Att spela sig fram till ett inre lugn

Daniel Westerlund är en mångfacetterad man. Han är verksam som skribent och förläggare, men även som musiker och kompositör. Det som överraskar mig när jag lyssnar på hans dubbel ...

Av: Guido Zeccola | 02 mars, 2009
Musikens porträtt

Månskensstråk över svenska Pommern

Det är i slutet av oktober. Stranden ligger nästan öde. Vågorna rullar långsamma och tunga mot stranden med sitt dova ljud. I horisonten tornar en hotande molnbank upp sig, men ...

Av: Mathias Jansson | 05 november, 2010
Kulturreportage

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | 11 november, 2009
Essäer om konst

Tack så mycket för elden

F. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda ...

Av: F. Scott Fitzgerald | 27 mars, 2013
Kulturreportage

Satyagraha, Leif Aruhn-Solén (Gandhi), Foto Markus Gårder

Philip Glass in India på Folkoperan




Utsatta för en ytterst rogivande konstellation av röster som vaggar in oss i ett tillstånd av halvvaken receptivitet, där de många visdomsorden ur Satyagraha (Sanningens bok) kommer till oss som just sanningar, typ: jämställ njutning och plåga, seger och nederlag, vinst och förlust. Även om den vaksamme, rationelle västerlänningen inom mig reser motstånd och anför ett helt batteri av invändningar mot detta farofyllda, intellektuella sanningsäventyr.


Philip Glass åker till Indien med Mahatma Gandhi. Det är kring honom och hans frihetskamp som operan utspelar sig. Eller riktigare, Indiens frihetskamp mot kolonialmakten England. Vi påminns om de olika stationerna på den mödosamma vägen.
Satyagraha med Alexander Weibel och  Karolina Blixt  foto Markus Gårder

Satyagraha med Alexander Weibel och Karolina Blixt foto Markus Gårder

Annons:

Men den suggestiva effekten upphör inte, därtill understödd av en dito skräddarsydd musik, den mal vidare in i hypnosen och blir kvar där under två och en halv timme. Som en lång aldrig sinande melism. Där slutar operan, Satyagraha, av den amerikanske tonsättaren Philip Glass, tillverkare av s k minimalistisk eller repetitiv musik, vilket är en bättre benämning. Som framförs på Folkoperan i Stockholm under resten av oktober, tillsammans med - vilket är det verkligt nya och våghalsiga och lyckosamma - nycirkusgruppen Cirkus Cirkör.

John Adams åker med Nixon till Kina på Kungliga operan medan Philip Glass åker med Gandhi till Indien på Folkoperan. Vehikeln heter minimalism, i sin grundform fasförskjutna upprepningar/repetitioner av i princip samma material, ett slags musikalisk tapet att lyssna till med ögonen. Mästarna i genren heter Terry Riley, Steve Reich, John Adams och Philip Glass.

Cirkus, javisst

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Philip Glass åker till Indien med Mahatma Gandhi. Det är kring honom och hans frihetskamp som operan utspelar sig. Eller riktigare, Indiens frihetskamp mot kolonialmakten England. Vi påminns om de olika stationerna på den mödosamma vägen.

Delar av den tar också plats på scen, där annars Cirkus Cirkör rumsterar oinskränkt. På scengolvet och i luftrummet. Metaforiskt - alluderande på den stora frihetskampen - eller i egen rätt, ofta, som sagt, med subtila blinkningar mot vad som händer i operan. För det är det märkliga, det hänger ihop, känns aldrig påklistrat eller konstruerat. Den ena konstformen rör sig obehindrat och fullständigt naturligt ut och in i den andra. Mig veterligen är det första gången som cirkuskonsten släpps in i värmen. Operan är förvisso en öppen och välkomnande konstform som kan härbärgera det mesta, inte bara det wagnerska allkonstverket. Men cirkus? Javisst!

Materien, tingen, objekten är inte bara redskap i en nyttoinriktad och rationell process, de har ett eget liv i ett vagare och porösare sammanhang som skulle kunna benämnas "tingens poesi", där det inte enbart handlar om givna vägval utan mer om kontemplation och förundran, om skönhet, kanske den fördolda skönheten, som inte kan ropas eller kommenderas fram.

Den ger sig till känna först i obevakade ögonblick, då garden är nere och skyddsmekanismen frånkopplad, det vill säga vår begreppsapparat som sorterar, analyserar och klassificerar. Denna tingens och för den delen också kropparnas poesi lanserar Cirkus Cirkör med råge. I intensitet, tempoval, ekvilibristik och teknisk briljans. Utgående från den klassiska repertoaren av synnerligen virtuosa lindansare, jonglörer och voltande akrobater. Men infogade i en berättelse. Som också fungerar som plattform och katapult för individuellt fantasteri.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Resan till frihet

Resan till frihet Avrättningen av Saddam Hussein ställer viktiga frågor. Vad göra med den mänskliga ondskan? Måste den avrättas, eller är det möjligt att bli mer mänsklig? En ung kvinna flyger ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om konst | 01 februari, 2007

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Bokstavskombinationer – inte bara av godo

Diagnoserna har förlorat sin betydelse, i den mening att den målar in människor i hörn. De tycks fungera som viloplatser och försvarsmodeller inför påverkan utifrån. Människor ursäktar sig gentemot det ...

Av: Barbro Bruun | Essäer | 13 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 Maj, 2015

Bo Setterlind

Bo Setterlind på Nya Zeeland

Den 24 augusti 1973 fyllde Bo Setterlind femtio år. Inför födelsedagen blev han intervjuad i pressen. Bland annat av K. A. Adrups artikel i Dagens Nyheter framgick att han tänkte ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2016

Ord som fötts ur tystnaden

Lämnar åter över en handfull av mina dikter, alla burna sina egna känslostormar. Dock, ligger alla avstånd nära i en växelverkan mellan subjekt/objekt, du som jag. Men låt mig först ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 23 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.