Resor i det susande Karelen

“Skönast bland sköna glimtar syns dock skymten av Karelen, som ett vattenglim bland träden, som ett ljusnat sommarvatten, i den juniljusa tiden då en kväll knappt hinner skymma, förrn den ...

Av: Rolf Karlman | 29 juli, 2016
Resereportage

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 6

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | 13 juli, 2013
Essäer om film

A. Sprengtbarnen

Åp skenbar förkrymt rymt fliktexstens förlagspropagandagiven som hård hörnstensutställd omkullstjälpt fråga sin spetsfund vid kortsidan låg-(t) ensam utställare placerad där, tänkt vad utspelar sig sitt riktigt frågans på detta intillliggande ...

Av: Stefan Hammarén | 10 juli, 2012
Stefan Hammarén

På spaning efter den tid som flytt - och den tid som kommer

2013. Det är inte ett speciellt spännande år, i alla fall inte just nu, det är bara ett år som “alla andra“. Ett lugnt, fredligt år med globalisering och världsomspännande ...

Av: Belinda Graham | 11 juni, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Den ödesdigra själv(o)tillräckligheten. Krigets anlete



Francisco Goya.KolossenSuperbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan hammaren och städet i konfrontationen med den sociala verkligheten tvingas vi till ständiga revisioner och korrigeringar av oss själva. Det enda som binder samman är känslan av kontinuitet, att det upplevande självet är och förblir detsamma. Förskjutningarna kan dock vara lika dramatiska och stora som i Alice i Underlandet. Även om vi ofta saknar den medvetna insikten om dessa växlingar. Problemet för den som växlar mellan melankoli och megalomaniskt övermod är att kontinuiteten brutits.

 Ordens och språkets relation till det sanna

Varje poet och skribent befinner sig i en ständig kamp med den belastning av associationer varje ord oundvikligt bär på, dels via den mekanik själva språket bär med sig via den evolution orden genomgått dels via de ”avskuggningar” varje ord bär med sig för varje enskild människas betydelsehorisont styrd av alla hennes tidigare erfarenheter och karaktär samt kollektivets fantasmer och de begränsningar syntaxen sätter. De stora orden bär givetvis på den högsta belastningen i detta avseende. Därför blir deras betydelse alltmer flertydig och korrumperad samtidigt som ord och tankar inte längre kan kombineras fritt. Och de slits ut fortare. De obetydliga mellanorden däremot är genom sin brist på associationer outslitliga och i sig entydiga därför att de i sig inget betyder. Därför kan de i sig aldrig ljuga, de är i sig sanna. De befinner sig därmed i närheten av det heliga språk Walter Benjamin talar om, det språk som inte inrymmer möjligheten till lögn. I motsatt ända av spektrum finns retoriken som enligt Emmanuel Levinas i sig är våld, manipulation, propaganda.

De som fallit för retorikens våld och blivit insnärjda i spindelnätet av de brutala förenklingar och skenbara entydigheter, i en ”sanning” styrd av praxis, tillämplighet, där syftet inte längre var ”att tolka världen utan att förändra den” måste med nödvändighet angripa dem som företrädde en annan tidsanda och moral. Sanningens legitimitet skulle styras av det tillkommande inte av det som var eller är. Givetvis kan vi här hänvisa till Mikael Enckells tankar om den kristna världsbildens eskatologiska perspektiv. Vi kan även se det nära nog parallella skeendet i fallet Harry Martinsson där Olof Lagercrantz i sin kommentar till HM och Eyvind Jonssons nobelpris talar om ”ett återfall i nationalism” och uttrycker farhågan att detta skall ”skymma det framtidsdugliga”.

Försöken att rehabilitera Rabbe Enckell och Harry Martinson kan inte göra det grundliga förstörelseverket ogjort i synnerhet så länge förtigandet, tystnaden är så kompakt och så länge det alltid finns ursäkter av olika slag tillhands och dem som tillhandahåller varandra dessa ursäkter. Våldet fortsätter sitt verk. Hur lätt befinner vi oss åter i händerna på dem som vill ersätta bristen på ingivelse med kravet på en bestämd inriktning fastlagd för skapandets villkor. Poesins fjärilar må icke flyga fritt för att kapsejsa i målets stenröse. Denna metafor är intet annat än en synbild begriplig för den som sett. Mötet med den Andre i diktarens eller läsarens gestalt kan aldrig formas i blotta materien. Orden inrymmer i sig, i sin immanens metaforens transcendens, bokstaven, fonemet är utan det av tecknet och sammanhanget givna betydelse dött sterilt. Det är relationen mellan samen, fröet och dess transcendens i den semios som formar världen så som vi upplever den. Världen är i sig som fenomen endast en tolkning och en metafor för varat i sig och om vars sanna natur är för oss förborgad. Allt vi gör och upplever är gestaltat av dessa inom oss immanenta lagar vårt öde = karaktär och innehåller därmed en etisk dimension, ett etiskt val innan det blir till.

”De renar sig förgäves med blod, de blodbesudlade, som om någon som trampat i gyttja skulle tvätta sig i gyttja...” Ur Herakleitos: fragment no.5

Priset vi betalar för Utopia är det Reala

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Francisco Goya. SaturnKriget är alltings fader, alltings härskare; vissa har det utpekat som gudar, andra som människor, vissa gjorde det till slavar, andra till fria. Ur Herakleitos Fragment 53.

Att skriva så om kriget är givetvis en våldsam provokation idag. I det Utopia vi eftersträvar råder en evig stilla fred. Men för Herakleitos med hans värld i ständig förändring, Panta Rei fanns inget sådant tillstånd. Och antingen vi vill bekänna oss till Parmenides i sig totalt evigt stilölastående värld av ett evigt Nunc Stans eller Heraklits totala instabilitet, Panta Rei, måste vi konstatera att krigets gud Ares, Mars tornar upp sig som en jätte över horisonten. Det reala i sin totalitet är våldsamt och dödar oss omedelbart om vi möter dess blick utan skydd. Kriget är detta bortom skyddande hinnor, färgade glasögon. Det är förtvivlan och den råa kampen för överlevnad… Här befinner vi oss Jenseits Gut und Böse vid moralens primordala ursprung överlevnad eller död.

Den tunna hinnan är den gräns livet bildar mot yttervärldens kaotiska förgörande och förintande elementarkrafter. Formen är essensens bevarare, upprätthållare och skapare, Utan gräns ingen gestalt, utan gestalt ingen essens. Innehållet töms och rinner ut i alltet utan en fast och klar gräns. Varje ting är ett objekt för vår varseblivning, utan kontur osynligt. Gegenstand ett ting som i sin avgränsning utgör ett motstånd mot det totala varats gränslösa oändlighet. Så som allt levande avgränsar sig mot världen, skapar ett eget universum med egna kraftfält vilka motsätter sig naturens gravitationens utjämnande sug… och måste bygga sitt membran, sin metabolik sitt immunförsvar befinner vi allt levande oss i en evig kamp för vår tillvaro och existens. Tills vi ger upp och går upp i alltet… Så är även alla tings tillvaro avgränsad i tid och rum kontingenta och måste förgå: de måste betala bot för att de brutit sig ur helheten som Anaximander formulerade det. Alltså är tillvaron i sig en kamp mot förgängelsen… Döden den absoluta gränssättaren… likriktaren inför vilken vi alla står maktlösa. Fruktan är vår förnekelse och livets förlängare… Människans fruktan inför detta oundvikliga har tvingat fram ett ständigt arbete på dess förlängning och befrielse från dess elementära villkor, men har det lyckats? Lever vi intensivare och sannare än tidigare generationer? Frågan kan knappast besvaras… Vittnesmålen är motsägelsefulla… Och hur kan jag veta något om hur den andre upplevde världen då när jag inte med säkert kan veta att du medvetet upplever något alls? Ett antagande som gör tillvaron möjlig och begriplig men inget någon eller jag kan veta med säkerhet, bevisa…

Ares och Afrodite, Venus och Mars är ett kärlekspar, förstörelse och fruktsamhet. Guattari och Deleuze träffar någonstans rätt i sin så avskyvärda och våldsamma beskrivning av livet som en enda gröt av mikromaskiner, kvantmaskiner vilka löper amok och befinner sig i en evig kamp och en evigt nyalstrande fruktbarhetsdans… förstörelse och pånyttfödelse. Livet som myller.

Verkligheten som kaos. Och Ordet som den ordning, den struktur tanken påtvingar det amorfa formlösa. Gör det reala hanterbart för hjärna och sinnesorgan. Vi begriper verkligheten i greppets handfasta grepp. Men är vår värld av idag längre alls begriplig? Överösta av den Krigets dimma Clausewitz och Tolstoj så storslaget visat… den flyttat in i våra hem via media. Och våra ömkliga hjärnor kapitulerar inför detta med än våldsamma känslor, likgiltighet som i värsta fall kan se möjligheter, och göra kall likgiltig, ja cynisk kalkyl över dess möjligheter. Vi befinner oss sålunda i ett kallt krig av annan dignitet.

Krigets logik upphävd

Man måste inse att kriget är gemensamt och att strid är rättvisa och att allt blir till genom strid och är nödvändigt. Herakleitos Fragment 80.

2 världar av Hebriana AlainentaloVad den moderna människan gjort är att upphäva krigets logik genom att ersätta det med FN dekret och andra åtgärder, vilka skall återställa situationen som den var innan kriget ägt rum. Ett evigt tillbaka till ruta ett spel alltså. Man kan alltså numera alltid utan risk starta ett krig. I värsta fall blir situationen exakt vad den var innan. Nu har vi alltså i MENA en situation där två av Clausewitz villkor är uppfyllda, Våldsamma känslor och ingen påtaglig risk att "förlora". Alltså är chansen till vinst för de som inleder en väpnad konflikt stor., I princip kan man bara "vinna"– -profilera sig, göra sig synlig och eventuellt döda fiender. Kall beräkning och cynism kan komma att spela en allt större roll… långsamt omärkligt genomförd etnisk rensning, Infiltration, spridning av kriminalitet och missbruk är metoder. Utnötning… Kaos, upplopp och förstörelse, eller total repression och död… I Irak ser vi en katastrof som utlösts av försöket att införa ”frihet” och ”demokrati” utifrån och uppifrån. Vad som lyckades i Tyskland, och i Japan efter WWII har inte lyckats eftersom krigets logik och påföljd upphävts… Clausewitz triad Våldsamma känslor, möjlighet och kall beräkning har kvarstått. Dels på grunda av vårt patologiska behov av olja, exotism och kvardröjande koloniala rester.

Samt den skräckblandade ambivalensen i relationen till judarna och den Abrahamitiska traditionen. Den palestinska drömmen om återupprättad krigaära, identitet och en respektabel historia har gått under i förlusten av känslan för skam och skuld, Alla dessa blodbad har inte renat utan endast ytterligare befläckat. Kriget skapar inga hjältar, föredömen eller modeller längre. Kriget har övergått i slakthus, köttkvarn och steril teknik. Martyrbegreppet har korrumperats, syndabocksbegreppet perverterats och vi befinner oss i ett moraliskt träsk. Kriget har definitivt ” avförtrollats” för oss här i väst, och i Orienten har det antagit en perverterad och förödmjukande form. Hyckleriet med dess nödvändiga idé om anständighet har ersatts av det monstruösas nakna ansikte. FNs resolutioner har förlorat sin essens och substans då dess struktur ett arv från WWII upphört att fungera. Vad som pågår är en Polsk riksdag… handlingsförlamad. En organisation som ofta bidrar till att göra situationer där våld ingår låsta och permanenta. Islams kräftgång kommer att fortsätta och skammen och vreden att fördjupas. Misstaget med Irak har som många klarsynta varnade fördjupat ett elände som kan komma att vara i decennier eller sekler…Vad följden blir för Occidenten är oklart men knappast det scenario vi önskat…Israel är dels endast en spillra i detta skeende dels det lås som hindrat totalt kaos att svämma över alla breddar… Den sista överlevande resten av antikens kulturer är hotad.

Oliver Parland

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Tanter – nu det trendigaste som finns!

Det är trendigt idag att vara händig, att göra saker själv, att återvinna, att vara miljövänlig, att spara och att inte slösa. Trendbloggare som Underbara Clara drar starkt på arvet ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 22 mars, 2013

Kan Spel vara Konst?

Spel är ett fenomen som borde tas på större allvar inom kulturvärlden. Trots sin unga ålder har spelvärlden verkligen blommat upp och blivit ett av de största fenomen vi har ...

Av: Max Johansson | Essäer om konst | 28 augusti, 2014

Vad jag älskar mest i livet

Om jag skulle ange två huvudintressen här i livet skulle jag nog säga: litteratur och musik. Jag känner ungefär lika stark dragning åt båda håll. Litteraturen och musiken: de två ...

Av: björn gustavsson | Gästkrönikör | 27 december, 2010

Mahler mellan glädje och förtvivlan

Gustav Mahler Mats Myrstener om Gustav Mahler i den musikaliska Umeå. En mycket viktig person i mitt musikaliska Umeå där jag växte upp, var discjockeyn i Burmans musikaffär, Stanley. Stanley ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om musik | 10 september, 2008

Tyst kunskap, platser och utveckling

När jag ungefär samtidigt satt och bläddrade i Rachel Carsons Bok "Tyst vår" och Ingela Josefsons bok "Från lärling till mästare" började mina tankar kretsa kring "tyst kunskap" även om ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 10 juni, 2011

Viktigheten av mennesker

I Philosophy in The Flesh1 konseptualiserer George Lakoff & Mark Johnson studiet av selvet,2 eller selvforståelsen vår, som strukturen i våre indre liv og at spørsmål om den oppstår på ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 juli, 2013

Ingrid Bergman - frontfigur under  Cannesfestivalens 68:e upplaga.

68:e filmfestivalen i Cannes bjöd på franska framgångsvindar

Det blev filmen Dheepan av regissören Jacques Audiard som fick Guldpalmen i Cannes. För övrigt bjöd festivalen på starka, franska framgångsvindar.

Av: Lena Andersson | Essäer om film | 08 juni, 2015

Belinda Graham – två dikter och en reflektion

Belinda Graham är en tvåspråkig poet och författare. Utbildad i litteraturvetenskap, English literature och creative writing. Fyra diktsamlingar utgivna på svenska och tre på engelska. Har även gjort översättningar och ...

Av: Belinda Graham | Utopiska geografier | 24 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.