Operasångare är också människor - Festtage Berlin 2010

Först var det Placido Domingo som ställde in och efter honom följde fyra andra i "Simon Boccanegra" och det var lite av ett B-lag som stod på Staatsopers scen ...

Av: Ulf Stenberg | 15 april, 2010
Reportage om scenkonst

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | 03 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Loveninjas - nu utan masker

Artist: Loveninjas Titel: Johnny C Loveninjas - nu utan masker Jag kommer ihåg ett stort hjärta och tre killar utklädda till kärleksfulla Turtles. Jag kommer ihåg tokroliga låtar om brutna penisar ...

Av: Sofia Lundgren | 27 oktober, 2006
Musikens porträtt

Bruno Kreisky 1983 foto Wkipedia

Bruno Kreisky och Sverige

Vad har Arne Carlsson med Wien att göra? Den frågan ställde jag mig hösten 1978 när jag var gästlärare i Österrike; uppdraget innefattade skolbesök och deltagande i fortbildningskurser för österrikiska ...

Av: Kurt Bäckström | 26 februari, 2017
Porträtt om politik & samhälle

Bluesinfluerad hårdrock à la Göteborg



 

Graveyard består av sångaren Joakim Nilsson, basisten Rikard Edlund, gitarristen Jonatan LaRocca Ramm och sist men inte minst trumslagaren Axel Sjöberg.I ett parkeringshus i centrala Göteborg ligger Graveyards replokal och det är också där vi möter upp dem för en intervju. I sann göteborgsanda kanske man skulle kunna säga att de spelar riktig garagerock. Men trots att förutsättningarna finns, så nej, garagerock är det sista man tänker på när man lyssnar till deras musik.

Vi hade gärna kallat det 70-talsrock men så enkelt är det tydligen inte. Medlemmarna försöker tillsammans bena ut vad de egentligen spelar. "Vi tycker att det är klassisk hårdrock, typ, men säger man det så tänker alla på 80-talshårdrocken, eller metal, så kanske klassisk hårdrock med inslag av blues? Kanske tung psykedelisk hårdrock med bluesinfluenser?" Buden var många och som synes vill inte bandet sätta sig i ett speciellt fack. Deras nya skivbolag hade helt nyligen, på sin hemsida, beskrivit bandets musik som "retrorock" - men detta tog bandet avstånd från och har till och med bett skivbolaget att byta uttryck. "Säger man retrorock så låter det ju bara som att man upprepar något som redan finns, och det gör inte vi", förklarar Axel. Vi får helt enkelt nöja oss med beskrivningen att de spelar klassisk hårdrock med psykedeliska bluesinfluenser. En förklaring bättre än någon.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mycket gemensamt

 

Graveyard består av sångaren Joakim Nilsson, basisten Rikard Edlund, gitarristen Jonatan LaRocca Ramm och sist men inte minst trumslagaren Axel Sjöberg. Alla i bandet är ursprungligen från Örebro, utom Jonatan - "Svala" - som kommer från Vänersborg. De har alla spelat i ett flertal band innan de, under den senare delen av 2006, slog ihop sina talangfyllda musiksjälar och startade Graveyard. Black Sabbath är den gemensamma moder som födde deras intresse för den klassiska hårdrocken. Andra influenser är Fleetwood Mac, Dust och Muddy Waters samt nyare band som Black Keys, Black Mountain och de lite tyngre valörerna Death Breath.

Musiken

Graveyards låtar blir oftast till genom att någon kommer med ett nytt riff som bandet sedan utvecklar till en låt gemensamt i replokalen, eller när de sitter och jammar. Låtarna är både personliga och av det mer allmänna slaget. De säger själva att de inte vill vara politiska, utan snarare förmedla en viss känsla. Vilken denna känsla är varierar från låt till låt, men gemensamt för alla är att de ska låta, och låter, äkta. "Man har ju oftast en känsla när man skriver en låt, och självklart vill man ju att den ska nå ut till lyssnaren", menar Rikard, som för övrigt är personen bakom deras nya singel "Hisingen Blues", vilket också är namnet på nya skivan. "När jag skrev den hängde jag mycket ute på Hisingen - det kan vara ganska hårt där - och allt var överlag ganska botten. Det resulterade i Hisingen Blues."

Den nya skivan

Deras första skiva, som helt sonika heter "Graveyard", släpptes 2007, när bandet bara gjort några få spelningar tillsammans. Det faktum att den inte alls är direkt genomarbetad går inte för en sekund att höra på resultatet. Skivan känns proffsig och det är förståeligt att det bara gått bättre och bättre för bandet. Nya skivan "Hisingen Blues" har liksom den första spelats in i Don Pierre Studios i Göteborg och är enligt bandet mycket mer genomarbetad än föregångaren. "Inspelningen tog väl i och för sig kanske bara en och en halv månad men eftersom vi bland annat låg mitt i ett skivbolagsbyte så drog det ut på tiden en massa och vi hann fixa och ändra en hel del innan slutresultatet var helt klart", säger Axel och de övriga instämmer. "Gillar man den första skivan så gillar man garanterat den nya också", menar Joakim. I skrivandets stund har vi ännu inte fått möjlighet att lyssna på nya skivan, och vi är så klart de första att beklaga detta. Tills möjligheten ges att få lyssna på hela albumet får vi hålla till godo med låtarna "Hisingen Blues" och "Granny and Davis", och vi kan bara konstatera att om resten av skivan håller samma klass som dessa låtar vill vi inte behöva vänta en dag till. Men som alla vet, den som väntar på något gott...

Turnéliv

Med tanke på att de är signade av två stora skivbolag - Stranded Records/Universal och Nuclear Blast - inför denna skiva, hoppas de att "Hisingen Blues" ska vara mer lättillgänglig, både på CD och vinyl. "Fördelen med att ha ett större skivbolag bakom sig är ju att man lättare når ut med sin musik. Har man gjort något som man tycker är jävligt bra så vill man så klart att så många som möjligt ska kunna få ta del av det", säger Axel. "Det är ju mycket lättare att få spelningar också", menar Joakim, " och vi har säkert 40 spelningar inplanerade framöver", fyller Rikard i, och det märks att bandets stora drivkraft är att få spela live. Med ens haglar olika turnéminnen och de berättar om när de spelade på Sweden Rock, om en liten håla i Tyskland som heter Würzburg där de av någon anledning har hur många fans som helst, och om spelningar i Brooklyn, New York och Austin i USA. "Det vikigaste för en lyckad spelning är ju stämningen", menar Axel. "Det spelar ingen roll hur stor publik det är, det viktiga är känslan, både hos publiken och hos oss", fortsätter han. Men visst, det finns ställen som man drömmer om att spela på, till exempel Fillmore West i San Francisco, Rainbow i L.A., Japan, Australien..." Listan kan tydligen göras lång och drömmen är uppenbarligen i allra högsta grad levande.

Framöver kommer bandet spela på många av våra svenska festivaler för att sedan bege sig vidare över Atlanten till USA. Men dessförinnan blir det europaturné. "Vi hoppas bara att vår buss kommer att hålla hela vägen" säger Rikard och gemensamt berättar de om de missöden de råkat ut för under olika turnéer. Vad sägs exempelvis om att få klättra utanpå en bro på Autobahn i jakt på bensin? "Vi har alltid missat våra konserter i Italien på grund av bilproblem, så vi hoppas verkligen att det kommer gå vägen denna gång. Att behöva ställa in konserter är förjävligt, man vet ju själv hur det är när man sett fram emot att se något och det ställs in", fortsätter Rikard. Vi kan inte annat än att hålla med och hoppas att deras buss håller under turnéerna framöver, för så länge de inte missar oss så tänker inte vi missa dem, och det borde inte ni heller göra.

Linda Olsson & Karin Sundqvist
Foto: Karin Sundqvist

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | Övriga porträtt | 28 januari, 2016

Skallmätningen som ideologi

År 1900 hade var femte svensk utvandrat. Oroliga prognosmakare tolkade samhällsutvecklingen i Sverige och utvandringen utifrån rena rashygieniska aspekter. "Det är bättre, att en svensk familj under primitiva förhållanden tar sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 31 juli, 2009

The roles of computer in doing and studying the art

Bernardo Nicoletti, redan bekant till våra läsare med artikeln A Hidden Part of the Culture: the Business Culture, tar en utgångspunkt från boken Futures past, för att visa de möjliga ...

Av: Bernardo Nicoletti | Essäer | 10 juni, 2013

Samuel Beckett och livets absurda teater

Nobelpristagaren i litteratur, Samuel Beckett, är den okrönte mästaren i att skriva om meningslöshetens och den tåliga väntans utdragna absurditeter och i förlängningen om den sorglustiga väntan på döden. Nerven ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 20 Maj, 2010

Att slå näven i bordet när det behövs

Man ska vara bestämd. Man ska veta vad man tycker och följa upp det i handling. Man ska slå näven i bordet om det behövs. Man ska visa i kroppsspråk ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 15 april, 2011

Batik -Buddha från Sri Lanka. Nu på min balkong

Buddhist i Miljonprogrammet

Min sons lekkamrat såg sig omkring med förundran. Vi var på historiska muséet i Stockholm och befann oss i en sal där det hängde krucifix från olika epoker och med ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 07 augusti, 2017

Niclas Mossberg. Trädet

Niclas Mossberg har bland annat jobbat som ställningsbyggare på Leab och Sparta – Entreprenad och bemanning. Han har också skrivit ungdomsdikter som publicerats i antologin Eremonaout IV (2014).       Trädet Jag ska döda ...

Av: Niclas Mossberg | Utopiska geografier | 26 Maj, 2014

Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft

Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom.

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 18 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.