Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | 01 maj, 2017
Utopiska geografier

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Onåbar

Den första delen av Gabriella Olssons prosaföljetong.

Av: Gabriella Olsson | 25 maj, 2015
Utopiska geografier

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | 11 januari, 2017
Utopiska geografier

Den arbetslöse i vildmarken

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 31 december, 2013
Filmens porträtt

Saxå konsertlokalen Foto Björn Gustavsson

Om Saxå kammarmusikfestival



Saxå kammarmusikfestival: artister som verkligen brinner för kammarmusik möter här en publik som gör detsamma. Och resultatet blir därefter.

 


Efter konserten Foto Björn Gustavsson

Efter konserten Foto Björn Gustavsson

I år inleddes festivalen med Schuberts "Das Lied im Grünen", Sjostakovits pianotrio op 8 och Dvoraks ljuvliga pianokvintett i A-dur, där fioler och svalor som pilade förbi utanför salens sommaröppna fönster tävlade om publikens uppmärksamhet. Och Christina Högman sjöng bl.a. Alma Schindler-Mahlers Laue Sommernacht ("Ljumma sommarnatt; himlen stjärnlös står; i skogen vida vi sökte varandra i mörkret, och vi fann varandra. / Fann varandra i vida skogen, i den stjärnlösa natten, höll förundrade om varandra i den mörka natt. / Var inte hela vårt liv just så, blott ett famlande, ett sökande?"). Medverkade gjorde "kärntruppen": Christina Högman, sopran, Nils-Erik Sparf, violin, Anette Wistrand-Lavotha, violin, Peter Eriksson, viola, Elemer Lavotha, violoncell och Mats Jansson, piano. Ernst Kirchteiger höll ett lysande invigningstal.
Peter Eriksson Foto Björn Gustavsson

Peter Eriksson Foto Björn Gustavsson

Annons:

Saxå kammarmusikfestival får nog betraktas som en av landets förnämsta i sitt slag. Konstnärlige ledaren Peter Eriksson har här – tillsammans med sommarlovslediga filharmoniker som kärntrupp – år efter år förvandlat Saxå herrgård till ett kammarmusikaliskt Mekka.

Musiker på grönbete i storslagen bergslagsnatur – vilket framgångskoncept!
Festsalen på Saxå herrgård är en av de vackraste konsertlokaler jag vet. Att lyssna till kammarmusik i denna nyklassicistiskt sobra lokal – en sommarkväll med kanske öppnade fönster och fåglar i de gamla träden i parken utanför – ja, då är det som man själv med ens befunne sig i 1800-talet. Väl utkommen efter konserten skulle man knappast höja på ögonbrynen om man fick se hästskjutsar stå och vänta ute på gårdsplanen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Saxå kammarmusikfestival startades 1986, med Peter Eriksson, altviolinist på filharmonikerna, som initiativtagare och konstnärlig ledare. Alltsedan han redan på 1970-talet blev nära vän med Carl-Jan Granqvist har de båda, var och en från sitt håll, utvecklat festivalen till att bli en av Sveriges mest högklassiga. Festivalveckorna brukar äga rum strax efter midsommar, med ett brett program och numera med spelplatser runtom i trakten: alltifrån Grythyttan till Filipstad.
Årets upplaga, den 31:a i ordningen, höll samma goda klass som jag minns från även tidigare upplevelser här: musikalisk-salong-stämning av traditionellt slag i högtidssalen en trappa upp i herrgården. Inte undra på att många besökare återvänder, år efter år. Här fortlever värmländska brukstraditioner à la umgängeslivet i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Vilket dock inte utesluter utveckling, nutid, framtid...

I år inleddes festivalen med Schuberts "Das Lied im Grünen", Sjostakovits pianotrio op 8 och Dvoraks ljuvliga pianokvintett i A-dur, där fioler och svalor som pilade förbi utanför salens sommaröppna fönster tävlade om publikens uppmärksamhet. Och Christina Högman sjöng bl.a. Alma Schindler-Mahlers Laue Sommernacht ("Ljumma sommarnatt; himlen stjärnlös står; i skogen vida vi sökte varandra i mörkret, och vi fann varandra. / Fann varandra i vida skogen, i den stjärnlösa natten, höll förundrade om varandra i den mörka natt. / Var inte hela vårt liv just så, blott ett famlande, ett sökande?"). Medverkade gjorde "kärntruppen": Christina Högman, sopran, Nils-Erik Sparf, violin, Anette Wistrand-Lavotha, violin, Peter Eriksson, viola, Elemer Lavotha, violoncell och Mats Jansson, piano. Ernst Kirchteiger höll ett lysande invigningstal.

Vad gör festivalen så speciell? Den täta, intima atmosfären, den stilrena herrgårdsmiljön, såväl interiört som exteriört, men också serveringen av kaffe och champagne och chokladtårta i det lilla herrgårdskapellet under pauserna, och parken med de väldiga lövträden och sjön bara några hundra meter nedanför huvudbyggnaden... Och mitt i och överallt: Carl Jan Granqvist – en levande legend som håller samman alltihop och som med sin passion för kammarmusik dessutom tillhandahåller en konsertlokal av mycket speciellt slag, men där den omgivande miljön förstärker intrycket av en plats där det är gudagott att vara.

Ett axplock ur årets program: En av kvällarna sjöng Christina Högman Schubert-Lieder – och därefter framfördes Brahms pianokvartett i c-moll; ett av kammarmusikens mest praktfulla verk. I Grythyttans typiska bergslagskyrka spelade barockensemblen "Kajsa Warg Consort". I Filipstads kyrka konserterade Björn Gäfvert på den nyrenoverade orgeln och Peter Eriksson (viola) och Nils-Erik Sparf (violin) spelade Mozartsonater. En kväll framförde Vamlingbokvartetten ett spännande program i herrgården – där sedan ett av de intressantaste festivalinslagen följde: nyskriven musik med bl.a. Polska cellokvartetten. ett europeiskt projekt och här med inspelningstekniker från Sveriges radio.

För avslutningskonserten svarade Oslo Grieg Trio: ett väl varierat program.
Lagom till denna försommarvecka utkom också en påkostad, genomdesignad och ytterst läs- och sevärd bok: "Saxå kammarmusikfestival", med underrubriken "Till kammarmusikens lov" (Måltidsakademins förlag, Grythyttan). Den 400-sidiga volymen ger en lika bred som djup och därtill underhållande och inspirerande tillbakablick över de tre decennier festivalen funnits. Eldsjälar som Carl-Jan och festivalledaren Peter Eriksson är veritabla stöttepelare när det gäller att hålla liv i evenemanget.

Så här skriver P 1-profilen Karsten Thurfjell i ett av bokens kapitel: "Även om Saxå ligger i en bygd med kulturhistoriska herrgårdstraditioner, då verkar festivalen i Filipstad i östra Värmland, en av landets fattigaste kommuner, för att inte tala om Hällefors som också dras med ständigt vikande siffror. Hur ser då Peter på festivalens roll i detta sammanhang? –Jag kommer från Arvika 15 mil västerut, i ett Värmland där kulturen präglar bygden på ett helt annat sätt. Skulle jag lägga den här festivalen i Arvika skulle jag direkt få offentliga bidrag. Hela traditionen med konsten, konsthantverket och musiken animerar bygden, från slutet av 1800-talet till våra dagar, med Rackstakolonin, Klässbol och Ingesunds musikhögskola. Det är ett helt annat klimat, precis som i Fryksdalsbygden. Men det är roligt att kunna vara med och stimulera det Östvärmländska kulturlivet med den här festivalen."

Själv minns jag denna trakt från tidigt 1970-tal: kulturellt nästan en öken... Därefter har befolkningen nästan halverats – men tack vare eldsjälar som Carl-Jan och andra har trakten livats av inte bara en festival som denna, utan också av exempelvis skulpturparkerna i Hällefors och folkhemsmuseet i Lesjöfors – en tidigare stolt industriort som utan satsningar som denna nog skulle ha vacklat in i hopplöshet och skuggtillvaro.

Nämnas kan också att festivalen beskrivits också i en tidigare bok, redigerad av Peter Eriksson: Till kammarmusikens lov (Carlssons). Där belyses, ur många aspekter och med en rad medverkande skribenter, den då 20-åriga festivalen.

 Läs mer på www.saxa.se

Björn Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | Kulturreportage | 10 mars, 2007

Italienska kvinnor i väntan på blomstring

Vilka ängar väntar på oss, yviga, skimrande grönskor av gentianor, på att vi tillsammans ska skotta fram våra ansikten? -Sibilla Aleramo (1927) Fram till på mitten av 1700-talet var ...

Av: Sanna Dager | Essäer om litteratur & böcker | 14 mars, 2011

Bach – trotjänaren

”Johann Sebastian Bach är den femte evangelisten. Gån ut och förkunnen honom!” Så inledde ärkebiskopen Nathan Söderblom ett tal inför en kyrkomusikerkongress i Uppsala en gång under sin ämbetstid. Söderblom var ...

Av: Thomas Notini | Musikens porträtt | 28 december, 2012

Rapport från en dagbok

ZodiacoSven Hessler föddes i Sverige den 10 maj 1835. Han anlände till Amerika den 16 juni 1855. Bosatte sig i Stillwater. Hessler är en av de stora pionjärerna i området ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 24 september, 2008

Tyra Lundgren ─ Hon med fåglarna

I likhet med många har jag alltid fascinerats av lera, detta fantastiska och härligt formbara material. Keramik är en sammanfattande benämning på alla föremål av lera som bränts till så ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 22 februari, 2012

Kunglig glans på Åmells

Bland alla utsökta föremål i Åmells konsthandel på Birger Jarlsgatan i Stockholm väljer jag att skriva om tre ganska små tavlor, närmare bestämt 33 x 22,5 cm, av Mathias Hradh ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om konst | 17 april, 2010

Fragolina autentica

Svenska jordgubbar - en fix idé

Så var det åter dags för den årliga jakten på falska jordgubbar. I år är den dessutom skärpt. Är det inte osynliga ubåtar som olovligt turistar i vår skärgård, så ...

Av: Thomas Silfving | Gästkrönikör | 11 juni, 2015

Konservativa värden

Konservativa litar sällan – som det heter – på dagens sanningar, vetenskapliga rön och modefilosofiska utsvävningar när det gäller moraliska värden. Man sätter istället sina slantar på eviga värden och ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 13 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.