Erland Lagerroth - sökandet är vårt största äventyr

Trots sina åttiosju år är Erland Lagerroth en av våra mest entusiastiska sökare efter nya sätt att se på människan och hennes plats i kosmos. Man tänker sig att människor ...

Av: Antoon Geels | 25 mars, 2011
Essäer

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | 01 februari, 2012
Essäer om konst

Med försonande och förlåtande ögon

  Ingmar Bergman. Fotograf: Bengt Wanselius Med försonande och förlåtande ögon Tidningen Kulturen hedrar den beundransvärde filmaren, författaren och dramatikern Ingmar Bergman. Denna vecka porträtterar Crister Enander honom som författare. Nästa vecka presenterar ...

Av: Crister Enander | 07 augusti, 2007
Essäer om film

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

foto Sture Svensson

WAY OUT WEST 2017



Årets upplaga av Way Out West-festivalen borde inte ha kunnat gå fel: massor med roliga band bokade, mestadels strålande väder och en köpstark publik. Och ändå saknades något, vilket rätt ofta var ljudet. Teknikstrulet var, till och med för Way Out West med sin konstanta fäbless för otydligt ljud, mer än lovligt stort.


foto Sture Svensson

foto Sture Svensson

Från det att hon stigit upp på scen tog Regina Spektor över hela lördagens Way Out West. Till och med regnet upphörde under spelningen. Spektors röst är fenomenal och håller både för höga toner och vad som inte kan kallas annat än experimentella ljud. Hon hade i vanlig ordning med sig sin flygel men bjöd även på lite gitarrspel. Spektor körde sina tjugo låtar utan att tappa publikens absoluta uppmärksamhet för ett ögonblick. När det hela slutade med allsång till låten ”Samson” började Spektor överväldigad nästan att gråta: ”You guys are breaking my heart – in a good way”.
foto Sture Svensson

foto Sture Svensson

Annons:

En annan sak man undrar över är hur arrangörerna tänker kring säkerheten. Med sådana stora publikmängder intryckta på samma yta i Slottskogen är potentialen för en katastrof högst påtaglig om kvällarna när man fastnar i falskhalsarna mellan scenerna. Men trots sjukanmälda artister, artister som gick av scenen i förtid och en galen marknadsförning så fick Way Out West – på något sätt – ihop en fungerande helg.

 

Torsdagen började med en plötsligt påkommen sjukdom och dragplåstret Beth Ditto ställer in och ersätts av Amanda ”Slowgold” Wernes som berättade att hon och bandet ringts in tre timmar tidigare. Man kan inte annat än ge henne en eloge för att rycka in så snabbt och publiken verkade helnöjda.

 

Australiensiske DJ:n Flume gick på scenen vid en rätt lurig tid, klockan sex, när mycket publik stod i kö vid entrén men det tycks kvitta, hans högaktuella elektroniska dansmusik är spännande, innovatiov – och kul! Det hela kändes som gammaldags ärlig passion och att avsluta med låten ”Freedom” och ett stort konfettiregn är ett säkert kort som gick hem hos publiken. Och mig. Att tjugosexårige Young Thug senare på kvällen helt sonika lämnade scenen efter en dryg halvtimmes helröj utan att vare sig komma tillbaka eller berätta varför imponerade i alla fall lite på mig. En hiphopare med rock'n'roll-olater. Senare sades det att det berodde på ljudtekniken och dålig strömtillförsel – äntligen någon som tar sitt sound på allvar. Eller något sådant.

 

Jag får väl lov att nämna Frank Ocean också. Så där, klart och gjort.

 

En glad och dansant publik väntade kanadensaren Mac DeMarco och hans band på torsdagen, det var solsken och gott humör. Jag väntade också fast av misstag, hade blandat ihop vilken scen som Vince Staples skulle gå på. Och det började med viss charm men övergick till egentligen ingenting, DeMarco skrattade mer åt sina egna skämt än vad publiken gjorde, och att bandet gång på gång fick stämma instrumenten. Kanske borde även DeMarco ha lämnat scenen i förtid. Men det kallas väl för lazy-rock av en anledning antar jag.

 

Den på alla sätt absoluta motsatsen är Fatoumata Diawara & Hindi Zahra och att de drar publik är ingen slump! Diawara är som en naturkraft på scen som spelar, sjunger och dansar så att till och med håret flyger loss. Som bonus gjorde Diawara med sitt band en egen soundcheck innan spelningen som är lika härlig att höra, faktiskt den enda soundcheck som hela helgen bjöd på, en metod som kanske fler artister borde ha propsat på.

 

Om man måste älska countryrock-Ryan Adams som Aftonbladets Per Magnusson fastslog vet jag väl inte, men visst hade han både charm och publik. Däremot måste man älska The XX! Deras indiesound blandat med djupa beats och elektroniska slingor är oerhört suggestivt live och publikområdet fylldes på nolltid. Lazer Major fick stänga stora scenen för kvällen, och visst hade det sin tjusning, allt detta meningslösa skuttande fram och tillbaka synkat med ljusstrålar som blinkar åt alla håll. Snabbt fick man dock känslan av ett ankommande epilepsianfall trots att man inte ens har epilepsi och så jäkla roligt är det inte med tragglandet.

 

Så kom finaldagen! Och regnet. Regnet som höll i och fick uttrycket ”stå som spön i backen” att låta som en underdrift. Och på stora scenen stod Oskar Linnros och talade ut, och talade ut, och… Publikkontakt är ett måste, kan man nå ut är det fantastiskt, men om det bara är tjatigt kan man väl hålla sig till att bara sjunga istället. En önskan jag kom att ångra. Om publiken sökte skydd från hällregnet eller inte låter jag vara osagt, Frida Hyvönen har sina fans och alltså även oss skeptiker. Det var segt, det var deppigt som säkert hade passat bra någon annanstans – skulle vi stå där och frysa ville vi åtminstone få något mera glatt än sånger om självmord och andra trista skildringar av tonårslivet och hur det är att numera vara stockholmare.

 

Men fanns det inget mer att skymta bakom allehanda sponsorflaggor, -vimplar och -regnskydd som stack ut i alla riktningar? (För i år har Way Out West arrangörerna släppt in fler på området än vad man antagligen någonsin tidigare gjort – åtminstone känns det som att vi är på företagsmässa). Självklart! Först och främst ska Annika Norlin och Säkert! hyllas som festivalens stolthet och stöttepelare. Hon medverkade alla tre dagar genom både spelningar och brandtal och sparade inte ett dugg på krutet från den akustiska början i det gröna till det rockiga slutet i Frihamnen. Just detta att sista spelningen är på andra sidan stan gjorde att jag missade det stora dragplåstret Lana Del Rey, men det ångrar jag inte.

 

Från det att hon stigit upp på scen tog Regina Spektor över hela lördagens Way Out West. Till och med regnet upphörde under spelningen. Spektors röst är fenomenal och håller både för höga toner och vad som inte kan kallas annat än experimentella ljud. Hon hade i vanlig ordning med sig sin flygel men bjöd även på lite gitarrspel. Spektor körde sina tjugo låtar utan att tappa publikens absoluta uppmärksamhet för ett ögonblick. När det hela slutade med allsång till låten ”Samson” började Spektor överväldigad nästan att gråta: ”You guys are breaking my heart – in a good way”.

 

Min vän frågade mig skeptiskt om vad som lockar mig att komma tillbaka år efter år och svaret är: musiken. Och årets nyhet: drinkar i form av isglass.

 

 

Text: Linda Bönström Foto: Sture Svensson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

"Att skriva är att verka..." En palestinsk intellektuell som försökt ta sitt ansvar

Jag visste inte att han nyligen hämtat sig efter hjärninfarkt och lungcancer-operation. Sedan den där julidagen har jag hunnit möta Abdel-Qader Yassine några gånger. Och när jag väl kommit över ...

Av: Pia Brimstedt | Övriga porträtt | 06 oktober, 2013

Slutet i Blå Tornet

I juni 1911 kom August Strindberg fram till att hans dödsår borde vara 1912. Den slutsatsen drog han genom att kombinera årtal ur sitt liv. I ett brev till den ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 13 Maj, 2012

Ungdomlig revolt i bildningsromanen

Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe Goethe på landet i Italien. Johann Heinrich Wilhelm Tischbein, 1786 Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 07 april, 2008

Frances Hodgson Burnett

Du kan aldrig finna samma trädgård två gånger

Trädgården. Drömmen om den egna täppan. Paradiset på jorden. Edens lustgård eller Candides lustfyllda odlande i Voltaires upplysningsroman. Har du en boksamling och en trädgård så har du allt!

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2017

Hämta andan och anden i Wien

Wienarna hämtar andan på söndagarna. Efter en veckas hård stress är det en utmärkt idé. På Heldenplatz möts lokalbefolkningen och turisterna som med kameror på magen eller mobiltelefoner i händerna ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 29 oktober, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Ben Jonson Senaste statsmannaropet

Britten Ben Jonson (1572-1637) skrev satirer och komedier, som länge gjorde honom minst lika uppskattad som Shakespeare. En av dem uppfördes av Shakespeares trupp. Jonson formulerade sig någon gång ganska snålt ...

Av: Ben Jonson | Utopiska geografier | 29 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.