Ett levande monument för den palestinska kulturen

Ända sedan Babels torns dagar har översättare varit oundgängliga för mänsklig förståelse. En av dem som flitigast bidragit till denna verksamhet är Dr Selma Khadra al-Jayyusi. Hennes mål är ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 26 januari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Bo Cavefors om Gud och erotiken

Jag ställde några frågor till Bo Cavefors. Meningen var att intervjua honom om någonting som har varit viktigt i hans liv, som kärleken och Gud. Du är en portalfigur inom svenskt ...

Av: Guido Zeccola | 14 juni, 2013
Övriga porträtt

Om utdanning og danning

Tematikken for herværende essay er, i vid forstand, moralfilosofi, det vil si at det er om hva en bør streve etter å realisere, hva som er høyverdig og hva som ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 september, 2009
Agora - filosofiska essäer

Roskildefestivalen 2008

Spridda noteringar om läderbögar, barnafödande, danska politiker och Nick Caves femtioårskris. Mattias from Örebro! Where are you? Remember last year at Rosklide? I never got your last name. THIS IS YOUR SON: (En bild på en ...

Av: Adam Vilgot Persson | 16 juli, 2008
Essäer om musik

Den ödesdigra själv(o)tillräckligheten. Krigets anlete



Francisco Goya.KolossenSuperbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan hammaren och städet i konfrontationen med den sociala verkligheten tvingas vi till ständiga revisioner och korrigeringar av oss själva. Det enda som binder samman är känslan av kontinuitet, att det upplevande självet är och förblir detsamma. Förskjutningarna kan dock vara lika dramatiska och stora som i Alice i Underlandet. Även om vi ofta saknar den medvetna insikten om dessa växlingar. Problemet för den som växlar mellan melankoli och megalomaniskt övermod är att kontinuiteten brutits.

 Ordens och språkets relation till det sanna

Varje poet och skribent befinner sig i en ständig kamp med den belastning av associationer varje ord oundvikligt bär på, dels via den mekanik själva språket bär med sig via den evolution orden genomgått dels via de ”avskuggningar” varje ord bär med sig för varje enskild människas betydelsehorisont styrd av alla hennes tidigare erfarenheter och karaktär samt kollektivets fantasmer och de begränsningar syntaxen sätter. De stora orden bär givetvis på den högsta belastningen i detta avseende. Därför blir deras betydelse alltmer flertydig och korrumperad samtidigt som ord och tankar inte längre kan kombineras fritt. Och de slits ut fortare. De obetydliga mellanorden däremot är genom sin brist på associationer outslitliga och i sig entydiga därför att de i sig inget betyder. Därför kan de i sig aldrig ljuga, de är i sig sanna. De befinner sig därmed i närheten av det heliga språk Walter Benjamin talar om, det språk som inte inrymmer möjligheten till lögn. I motsatt ända av spektrum finns retoriken som enligt Emmanuel Levinas i sig är våld, manipulation, propaganda.

De som fallit för retorikens våld och blivit insnärjda i spindelnätet av de brutala förenklingar och skenbara entydigheter, i en ”sanning” styrd av praxis, tillämplighet, där syftet inte längre var ”att tolka världen utan att förändra den” måste med nödvändighet angripa dem som företrädde en annan tidsanda och moral. Sanningens legitimitet skulle styras av det tillkommande inte av det som var eller är. Givetvis kan vi här hänvisa till Mikael Enckells tankar om den kristna världsbildens eskatologiska perspektiv. Vi kan även se det nära nog parallella skeendet i fallet Harry Martinsson där Olof Lagercrantz i sin kommentar till HM och Eyvind Jonssons nobelpris talar om ”ett återfall i nationalism” och uttrycker farhågan att detta skall ”skymma det framtidsdugliga”.

Försöken att rehabilitera Rabbe Enckell och Harry Martinson kan inte göra det grundliga förstörelseverket ogjort i synnerhet så länge förtigandet, tystnaden är så kompakt och så länge det alltid finns ursäkter av olika slag tillhands och dem som tillhandahåller varandra dessa ursäkter. Våldet fortsätter sitt verk. Hur lätt befinner vi oss åter i händerna på dem som vill ersätta bristen på ingivelse med kravet på en bestämd inriktning fastlagd för skapandets villkor. Poesins fjärilar må icke flyga fritt för att kapsejsa i målets stenröse. Denna metafor är intet annat än en synbild begriplig för den som sett. Mötet med den Andre i diktarens eller läsarens gestalt kan aldrig formas i blotta materien. Orden inrymmer i sig, i sin immanens metaforens transcendens, bokstaven, fonemet är utan det av tecknet och sammanhanget givna betydelse dött sterilt. Det är relationen mellan samen, fröet och dess transcendens i den semios som formar världen så som vi upplever den. Världen är i sig som fenomen endast en tolkning och en metafor för varat i sig och om vars sanna natur är för oss förborgad. Allt vi gör och upplever är gestaltat av dessa inom oss immanenta lagar vårt öde = karaktär och innehåller därmed en etisk dimension, ett etiskt val innan det blir till.

”De renar sig förgäves med blod, de blodbesudlade, som om någon som trampat i gyttja skulle tvätta sig i gyttja...” Ur Herakleitos: fragment no.5

Priset vi betalar för Utopia är det Reala

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Francisco Goya. SaturnKriget är alltings fader, alltings härskare; vissa har det utpekat som gudar, andra som människor, vissa gjorde det till slavar, andra till fria. Ur Herakleitos Fragment 53.

Att skriva så om kriget är givetvis en våldsam provokation idag. I det Utopia vi eftersträvar råder en evig stilla fred. Men för Herakleitos med hans värld i ständig förändring, Panta Rei fanns inget sådant tillstånd. Och antingen vi vill bekänna oss till Parmenides i sig totalt evigt stilölastående värld av ett evigt Nunc Stans eller Heraklits totala instabilitet, Panta Rei, måste vi konstatera att krigets gud Ares, Mars tornar upp sig som en jätte över horisonten. Det reala i sin totalitet är våldsamt och dödar oss omedelbart om vi möter dess blick utan skydd. Kriget är detta bortom skyddande hinnor, färgade glasögon. Det är förtvivlan och den råa kampen för överlevnad… Här befinner vi oss Jenseits Gut und Böse vid moralens primordala ursprung överlevnad eller död.

Den tunna hinnan är den gräns livet bildar mot yttervärldens kaotiska förgörande och förintande elementarkrafter. Formen är essensens bevarare, upprätthållare och skapare, Utan gräns ingen gestalt, utan gestalt ingen essens. Innehållet töms och rinner ut i alltet utan en fast och klar gräns. Varje ting är ett objekt för vår varseblivning, utan kontur osynligt. Gegenstand ett ting som i sin avgränsning utgör ett motstånd mot det totala varats gränslösa oändlighet. Så som allt levande avgränsar sig mot världen, skapar ett eget universum med egna kraftfält vilka motsätter sig naturens gravitationens utjämnande sug… och måste bygga sitt membran, sin metabolik sitt immunförsvar befinner vi allt levande oss i en evig kamp för vår tillvaro och existens. Tills vi ger upp och går upp i alltet… Så är även alla tings tillvaro avgränsad i tid och rum kontingenta och måste förgå: de måste betala bot för att de brutit sig ur helheten som Anaximander formulerade det. Alltså är tillvaron i sig en kamp mot förgängelsen… Döden den absoluta gränssättaren… likriktaren inför vilken vi alla står maktlösa. Fruktan är vår förnekelse och livets förlängare… Människans fruktan inför detta oundvikliga har tvingat fram ett ständigt arbete på dess förlängning och befrielse från dess elementära villkor, men har det lyckats? Lever vi intensivare och sannare än tidigare generationer? Frågan kan knappast besvaras… Vittnesmålen är motsägelsefulla… Och hur kan jag veta något om hur den andre upplevde världen då när jag inte med säkert kan veta att du medvetet upplever något alls? Ett antagande som gör tillvaron möjlig och begriplig men inget någon eller jag kan veta med säkerhet, bevisa…

Ares och Afrodite, Venus och Mars är ett kärlekspar, förstörelse och fruktsamhet. Guattari och Deleuze träffar någonstans rätt i sin så avskyvärda och våldsamma beskrivning av livet som en enda gröt av mikromaskiner, kvantmaskiner vilka löper amok och befinner sig i en evig kamp och en evigt nyalstrande fruktbarhetsdans… förstörelse och pånyttfödelse. Livet som myller.

Verkligheten som kaos. Och Ordet som den ordning, den struktur tanken påtvingar det amorfa formlösa. Gör det reala hanterbart för hjärna och sinnesorgan. Vi begriper verkligheten i greppets handfasta grepp. Men är vår värld av idag längre alls begriplig? Överösta av den Krigets dimma Clausewitz och Tolstoj så storslaget visat… den flyttat in i våra hem via media. Och våra ömkliga hjärnor kapitulerar inför detta med än våldsamma känslor, likgiltighet som i värsta fall kan se möjligheter, och göra kall likgiltig, ja cynisk kalkyl över dess möjligheter. Vi befinner oss sålunda i ett kallt krig av annan dignitet.

Krigets logik upphävd

Man måste inse att kriget är gemensamt och att strid är rättvisa och att allt blir till genom strid och är nödvändigt. Herakleitos Fragment 80.

2 världar av Hebriana AlainentaloVad den moderna människan gjort är att upphäva krigets logik genom att ersätta det med FN dekret och andra åtgärder, vilka skall återställa situationen som den var innan kriget ägt rum. Ett evigt tillbaka till ruta ett spel alltså. Man kan alltså numera alltid utan risk starta ett krig. I värsta fall blir situationen exakt vad den var innan. Nu har vi alltså i MENA en situation där två av Clausewitz villkor är uppfyllda, Våldsamma känslor och ingen påtaglig risk att "förlora". Alltså är chansen till vinst för de som inleder en väpnad konflikt stor., I princip kan man bara "vinna"– -profilera sig, göra sig synlig och eventuellt döda fiender. Kall beräkning och cynism kan komma att spela en allt större roll… långsamt omärkligt genomförd etnisk rensning, Infiltration, spridning av kriminalitet och missbruk är metoder. Utnötning… Kaos, upplopp och förstörelse, eller total repression och död… I Irak ser vi en katastrof som utlösts av försöket att införa ”frihet” och ”demokrati” utifrån och uppifrån. Vad som lyckades i Tyskland, och i Japan efter WWII har inte lyckats eftersom krigets logik och påföljd upphävts… Clausewitz triad Våldsamma känslor, möjlighet och kall beräkning har kvarstått. Dels på grunda av vårt patologiska behov av olja, exotism och kvardröjande koloniala rester.

Samt den skräckblandade ambivalensen i relationen till judarna och den Abrahamitiska traditionen. Den palestinska drömmen om återupprättad krigaära, identitet och en respektabel historia har gått under i förlusten av känslan för skam och skuld, Alla dessa blodbad har inte renat utan endast ytterligare befläckat. Kriget skapar inga hjältar, föredömen eller modeller längre. Kriget har övergått i slakthus, köttkvarn och steril teknik. Martyrbegreppet har korrumperats, syndabocksbegreppet perverterats och vi befinner oss i ett moraliskt träsk. Kriget har definitivt ” avförtrollats” för oss här i väst, och i Orienten har det antagit en perverterad och förödmjukande form. Hyckleriet med dess nödvändiga idé om anständighet har ersatts av det monstruösas nakna ansikte. FNs resolutioner har förlorat sin essens och substans då dess struktur ett arv från WWII upphört att fungera. Vad som pågår är en Polsk riksdag… handlingsförlamad. En organisation som ofta bidrar till att göra situationer där våld ingår låsta och permanenta. Islams kräftgång kommer att fortsätta och skammen och vreden att fördjupas. Misstaget med Irak har som många klarsynta varnade fördjupat ett elände som kan komma att vara i decennier eller sekler…Vad följden blir för Occidenten är oklart men knappast det scenario vi önskat…Israel är dels endast en spillra i detta skeende dels det lås som hindrat totalt kaos att svämma över alla breddar… Den sista överlevande resten av antikens kulturer är hotad.

Oliver Parland

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

När böcker gör ont

När jag första gången fick veta att frilansjournalisterna Johan Persson och Martin Schibbye fängslats i Etiopien efter att illegalt ha tagit sig in i Ogadenprovinsen befann jag mig hos en ...

Av: Klas Lundström | Reportage om politik & samhälle | 18 oktober, 2013

16. Jenny

Han sover inne i Majas växasäng som de dragit ut till max. Ändå får han ändå inte riktigt plats, fötterna hade hängt ut över sängkanten och de hade skrattat tillsammans ...

Av: Jenny | Lund har allt utom vatten | 31 mars, 2012

Nya dikter av Carsten Palmer Schale

Restaurerade dikter av Carsten Palmer Schale

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 27 oktober, 2016

Gerd Karin Nordlund. Två noveller

Lektionen Alla hjälps åt med mörkläggningen och ommöbleringen av rummet. Filmprojektorn står på plats och lysrören släcks. En gulrandig hankatt, tillitsfull och vacker, stryks över pälsen. Närbilderna smeker hans bulliga kinder ...

Av: Gerd Karin Nordlund | Utopiska geografier | 17 oktober, 2011

I am still on a stage playing with ideas - A conversation with…

Kaia Hugin is a Norwegian visual artist – here is her website: www.kaiahugin.com – whose “Motholic Mobble” (2008-2013), a series of eight surreal, magical and utterly surprising short videos, has undoubtedly revealed ...

Av: Gianluca Pulsoni | Övriga porträtt | 02 september, 2014

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

”Så lunka vi så småningom!” Bellmans musik- och berättarkonst

Carl-Michael Bellman använde som skald både texten och musiken i sitt skapande och uppnådde med detta dubbla verktyg ett djupare och mer accentuerat uttryck än vad som varit möjligt med ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 20 februari, 2013

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.