Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 augusti, 2016
Resereportage

Liv som inte förtjänar att leva

From the viewpoint of racism, there is no exterior there are no people on the outside. There are only people who should be like us and whose crime is not ...

Av: Kristian Pella | 24 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Über allen Gipfeln

Kopparstick av Evert A Duyckinick. Über allen Gipfeln Über allen Gipfeln ist Ruh, in allen Wipfeln spürest du kaum einen Hauch; die Vögelein schweigen im Walde. Warte nur, balde ruhest du auch. – Johann Wolfgang von Goethe

Av: Karl-Gösta Engquist | 13 november, 2007
Utopiska geografier

På jakt efter Don Quijote

Alcalá de Henares - en behaglig och vacker stad belägen tre mil öster om Madrid - är känd för åtminstone tre saker: storkarna, universitetet och Cervantes. Ett hundratal storkpar lever ...

Av: Johan Werkmäster | 18 oktober, 2010
Kulturreportage

Ska alla tecken låta? Konsertserie med uruppförande av tre verk på fyra platser, av Lipparella

Musikaliska äventyr i olika lokaler med Lipparella



Lipparella är en omtalad och spännande ensemble, där musikaliska äventyr skapas och utvecklas utifrån en sättning som är annorlunda.

Ensemblen Lipparella


Det blev också så att ensemblen tillsammans med regissören Karl Dunér kontinuerligt arbetade vidare med iscensättningen.
Regissören  Karl Dunér

Regissören Karl Dunér

Annons:

Tidningen Kulturen fick möjlighet att stifta bekantskap med gruppen under en konsertserie betitlad "Ska alla tecken låta". Eftersom vi tyvärr, pga sjukdom, inte kunde följa konsertseriens idé och jämföra konserterna valde vi att också låta Lipparella själva berätta om sin musik.

Utgångspunkten för konserterna var dessa:
Tre dikter hade tonsatts speciellt för Lipparella. Unga svenska kompositören Lisa Streich utgick från en dikt i Inger Christens diktsamling Alfabet. Erik Peters valde Ingeborg Bachmanns Tema och variationer ur diktsamlingen Den uppskjutna tiden. Per Mårtensson, slutligen, utgick från Al Jazeera av Lars Mikael Raattaama.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Med dessa utgångspunkter tänjer Lipparella musiken och ordets gränser. Man kan nog lägga till: även lokalens. För en poäng här är just att framföra dessa tre nykompoernade verk i olika miljöer. De olika lokalerna blir också framförandets scenbild. För här måste vi lägga till ytterligare en komponent, Karl Dunérs regi av framförandet. Dunér har tidigare varit bland annat chef för Helsingborgs Stadsteater.

Omfattande samarbeten

Allt detta kan också ses som Lipparellas signum, att framföra nutida musik på historiska instrument i samarbete med olika kompositörer och regissör. På senare år också en ökande tonvikt på poesi. Lipparella består av Mikael Bellini, kontratenor, Anna Lindal, violin, Kerstin Frödin, blockflöjt, Louise Agnani, viola da gamba och Peter Söderberg, teorb.

Konsertlokalen på Färgfabrikens takvåning är kanske något man tänker på i första hand som en konstutställnings-inramning, men kanske inte direkt för musik. Den är stor, vitkalkad, med bjälkar, och ett naturligt ljus inströmmande från de stora fönstren.

Vid Lipparellas konsert visar sig också ljuset från sin allra bästa sida, och jag kan inte låta bli att titta på de fortfarande grönskande träden utanför, vattnet och båtarna. Allt känns ljust och positivt, och kanske just därför känns Lipparella varm. Kanske blir därför känslan annorlunda en vad komposition och dikt i grund förmedlar.

Ett antal dimensioner

Det är inte bara musiken. Rörelsen förmedlas, och Mikael Bellinis kontratenor ger ytterligare en dimension. Jag vet inte hur många dimensioner vi nu är uppe i, men det blir en totalupplevelse med lokalen, ljuset, den mänskliga rösten, instrumenten och inte minst flödet, musikerna som byter platser, något som även publiken får göra inför det avslutande inslaget. Karl Dunér har skapat en fascinerande scen- och musikbild.

Det här är inte publik som drar de stora åskådarskadorna. Men vi 30-tal åhörare som var på plats denna gång fick en stark upplevelse, för mig en bild som blir kvar på näthinnan liksom jag också fickmed mig starka hörselintryck. Andra åskådare eller åhörare reagerade på samma sätt och de som varit på de två föregående konserterna vittnade också om rummets betydelse.

Lipparella själva upplevde samma sak.
Det verkade som vår presentation, där vi framhöll rummets betydelse, medförde att publiken tog in musik och rum på ett sätt som inte sker i vanliga fall. De rent akustiska förutsättningarna fick en mycket direkt återverkan på hur samspelet mellan oss musiker fungerade. Möjligheten att kunna framföra programmet ett flertal gånger på kort tid gjorde också att vi kunde fördjupa interpretationen och pröva nya förhållningssätt.

Kontinuerlig utveckling

Det blev också så att ensemblen tillsammans med regissören Karl Dunér kontinuerligt arbetade vidare med iscensättningen.

På Rönnells hade vi nästan ingenting av den muntliga presentationen kvar, utan lät musiken och texterna tala för sig själva,

Ensemblen stryker också under det som jag själv uppfattade, nämligen att iscensättningen förankrades på plats. Lipparella beskriver detta själva:

Karl Dunér hade en nyckelroll, han var den som förankrade iscensättningen av föreställningen på varje plats. Här spelade ljussättning, musikernas och publikens placering i rummet, men också presentationsformen en avgörande roll. Till stor del förankrades de skilda iscensättningarna genom ett intensivt arbete på plats dagarna innan respektive föreställning.

Erfarenheterna, säger ensemblen, fördjupar insikten och gynnar vår fortsatta utveckling i vår strävan att undersöka och utveckla nya konsertformer. Den utvecklingen kommer det att bli spännande att följa. Nya samarbetsprojekt med tonsättare kommer att etableras. I början av nästa år kommer en CD ut på db Productions med den musik Kent Olofsson har komponerat för ensemblen under de senaste åren. Musiken spelades in i våras och produktionen håller nu på att färdigställas.

Den musikintresserade har alltså all anledning att hålla ögonen på Lipparella framöver och Tidningen Kulturen har säkerligen anledning att återkomma.

Thomas Wihlman

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 16 december, 2013

Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 11 juni, 2013

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2017

Burroughsparasiten

”Every man has inside himself a parasitic being who is acting not at all to his advantage.”– William S. Burroughs  Jag ser dig i din Brooks Brothers-kostym med väst, din blårandiga ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 14 april, 2013

Frost

Märkligt det, vad det nu kan benämnas som, kännas som, vara eller förnimmas som. Det som fyller upp en tomhet, det som ständigt är, när inget finns att ta på ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 04 mars, 2014

Gustav Holm, tredje från vänster  i Qaqortoq, Greenland, år 1894

Min farfar var aldrig på Svalbard

När jag ser den svenska sångerskan Tove Styrke som går omkring i de övergivna skolsalarna, de ödsliga korridorerna och den tömda simbassängen i musikvideon till låten Borderline så kommer jag ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 19 juni, 2016

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 01 Maj, 2017

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.