Den tänkande människan är TV-reklamens fiende

Det finns många bra saker med att vara förälder, inte minst det att man måste vara på sin vakt mot idel skadligheter och hot. Medvetenheten om att hot föreligger skapar ...

Av: Carl Abrahamsson | 07 september, 2011
Carl Abrahamsson

Noble liv

  En inngangsport til hva som menes med «å ha et nobelt liv å leve», er å hevde at livet vi mennesker har å leve ikke bare er om ren overlevelse ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 februari, 2011
Agora - filosofiska essäer

Anna Mattsson om Anna Mattsson

Anna Mattsson om Anna Mattsson "Jag drömmer om ett hus som står ensamt på stranden. Det är ett mörkt och tillbommat hus, ett hus som jag vet är tomt inuti ...

Av: Anna Mattsson | 26 oktober, 2006
Litteraturens porträtt

Skenhistoria

 Nästan längst söderut på Attika, en halvtimmas bilfärd från Atens Internationella flygplats, ligger det en liten hamnstad som bär namnet Lavrio. Den tillhör inte det grekiska fastlandets pärlor, faktum är ...

Av: Magnus Alkarp | 21 oktober, 2012
Kulturreportage

Essäer om musik

Avskildhetens musik – George Harrison under 1970-talet

All Things Must Pass 1970George Harrison blev snabbt känd som ”den tyste” i Beatles, men han skulle lika gärna kunna kallas ”den tystade” i bandet. Även om John Lennon och Paul McCartney inledningsvis i karriären skrev enkla låtar som de lät som de lät den till en början vokalt begränsade Harrison sjunga för att också han skulle få utrymme på skivorna, så höll de tillbaka honom när han väl tog mod till sig och började göra egna låtar. De höll inte måttet ansåg varken de eller Harrison själv, trots att flera av hans låtar under Beatles-tiden hörde till gruppens allra bästa: ”If I Needed Someone”, ”Taxman”, ”Love You To”, ”Within You Without You”, ”While My Guitar Gently Weeps”, ”Long, Long, Long”, ”Here Comes The Sun” och ja, till och med den på en singelbaksida undangömda ”The Inner Light”.

Det dröjde ända till ”Something” (1969) innan Harrison förärades en singelframsida under bandets flagg. Att George Harrison faktiskt var en driven låtskrivare i bekräftades av hans första riktiga soloplatta som till stora delar utgörs av låtar som Beatles antingen ratat eller som Harrison, inte utan viss resignation får man förmoda, hållit för sig själv – idag räknas ”All Things Must Pass” till en av de bästa soloskivorna som någon Beatles överhuvudtaget gjorde (”John Lennon/Plastic Ono Band” och ”Band On The Run” inräknade).

Sedan var det som att Harrison ånyo försvann in i förnekelsens suddiga varande. Den som googlar kan hitta artiklar som helt och hållet går ut på att göra ned Harrisons skivor efter Beatles. Att han fick en smula upprättelse när han 2001 gick bort i lungcancer tycktes mer ha att göra med att döden har en förmåga att släta ut det mindre respektabla ryktet om en människa och hennes värv, än att folk plötsligt hade börjat lyssna på George Harrisons musik och uppskatta den efter förtjänst. Hans sista skiva ”Brainwashed” fick ovanligt bra recensioner, trots att den inte hörde till någon av hans bästa. Cyniskt kan tyckas, men knappast ovanligt.

Ingen elektronisk växtvärk i underjorden. Om Art’s Birthday

CM von HausswolffMånga bitar faller på plats under den vecka i Stockholm då maskinisterna i Kraftwerk gör fyra fullsatta konserter på Cirkus och dessutom visar sin 3-D-installation 1 2 3 4 5 6 7 8, inom ramen för utställningen Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk på Moderna Museet.

Tillfälligheternas spel, antagligen, eller bara en lycklig slump, men under veckan växte många av den moderna dansmusikens rötter ihop just i Stockholm.

Från rotklumpen Kraftwerk grenar sig stilar och förhållningssätt, fortfarande under jord, men med en vitalitet som imponerar. Klubbkulturen vattnas med allt fler internationella gästspel (tack alla lågprisflygbolag!).

Här hänger inte minst Sveriges Radio med genom programserien Elektroniskt i P2, två timmar varje vecka med intervjuer, livespelningar och historiska återblickar och sist men inte minst, ett brett urval.

Och det är Elektroniskt i P2/Sveriges Radio som är den drivande kraften i Art’s Birthday, en hyllning till konsten och konstens födelsedag i en rätt tossig fluxusanledning: konsten föddes en dag för mer än en miljon år sedan när någon släppte ner en svamp i en hink fylld med vatten. Allt enligt fluxuskonstnären Robert Filliou, men varför inte, denna anledning är väl bättre än många andra påhitt. I tio år har nu konstens födelse firats, först på själva födelsedagen den 17 januari med livespelningar från radiohuset i Stockholm, och från en rad radiostationer inom den europeiska radiounionen, EBU.

Höjdpunkterna från musikåret 2013

SplashgirlHur jag än vrider och vänder på det kommer 2013 alltid att vara täckt av den dystra hinna som Lou Reeds frånfälle lämnade efter sig. Det var som att ett fundament rycktes ifrån mig och lämnade mig vingligt kvar i känslan av en oersättlig förlust. Det kommer att ta lång tid att förlika sig med faktumet att Lou Reed faktiskt inte finns mer, att han har gjort sin sista skiva någonsin.

Men 2013 har inte enbart varit elände. Rent skivmässigt har det varit ett anmärkningsvärt år. Igen. Den som påstår att det inte längre görs någon bra musik har helt fel och tittar inte på rätt ställe. De tittar garanterat inte mot Norge som i år ytterligare har befäst sin ställning som en av de mest intressanta musiknationerna. Ta Møster! till exempel, vars ”Edvard Lygre Møster” står ut som en av årets bästa skivor. Splashgirl i sin tur går från klarhet till klarhet, och årets klarhet hette ”Field Day Rituals”. Om klarhet nu är rätt ord att beskriva deras dunkla svårmod. Ett svårmod som även Huntsville lade sig till med på ”Past Increasing Future Receding”. Från att ha varit ett tämligen ytligt band anammade de med hull och hår ett uttryck så gastkramande att det nästan krävs en exorcist för att frigöra sig från det.

Nu har vi själva inte gjort så dåligt från oss heller. Särskilt den inhemska jazzen har fortsatt att frodas i år. Jonas Kullhammars kvartett sade tack och adjö med sin bästa skiva någonsin, ”Låt det vara”, och veteranen Bengt Berger överträffade sig själv med storbandsvarianten av sitt Beches Brew. ”Beches Brew Big” är skiva som bubblar över åt alla håll av spelglädje, upptäckarlusta och lyssnarlycka. Berger har man kunnat höra på fler skivor under året, genom bolaget Country & Eastern. Ett bolag som tillsammans med norska Rune Grammofon och Hubro utgör en kvalitetens treenighet – dessa tre bolag tillsammans står för utgivningen av den absolut bästa musiken överhuvudtaget nu och några år tillbaka i. På Country & Eastern-etiketten kom mot slutet av året Torkel Rasmussons skiva ”Sånger under natten”. Mer än 40 år in i karriären släpper den gamle Blå Tåget-medlemmen det som mycket väl kommer att föras in i annalerna som hans bästa skiva överhuvudtaget.

ISCM World New Music Days Wien 11.- 14. November 2013

World New Music Days logo


Wien, det historiske oppstandelsessentrum for vestlig musikk, er i år vert for den internasjonale samtidsmusikkfestivalen ISCM World New Music Days. Byens avantgardistiske tradisjoner skal med andre ord reaktiveres. Når man vandrer i byens gater, kan man kjenne at dette virkelig kan behøves. For hvor finnes samtiden i Wien? Byen hvor de døde kunstnerne kjennes mer presente enn de levende.

ISCM World New Music Days er en av de viktigste og eldste samtidsmusikkfestivalene i verden. Den blir arrangert hvert år av organisasjonen The International Society for Contemporary Music (ISCM). Organisasjonen ble grunnlagt i Salzburg i 1922 (den gangen kalt Internationale Gesellschaft für Neue Musik (IGNM)). Estetisk og stilmessig mangfold er en av hovedambisjonene som ligger til grunn for organisasjonen. ISCM har over femti medlemsland og fungerer som et viktig internasjonalt nettverk for samtidsmusikk. Hvert år velges det ut verk av de ulike nasjonale komiteene til årets festivalprogram. Festivalen arrangeres i ulike land hvert år. I november i år var det medlemslandene Slovakia og Østerrike som sto som vertskap for denne internasjonale feiringen av samtidsmusikk. Jeg deltok kun på den delen av festivalen som ble avholdt i Østerrike.

Det er særlig to spørsmål jeg stiller meg i etterkant av festivalen. Hvor nyvinnende er egentlig festivalen? Og hvorvidt festivalen revitaliserer Wiens konservative kulturliv?

Att lyssna till sfärernas vidunderliga musik

Gyorgi LigetiDet har skrivits åtskilliga spaltmetrar om kontroversen kring användningen av Ligetis musik i Kubricks film 2001. Redogörelserna för de juridiska turerna är delvis motsägelsefulla. Klart är i alla fall att Kubrick underlät att kontakta Ligeti angående användningen av dennes musik i filmen och att han inte erhöll någon ersättning för copyright.

Efter filmens premiär i Wien 1968 skrev han till en vän att filmen var ”ett stycke Hollywoodskit”, ett omdöme han senare skulle komma att revidera. Men vid detta tillfälle befann han sig av naturliga skäl i affekt (Ligeti kom senare att uppskatta Kubrick som konstnär. Till premiären till Eyes Wide Shut, kom han att närvara i sällskap med Kubricks änka). Dels hade filmbolaget Metro–Goldwyn–Mayer underlåtit att kontakta honom och därmed undanhållit honom ett rejält honorar. Detta vid en tidpunkt då Ligeti levde under ytterst små omständigheter. Han var också allt annat än road av att förekomma i ett sammanhang i sällskap med Johann och Richard Strauss. Dessutom var ett av styckena, Adventures, elektroniskt manipulerad och ej heller nämnd i eftertexterna. När Ligetis jurister kontaktade MGM och hotade med rättsliga åtgärder svarade dessa med följande rader:

UNSOUND tar befälet

affischering på stanUnsound i polska Krakow har sedan starten 2003 vuxit till en av de viktigaste mötesplatserna för experimentell musik i gränslandet mellan nutida konstmusik, ny elektronisk musik och klubbkultur.

Anledningen är inte svår att förstå; som en kreativ flod vindlar sig arrangemangen i slutet av oktober genom åtta dagar av seminarier, konserter, installationer och klubbkvällar. Jag räknar till närmare 50 olika programpunkter på närmare 20 olika platser i stadens centrum, från den gamla synagogan, över den magnifika 1300-talskyrkan Saint Catherine´s Church till nattens övningar på ”kommunisthotellet” Forum.

Inom varje programpunkt finns ett flertal olika akter samlade kring temat ”Interferrence” i betydelsen avbrott, störning, provokation, men även satt i ett ifrågasättande perspektiv kring undergroundkultur kontra kommersialism.

Förbud för bild och video

Som ett led i detta förbjöds alla fotografering och videofilmning under festivalen. Målet var att publiken helt skulle koncentrera sig på framförandena och inte på sitt eget sociala nätverkande. Riktigt befriande, ingen smartphone i luften!

Att fullgöra den plågande plikten – industrimusikens roll för individen i samhället

Ett kollapsat Einstürzende Neubauten.Einstürzende Neubauten sade tidigt i sin karriär, långt före de hade blivit det romantiskt anlagda band de inte utan finnes är idag, och medan de fortfarande gjorde en musik som, för att anspela på en av deras låttitlar, kunde åhöras med smärta, att deras strävan var att spegla ångesten i det moderna samhället. Metoden de valde kunde knappast ha varit mer rätt. Med sitt oortodoxa instrumentarium bestående av borrar och slipmaskiner åskådliggjorde tyskarna sin samtid på ett brutalt och träffande sätt. Att deras första skiva hette ”Kollaps” är desto mer deskriptivt. Det var ljudet av en värld som brakade samman till oväsendet från dånande, stålkalla, människofientliga industrilokaler.

Eller var det egentligen ett åskådliggörande? Speglade de verkligen samhällets kollektiva ångest, eller förstärkte Neubauten tvärtom den? Skapade de rentav ett slags samtidskarikatyr utifrån en kreativ tidsanda som var ett eko av punkens mer nihilistiska sida, en hållning som genererade ett lidande som förutsättning för skapandet självt? Kanske var Neubauten redan i begynnelsen av karriären romantiker i en teutonisk tradition från Hölderlin, Novalis och Hoffmann?

Börft Records - kulturbärare i periferin

Föregångarna Cabaret VoltaireUngefär samtidigt som syntpopen, emblematiskt representerad av Human Leagues platta ”Dare” och Depeche Modes debut, slog sina kommersiella lovar kring den skivköpande publiken, utvecklades en mindre för allmänheten mindre iögonenfallande genre som kom att refereras till som minimal synth. Det var en musik vars egentligen enda likhet med de mimande banden i det tidiga 80-talets glittriga, axelvaddsfluffiga popprogram på TV bestod i de elektroniska instrumenten. Minimalsyntens band, som lika väl som en grupp kunde vara en ensam kille i ett sovrum någonstans, stod betydligt närmare tidiga industriband som Throbbing Gristle och Cabaret Voltaire, och tyska 70-talsband som Kraftwerk och kanske i någon mening Tangerine Dream. Minimalsyntens gör-det-själv-ethos, med privatutgivna och ofta primitivt inspelade singlar, hade ett nära släktskap till punken. Gapet mellan de trallvänliga topplisteplaceringsprenumeranterna på de stora, trendkänsliga bolagen kunde sålunda knappast ha varit större. Minmalsynten var till sin blotta natur ett undergroundfenomen som gav upphov till mängder med utgåvor som idag i många fall är precis lika omöjliga att hitta, och för samlare lika värdefulla, som någonsin gamla garagerocksinglar från 60-talet eller punksinglar med en spridning inte större än till kvarteret där bandet bodde. För att inte tala om det hav av kassetter som sovrumskopierades som distribuerades privat genom likaledes hemproducerade fanzines.

Minimalsynten slog igenom i det fördolda i stort sett hela världen. Exakt hur omfattande den var både till mängd och geografi hade väl få någon egentlig uppfattning om före internets inträde i våra liv, när extremt svåråtkomliga rariteter började spridas via bland annat bloggar. Hur många som där i början av 80-talet, för den delen redan i slutet av 70-talet, kunde förutse minimalsyntens kvardröjande lockelse är omöjligt att säga. För att dra ytterligare en parallell till punken, så var det musik som levde här och nu. Eller rättare sagt där och då. Men av just den anledningen hade musiken ofta en intensiv känsla som transcenderar både kalenderår och nostalgi. Att allt som kom ut inte var bra är väl en självklarhet, men att mycket av det var det bekräftas av en enkel lyssning, i den mån man nu kan få tag på musiken.

Ur arkivet

view_module reorder

"Tror han på sig själv och sanningen, han som förtvivlar?"

Tänker en skiss, ett fragment av bild utan disposition: Jag förstod att jag tillintegjort dagen. Bortsett från denna missberäkning var det inte speciellt anmärkningsvärt. Jag var ju inte olycklig. Mitt enda ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 14 september, 2017

Brahms och själens vägar

En essä och en dikt - tonsättaren och skribenten Emanuel Ladenstein skriver om tanken där allt tar sin början. Det är reflektioner i allhelgonatid som kretsar kring konstnärlig utveckling, konstens ...

Av: Emanuel Ladenstein | Musikens porträtt | 11 november, 2012

Den sköna och den obscena Rut Hillarp

Under läsande och funderande kring det intressanta ämnet hbtq inom skönlitteraturen kom jag som av en händelse över författarnamnet Rut Hillarp (1914-2003). Hon var en var våra mest kända kvinnliga ...

Av: Mats Myrstener | Litteraturens porträtt | 16 april, 2013

I gevär på Dramaten. Dramaten& Åke Hodell

När Dramaten för en dag slog upp portarna för att ge plats åt en av modernismens stora hade det formen av en resa över Styx och andra djupa vatten. Tillsammans ...

Av: Lena S. Karlsson | Kulturreportage | 13 september, 2011

Shri Mahavira. Ett diamantformat emblem srivatsa på bröstet av Tirthankara symboliserar  kunskap

Jainismen

Jainismen är en ganska okänd religion i väst. Det beror kanske på att den aldrig spreds utanför Indien såsom buddhismen som spreds i hela Asien. Jainismen har sina rötter i ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om religionen | 24 november, 2015

Pancrazi. Foto: Catherine Helie, Grape förlag.

Antikolonial barnslakt

En intensiv bok, med utgångspunkt i traumat när sex av hans skolkamrater fick halsarna avskurna av algeriska upprorsmän uppe i bergen, efter att frivilligt ha följt med på ett lastbilsflak ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 01 augusti, 2017

Han tänker med kroppen

Samtal med dansaren Kjell Nilsson TEMA VÄSTERBOTTEN  Den syltsöta katalanbakelsen på Mekkas konditori i Umeå försvinner raskt och inte alls med den zenminimalistiska långsamhet som jag förknippar Kjell Nilsson med efter ...

Av: Annika Burholm | Konstens porträtt | 18 februari, 2008

Benjamin 17

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 10 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.