Är det arbetare som ensamt skapar alla dessa värden? Självklart inte. Visst är arbete en förutsättning för ökat välstånd men om det bara handlade om arbete skulle vi väl fortfarande bruka jorden med dragdjur? Eller med ännu äldre metoder?

Det måste till något mer. Men vad?

Svaret är innovatören, kapitalisten och tänkaren. Utan dessa kategorier skulle inte människan ha det välstånd vi har idag. Ångmaskinen, glödlampan, datorn och andra uppfinningar har skapat ett mervärde för alla arbetare genom en ökad produktivitet per arbetstimme. Så visst har arbetarförfattarna gjort nytta genom att synliggöra och beskriva arbetarna och deras umbäranden. Men var är alla företagarförfattare?

Under 1900-talet har vi hamnat snett när det gäller balansen mellan arbetar- och företagarkultur. Under 2000-talet behöver vi komplettera med mer företagarlitteratur i Ayn Rands anda.

 

Fredrik Runeberg

Ur arkivet

view_module reorder

Filosofi og framskritt. Del 3

De filosofiske tradisjonenes betydning for epistemiske og etiske framskritt Nåtiden er ikke spesielt opptatt av at det gis relativt lange linjer i filosofihistorien; i vår tid driver en med filosofi uavhengig ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 augusti, 2013

Brudparet

Kunde Indiens tredje Premiärminister ha hetat Feroze Gandhi?

I Bertil Falks biografi om maken till Indira Gandhi, hon som faktiskt var Indiens tredje premiärminister, framträder en skarp relief som förgrund ur något många lärt sig betrakta som bakgrund ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 17 september, 2017

Spegeln - bild av vår tid

  I tunnelbanefönstrets dunkel händer det att du möter någon annans blick i din egen medan din blick i de upplysta skyltfönstren återkastas av tomma dockögon. Den moderna storstadsmänniskan är i ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om litteratur & böcker | 24 januari, 2011

Det rödas trådar

Före förvandligen Det dunklas kontureroch viskningarnaom det pågåendesom inte kunde sesmen svagt anaslade sig som motivoch speglingarpå ytan av alltoch tolkadesfrån ett negativi mörkrummet

Av: Berit Gabrielsson | Utopiska geografier | 13 juli, 2009

Från utställningen 24 Spaces – en kakafoni på Malmö Konsthall 2013

Illusioner av föränderlighet inom konstens ramar

Vad är konst? Vem skapar den? Benny Holmberg diskuterar konstverkets tillblivelse genom de tre aktörerna konstnär, konstverk och betraktare. Föränderlighet, identitet, rörelse och tid, svaret som ständigt glider undan, men ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 08 mars, 2015

Drömmen är tingets isolering

Spiegel: noch nie hat man wissend beschrieben, was ihr in euerem Wesen seid. (Rilke)

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 10 Maj, 2017

Stefan Whilde

Lika och olika. Eller: 1 + 1 = 3

Vi får ju inte glömma det gamla anarkistiska slagordet som i mångt och mycket tagit oss människor framåt genom historien: ”Var realistisk, kräv det omöjliga!”

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 oktober, 2016

Sångerskan Vanja Renberg om vardagen och stå på scen med The Vanjas. Foto: Martin Wallén.

Intervju: Vanja Renberg

Många av de artister jag porträtterar får med sig musiken från hemmiljön och det gäller också Vanja Renberg. Men Vanja har valt sin egen väg, långt från hemmets musikval av ...

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 03 Maj, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.