Musikkrönika

Får man höra musik som tidigare gjort stort intryck, som man verkligen gripits av, kan man slungas långt tillbaka i tiden - och trolleriaktigt utbreder sig, med denna musik, en ...

Av: BJÖRN GUSTAVSSON | 30 december, 2010
Gästkrönikör

Dostojevskijs somnlösa nätter i Petersburg

"Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt", skriver Hjalmar Söderberg i "Det mörknar över vägen" 1907. Visserligen är det en inbiten cyniker som på detta ...

Av: Bengt Samuelson | 06 juli, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Jean Genet – Poetikern med döden som frihet

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör,så förbliver det ett ensamt korn; men omdet dör, så bär det mycket frukt. (Johannes12:24) Att uppenbart få en stark ...

Av: Göran af Gröning | 11 september, 2014
Litteraturens porträtt

Anne-Sofie Nielsen; novell – Hon var som en utspänd fjäril

 Jag har skrivit länge nu. Om mossan, den kärleksfulla, om granar med dess breda mörkgröna handflator, mjuka eller taggiga beroende på årstid, starka och rotfasta bland blåbärsris och fåfänga vattenväxter. Jag har ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | 03 december, 2012
Utopiska geografier

Slask, Polens nationella folklore-ensemble, foto Anna Spysz

Gränslös uppkäftighet i Krakow



Stående ovationer för det svensk-danska bandet Body Sculptures under Unsound i polska Krakow. Och flera internationella samarbeten som ger nya infallsvinklar i en krackelerande värld. Det är Unsound i år, en unik festival som uppkäftigt fortsätter att vara helt gränslös. Curt Lundberg har varit där och rapporterar.

 


 Matmos iscensättning av Roberts Ashleys tv-opera Perfect Lives. Foto Curt Lundberg

Matmos iscensättning av Roberts Ashleys tv-opera Perfect Lives. Foto Curt Lundberg

Jag räknar till närmare 60 programmerade events under veckan, varav drygt hälften är workshops och paneldiskussioner om och kring temat; från vad Brexit kan betyda för den elektroniska musiken till genderfrågor och rave-kulturens påverkan på samhällsklimatet.
Dansk-svenskt samarbete i Body Sculptures . Foto Curt Lundberg

Dansk-svenskt samarbete i Body Sculptures . Foto Curt Lundberg

Annons:

Det finns en scen mitt i natten på det gamla kommunisthotellet Forum i polska Krakow som säger mycket om festivalen Unsound som just genomförts för fjortonde året i följd. En äldre musiker samtalar med en ung festivalbesökare, de är inne i en livlig diskussion, jag antar det handlar om den musik vi just hört från scenen. En stund innan satt han på scenen i trion Samo från Tadjikistan tillsammans med den libanesiske producenten och elektronmusikproducenten Rabih Beaini i ett av flera internationella samarbeten där vi tas med på musikaliska resor vi aldrig väntat oss. Så berikar det ena det andra, denna smältdegel av kulturer och elektronisk musik, där olika människor kan träffas och korsa varandras gränser.

Temat för årets festival är Dislocation och framför allt handlar det om periferins samspel med centrum och vice versa, och på Unsound om konstnärliga uttryck och samarbeten. Årets crescendo i Krakow har föregåtts av satellitfestivaler i Ryssland, Kirgizistan, Tadjikistan, men även event i New York, Sidney och London.

Dislocation

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag räknar till närmare 60 programsatta events under veckan, varav drygt hälften är workshops och paneldiskussioner om och kring temat; från vad Brexit kan betyda för den elektroniska musiken till genderfrågor och rave-kulturens påverkan på samhällsklimatet. Och inom varje event där musiken står i centrum kan det dölja sig upp till tjugo artister/grupper. En festivalbesökare har alltså fullt upp (om man vill), men även om man bara får en bit här och en bit där, inser man snart att allt är väl genomtänkt. Varje programpunkt knyter på något sätt an till temat, varje del produceras med hög professionalitet och noggrannhet, och de få gånger det skaver, korrigeras det snabbt. Och konsertlokalerna finns lite varstans i staden, från nybyggda kongresscentret ICE till en nedlagt tobaksfabrik och vidare över Filharmonins konserthus till en liten trång teater någonstans i centrum. Det fanns i år till och med en ambulerande terapeut att samtala med on the go... Och radiostationer från både London och Moskva sände specialprogram direkt över nätet.

Dislocation-temat är kanske inte så direkt som tidigare år. Förra året var temat Surprise, året innan The Dream, men genom alla festivaler går en röd tråd, eller som festivalledningen med Mat Schulz alltid påpekar, kom till Unsound och blir överraskad! Inte för att höra det du redan hört och sett. Så det öppna sinnet är ett måste under veckan i Krakow.

Flera stjärnor

Bland de stora satsningarna detta år är amerikanska duon Matmos (M C Schmidt/Drev Daniel) scenversion av Robert Ashleys tv-opera Perfect Lives från 1984 – ett flera timmar långt verk i sju delar där den mångordige berättaren beskriver människor och företeelser i en amerikansk småstad. Tre avsnitt har Matmos valt: The Park, The Bar och The Graveyard, musiken framförs live och i den första delen samarbetar man med Sinfonietta Krakow och vokalartister, i den andra med två sångare och slutligen i den tredje, ensamma på scenen.

Det är typisk amerikansk New York-avantgarde i ringarna kring artister som Laurie Anderson, men också tydligt uppdaterat med video, visuals och fräcka lösningar. Svadan från berättaren är ostoppbar, sammanhangen vrids och knådas, och det är bara att följa med i floden och låta sig övertygas: den amerikanske drömmen är en dröm, rätt ofta en mardröm och framför allt imponerar MC Schmidt som berättaren. Han har nästan samma drömska sjungande röst som Robert Ashley och det är hela hemligheten med att detta projekt ska bli så lyckat. Idag när minimalister som Glass, Reich, Riley upplever en ny vår är Ashley väl värd att få en plats med sina vokala musikverk där även ett par andra operor finns.

Typiskt för Unsound är också att festivalen beställer ett platsspecifikt verk av engelska duon Emptyset som i en gammal spårvagnshall gör två sessions med egenbyggda instrument - bland annat ett gitarrliknande stränginstrument – som i den mörka hallen tillsammans med vitt laserljus ger en väldigt speciellt stämning mitt på dagen. Drone-partier, panoreringar av ljud och frekvenser, mycket imponerande top-notch ljudbearbetning. Efter sessionen samlas folk kring maskinerna, bilder tas och det är som vi står framför den heliga Graalen, åtminstone vad gäller ljudkonst.

Att kombinera ljudkonst med visuella inslag är ett annat genomgående tema. I Unsounds fall dyker MFO (Marcel Weber) upp i flera samarbeten. Förutom att han har något slags övergripande ansvar för det visuella på festivalen har han tunga uppdrag med artister som engelsmannen Roly Porter och Klara-Lis Coverdale där det förstnämnde tar oss med på en fascinerande resa över ett öde isländskt (rymd)landskap där elektriska livsformer visar sig.

Alla visuals görs live på scenen som för att understryka att de två artisterna är jämbördiga, musiken är lika viktigt som bilden och vice versa. Avslutningen är en stoboskopmangling som jag aldrig sett maken till, dessutom inledd av en text med uppmaningen att inte bli rädd, sluta ögonen eftersom man ser bra ändå! Musiken är bombastisk och fordrande, högt mot tyst, körpartier, vackert och samtidigt skrämmande. Samarbetet med Coverdale, kanadensisk organist och ljudkonstnär, är ornamentalt med stora mönster över hela scenöppningen i Filharmonins stora sal på avslutningskonserten. Enkelt och effektivt i en symfonisk och eftertänksam ljudbild.

På kommunisthotellet Forum

Ett av de mer överraskande inslagen var den engelska labeln PC Musics artist Felicita som skapat en ljud-folkdans-akt med Śląsk, ett polskt danskompani i traditionella dräkter, som gjorde ett bejublat framförande, helt fördomsfritt och sinnesutvidgande. Efteråt finska Amnesia Scanner och Bill Kouligas i ett ljudbild-collage med holländska Harm van den Dorpels randomplockade bilder – så rätt det kom direkt efter dansen! Det är sådant som kallas fingertoppkänsla.

Ett liknande samarbete var engelske artisten Helm, ryska Moa Pillar och grekiska bildkollektivet Embassy for the displaced och deras resa över den ryska sibiriska tundran, av flera jag snackat med, en av festivalens höjdpunkter. En mindre lyckad musikalisk resa var dock Kyle Dixon och Michael Steins första livekonsert med den egna musiken från Netflix-serien Strangers Things – rätt platt fall utan några bilder, i tv-serien funkar det, på scenen inget som står för sig självt.

Under småtimmarna pågår också festivalen, eller snarare, för många är det festivalen. I det gamla kommunisthotellet Forum, som inte använts som hotell efter kommunismens fall, är nu de stora konferenshallarna dansgolv för Unsound. Och här köas allt det nya inom klubbmusiken upp, olika projekt, olika djs på uppåtgående och så en del legender mitt i allt. Genom årets tema har arrangörerna varit breda och generösa med inbjudningar och allt är väl inte i toppklass, men som besökare är det bara att vandra runt i godisbutiken. Om man inte gillar ny house från Sydafrika kan man glida vidare till energisk elektronisk dancehall från Jamaica och vidare till mikrohouse från Berlin eller låta sig underhållas av galna upptåg på vodkabarens scen där bland annat svenska Toxe gick bananas. Eller gå hem och sova och återkomma till Tin Man i den nya klubben i källaren till Forum; han gick på sju på morgonen.

På det stora golvet är flera höjdpunkter, duon Raime med sitt riffbaserade mycket koreografiska projekt, Dean Blunts nya hiphop-akt Babyfather som ställer södra London mot allt annat, Demdike Stares energiska techno, den visuellt utmanande duon Cindytalk&Ancient Methods, amerikanska Fred P med sin helt unika souliga techno och danska trion Apeiron Crews helt bekymmerslösa fritt flödande techno.

På den lilla scenen dyker Detroit-legenden Anthony "Shake" Shakir upp med sitt unika urval vinyler och han försätter stället i fullständig kapitulation med sin flödande mixning. Om han gör någon liten miss tittar han upp och skakar lätt på huvudet ... Men vi hör inget som känns fel. Tvärtom. Du är helt rätt och du får sitta ner bakom skivspelarna.

På det lilla golvet är ljudet perfekt, på det stora ställer en överlastad bas hela takarmaturen i skallrande svängning, och även om det är en fantastisk plats, är den inte perfekt för den musik som spelas. Tyvärr.

En artist som var tongivande på flera håll var Rabih Beaini som på sista dagen gav en fantastisk audiovisuell show på en liten teater. Genom att livemixa filmer och soundtrack från den franske filmaren Vincent Moon och hans resor i fjärran länder på jakt efter mänskliga ritualer och musik, skapade Beaini ett fristående audiovisuellt verk. Hela festivalens tema på en gång med andra ord. Mycket imponerande.

Så slutligen till den fina avslutningskonserten i Filharmonins stora konsertsal. Inledningen är den fina avspända Klara-Lis Coverdales konsert med visuals av MFO, men avslutningen någonting helt annat. Israeliska dirigenten och curatorn Ilan Volkov har med Sinfonietta Krakow och dansk-svenska gruppen Body Sculptures (Varg, Vit Fana, Loke Rahbek och Erik Enocksson) från de två hajpade bolagen, Nordic Electronics och Posh Isolation, satt samman en dundrande avslutning. Förberedelser har under lång tid skett över internet. Några dagar innan konserten repeterar musikerna för första gången tillsammans. Men när alla är på plats verkar nervositeten som bortblåst. Dessutom sitter Klara-Lis Coverdale vid salens orgel.

Att smälta samman sinfoniettans brass och stråkar med Body Sculptures tunga elektroniska attack är utmaningen här. Alltså att undvika att musiken faller isär. Men Ilan Volkov verkar ha insett farorna och dirigerar orkestern så den kan möta den elektroniska ljudbilden. För det är ett riktigt tungt, ibland även rytmiskt, noicelandskap som målas upp, och när musiken klingar ut i typiskt ambienta episka ljud omkramat av Klara-Lis Coverdales orgel, får konserten en stående ovation. Och nu stannar faktiskt artisterna kvar på scenen och tackar publiken, vilket inte är så vanligt inom den alternativa elektroniska musiken. Konserten spelades in och någon säger att det blir en fortsättning, en turné kanske, en skiva också. Den fortsättningen ser jag fram emot.

Nästa år firar Unsound 15 år. Det måste bli något alldeles speciellt. Det också.

Curt Lundberg

Ur arkivet

view_module reorder
Maria på verandan

Bland änglar hos en ärkeängel i Lärkstan

Rösten är Maria Baczynskis öde. Den egna rösten, andras röster. Solo och körer. Teatrar och salonger. Rösten leder hennes uppmärksamhet in i människors utveckling, i deras möjligheter, hinder eller frihet.

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 23 maj, 2017

Ett res nullius en plazas de toros

Efter att äntligen slitit med h;ströms korrektur, behövde jag utlopp och mening. Då här om kvällen och en del av natten cyklade jag till evigheten nära inpå det det trots ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 09 september, 2010

Nawaz i West Hampstead, London 2015. Foto: Eregis. CC BY 2.0.

Maajid Nawaz, Sam Harris. Nya vägar och nya värderingar för islam

Islam är inte bara terrorism och intolerans. Mohamed Omar om religionens verkliga ansikte bortom alla fördomar och ignorans.

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 09 januari, 2016

Om divergent tänkande – det spruckna jaget och den dualistiska kulturen

Ordet ”bipolär” kan förklaras och förstås etymologiskt genom att hänvisa till det äldre latinets dvi som är besläktat med svenskans ”tve” (två eller dubbel). Latinets polus har i sin tur ...

Av: Viklas Mossperg | Gästkrönikör | 14 december, 2013

Varför gnäller männen?

– Det är svårt att tala om män som offer, sade Jens Liljestrand. – Jamen vad beror det på, frågade Belinda Ohlsson. Och längre kom de inte, trots att de drog över ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 28 september, 2011

Den intellektuelle og liberale verdier

Det liberale sinn 'Intellektuell' står ikke for 'terrorist'; verden er stappfull av merkelige myter. 'Myte' stammer fra det greske begrepsordet mythos, som betyr «fortelling» - beretning, fabulering. Ingen myte er realitetsbasert ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 08 november, 2012

Bob Colacello: Andy Warhols vapendragare

I samband med att Bob Colacellos fotobok OUT gavs ut 2008 och den stora Warholutställningen på Moderna i Stockholm ägde rum, ringde jag upp Colacello i New York för att ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 02 januari, 2011

Emily Brontë. Dimman mild

Emily Brontë (1818-1848) skrev inte bara romanen Svindlande höjder (1847), utan också dikter, några av dem utgivna av hennes syster Charlotte i Poems by Currer, Ellis and Acton Bell (1846).   Tidigare ...

Av: Emily Brontë | Utopiska geografier | 19 januari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.