Viborgs fall 1944

Förlusten av staden Viborg var psykologiskt förödande för finnarna. Krigslitteraturen om andra världskriget är omfattande. Anthony Beevors böcker om Stalingrad, Berlin och spanska inbördeskriget har gått ut i stora ...

Av: Rolf Karlman | 03 september, 2008
Essäer om samhället

Thelemas lag

Om Aleister Crowley finns det mycket litteratur. Det handlar mer om legender och skandaler än om riktiga, djupa studier. Crowley kallade denna text ”en enkel kurs i etik, tänkt för ...

Av: Gilda Melodia | 06 augusti, 2016
Gilda Melodia

Inspirationen är inte en bristvara, direkt

Det räcker med att gå in på någon av morgontidningarnas hemsidor för att jag ska få inspiration till mängder av krönikor. Vissa av dem blir skrivna, de flesta inte. Idag ...

Av: Jessica Johansson | 13 september, 2011
Jessica Johansson

Camille Claudel, L'Âge mûr, public domain wikipedia

Camille Claudel - elev och musa

En gammal kvinna sitter på en stol i en park. Parken tillhör ett mentalsjukhus nära den sydfranska staden Avignon. Hon väntar, det har hon gjort i trettio år. Mannen hon ...

Av: Lena Månsson | 06 Maj, 2016
Konstens porträtt

Slask, Polens nationella folklore-ensemble, foto Anna Spysz

Gränslös uppkäftighet i Krakow



Stående ovationer för det svensk-danska bandet Body Sculptures under Unsound i polska Krakow. Och flera internationella samarbeten som ger nya infallsvinklar i en krackelerande värld. Det är Unsound i år, en unik festival som uppkäftigt fortsätter att vara helt gränslös. Curt Lundberg har varit där och rapporterar.

 


 Matmos iscensättning av Roberts Ashleys tv-opera Perfect Lives. Foto Curt Lundberg

Matmos iscensättning av Roberts Ashleys tv-opera Perfect Lives. Foto Curt Lundberg

Jag räknar till närmare 60 programmerade events under veckan, varav drygt hälften är workshops och paneldiskussioner om och kring temat; från vad Brexit kan betyda för den elektroniska musiken till genderfrågor och rave-kulturens påverkan på samhällsklimatet.
Dansk-svenskt samarbete i Body Sculptures . Foto Curt Lundberg

Dansk-svenskt samarbete i Body Sculptures . Foto Curt Lundberg

Annons:

Det finns en scen mitt i natten på det gamla kommunisthotellet Forum i polska Krakow som säger mycket om festivalen Unsound som just genomförts för fjortonde året i följd. En äldre musiker samtalar med en ung festivalbesökare, de är inne i en livlig diskussion, jag antar det handlar om den musik vi just hört från scenen. En stund innan satt han på scenen i trion Samo från Tadjikistan tillsammans med den libanesiske producenten och elektronmusikproducenten Rabih Beaini i ett av flera internationella samarbeten där vi tas med på musikaliska resor vi aldrig väntat oss. Så berikar det ena det andra, denna smältdegel av kulturer och elektronisk musik, där olika människor kan träffas och korsa varandras gränser.

Temat för årets festival är Dislocation och framför allt handlar det om periferins samspel med centrum och vice versa, och på Unsound om konstnärliga uttryck och samarbeten. Årets crescendo i Krakow har föregåtts av satellitfestivaler i Ryssland, Kirgizistan, Tadjikistan, men även event i New York, Sidney och London.

Dislocation

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag räknar till närmare 60 programsatta events under veckan, varav drygt hälften är workshops och paneldiskussioner om och kring temat; från vad Brexit kan betyda för den elektroniska musiken till genderfrågor och rave-kulturens påverkan på samhällsklimatet. Och inom varje event där musiken står i centrum kan det dölja sig upp till tjugo artister/grupper. En festivalbesökare har alltså fullt upp (om man vill), men även om man bara får en bit här och en bit där, inser man snart att allt är väl genomtänkt. Varje programpunkt knyter på något sätt an till temat, varje del produceras med hög professionalitet och noggrannhet, och de få gånger det skaver, korrigeras det snabbt. Och konsertlokalerna finns lite varstans i staden, från nybyggda kongresscentret ICE till en nedlagt tobaksfabrik och vidare över Filharmonins konserthus till en liten trång teater någonstans i centrum. Det fanns i år till och med en ambulerande terapeut att samtala med on the go... Och radiostationer från både London och Moskva sände specialprogram direkt över nätet.

Dislocation-temat är kanske inte så direkt som tidigare år. Förra året var temat Surprise, året innan The Dream, men genom alla festivaler går en röd tråd, eller som festivalledningen med Mat Schulz alltid påpekar, kom till Unsound och blir överraskad! Inte för att höra det du redan hört och sett. Så det öppna sinnet är ett måste under veckan i Krakow.

Flera stjärnor

Bland de stora satsningarna detta år är amerikanska duon Matmos (M C Schmidt/Drev Daniel) scenversion av Robert Ashleys tv-opera Perfect Lives från 1984 – ett flera timmar långt verk i sju delar där den mångordige berättaren beskriver människor och företeelser i en amerikansk småstad. Tre avsnitt har Matmos valt: The Park, The Bar och The Graveyard, musiken framförs live och i den första delen samarbetar man med Sinfonietta Krakow och vokalartister, i den andra med två sångare och slutligen i den tredje, ensamma på scenen.

Det är typisk amerikansk New York-avantgarde i ringarna kring artister som Laurie Anderson, men också tydligt uppdaterat med video, visuals och fräcka lösningar. Svadan från berättaren är ostoppbar, sammanhangen vrids och knådas, och det är bara att följa med i floden och låta sig övertygas: den amerikanske drömmen är en dröm, rätt ofta en mardröm och framför allt imponerar MC Schmidt som berättaren. Han har nästan samma drömska sjungande röst som Robert Ashley och det är hela hemligheten med att detta projekt ska bli så lyckat. Idag när minimalister som Glass, Reich, Riley upplever en ny vår är Ashley väl värd att få en plats med sina vokala musikverk där även ett par andra operor finns.

Typiskt för Unsound är också att festivalen beställer ett platsspecifikt verk av engelska duon Emptyset som i en gammal spårvagnshall gör två sessions med egenbyggda instrument - bland annat ett gitarrliknande stränginstrument – som i den mörka hallen tillsammans med vitt laserljus ger en väldigt speciellt stämning mitt på dagen. Drone-partier, panoreringar av ljud och frekvenser, mycket imponerande top-notch ljudbearbetning. Efter sessionen samlas folk kring maskinerna, bilder tas och det är som vi står framför den heliga Graalen, åtminstone vad gäller ljudkonst.

Att kombinera ljudkonst med visuella inslag är ett annat genomgående tema. I Unsounds fall dyker MFO (Marcel Weber) upp i flera samarbeten. Förutom att han har något slags övergripande ansvar för det visuella på festivalen har han tunga uppdrag med artister som engelsmannen Roly Porter och Klara-Lis Coverdale där det förstnämnde tar oss med på en fascinerande resa över ett öde isländskt (rymd)landskap där elektriska livsformer visar sig.

Alla visuals görs live på scenen som för att understryka att de två artisterna är jämbördiga, musiken är lika viktigt som bilden och vice versa. Avslutningen är en stoboskopmangling som jag aldrig sett maken till, dessutom inledd av en text med uppmaningen att inte bli rädd, sluta ögonen eftersom man ser bra ändå! Musiken är bombastisk och fordrande, högt mot tyst, körpartier, vackert och samtidigt skrämmande. Samarbetet med Coverdale, kanadensisk organist och ljudkonstnär, är ornamentalt med stora mönster över hela scenöppningen i Filharmonins stora sal på avslutningskonserten. Enkelt och effektivt i en symfonisk och eftertänksam ljudbild.

På kommunisthotellet Forum

Ett av de mer överraskande inslagen var den engelska labeln PC Musics artist Felicita som skapat en ljud-folkdans-akt med Śląsk, ett polskt danskompani i traditionella dräkter, som gjorde ett bejublat framförande, helt fördomsfritt och sinnesutvidgande. Efteråt finska Amnesia Scanner och Bill Kouligas i ett ljudbild-collage med holländska Harm van den Dorpels randomplockade bilder – så rätt det kom direkt efter dansen! Det är sådant som kallas fingertoppkänsla.

Ett liknande samarbete var engelske artisten Helm, ryska Moa Pillar och grekiska bildkollektivet Embassy for the displaced och deras resa över den ryska sibiriska tundran, av flera jag snackat med, en av festivalens höjdpunkter. En mindre lyckad musikalisk resa var dock Kyle Dixon och Michael Steins första livekonsert med den egna musiken från Netflix-serien Strangers Things – rätt platt fall utan några bilder, i tv-serien funkar det, på scenen inget som står för sig självt.

Under småtimmarna pågår också festivalen, eller snarare, för många är det festivalen. I det gamla kommunisthotellet Forum, som inte använts som hotell efter kommunismens fall, är nu de stora konferenshallarna dansgolv för Unsound. Och här köas allt det nya inom klubbmusiken upp, olika projekt, olika djs på uppåtgående och så en del legender mitt i allt. Genom årets tema har arrangörerna varit breda och generösa med inbjudningar och allt är väl inte i toppklass, men som besökare är det bara att vandra runt i godisbutiken. Om man inte gillar ny house från Sydafrika kan man glida vidare till energisk elektronisk dancehall från Jamaica och vidare till mikrohouse från Berlin eller låta sig underhållas av galna upptåg på vodkabarens scen där bland annat svenska Toxe gick bananas. Eller gå hem och sova och återkomma till Tin Man i den nya klubben i källaren till Forum; han gick på sju på morgonen.

På det stora golvet är flera höjdpunkter, duon Raime med sitt riffbaserade mycket koreografiska projekt, Dean Blunts nya hiphop-akt Babyfather som ställer södra London mot allt annat, Demdike Stares energiska techno, den visuellt utmanande duon Cindytalk&Ancient Methods, amerikanska Fred P med sin helt unika souliga techno och danska trion Apeiron Crews helt bekymmerslösa fritt flödande techno.

På den lilla scenen dyker Detroit-legenden Anthony "Shake" Shakir upp med sitt unika urval vinyler och han försätter stället i fullständig kapitulation med sin flödande mixning. Om han gör någon liten miss tittar han upp och skakar lätt på huvudet ... Men vi hör inget som känns fel. Tvärtom. Du är helt rätt och du får sitta ner bakom skivspelarna.

På det lilla golvet är ljudet perfekt, på det stora ställer en överlastad bas hela takarmaturen i skallrande svängning, och även om det är en fantastisk plats, är den inte perfekt för den musik som spelas. Tyvärr.

En artist som var tongivande på flera håll var Rabih Beaini som på sista dagen gav en fantastisk audiovisuell show på en liten teater. Genom att livemixa filmer och soundtrack från den franske filmaren Vincent Moon och hans resor i fjärran länder på jakt efter mänskliga ritualer och musik, skapade Beaini ett fristående audiovisuellt verk. Hela festivalens tema på en gång med andra ord. Mycket imponerande.

Så slutligen till den fina avslutningskonserten i Filharmonins stora konsertsal. Inledningen är den fina avspända Klara-Lis Coverdales konsert med visuals av MFO, men avslutningen någonting helt annat. Israeliska dirigenten och curatorn Ilan Volkov har med Sinfonietta Krakow och dansk-svenska gruppen Body Sculptures (Varg, Vit Fana, Loke Rahbek och Erik Enocksson) från de två hajpade bolagen, Nordic Electronics och Posh Isolation, satt samman en dundrande avslutning. Förberedelser har under lång tid skett över internet. Några dagar innan konserten repeterar musikerna för första gången tillsammans. Men när alla är på plats verkar nervositeten som bortblåst. Dessutom sitter Klara-Lis Coverdale vid salens orgel.

Att smälta samman sinfoniettans brass och stråkar med Body Sculptures tunga elektroniska attack är utmaningen här. Alltså att undvika att musiken faller isär. Men Ilan Volkov verkar ha insett farorna och dirigerar orkestern så den kan möta den elektroniska ljudbilden. För det är ett riktigt tungt, ibland även rytmiskt, noicelandskap som målas upp, och när musiken klingar ut i typiskt ambienta episka ljud omkramat av Klara-Lis Coverdales orgel, får konserten en stående ovation. Och nu stannar faktiskt artisterna kvar på scenen och tackar publiken, vilket inte är så vanligt inom den alternativa elektroniska musiken. Konserten spelades in och någon säger att det blir en fortsättning, en turné kanske, en skiva också. Den fortsättningen ser jag fram emot.

Nästa år firar Unsound 15 år. Det måste bli något alldeles speciellt. Det också.

Curt Lundberg

Ur arkivet

view_module reorder
Ur omslaget av Vad hände när och var? : Historisk atlas

Vad hände när och var?

År 2000 höll jag ett seminarium på Bokmässan i Göteborg. Då mötte jag en tjugoettårig Kristoffer Lind, som var där med ett nystartat förlag, Lind & Co. Kristoffer och jag ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 29 januari, 2016

Geten i konsten – en riktig syndabock

Det är inte roligt att vara get i konsten. Det blev snett redan från början när man i den judiska traditionen började utse en syndabock. Ursprungligen var syndabocken ett offerdjur ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 Maj, 2013

Är öst verkligen öst, väst verkligen väst?

Jag for västerut till USA och där till Kalifornien och västkusten. Därifrån vidare västerut till Hawaii. Om jag fortsatt västerut hade jag kommit till Japan. En hel del japaner hade ...

Av: Anna-Karin Svedberg | Essäer om samhället | 06 Maj, 2016

Den Gudomliga komedin (del 1)

Dante Alighieri föddes i florens 1265. Han var bl.a. apotekare och läkare, samt deltog aktivt i stadens politiska liv. Han dömdes i en partistid 1302 till egendomsförlust och landsflykt. Han ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 11 februari, 2010

Konstmässan Markets natur

Konstmässan ”Market” håller på att bli institution. Det är bara en kort tidsfråga innan 10-års jubiléet står för dörren. Men där är vi inte än, detta är sjunde upplagan av ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 22 februari, 2012

Memoarer skrivna ur hjärtat av Europas största katastrofer. Intervju med Norman Manea

Rumänien har varit landet det brusats om, när det paratades Nobelpris 2012 och passande står också landet som huvudtema för nästa års bokmässa, 2013. Även ifall priset detta året gick ...

Av: Linda Johansson | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2012

Arkitekturen i Rotterdam

Det är ett typiskt Holländskt landskap från slutet av 1800-talet. Två tredjedelar av målningen består av himmel och den resterande är mark. I förgrunden en väderkvarn och i bakgrunden en ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 01 oktober, 2009

Det skandalösa korset

"Tror ni han kommer?" Jerusalem kokar av förväntningar. Tiotusentals pilgrimer fyller staden. Rykten går om en märklig profet. En kraftfull predikant, en mirakelman och undergörare, vän till de små och svaga ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 07 april, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.