Möten och betraktelser i kristidernas Rethymnon 2014

Det är olidligt varmt på Kreta nu i augusti och badstranden är överfylld av människor. Jag simmar ut i den långgrunda bukten och ligger sedan och flyter runt i det ...

Av: Lilian O. Montmar | 30 augusti, 2014
Resereportage

Veckan från begravningsplatsen

 Anders Behring Breivik är psykiskt sjuk och var det när han begick massmorden på Utöya i juli. Enligt den rättspsykiatriska undersökningen lider Breivik av paranoida schizofrena drag. Breivik anses psykotisk ...

Av: Gregorz Flakierski | 03 december, 2011
Veckans titt i hyllan

Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd

  Bitte Andersson. fotografier Kim Varga  Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd Agneta Tröjer och Kim Varga har träffat bokhandlerskan, serietecknerskan, filmarbeterskan och queerfeministen Bitte Andersson i hennes butik Hallongrottan på söder i ...

Av: Agneta Tröjer och Kim Varga | 19 juni, 2007
Övriga porträtt

Unterwegs zur Musik. Om Anton Webern

Anton Webern var den mest radikala bland Schönbergs lärjungar och en portalfigur för alla musikpionjärer under andra hälften av nittonhundratalet. Teoretiker av en integral serialism och, framför allt, grundaren av ett ...

Av: Guido Zeccola | 06 november, 2013
Musikens porträtt

Bluesinfluerad hårdrock à la Göteborg



 

Graveyard består av sångaren Joakim Nilsson, basisten Rikard Edlund, gitarristen Jonatan LaRocca Ramm och sist men inte minst trumslagaren Axel Sjöberg.I ett parkeringshus i centrala Göteborg ligger Graveyards replokal och det är också där vi möter upp dem för en intervju. I sann göteborgsanda kanske man skulle kunna säga att de spelar riktig garagerock. Men trots att förutsättningarna finns, så nej, garagerock är det sista man tänker på när man lyssnar till deras musik.

Vi hade gärna kallat det 70-talsrock men så enkelt är det tydligen inte. Medlemmarna försöker tillsammans bena ut vad de egentligen spelar. "Vi tycker att det är klassisk hårdrock, typ, men säger man det så tänker alla på 80-talshårdrocken, eller metal, så kanske klassisk hårdrock med inslag av blues? Kanske tung psykedelisk hårdrock med bluesinfluenser?" Buden var många och som synes vill inte bandet sätta sig i ett speciellt fack. Deras nya skivbolag hade helt nyligen, på sin hemsida, beskrivit bandets musik som "retrorock" - men detta tog bandet avstånd från och har till och med bett skivbolaget att byta uttryck. "Säger man retrorock så låter det ju bara som att man upprepar något som redan finns, och det gör inte vi", förklarar Axel. Vi får helt enkelt nöja oss med beskrivningen att de spelar klassisk hårdrock med psykedeliska bluesinfluenser. En förklaring bättre än någon.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mycket gemensamt

 

Graveyard består av sångaren Joakim Nilsson, basisten Rikard Edlund, gitarristen Jonatan LaRocca Ramm och sist men inte minst trumslagaren Axel Sjöberg. Alla i bandet är ursprungligen från Örebro, utom Jonatan - "Svala" - som kommer från Vänersborg. De har alla spelat i ett flertal band innan de, under den senare delen av 2006, slog ihop sina talangfyllda musiksjälar och startade Graveyard. Black Sabbath är den gemensamma moder som födde deras intresse för den klassiska hårdrocken. Andra influenser är Fleetwood Mac, Dust och Muddy Waters samt nyare band som Black Keys, Black Mountain och de lite tyngre valörerna Death Breath.

Musiken

Graveyards låtar blir oftast till genom att någon kommer med ett nytt riff som bandet sedan utvecklar till en låt gemensamt i replokalen, eller när de sitter och jammar. Låtarna är både personliga och av det mer allmänna slaget. De säger själva att de inte vill vara politiska, utan snarare förmedla en viss känsla. Vilken denna känsla är varierar från låt till låt, men gemensamt för alla är att de ska låta, och låter, äkta. "Man har ju oftast en känsla när man skriver en låt, och självklart vill man ju att den ska nå ut till lyssnaren", menar Rikard, som för övrigt är personen bakom deras nya singel "Hisingen Blues", vilket också är namnet på nya skivan. "När jag skrev den hängde jag mycket ute på Hisingen - det kan vara ganska hårt där - och allt var överlag ganska botten. Det resulterade i Hisingen Blues."

Den nya skivan

Deras första skiva, som helt sonika heter "Graveyard", släpptes 2007, när bandet bara gjort några få spelningar tillsammans. Det faktum att den inte alls är direkt genomarbetad går inte för en sekund att höra på resultatet. Skivan känns proffsig och det är förståeligt att det bara gått bättre och bättre för bandet. Nya skivan "Hisingen Blues" har liksom den första spelats in i Don Pierre Studios i Göteborg och är enligt bandet mycket mer genomarbetad än föregångaren. "Inspelningen tog väl i och för sig kanske bara en och en halv månad men eftersom vi bland annat låg mitt i ett skivbolagsbyte så drog det ut på tiden en massa och vi hann fixa och ändra en hel del innan slutresultatet var helt klart", säger Axel och de övriga instämmer. "Gillar man den första skivan så gillar man garanterat den nya också", menar Joakim. I skrivandets stund har vi ännu inte fått möjlighet att lyssna på nya skivan, och vi är så klart de första att beklaga detta. Tills möjligheten ges att få lyssna på hela albumet får vi hålla till godo med låtarna "Hisingen Blues" och "Granny and Davis", och vi kan bara konstatera att om resten av skivan håller samma klass som dessa låtar vill vi inte behöva vänta en dag till. Men som alla vet, den som väntar på något gott...

Turnéliv

Med tanke på att de är signade av två stora skivbolag - Stranded Records/Universal och Nuclear Blast - inför denna skiva, hoppas de att "Hisingen Blues" ska vara mer lättillgänglig, både på CD och vinyl. "Fördelen med att ha ett större skivbolag bakom sig är ju att man lättare når ut med sin musik. Har man gjort något som man tycker är jävligt bra så vill man så klart att så många som möjligt ska kunna få ta del av det", säger Axel. "Det är ju mycket lättare att få spelningar också", menar Joakim, " och vi har säkert 40 spelningar inplanerade framöver", fyller Rikard i, och det märks att bandets stora drivkraft är att få spela live. Med ens haglar olika turnéminnen och de berättar om när de spelade på Sweden Rock, om en liten håla i Tyskland som heter Würzburg där de av någon anledning har hur många fans som helst, och om spelningar i Brooklyn, New York och Austin i USA. "Det vikigaste för en lyckad spelning är ju stämningen", menar Axel. "Det spelar ingen roll hur stor publik det är, det viktiga är känslan, både hos publiken och hos oss", fortsätter han. Men visst, det finns ställen som man drömmer om att spela på, till exempel Fillmore West i San Francisco, Rainbow i L.A., Japan, Australien..." Listan kan tydligen göras lång och drömmen är uppenbarligen i allra högsta grad levande.

Framöver kommer bandet spela på många av våra svenska festivaler för att sedan bege sig vidare över Atlanten till USA. Men dessförinnan blir det europaturné. "Vi hoppas bara att vår buss kommer att hålla hela vägen" säger Rikard och gemensamt berättar de om de missöden de råkat ut för under olika turnéer. Vad sägs exempelvis om att få klättra utanpå en bro på Autobahn i jakt på bensin? "Vi har alltid missat våra konserter i Italien på grund av bilproblem, så vi hoppas verkligen att det kommer gå vägen denna gång. Att behöva ställa in konserter är förjävligt, man vet ju själv hur det är när man sett fram emot att se något och det ställs in", fortsätter Rikard. Vi kan inte annat än att hålla med och hoppas att deras buss håller under turnéerna framöver, för så länge de inte missar oss så tänker inte vi missa dem, och det borde inte ni heller göra.

Linda Olsson & Karin Sundqvist
Foto: Karin Sundqvist

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jenny Westerström: Den unge Anders Österling

”Skymningen faller, det brusar från Östersjön, och om en stund skall jag höra helgringningen från den lantliga kyrkan, ty det är lördagsafton.” Med de vackra orden avslutade Anders Österling sina ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2014

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2007

Tillbaka hos Poesin!

Att först visa sig synlig (synlig för de synliga), och bli upptagen av den ”rätta” vägen, verkar nästan som en norm i dag. Därefter kommer texten, som ett bekräftelse-vara för ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 30 augusti, 2014

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Förfallsperiodernas uppgift är att blottlägga en civilisation

En kväll på tunnelbanan tittade jag mig uppmärksamt omkring: vi hade samtliga kommit någon annanstans ifrån...Bland oss fanns dock två eller tre ansikten härifrån, besvärade silhuetter som tycktes be om ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 22 april, 2017

Ett res nullius en plazas de toros

Efter att äntligen slitit med h;ströms korrektur, behövde jag utlopp och mening. Då här om kvällen och en del av natten cyklade jag till evigheten nära inpå det det trots ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 09 september, 2010

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Ayatollor

Uppvigling, Irans nya taktik mot landets bahá’i-minoritet

År 1863 tillkännagav Baha’u’llah offentligt  att han var Babs och alla profeters utlovade  återkomst och att Gud hade en plan för  mänsklighetens framtid. De som accepterade  hans ställning började kallas för bahá’ier. Samma ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson Text och bilder | Kulturreportage | 12 Maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.