Aleksa Lundberg- en dramatiker med fokus på de transsexuellas problem i samhället

Det finns en marginaliserad grupp i vårt samhälle, vars röst inte har lyckats göra sig hörd i nämnvärd grad förrän nu. De transsexuella har levt vid sidan av de givna ...

Av: Jens Wallén | 02 augusti, 2014
Övriga porträtt

Vermeer van Delft och hans konst

Johannes/Jan Vermeers 1600-talsmåleri kännetecknas av den tidens moraliska uppfattningar. Det finns pedagogiska pekpinnar i hans verk, som hade som mål att åskådliggöra synen på samhällets ”nya moral” och fostra kvinnorna ...

Av: Lilian O. Montmar | 18 juni, 2014
Konstens porträtt

Pantheon i Rom

Sommarens esoteriska betydelser

Året, med dess olika årstider, har hermetiska betydelser som binds till solståndet och dagjämningarna och ger den moderna människan möjlighet att stärka banden mellan den individuella själen och världens ande, mellan det ...

Av: Guido Zeccola | 12 juni, 2017
Essäer om religionen

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | 30 maj, 2017
Kulturreportage

Saxå konsertlokalen Foto Björn Gustavsson

Om Saxå kammarmusikfestival



Saxå kammarmusikfestival: artister som verkligen brinner för kammarmusik möter här en publik som gör detsamma. Och resultatet blir därefter.

 


Efter konserten Foto Björn Gustavsson

Efter konserten Foto Björn Gustavsson

I år inleddes festivalen med Schuberts "Das Lied im Grünen", Sjostakovits pianotrio op 8 och Dvoraks ljuvliga pianokvintett i A-dur, där fioler och svalor som pilade förbi utanför salens sommaröppna fönster tävlade om publikens uppmärksamhet. Och Christina Högman sjöng bl.a. Alma Schindler-Mahlers Laue Sommernacht ("Ljumma sommarnatt; himlen stjärnlös står; i skogen vida vi sökte varandra i mörkret, och vi fann varandra. / Fann varandra i vida skogen, i den stjärnlösa natten, höll förundrade om varandra i den mörka natt. / Var inte hela vårt liv just så, blott ett famlande, ett sökande?"). Medverkade gjorde "kärntruppen": Christina Högman, sopran, Nils-Erik Sparf, violin, Anette Wistrand-Lavotha, violin, Peter Eriksson, viola, Elemer Lavotha, violoncell och Mats Jansson, piano. Ernst Kirchteiger höll ett lysande invigningstal.
Peter Eriksson Foto Björn Gustavsson

Peter Eriksson Foto Björn Gustavsson

Annons:

Saxå kammarmusikfestival får nog betraktas som en av landets förnämsta i sitt slag. Konstnärlige ledaren Peter Eriksson har här – tillsammans med sommarlovslediga filharmoniker som kärntrupp – år efter år förvandlat Saxå herrgård till ett kammarmusikaliskt Mekka.

Musiker på grönbete i storslagen bergslagsnatur – vilket framgångskoncept!
Festsalen på Saxå herrgård är en av de vackraste konsertlokaler jag vet. Att lyssna till kammarmusik i denna nyklassicistiskt sobra lokal – en sommarkväll med kanske öppnade fönster och fåglar i de gamla träden i parken utanför – ja, då är det som man själv med ens befunne sig i 1800-talet. Väl utkommen efter konserten skulle man knappast höja på ögonbrynen om man fick se hästskjutsar stå och vänta ute på gårdsplanen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Saxå kammarmusikfestival startades 1986, med Peter Eriksson, altviolinist på filharmonikerna, som initiativtagare och konstnärlig ledare. Alltsedan han redan på 1970-talet blev nära vän med Carl-Jan Granqvist har de båda, var och en från sitt håll, utvecklat festivalen till att bli en av Sveriges mest högklassiga. Festivalveckorna brukar äga rum strax efter midsommar, med ett brett program och numera med spelplatser runtom i trakten: alltifrån Grythyttan till Filipstad.
Årets upplaga, den 31:a i ordningen, höll samma goda klass som jag minns från även tidigare upplevelser här: musikalisk-salong-stämning av traditionellt slag i högtidssalen en trappa upp i herrgården. Inte undra på att många besökare återvänder, år efter år. Här fortlever värmländska brukstraditioner à la umgängeslivet i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Vilket dock inte utesluter utveckling, nutid, framtid...

I år inleddes festivalen med Schuberts "Das Lied im Grünen", Sjostakovits pianotrio op 8 och Dvoraks ljuvliga pianokvintett i A-dur, där fioler och svalor som pilade förbi utanför salens sommaröppna fönster tävlade om publikens uppmärksamhet. Och Christina Högman sjöng bl.a. Alma Schindler-Mahlers Laue Sommernacht ("Ljumma sommarnatt; himlen stjärnlös står; i skogen vida vi sökte varandra i mörkret, och vi fann varandra. / Fann varandra i vida skogen, i den stjärnlösa natten, höll förundrade om varandra i den mörka natt. / Var inte hela vårt liv just så, blott ett famlande, ett sökande?"). Medverkade gjorde "kärntruppen": Christina Högman, sopran, Nils-Erik Sparf, violin, Anette Wistrand-Lavotha, violin, Peter Eriksson, viola, Elemer Lavotha, violoncell och Mats Jansson, piano. Ernst Kirchteiger höll ett lysande invigningstal.

Vad gör festivalen så speciell? Den täta, intima atmosfären, den stilrena herrgårdsmiljön, såväl interiört som exteriört, men också serveringen av kaffe och champagne och chokladtårta i det lilla herrgårdskapellet under pauserna, och parken med de väldiga lövträden och sjön bara några hundra meter nedanför huvudbyggnaden... Och mitt i och överallt: Carl Jan Granqvist – en levande legend som håller samman alltihop och som med sin passion för kammarmusik dessutom tillhandahåller en konsertlokal av mycket speciellt slag, men där den omgivande miljön förstärker intrycket av en plats där det är gudagott att vara.

Ett axplock ur årets program: En av kvällarna sjöng Christina Högman Schubert-Lieder – och därefter framfördes Brahms pianokvartett i c-moll; ett av kammarmusikens mest praktfulla verk. I Grythyttans typiska bergslagskyrka spelade barockensemblen "Kajsa Warg Consort". I Filipstads kyrka konserterade Björn Gäfvert på den nyrenoverade orgeln och Peter Eriksson (viola) och Nils-Erik Sparf (violin) spelade Mozartsonater. En kväll framförde Vamlingbokvartetten ett spännande program i herrgården – där sedan ett av de intressantaste festivalinslagen följde: nyskriven musik med bl.a. Polska cellokvartetten. ett europeiskt projekt och här med inspelningstekniker från Sveriges radio.

För avslutningskonserten svarade Oslo Grieg Trio: ett väl varierat program.
Lagom till denna försommarvecka utkom också en påkostad, genomdesignad och ytterst läs- och sevärd bok: "Saxå kammarmusikfestival", med underrubriken "Till kammarmusikens lov" (Måltidsakademins förlag, Grythyttan). Den 400-sidiga volymen ger en lika bred som djup och därtill underhållande och inspirerande tillbakablick över de tre decennier festivalen funnits. Eldsjälar som Carl-Jan och festivalledaren Peter Eriksson är veritabla stöttepelare när det gäller att hålla liv i evenemanget.

Så här skriver P 1-profilen Karsten Thurfjell i ett av bokens kapitel: "Även om Saxå ligger i en bygd med kulturhistoriska herrgårdstraditioner, då verkar festivalen i Filipstad i östra Värmland, en av landets fattigaste kommuner, för att inte tala om Hällefors som också dras med ständigt vikande siffror. Hur ser då Peter på festivalens roll i detta sammanhang? –Jag kommer från Arvika 15 mil västerut, i ett Värmland där kulturen präglar bygden på ett helt annat sätt. Skulle jag lägga den här festivalen i Arvika skulle jag direkt få offentliga bidrag. Hela traditionen med konsten, konsthantverket och musiken animerar bygden, från slutet av 1800-talet till våra dagar, med Rackstakolonin, Klässbol och Ingesunds musikhögskola. Det är ett helt annat klimat, precis som i Fryksdalsbygden. Men det är roligt att kunna vara med och stimulera det Östvärmländska kulturlivet med den här festivalen."

Själv minns jag denna trakt från tidigt 1970-tal: kulturellt nästan en öken... Därefter har befolkningen nästan halverats – men tack vare eldsjälar som Carl-Jan och andra har trakten livats av inte bara en festival som denna, utan också av exempelvis skulpturparkerna i Hällefors och folkhemsmuseet i Lesjöfors – en tidigare stolt industriort som utan satsningar som denna nog skulle ha vacklat in i hopplöshet och skuggtillvaro.

Nämnas kan också att festivalen beskrivits också i en tidigare bok, redigerad av Peter Eriksson: Till kammarmusikens lov (Carlssons). Där belyses, ur många aspekter och med en rad medverkande skribenter, den då 20-åriga festivalen.

 Läs mer på www.saxa.se

Björn Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder

An Alternative Economic Paradigm: How Redistribution would Drive the Economy

Amartya Sen (1981) provides evidence that increased income for a portion of the economic players may inflate the subsistence sector. In 1943, a famine in Bengal brought millions of citizens ...

Av: Piero Benazzo | Essäer om politiken | 25 mars, 2013

En sydafrikansk Fröken Julie drar norr- och västerut

Den bärande konflikten i Strindbergs Fröken Julie kan summeras med fyra ord, annars förbehållna missromaner: kvinnan av börd – mannen av folket. Grafiskt kan man framställa det som två diagonala ...

Av: Ivo Holmqvist | Reportage om scenkonst | 09 november, 2012

Nu krävs mer än 24 timmar för att lösa konflikten

Homeland säsong ett och två har en mycket ironisk ”story arc”: i början av säsong ett är CIA agenten Carrie Mathison den enda som tror att den hemvändande krigshjälten Brody är ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 18 februari, 2014

Handke, Keller och den Gröne Henrik

I Peter Handkes roman ”Kort brev till kort farväl” läser Peter Handke, ehh ursäkta en ”romankaraktär i en Handkeroman” den schweiziska författaren Gottfrid Kellers roman ”Den Gröne Henrik”.Vi kan anta ...

Av: Jesper Nordström | Essäer om litteratur & böcker | 10 februari, 2017

Jules Verne, En amerikansk journalists resa 2889

Vid hundraårsminnet 1889 av franska revolutionen skrev Jules Verne en framtidsvision från 2889, d.v.s. tusen år till in i framtiden. Han visste lika väl som alla andra att det inte går ...

Av: Jules Verne | Kulturreportage | 02 oktober, 2013

 Ibsens blick brinner som en eld som bränner oss alla. Inte minst Ibsen. Wikipedia

Att bestiga ett fjäll: Henrik Ibsen (del II)

Henrik Ibsen är en av det moderna dramats mästare och klassiker. Under knappt 15 år av sitt författarskap påverkades han tydligt av romantisk och klassicistisk form, ton och tematik, för ...

Av: Carsten Palmer Schale | Scenkonstens porträtt | 06 juli, 2015

Dikter av Gunnar Lundin

    Till G H Hur länge stannar du i ditt lantliga vägskäl? Varje skäl pekar Pekar ditt åter mot stan? Och varje skäl har en botten stjärnorna i julinatten ovanför fårens ögon därunder      se stjärnorna i ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 12 september, 2008

Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé

I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 19 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.