Grignan mycket närvarande i poetens verk. Foto Public Domaine Wikipedia

Lövglittrets ord

Den franske poeten Philippe Jaccottet (1925-) bör betraktas som en av de författare som orättvist kommit i skymundan här i Sverige. Det är egentligen förvånansvärt eftersom han kan beskrivas som i fas ...

Av: Jesper Nordström | 02 mars, 2016
Litteraturens porträtt

Frankrike och dess kulturpolitik

  Tre ord kan enligt min mening beskriva den franska kulturpolitiken: - Excellence- Elegance- Echanges Enligt de officiella dokument som styr det franska kultur- och kommunikationsministeriet (Ministère de la Culture et de la ...

Av: Mikael Jönsson | 16 februari, 2011
Essäer

Tänderna blev långa och skarpa som knivar, saliven alldeles blå...

  Den sandstensfärgade fasaden på S:t Pauli kyrka höjde sig som ett utropstecken. Gatan var regnblöt. Det var mörkt. Från gatstenarna steg reflexer av vatten som splittrades var gång en bil passerade ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | 21 februari, 2011
Utopiska geografier

Alla levande väsen vill uppnå lycka och undvika lidande

Den berömda indiska munken Padma Sambhava*) som väsentligt bidrog till att införa Buddhismen till Tibet år 777 profeterade att då metallfågeln flyger och hästarna rullar på hjul på vägarna kommer ...

Av: Nina Michael | 07 oktober, 2013
Essäer om religionen

Bluesinfluerad hårdrock à la Göteborg



 

Graveyard består av sångaren Joakim Nilsson, basisten Rikard Edlund, gitarristen Jonatan LaRocca Ramm och sist men inte minst trumslagaren Axel Sjöberg.I ett parkeringshus i centrala Göteborg ligger Graveyards replokal och det är också där vi möter upp dem för en intervju. I sann göteborgsanda kanske man skulle kunna säga att de spelar riktig garagerock. Men trots att förutsättningarna finns, så nej, garagerock är det sista man tänker på när man lyssnar till deras musik.

Vi hade gärna kallat det 70-talsrock men så enkelt är det tydligen inte. Medlemmarna försöker tillsammans bena ut vad de egentligen spelar. "Vi tycker att det är klassisk hårdrock, typ, men säger man det så tänker alla på 80-talshårdrocken, eller metal, så kanske klassisk hårdrock med inslag av blues? Kanske tung psykedelisk hårdrock med bluesinfluenser?" Buden var många och som synes vill inte bandet sätta sig i ett speciellt fack. Deras nya skivbolag hade helt nyligen, på sin hemsida, beskrivit bandets musik som "retrorock" - men detta tog bandet avstånd från och har till och med bett skivbolaget att byta uttryck. "Säger man retrorock så låter det ju bara som att man upprepar något som redan finns, och det gör inte vi", förklarar Axel. Vi får helt enkelt nöja oss med beskrivningen att de spelar klassisk hårdrock med psykedeliska bluesinfluenser. En förklaring bättre än någon.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mycket gemensamt

 

Graveyard består av sångaren Joakim Nilsson, basisten Rikard Edlund, gitarristen Jonatan LaRocca Ramm och sist men inte minst trumslagaren Axel Sjöberg. Alla i bandet är ursprungligen från Örebro, utom Jonatan - "Svala" - som kommer från Vänersborg. De har alla spelat i ett flertal band innan de, under den senare delen av 2006, slog ihop sina talangfyllda musiksjälar och startade Graveyard. Black Sabbath är den gemensamma moder som födde deras intresse för den klassiska hårdrocken. Andra influenser är Fleetwood Mac, Dust och Muddy Waters samt nyare band som Black Keys, Black Mountain och de lite tyngre valörerna Death Breath.

Musiken

Graveyards låtar blir oftast till genom att någon kommer med ett nytt riff som bandet sedan utvecklar till en låt gemensamt i replokalen, eller när de sitter och jammar. Låtarna är både personliga och av det mer allmänna slaget. De säger själva att de inte vill vara politiska, utan snarare förmedla en viss känsla. Vilken denna känsla är varierar från låt till låt, men gemensamt för alla är att de ska låta, och låter, äkta. "Man har ju oftast en känsla när man skriver en låt, och självklart vill man ju att den ska nå ut till lyssnaren", menar Rikard, som för övrigt är personen bakom deras nya singel "Hisingen Blues", vilket också är namnet på nya skivan. "När jag skrev den hängde jag mycket ute på Hisingen - det kan vara ganska hårt där - och allt var överlag ganska botten. Det resulterade i Hisingen Blues."

Den nya skivan

Deras första skiva, som helt sonika heter "Graveyard", släpptes 2007, när bandet bara gjort några få spelningar tillsammans. Det faktum att den inte alls är direkt genomarbetad går inte för en sekund att höra på resultatet. Skivan känns proffsig och det är förståeligt att det bara gått bättre och bättre för bandet. Nya skivan "Hisingen Blues" har liksom den första spelats in i Don Pierre Studios i Göteborg och är enligt bandet mycket mer genomarbetad än föregångaren. "Inspelningen tog väl i och för sig kanske bara en och en halv månad men eftersom vi bland annat låg mitt i ett skivbolagsbyte så drog det ut på tiden en massa och vi hann fixa och ändra en hel del innan slutresultatet var helt klart", säger Axel och de övriga instämmer. "Gillar man den första skivan så gillar man garanterat den nya också", menar Joakim. I skrivandets stund har vi ännu inte fått möjlighet att lyssna på nya skivan, och vi är så klart de första att beklaga detta. Tills möjligheten ges att få lyssna på hela albumet får vi hålla till godo med låtarna "Hisingen Blues" och "Granny and Davis", och vi kan bara konstatera att om resten av skivan håller samma klass som dessa låtar vill vi inte behöva vänta en dag till. Men som alla vet, den som väntar på något gott...

Turnéliv

Med tanke på att de är signade av två stora skivbolag - Stranded Records/Universal och Nuclear Blast - inför denna skiva, hoppas de att "Hisingen Blues" ska vara mer lättillgänglig, både på CD och vinyl. "Fördelen med att ha ett större skivbolag bakom sig är ju att man lättare når ut med sin musik. Har man gjort något som man tycker är jävligt bra så vill man så klart att så många som möjligt ska kunna få ta del av det", säger Axel. "Det är ju mycket lättare att få spelningar också", menar Joakim, " och vi har säkert 40 spelningar inplanerade framöver", fyller Rikard i, och det märks att bandets stora drivkraft är att få spela live. Med ens haglar olika turnéminnen och de berättar om när de spelade på Sweden Rock, om en liten håla i Tyskland som heter Würzburg där de av någon anledning har hur många fans som helst, och om spelningar i Brooklyn, New York och Austin i USA. "Det vikigaste för en lyckad spelning är ju stämningen", menar Axel. "Det spelar ingen roll hur stor publik det är, det viktiga är känslan, både hos publiken och hos oss", fortsätter han. Men visst, det finns ställen som man drömmer om att spela på, till exempel Fillmore West i San Francisco, Rainbow i L.A., Japan, Australien..." Listan kan tydligen göras lång och drömmen är uppenbarligen i allra högsta grad levande.

Framöver kommer bandet spela på många av våra svenska festivaler för att sedan bege sig vidare över Atlanten till USA. Men dessförinnan blir det europaturné. "Vi hoppas bara att vår buss kommer att hålla hela vägen" säger Rikard och gemensamt berättar de om de missöden de råkat ut för under olika turnéer. Vad sägs exempelvis om att få klättra utanpå en bro på Autobahn i jakt på bensin? "Vi har alltid missat våra konserter i Italien på grund av bilproblem, så vi hoppas verkligen att det kommer gå vägen denna gång. Att behöva ställa in konserter är förjävligt, man vet ju själv hur det är när man sett fram emot att se något och det ställs in", fortsätter Rikard. Vi kan inte annat än att hålla med och hoppas att deras buss håller under turnéerna framöver, för så länge de inte missar oss så tänker inte vi missa dem, och det borde inte ni heller göra.

Linda Olsson & Karin Sundqvist
Foto: Karin Sundqvist

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

I begynnelsen var Ordet

Vi omges av ord. Alltid och överallt. Vi säger dem, vi hör dem och vi läser dem.

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 22 september, 2015

Revolutionär konservativ anarkism. Collage: Guido Zeccola

Antiparlamentarism

Antiparlamentarism utefter hela skalan alltifrån konservatism till anarkism är ett ideologiskt och socialpolitiskt svårplacerat begrepp, vilket emellertid inte innebär att antiparlamentarism saknar antropologiskt fotfäste. Istället för att tala om konservatism ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 17 juni, 2015

Dali Atomicus av Philippe Halsman Foto Wikipedia

Miljoners miljarder bilder…

Adjektivet ”ikonisk” som knappt ens är försvenskat sprider sig med löpeldens hastighet. Nu senast är hundra fotografier som tidskriften Time samlat ”ikoniska”, dvs. alltigenom välkända. Bilder virvlar runt oss varje ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 24 november, 2016

Omöjliga intervjuer. Hiro Kurosaki – genom Lilian O. Montmar - intervjuar Giuseppe Tartini

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Lilian O. Montmar | Musikens porträtt | 11 april, 2012

Från animation till station -Lars Arrhenius och pixelns födelse

I begynnelsen var pixeln. En grön blinkande fyrkant. I animationen ”Murmurs of Earth” (2007) berättar konstnären Lars Arrhenius och filmaren Johannes Müntzing jordens historia på sex minuter med hjälp av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer | 21 september, 2011

Skäggiga damer och den moderna vetenskapens framväxt

Wills beundran var för ögonblicket kombinerad med en isande känsla av att hon var så långt borta. En man skäms sällan då han upptäcker att han inte kan älska en ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Agora - filosofiska essäer | 29 september, 2013

Olle Ljungström under Forever Young-turnén 2010. Foto: Cecilia Ekströmer/ Wikimedia Commons, 2010.

Olle Ljungström

Det har varit bitterljuvt att lyssna på kassetten: ljuvt eftersom det har varit fint att få återuppleva intervjutillfället, bittert eftersom jag hela tiden har haft i bakhuvudet att personen jag ...

Av: Thomas Renhult | Musikens porträtt | 01 augusti, 2016

Den svåra konsten att ha stund-fokus

Avlyssnat samtal på en buss i Stockholm en vanlig vardagseftermiddag: En flicka i 8-årsåldern sitter tillsammans med sin pappa.Hon pratar oavbrutet med pappan som hummar till svar samtidigt som han ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 04 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.