Zoroastrismens högsta gudomlighet, Ahura Mazda

Lunds gnostiska kebabhak

I hjärtat av Lund står hon där. Domkyrkan. Denna romanska 1100-talsjuvel tillägnad martyren Laurentius, vars existens i ett kallt och nordiskt vikingaland ytterst beror på förekomsten av en omkringvandrande judisk ...

Av: Thomas Hermansson | 26 juni, 2017
Essäer om samhället

Fragment av surrogatpyret XVI

Ja vill bara säja dej en sak, Holger Holmlund från Hebbershålet, framhärda Göte grälsjukt å klia sitt aldri läkta å ständit varande sår i ljumsken, där en lömsk minderåri ...

Av: Nikanor Teratologen | 30 april, 2008
Teratologisk sondering

Konsten att att skapa världar (i Venedig)

Konstbiennalen i Venedig är världens äldsta och möjligen viktigaste internationella konstutställning. Stor är den också och det verkar som om ständigt fler vill vara med: i år deltar 77 nationer ...

Av: Nancy Westman | 15 juni, 2009
Reportage om scenkonst

Milla-Elina Bylund Lepistö

Jag är född 1979 och bosatt i Sundsvall. Mitt bidrag består av texter och bilder. För att förstå mitt uttryck kan en beskrivning av min bakgrund, mina idéer och tankar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | 08 april, 2012
Kulturen strippar

Essäer om musik

Roskildefestivalen 2008

Spridda noteringar om läderbögar, barnafödande, danska politiker och Nick Caves femtioårskris.

Mattias from Örebro!

Where are you?

Remember last year at Rosklide?

I never got your last name.

THIS IS YOUR SON:

(En bild på en söt unge)

Please meet us by gate 7, Sunday 14:00

Camilla

Robert Schumann och musikens villkor

Från mars 1854 till sin död i juli 1856 var Robert Schumann på egen begäran intagen på ett privat mentalsjukhus i Endenich, strax utanför Bonn. Den omedelbara anledningen var att han fyrtiotreårig i sinnesförvirring den 17 februari kastat sig i Rhen men räddats. Familjen, Clara Schumann och sju barn, bodde i Düsseldorf. Han var själv rädd för att kunna skada de anhöriga. Sjukhuset leddes av en dr Franz Richarz som disputerat på en avhandling med den anspråksfulla titeln "Hur man igenkänner och botar vansinne".

Kärleksfulla artister och bråkig publik

Tidningen Kulturens Sunna och Liv Nordgren besökte årets Peace and Love festival i Dalarna. ImageÅrets Peace and Love festival var större än någonsin, både vad det gäller publik och artister. 

Numera är den rankad som Sveriges näst största, något som både har sina för- och nackdelar. Artisterna är inställda på att det faktiskt är en fred- och kärleksfestival de spelar på, medan publiken verkar ha glömt det för länge sedan.

Första dagen på musikfestivalen har alla fullt med adrenalin och hoppar och armbågar sig fram genom folkmassorna framför de stora scenerna. Under exempelvis The Hives konsert bryts både en och annan fot och näsor spräcks, säkerhetspersonalen finns där men har ingen som helst chans att lugna den aggressiva publiken. Men som sagt så har de som uppträder som tur är inte glömt bort festivalens originalbudskap och uppmanar hela tiden sina fans att ta hand om varandra och framåt andra dagen har det lugnat ned sig betydligt. Helt plötsligt är det möjligt att fatiskt höra och uppleva musiken, det finns t.o.m. utrymme för dans för de som vill.

Rösten från andra sidan – i minne av Syd Barrett

Image

För exakt 40 år sedan lämnade musikern Syd Barrett Pink Floyd, den grupp han hade grundat. Magnus Ödmark porträtterar Barrett som var myt redan innan han blev legend.

I konstnärsbiografin är mental ohälsa på ålderns höst närmare regel än undantag: Nietzsche, Artaud, Schumann, Pound, Hemingway, Fröding med stirrande blick sittande på någon säng iförd tvångströja. Trots horder av experimentella avantgardister, solitärer, krigsivrare, absintdrinkare, och knasbollar i största allmänhet som, inte minst 1900-talets första decennium frambragt på konstscenen, är det svårt att hitta ett enda namn där vansinne – i betydelsen over the edge är synonymt med upphovsmannens konstnärliga verk.

I denna tvivelaktiga nisch helt utan egenvärde mer än, som det kan verka för en och annan förvirrad death metalgrupp, finns det egentligen bara en enda aspirant med någorlunda alibi: Syd Barrett.

Aldo Clementi och den slutna cirkeln

trio.jpg
 

Aldo Clementi och den slutna cirkeln

Björn Nilsson och skivbolaget Content producerar inte så många titlar, men en av årets utgivningar kan gott etiketteras som årets bästa skiva. Det rör sig om verket Fragment & Symmetries, en dubbel-cd med musik av den italienske kompositören Aldo Clementi.
Jag känner alltid en form av rädsla när jag närmar mig Clementis musik. En Timor Dei (Guds fruktan) inför en musik som inte låter sig tolkas med ord. Ordet existerar före tank­en och intuitionen hos Aldo Clementi. Ordet innefattar en egen styrka, bortom betydelse och mening. Ordet är en aktör utan regissör. Det som finns är språket, språket med sin egen inre logik, starkare och våldsammare än syllogismen. Detta ord är Clementis musik. En musik som kompenserar det som poeten saknar.

Israelisk musik från många kulturer

Israelisk musik
från många kulturer

yasmin_levy.jpgIsraels 6 miljoner invånare omfattar 100 nationaliteter. Uppgiften kommer från cd-häftet till The Rough Guide To The Music Of Israel. Förvånande? Kan det stämma? Det beror lite på vad man menar och hur man räknar. Med "100 nationaliteter" syftar Dan Rosenberg, som sammanställt albumet, på att befolkningen har sin bakgrund i så många olika länder och kulturer. Vilket innebär att Israel är – eller har blivit – ett högst mångkulturellt land.

Det bekräftas av musiken. Några hade jag hört förut, men på Rough Guide-samlingen finns också enstaka spår – ett spår per namn – med nya, för mig okända artister, musiker och grupper som lockar mig ut på nätet för att leta efter deras album. Sången och musiken, oftare tonerna och rytmerna än orden, fördjupar och förändrar dessutom bilden av Israel.

Oskuldens svärta

Oskuldens svärta

Musikens svarta pärla, Jimi Hendrix, porträtteras av tidningen Kulturens Bo I Cavefors som finner annorlunda meta-akustiska ritninga­r i kultfiguren från Seattle. 

Svarta madonnor vittnar om Kyrkans självkännedom: allt präglas av kombinationen synd och kärlek. Black is beautiful. Paul Celan talar i Todesfuge om "schwarze Milch der Frühe". Kanske menade Celan omedvetet aktiviteterna i det svarta Harlems djungler. Och dess aktörer: som Malcolm X, Charlie Parker, Jimi Hendrix och den eminente ParisMarkisen, vars skugga finns överallt och i alla tider. Malcolm X självbiografi (The Autobiography of Malcolm X, Grove Press, New York 1965) är en av det fåtal böcker som lär ut något om hur människor förvandlas, förändras och växer för att fylla ut kostymen Någon skurit och tråcklat ihop av diverse gener och håller i beredskap.

vittnar om Kyrkans självkännedom: allt präglas av kombinationen synd och kärlek. Black is beautiful. Paul Celan talar i Todesfuge om "schwarze Milch der Frühe". Kanske menade Celan omedvetet aktiviteterna i det svarta Harlems djungler. Och dess aktörer: som Malcolm X, Charlie Parker, Jimi Hendrix och den eminente ParisMarkisen, vars skugga finns överallt och i alla tider. Malcolm X självbiografi (The Autobiography of Malcolm X, Grove Press, New York 1965) är en av det fåtal böcker som lär ut något om hur människor förvandlas, förändras och växer för att fylla ut kostymen Någon skurit och tråcklat ihop av diverse gener och håller i beredskap.

Marginell mästare

Marginell mästare

I början av 1950-talet kom en grammofonskiva till Sverige. Den var på sätt och vis hemmagjord. Pianisten, upphovsmannen hade själv producerat den. Det var en stenkaka. På ena sidan kunde man läsa Ju-Ju och på den andra Pastime. Båda var improvisationer på standardlåtar. Ju-Ju baserad på Indiana och Pastime You go to my head.

Det musikaliska resultatet var revolutionerande. Något liknande hade tidigare aldrig hörts. Var pianisten Lennie Tristano en tentakelförsedd bläckfisk försedd med ett otal fingrar i stället för normalt två händer med tio fingrar? En sorts pianots Paganini som sålt sig till djävulen i utbyte mot denna ekvilibristik?

Ur arkivet

view_module reorder

”Så lunka vi så småningom!” Bellmans musik- och berättarkonst

Carl-Michael Bellman använde som skald både texten och musiken i sitt skapande och uppnådde med detta dubbla verktyg ett djupare och mer accentuerat uttryck än vad som varit möjligt med ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 20 februari, 2013

Magna Grecia Tomba del tuffatore

Med anledning av Internationella mansdagen

Det finns pojkar och även kvinnor som menar att Internationella mansdagen är ett skämt, trots att den enligt Wikipedia ”avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 19 november, 2016

Oväder

Nog går det att läsa Nick Caves omarbetning av John Lee Hookers "Tupelo Blues" som en dikt:Looka yonder! Looka yonder!Looka yonder! A big black cloud come!A big black cloud come!O ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 03 januari, 2011

Konsten att radera

Den stora skrivstilsboken låg framför mig, det fanns en glädje blandad med prestationsångest när lektionen började. Min lärare, Julia, studerade noga varje bokstav jag svarvade över min axel, med sina ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 10 augusti, 2013

Magnus Göransson

En höstkrönika

Här kommer natten, här kommer mörkret, nu kommer hösten. Plötsligt står den där med all sin fundamentala jävlighet och långsamt knackar på din dörr. Inte för att du tyckt sommaren ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 11 oktober, 2016

Vy över Sherman Fairchild Physical Science Center och Wheeler Hall från Baker Memorial Library. PDW

Resa i New England 2: Tillbaka till Dartmouth.

”Över floden in bland träden” heter en sen och som jag minns det inte särskilt bra roman av Ernest Hemingway, om en amerikansk general i Venedig. Den är minnesvärd mest ...

Av: Ivo Holmqvist | Resereportage | 17 Maj, 2016

Marco Missiroli

Skrivkonsten mellan väsentlighet och dikt

En intervju med Marco Missiroli. Marco Missiroli är född 1981 i Rimini men bor sedan många år tillbaka i Milano, där han givit ut flera böcker och fått prestigefulla priser som ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2014

Matilda Lilja. Prosa

Matilda Lilja är 20 år och uppväxt i norra Stockholms förort. Hon studerar drama vid Södertörns Högskola och har sedan våren 2011 arbetat för att skapa en alternativ scen för ...

Av: Matilda Lilja | Utopiska geografier | 13 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.