Operasångare är också människor - Festtage Berlin 2010

Först var det Placido Domingo som ställde in och efter honom följde fyra andra i "Simon Boccanegra" och det var lite av ett B-lag som stod på Staatsopers scen ...

Av: Ulf Stenberg | 15 april, 2010
Reportage om scenkonst

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | 03 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Loveninjas - nu utan masker

Artist: Loveninjas Titel: Johnny C Loveninjas - nu utan masker Jag kommer ihåg ett stort hjärta och tre killar utklädda till kärleksfulla Turtles. Jag kommer ihåg tokroliga låtar om brutna penisar ...

Av: Sofia Lundgren | 27 oktober, 2006
Musikens porträtt

Bruno Kreisky 1983 foto Wkipedia

Bruno Kreisky och Sverige

Vad har Arne Carlsson med Wien att göra? Den frågan ställde jag mig hösten 1978 när jag var gästlärare i Österrike; uppdraget innefattade skolbesök och deltagande i fortbildningskurser för österrikiska ...

Av: Kurt Bäckström | 26 februari, 2017
Porträtt om politik & samhälle

foto Sture Svensson

WAY OUT WEST 2017



Årets upplaga av Way Out West-festivalen borde inte ha kunnat gå fel: massor med roliga band bokade, mestadels strålande väder och en köpstark publik. Och ändå saknades något, vilket rätt ofta var ljudet. Teknikstrulet var, till och med för Way Out West med sin konstanta fäbless för otydligt ljud, mer än lovligt stort.


foto Sture Svensson

foto Sture Svensson

Från det att hon stigit upp på scen tog Regina Spektor över hela lördagens Way Out West. Till och med regnet upphörde under spelningen. Spektors röst är fenomenal och håller både för höga toner och vad som inte kan kallas annat än experimentella ljud. Hon hade i vanlig ordning med sig sin flygel men bjöd även på lite gitarrspel. Spektor körde sina tjugo låtar utan att tappa publikens absoluta uppmärksamhet för ett ögonblick. När det hela slutade med allsång till låten ”Samson” började Spektor överväldigad nästan att gråta: ”You guys are breaking my heart – in a good way”.
foto Sture Svensson

foto Sture Svensson

Annons:

En annan sak man undrar över är hur arrangörerna tänker kring säkerheten. Med sådana stora publikmängder intryckta på samma yta i Slottskogen är potentialen för en katastrof högst påtaglig om kvällarna när man fastnar i falskhalsarna mellan scenerna. Men trots sjukanmälda artister, artister som gick av scenen i förtid och en galen marknadsförning så fick Way Out West – på något sätt – ihop en fungerande helg.

 

Torsdagen började med en plötsligt påkommen sjukdom och dragplåstret Beth Ditto ställer in och ersätts av Amanda ”Slowgold” Wernes som berättade att hon och bandet ringts in tre timmar tidigare. Man kan inte annat än ge henne en eloge för att rycka in så snabbt och publiken verkade helnöjda.

 

Australiensiske DJ:n Flume gick på scenen vid en rätt lurig tid, klockan sex, när mycket publik stod i kö vid entrén men det tycks kvitta, hans högaktuella elektroniska dansmusik är spännande, innovatiov – och kul! Det hela kändes som gammaldags ärlig passion och att avsluta med låten ”Freedom” och ett stort konfettiregn är ett säkert kort som gick hem hos publiken. Och mig. Att tjugosexårige Young Thug senare på kvällen helt sonika lämnade scenen efter en dryg halvtimmes helröj utan att vare sig komma tillbaka eller berätta varför imponerade i alla fall lite på mig. En hiphopare med rock'n'roll-olater. Senare sades det att det berodde på ljudtekniken och dålig strömtillförsel – äntligen någon som tar sitt sound på allvar. Eller något sådant.

 

Jag får väl lov att nämna Frank Ocean också. Så där, klart och gjort.

 

En glad och dansant publik väntade kanadensaren Mac DeMarco och hans band på torsdagen, det var solsken och gott humör. Jag väntade också fast av misstag, hade blandat ihop vilken scen som Vince Staples skulle gå på. Och det började med viss charm men övergick till egentligen ingenting, DeMarco skrattade mer åt sina egna skämt än vad publiken gjorde, och att bandet gång på gång fick stämma instrumenten. Kanske borde även DeMarco ha lämnat scenen i förtid. Men det kallas väl för lazy-rock av en anledning antar jag.

 

Den på alla sätt absoluta motsatsen är Fatoumata Diawara & Hindi Zahra och att de drar publik är ingen slump! Diawara är som en naturkraft på scen som spelar, sjunger och dansar så att till och med håret flyger loss. Som bonus gjorde Diawara med sitt band en egen soundcheck innan spelningen som är lika härlig att höra, faktiskt den enda soundcheck som hela helgen bjöd på, en metod som kanske fler artister borde ha propsat på.

 

Om man måste älska countryrock-Ryan Adams som Aftonbladets Per Magnusson fastslog vet jag väl inte, men visst hade han både charm och publik. Däremot måste man älska The XX! Deras indiesound blandat med djupa beats och elektroniska slingor är oerhört suggestivt live och publikområdet fylldes på nolltid. Lazer Major fick stänga stora scenen för kvällen, och visst hade det sin tjusning, allt detta meningslösa skuttande fram och tillbaka synkat med ljusstrålar som blinkar åt alla håll. Snabbt fick man dock känslan av ett ankommande epilepsianfall trots att man inte ens har epilepsi och så jäkla roligt är det inte med tragglandet.

 

Så kom finaldagen! Och regnet. Regnet som höll i och fick uttrycket ”stå som spön i backen” att låta som en underdrift. Och på stora scenen stod Oskar Linnros och talade ut, och talade ut, och… Publikkontakt är ett måste, kan man nå ut är det fantastiskt, men om det bara är tjatigt kan man väl hålla sig till att bara sjunga istället. En önskan jag kom att ångra. Om publiken sökte skydd från hällregnet eller inte låter jag vara osagt, Frida Hyvönen har sina fans och alltså även oss skeptiker. Det var segt, det var deppigt som säkert hade passat bra någon annanstans – skulle vi stå där och frysa ville vi åtminstone få något mera glatt än sånger om självmord och andra trista skildringar av tonårslivet och hur det är att numera vara stockholmare.

 

Men fanns det inget mer att skymta bakom allehanda sponsorflaggor, -vimplar och -regnskydd som stack ut i alla riktningar? (För i år har Way Out West arrangörerna släppt in fler på området än vad man antagligen någonsin tidigare gjort – åtminstone känns det som att vi är på företagsmässa). Självklart! Först och främst ska Annika Norlin och Säkert! hyllas som festivalens stolthet och stöttepelare. Hon medverkade alla tre dagar genom både spelningar och brandtal och sparade inte ett dugg på krutet från den akustiska början i det gröna till det rockiga slutet i Frihamnen. Just detta att sista spelningen är på andra sidan stan gjorde att jag missade det stora dragplåstret Lana Del Rey, men det ångrar jag inte.

 

Från det att hon stigit upp på scen tog Regina Spektor över hela lördagens Way Out West. Till och med regnet upphörde under spelningen. Spektors röst är fenomenal och håller både för höga toner och vad som inte kan kallas annat än experimentella ljud. Hon hade i vanlig ordning med sig sin flygel men bjöd även på lite gitarrspel. Spektor körde sina tjugo låtar utan att tappa publikens absoluta uppmärksamhet för ett ögonblick. När det hela slutade med allsång till låten ”Samson” började Spektor överväldigad nästan att gråta: ”You guys are breaking my heart – in a good way”.

 

Min vän frågade mig skeptiskt om vad som lockar mig att komma tillbaka år efter år och svaret är: musiken. Och årets nyhet: drinkar i form av isglass.

 

 

Text: Linda Bönström Foto: Sture Svensson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | Övriga porträtt | 28 januari, 2016

Skallmätningen som ideologi

År 1900 hade var femte svensk utvandrat. Oroliga prognosmakare tolkade samhällsutvecklingen i Sverige och utvandringen utifrån rena rashygieniska aspekter. "Det är bättre, att en svensk familj under primitiva förhållanden tar sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 31 juli, 2009

The roles of computer in doing and studying the art

Bernardo Nicoletti, redan bekant till våra läsare med artikeln A Hidden Part of the Culture: the Business Culture, tar en utgångspunkt från boken Futures past, för att visa de möjliga ...

Av: Bernardo Nicoletti | Essäer | 10 juni, 2013

Samuel Beckett och livets absurda teater

Nobelpristagaren i litteratur, Samuel Beckett, är den okrönte mästaren i att skriva om meningslöshetens och den tåliga väntans utdragna absurditeter och i förlängningen om den sorglustiga väntan på döden. Nerven ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 20 Maj, 2010

Att slå näven i bordet när det behövs

Man ska vara bestämd. Man ska veta vad man tycker och följa upp det i handling. Man ska slå näven i bordet om det behövs. Man ska visa i kroppsspråk ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 15 april, 2011

Batik -Buddha från Sri Lanka. Nu på min balkong

Buddhist i Miljonprogrammet

Min sons lekkamrat såg sig omkring med förundran. Vi var på historiska muséet i Stockholm och befann oss i en sal där det hängde krucifix från olika epoker och med ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 07 augusti, 2017

Niclas Mossberg. Trädet

Niclas Mossberg har bland annat jobbat som ställningsbyggare på Leab och Sparta – Entreprenad och bemanning. Han har också skrivit ungdomsdikter som publicerats i antologin Eremonaout IV (2014).       Trädet Jag ska döda ...

Av: Niclas Mossberg | Utopiska geografier | 26 Maj, 2014

Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft

Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom.

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 18 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.