Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | 23 november, 2013
Kulturreportage

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | 03 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | 28 december, 2016
Gästkrönikör

Donald och Melania Trump

Dynastin Trump

Gwenda Blairs “The Trump: three generations of Builders” som gavs ut för femton år sedan har när den kommit på nytt utökats med en del sidor och fått några extra ...

Av: Ivo Holmqvist | 08 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

Stockhausens Donnerstag aus Licht, foto Sandra Then

Stockhausen i blåsväder - Donnerstag aus Licht på Basel Theatre



Karlheinz Stockhausens jättelika operaprojekt Licht, som omfattar veckans samtliga dagar och därmed är dubbelt så långt som Wagners Ring, har haft svårt att få fotfäste i operahusen. Det är inte bara verkets omfattning som avskräckt, även om det knappast föresvävat någon, möjligen med undantag för Stockhausen själv, att framföra samtliga operor under en vecka i följd. Innehållet, den egna metafysiken/kosmologin, har nog också rest hinder i vägen.


Ulf Stenberg och Kathinka Paasver, foto Curt Lundberg

Ulf Stenberg och Kathinka Paasver, foto Curt Lundberg

Scenbilden utgörs av en upp- och nervänd rymdraket, där handlingen utspelas i och utanför och där en scen återkommer med jämna mellanrum, en familjescen med Michael, omgiven av fadern och modern. Samtliga är stumma med stora dockhuvuden ovan på de rörliga kropparna. Det är Michaels födelsedag och en tårta bärs fram och ett paket öppnas.
Scen ur Stockhausens Donnerstag aus licht, foto Sandra Then

Scen ur Stockhausens Donnerstag aus licht, foto Sandra Then

Annons:

Donnerstag på Basel Theatre är den tredje insceneringen överhuvud av detta verk på trettiofem år, och det är mycket länge sen sist. Det klingande materialet består, förutom av röster, av femton blåsare och några slagverkare. Föreställningens längd, inklusive förspel i foajén och efterspel utomhus samt två pauser, är hela sex timmar. Den kräver med andra ord sin man/ hen.

Regissören, Lydia Steier, som har flera teater- och operauppsättningar bakom sig, bl a på Komisches Oper i Berlin, där man inte alltid är så noga med dekorum, verkar ha struntat i Stockhausens ganska strikta scenanvisningar och enbart varit vaksam på de egna hugskotten och infallen, och de är många, vilket naturligtvis en regissör har full frihet att göra. Till en viss gräns dock. Innan hen helt lämnar verket bakom sig och seglar vidare ut på verkfrämmande vatten. Eller som någon av de många kritiska kommentarerna på nätet formulerar det. "Man har förvandlat ett religiöst drama från 70-talet till ett expressionistiskt psykodrama från 30-talet".

Samtidsanpassat verk

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Lydia Steier, som tillhör en ny generation regissörer, har velat "samtidsanpassa" verket, "poppa" till det. Tagit ut svängarna ordentligt och lämnat kosmologin och stjärnhimlarna. "This is not Stockhausen", sade Kathinka Paasver till mig när vi träffades dagen efter, hon som varit ansvarig för den musikaliska instuderingen och är chef för the Stockhausen Foundation. Som fungerar som en slags växel- och kontrollstation för allt som har med Stockhausen att göra. Man har också gjort ett uttalande där man kraftigt tar avstånd från produktionen. Som fullständigt ignorerar den andliga dimensionen - och Ljuset - och sitter fast i det materiella, i direkt motsats till Stockhausens intentioner.

De metafysiska inslagen är kanske inte de mest intressanta, men de är som de är, man kommer inte förbi dem, det vill säga Michaels andliga resa genom livet, världen och kosmologin. Han kan påminna om både Siegfried och Parsifal i sin lite naiva och oskuldsfulla framtoning. Överhuvud är ramberättelsen ganska svårsmält, vilket knappast är unikt i operasammanhang. Till de intressanta inslagen hör istället den sceniska framställningen av huvudpersonerna, Michael, modern och Lucifer, hur de delas upp på tre sångare, tre instrumentalister och tre dansare och de sinnrika kopplingar som Stockhausen gör mellan musik och erotik och musik och gestik. Där musiken förlängs och antar en annan form genom gestiken.

Och musiken själv förstås, fast efter sex timmar med brass och bleck kan den upplevas som i det blåsigaste laget, som att vi - publiken också hamnat i blåsväder. Det blir vasst och kallt utan stråkar, även om det stundtals är mycket vackert, vilket förstås Stockhausen var fullt medveten om. Han ville undvika den romantiska operans starka känsloflöden, som brukar struktureras och hållas vid liv av stråksektionerna. Han ville åt en annan skärpa. Ett annat ljus.

Upp- och nedvänd rymdraket

Scenbilden utgörs av en upp- och nervänd rymdraket, där handlingen utspelas i och utanför och där en scen återkommer med jämna mellanrum, en familjescen med Michael, omgiven av fadern och modern. Samtliga är stumma med stora dockhuvuden ovan på de rörliga kropparna. Det är Michaels födelsedag och en tårta bärs fram och ett paket öppnas. En klassisk, freudiansk urscen innan helvetet (och senare också frälsningen) brakar loss. Incest, blodigt missfall, djurlik dissekeras, mord, dårhus, misshandel, vakter. Michael som offer. Michael som Stockhausen. Stockhausen som Kristus. Kristus/Stockhausen som popidol. Väsensfrämmande inslag enligt Stockhausen Foundation. Sångarna är däremot lysande. Musikerna likaså.

Det sceniska må vara hur anslående, utmanande och spektakulärt som helst. Man frågar sig likafullt. Vad har det för samröre med verket? "Fria fantasier kring Donnerstag aus Licht" hade varit en bättre titel på produktionen. Jag förstår Kathinka. "This is not Stockhausen". Men å andra sidan måste ett verk av denna dignitet tåla vittgående infallsvinklar och nya tolkningar. Det sker hela tiden. Stockhausen hade medan han levde en närmast polisiär kontroll. Det var inte heller bra. Men hur gestalta Stockhausens Licht-operor idag utan att för den skull helt tappa konceptet? Vilket verkar vara fallet i Basel. Det är frågan. Som fortfarande väntar på ett svar.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa       Jag sörjer; visar ej min svaghet här – jag älskar; hatet tycks min enda lag – jag handlar, utan att nämna den avsikt jag bär. Jag tyckes stum; i ...

Av: Elizabeth I | Utopiska geografier | 28 januari, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Gaston Bachelard 1965

Bachelard och den poetiska föreställningens fenomenologi

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2017

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Pipor, cigaretter och fimpar i konsten

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer in din omgivning.”  En essä om rökning i konsten borde lämpligen inledas med en varningstext eftersom rökningen ligger bakom 90% av alla fall av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts