Vladimir Oravsky av Elena Piligrim

Klippboksutdrag

Satt på SJ-tågets ”tysta avdelning” på väg mot Kastrup. Igen. Läste korrekturet till min kommande kortroman ”Mona Lisas leende”, som handlar om geniet Leonardo da Vinci under hans arbete på ...

Av: Vladimir Oravsky | 01 september, 2015
Gästkrönikör

Blir du lönsam lille vän?  Foto: Carl Henrik Tillberg

Cirkeln sluts i södra Frankrike, ett möte med ett av Sveriges främsta konstnärspar

Är du lönsam lille vän är utnämnd till Sveriges mest kända målning, men vad hände egentligen med upphovsmakaren Peter Tillberg? Katinka Kant har åkt ned till Aix-en-Provence och hälsat på ...

Av: Katinka Kant | 23 mars, 2017
Konstens porträtt

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | 07 december, 2013
Konstens porträtt

Carl Schmitts antiliberala partisaner

Carl Schmitts antiliberala partisaner Den rättshistoriska tidskriften Jur commune karakteriserade Heinrich Meiers bok Carl Schmitt, Leo Strauss und Der Begreiff des Politischen som "...une travail du grande qualité". Meier var 95 ...

Av: Bo Cavefors | 11 januari, 2007
Essäer om samhället

Saxå konsertlokalen Foto Björn Gustavsson

Om Saxå kammarmusikfestival



Saxå kammarmusikfestival: artister som verkligen brinner för kammarmusik möter här en publik som gör detsamma. Och resultatet blir därefter.

 


Efter konserten Foto Björn Gustavsson

Efter konserten Foto Björn Gustavsson

I år inleddes festivalen med Schuberts "Das Lied im Grünen", Sjostakovits pianotrio op 8 och Dvoraks ljuvliga pianokvintett i A-dur, där fioler och svalor som pilade förbi utanför salens sommaröppna fönster tävlade om publikens uppmärksamhet. Och Christina Högman sjöng bl.a. Alma Schindler-Mahlers Laue Sommernacht ("Ljumma sommarnatt; himlen stjärnlös står; i skogen vida vi sökte varandra i mörkret, och vi fann varandra. / Fann varandra i vida skogen, i den stjärnlösa natten, höll förundrade om varandra i den mörka natt. / Var inte hela vårt liv just så, blott ett famlande, ett sökande?"). Medverkade gjorde "kärntruppen": Christina Högman, sopran, Nils-Erik Sparf, violin, Anette Wistrand-Lavotha, violin, Peter Eriksson, viola, Elemer Lavotha, violoncell och Mats Jansson, piano. Ernst Kirchteiger höll ett lysande invigningstal.
Peter Eriksson Foto Björn Gustavsson

Peter Eriksson Foto Björn Gustavsson

Annons:

Saxå kammarmusikfestival får nog betraktas som en av landets förnämsta i sitt slag. Konstnärlige ledaren Peter Eriksson har här – tillsammans med sommarlovslediga filharmoniker som kärntrupp – år efter år förvandlat Saxå herrgård till ett kammarmusikaliskt Mekka.

Musiker på grönbete i storslagen bergslagsnatur – vilket framgångskoncept!
Festsalen på Saxå herrgård är en av de vackraste konsertlokaler jag vet. Att lyssna till kammarmusik i denna nyklassicistiskt sobra lokal – en sommarkväll med kanske öppnade fönster och fåglar i de gamla träden i parken utanför – ja, då är det som man själv med ens befunne sig i 1800-talet. Väl utkommen efter konserten skulle man knappast höja på ögonbrynen om man fick se hästskjutsar stå och vänta ute på gårdsplanen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Saxå kammarmusikfestival startades 1986, med Peter Eriksson, altviolinist på filharmonikerna, som initiativtagare och konstnärlig ledare. Alltsedan han redan på 1970-talet blev nära vän med Carl-Jan Granqvist har de båda, var och en från sitt håll, utvecklat festivalen till att bli en av Sveriges mest högklassiga. Festivalveckorna brukar äga rum strax efter midsommar, med ett brett program och numera med spelplatser runtom i trakten: alltifrån Grythyttan till Filipstad.
Årets upplaga, den 31:a i ordningen, höll samma goda klass som jag minns från även tidigare upplevelser här: musikalisk-salong-stämning av traditionellt slag i högtidssalen en trappa upp i herrgården. Inte undra på att många besökare återvänder, år efter år. Här fortlever värmländska brukstraditioner à la umgängeslivet i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Vilket dock inte utesluter utveckling, nutid, framtid...

I år inleddes festivalen med Schuberts "Das Lied im Grünen", Sjostakovits pianotrio op 8 och Dvoraks ljuvliga pianokvintett i A-dur, där fioler och svalor som pilade förbi utanför salens sommaröppna fönster tävlade om publikens uppmärksamhet. Och Christina Högman sjöng bl.a. Alma Schindler-Mahlers Laue Sommernacht ("Ljumma sommarnatt; himlen stjärnlös står; i skogen vida vi sökte varandra i mörkret, och vi fann varandra. / Fann varandra i vida skogen, i den stjärnlösa natten, höll förundrade om varandra i den mörka natt. / Var inte hela vårt liv just så, blott ett famlande, ett sökande?"). Medverkade gjorde "kärntruppen": Christina Högman, sopran, Nils-Erik Sparf, violin, Anette Wistrand-Lavotha, violin, Peter Eriksson, viola, Elemer Lavotha, violoncell och Mats Jansson, piano. Ernst Kirchteiger höll ett lysande invigningstal.

Vad gör festivalen så speciell? Den täta, intima atmosfären, den stilrena herrgårdsmiljön, såväl interiört som exteriört, men också serveringen av kaffe och champagne och chokladtårta i det lilla herrgårdskapellet under pauserna, och parken med de väldiga lövträden och sjön bara några hundra meter nedanför huvudbyggnaden... Och mitt i och överallt: Carl Jan Granqvist – en levande legend som håller samman alltihop och som med sin passion för kammarmusik dessutom tillhandahåller en konsertlokal av mycket speciellt slag, men där den omgivande miljön förstärker intrycket av en plats där det är gudagott att vara.

Ett axplock ur årets program: En av kvällarna sjöng Christina Högman Schubert-Lieder – och därefter framfördes Brahms pianokvartett i c-moll; ett av kammarmusikens mest praktfulla verk. I Grythyttans typiska bergslagskyrka spelade barockensemblen "Kajsa Warg Consort". I Filipstads kyrka konserterade Björn Gäfvert på den nyrenoverade orgeln och Peter Eriksson (viola) och Nils-Erik Sparf (violin) spelade Mozartsonater. En kväll framförde Vamlingbokvartetten ett spännande program i herrgården – där sedan ett av de intressantaste festivalinslagen följde: nyskriven musik med bl.a. Polska cellokvartetten. ett europeiskt projekt och här med inspelningstekniker från Sveriges radio.

För avslutningskonserten svarade Oslo Grieg Trio: ett väl varierat program.
Lagom till denna försommarvecka utkom också en påkostad, genomdesignad och ytterst läs- och sevärd bok: "Saxå kammarmusikfestival", med underrubriken "Till kammarmusikens lov" (Måltidsakademins förlag, Grythyttan). Den 400-sidiga volymen ger en lika bred som djup och därtill underhållande och inspirerande tillbakablick över de tre decennier festivalen funnits. Eldsjälar som Carl-Jan och festivalledaren Peter Eriksson är veritabla stöttepelare när det gäller att hålla liv i evenemanget.

Så här skriver P 1-profilen Karsten Thurfjell i ett av bokens kapitel: "Även om Saxå ligger i en bygd med kulturhistoriska herrgårdstraditioner, då verkar festivalen i Filipstad i östra Värmland, en av landets fattigaste kommuner, för att inte tala om Hällefors som också dras med ständigt vikande siffror. Hur ser då Peter på festivalens roll i detta sammanhang? –Jag kommer från Arvika 15 mil västerut, i ett Värmland där kulturen präglar bygden på ett helt annat sätt. Skulle jag lägga den här festivalen i Arvika skulle jag direkt få offentliga bidrag. Hela traditionen med konsten, konsthantverket och musiken animerar bygden, från slutet av 1800-talet till våra dagar, med Rackstakolonin, Klässbol och Ingesunds musikhögskola. Det är ett helt annat klimat, precis som i Fryksdalsbygden. Men det är roligt att kunna vara med och stimulera det Östvärmländska kulturlivet med den här festivalen."

Själv minns jag denna trakt från tidigt 1970-tal: kulturellt nästan en öken... Därefter har befolkningen nästan halverats – men tack vare eldsjälar som Carl-Jan och andra har trakten livats av inte bara en festival som denna, utan också av exempelvis skulpturparkerna i Hällefors och folkhemsmuseet i Lesjöfors – en tidigare stolt industriort som utan satsningar som denna nog skulle ha vacklat in i hopplöshet och skuggtillvaro.

Nämnas kan också att festivalen beskrivits också i en tidigare bok, redigerad av Peter Eriksson: Till kammarmusikens lov (Carlssons). Där belyses, ur många aspekter och med en rad medverkande skribenter, den då 20-åriga festivalen.

 Läs mer på www.saxa.se

Björn Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder
Tablighi Jamaat Foto CC BY SA 2.0

Bort och hem igen

Tolkiens saga om Bilbo, en äventyrlig hobbit från Fylke, har undertiteln ”Bort och hem igen”. Jag vill använda samma rubrik när jag berättar något om min resa in och ut ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 10 april, 2017

En resa till makedonien-ett annorlunda minne av första världskrigets utbrott

Thessaloniki är Greklands andra stad med ungefär en och en halv miljon innevånare och belägen i mellersta Makedonien, en region som har varit utsatt för många konflikter under 1900-talet. Staden var ...

Av: Jens Wallén | Kulturreportage | 04 juni, 2014

Från Bosch till Sollman - Game Art i Holland på 2000-talet

Det dröjer visserligen till 2016 innan Jheronimus Boschs 500-årsjubileum ska firas i Holland, men man har redan tjuvstartat. Under 2013 arrangerades en tävling om att göra ett dataspel som inspirerats av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 juni, 2014

Magnus Göransson

Hästbilder

Idioten vaknar mitt i en väpnad konflikt med sin väckarklocka. Klockan hade tydligen kastat första stenen men när idioten kom till sans var kriget redan över. Ingen vinner krig och ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 16 mars, 2016

Vem äger grönskan? – Att förvalta det gröna rummet

Runtomkring är stubbar. Buskar som skulle blommat. Träd som skulle slagit ut.Runtomkring mig är stubbar. Jag har inget lantställe. Det gröna rummet i staden Stockholm där jag bor, är min trädgård ...

Av: Syster Ehlisabel | Gästkrönikör | 07 maj, 2009

Omöjliga intervjuer. Nikanor Teratologen intervjuar Archilochos

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Nikanor Teratologen | Övriga porträtt | 09 juli, 2012

Rödskinn och blekansikten

Häromdagen dök ur kökkenmöddingen upp en amerikansk barnbok från 1948, utgiven av Simon and Schuster som den gången höll till i Rockefeller Center i New York. Den är i stort ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 01 december, 2017

Byn Adak har en alldeles egen Saga

TEMA VÄSTERBOTTEN På Arlanda tittar jag efter en kvinna i grön linnedräkt och igelkottsfrisyr. Det var så hon beskrev sig själv, Eivor Jonsson från Adak. Med en kopp starkt svart lappkaffe ...

Av: Erika Hesselgren | Kulturreportage | 18 februari, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts