Illustration av Hebriana Alainentalo

Glömda poeter

Arne Melberg om tre poeters udda öde: Bengt Berg, Sam Carlquist och Lars Järlestad.

Av: Arne Melberg | 16 september, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | 28 september, 2015
Utopiska geografier

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | 07 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | 26 juni, 2012
Gästkrönikör

Cornelis de Vos målning av Bacchus trumftåg.  1600-talet

Gutår och en halv böj – alkohol i visans värld



Vi svenskar har en splittrad inställning till alkohol. En inställning som har beskrivits i visans värld från Bellmans tid fram till våra dagar. I den sociala konventionen förväntas vi tacka ja till ett glas på festen eller middagsbjudningen. Om någon tackar nej så blir det plötsligt en underlig stämning. Ska han sitta där alldeles nykter medan vi andra blir berusade?

 


Att alkohol skulle kunna göra människor lyckliga är något som sticker i mångas ögon. Det är i alla fall vad Nisse Hellström från Wilmer X sjunger i låten "Jag är bara lycklig när jag dricker". Trots att kärleken verkar finnas i personens liv, någon vill gifta sig och skaffa barn med honom, så verkar alkoholen locka mer: "Den sanning som i mångas ögon sticker / jag är bara lycklig när jag dricker". Han är dock medveten om att detta beteende kan vara skadligt i längden: "Ja, en tanke som växer och blir större för var dag / är att jag ska tvingas gå från hus och hem till bar på bar."
Cornelis Vreeswijk ”Narrgnistor 2, En Halv böj blues och andra ballader” (1978)

Cornelis Vreeswijk ”Narrgnistor 2, En Halv böj blues och andra ballader” (1978)

Annons:

Å andra sidan om någon tittar för djupt i glaset och blir störig och dryg så blir det pinsamt och jobbigt. Nej, lagom är bäst när det gäller alkohol, men att hålla sitt drickande inom måttfullhetens gräns är inte alltid så enkelt. I många fall får vår alkoholkonsumtion oss att pendla mellan den djupaste dödsångest och backanalisk livsglädje om man ska tro de svenska låtskrivarnas texter.
I Bellmans Epistel N:o 23 möter vi Fredman som befinner sig utanför krogen "Kryp in" en sommarnatt år 1768 och förbannar sin fader och moder: "Ach du min Moder! säj hvem dig sände / Just til min faders säng."

Anledningen till Fredmans klagosång är att han håller på att vakna upp ur ruset och plågas av bakfylla och ångest. Livet känns helt enkelt fördjävligt där han ligger nykter i rännstenen. Men så öppnar äntligen krogen sina dörrar och Fredman får dagens första sup vilket livar upp själen och det blir nya tongångar i skällan. Fredman ser plötsligt ljusare på livet och han börjar prisa sina föräldrar: "Friskt i flaskan, hej! / Nu är jag modig, / Tapper och frodig, / Och jag fruktar ej. / Ännu en sup ell' par. / Tack min mor och far."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Denna snabba sinnesväxling, mellan ångest och eufori, är ganska typisk för Bellmans texter. Redan i efterföljande epistel N:o 24 "Till kära mor på bruna dörren" känner Fredman hur han åter står vid gravens brädd och ser hur Charon skickar en slup för att hämta honom, men först ska han ha en sista sup för att styrka sig. Alkoholen ingjuter återigen nytt mod i Fredman och han vill genast berätta "om hur en rusig man Paradiset vinna kan".

Att alkohol skulle kunna göra människor lyckliga är något som sticker i mångas ögon. Det är i alla fall vad Nisse Hellström från Wilmer X sjunger i låten "Jag är bara lycklig när jag dricker". Trots att kärleken verkar finnas i personens liv, någon vill gifta sig och skaffa barn med honom, så verkar alkoholen locka mer: "Den sanning som i mångas ögon sticker / jag är bara lycklig när jag dricker". Han är dock medveten om att detta beteende kan vara skadligt i längden: "Ja, en tanke som växer och blir större för var dag / är att jag ska tvingas gå från hus och hem till bar på bar."

Även om alkoholen kan skapa ett lyckorus så skapar den i längden stora problem för missbrukaren och de anhöriga. Ronny Eriksson har i "Spritlåten" radat upp en del saker som kan hända om man dricker för mycket. Personen vaknar upp efter en blöt kväll med bultande huvudvärk och en minneslucka. Utanför huset står en skördetröska på trottoaren och i sängen hittar han ett cykelställ. Det kan visserligen vara en slump eller andra tillfälligheter att de hamnat just där men han måste ända i slutändan kapitulera och konstaterar att det mesta rår spriten för.

En annan med minnesluckor hittar vi i Lars Demians sång "Alkohol". Här vaknar personen i en trappa. Han vet inte var han är och han mår riktigt dåligt precis som Fredman i epistel N.o 23 när han ligger utanför krogen Kryp In. Han stapplar ut och hittar snart en öppen krog och beställer alkohol för att döva sin smärta och försvinner snart in i dimman igen. Precis som Fredman kvicknar han till av spriten som ger honom nytt mod och kraft "ALKOHOL / det gör mej till en man det ger mej vad jag tål / ALKOHOL / Då slipper jag se klart då fördunklas mina mål". Men säg den glädje som varar för snart vaknar han upp i en ny trappuppgång, bakfull och med ångest, och allt börjar om igen.

Att människor ändå dricker har kanske att göra med det som Ola Aurell sjunger i låten "Alkohol gör andra saker bra": "Är alkohol så dåligt då? Svar: Ja / Men den gör alla andra saker bra / Allt blir lite bättre än vad det var / Alkohol gör andra saker bra". Detta är en ambivalens till spriten som återkommer i många visor och sånger. Alkoholen är visserligen inte bra för dig, men det kan vara värt att supa om man för en stund kan undkomma verkligheten.

En annan vissångare som liksom Lars Demian hade ett stort socialt engagemang och skrev om utsatta personer som nyttjade knark och sprit var Cornelius Vreeswijk. I visan "Halvböj blues" berättar han om en tur till Systembolaget på den tiden då man fick beställa spriten över disk. En halvböj var desamma som en 37:a Explorer som då var en storsäljare på bolaget och därför förvarades nära till hands under disken. Personalen måste göra en halvböj för att ta fram flaskan till kunden. Även i den här bluesen verkat spriten lösa alla problem och skapar en euforisk känsla: "Bekymra dig inte, gosse, kröka allt du orkar / Systemet är fullt med flaskor och landet fullt med torkar / Häll i dig allt du pallar, din levnadsstandard höj"

Personliga Persson är en annan känd sång av Vreeswijk som i socialrealistiska beskrivningar berättar om hur spriten, istället för att ge ett lyckorus, kan ge upphov till hustrumisshandel och familjetragedier. När Personliga Persson åker hem med tunnelbanan har han en 37:a brännvin i fickan av gammal vana och när han kommer hem spöar han sin fru, somnar som ett svin och vaknar som ett vrak. Personliga Persson kan man se som ett modernt skillingtryck som varnar för spritens faror. I skillingtrycket "Martyren" som återfinns på skivan "Skillingtryck & Mordballader" sjunger Freddie Wadling om en hemsk familjehistoria. En berusad fader dödar sin dotter Anna efter att hört henne sjunga en sång om Jesus som hon lärt sig i söndagsskolan.

Alkoholen ställde till stora problem i samhället förr i tiden och det fanns många fäder som liksom lilla Annas pappa kom hem fulla och förstörde familjefriden: "Uppå krogen hennes pappa sökte sin förnöjelse / bland de gudsförgätna fäder, de som hemmen skövlade." Under 1800-talet uppstod därför nykterhetsrörelsen som skulle motarbeta alkoholens negativa inverkningar i samhället.
Visserligen ledde nykterhetsrörelsens insatser till att vi drack mindre och mer kontrollerat under 1900-talet men alkoholen lockade fortfarande och dryckenskapens romantiska skimmer har överlevt in i våra dagar. På till exempel personalfester brukar alkoholen fortfarande flöda.

I "Jultomten är faktisk död" av Vreesvijk får vi en inblick i hur det kan gå till på företagets julfest. Direktören uppmanar sina personal att äta och dricka så länge benen bär. Den inhyrda tomten är full redan från början med trots det är barnen glada och alla verkar trivas. Lucian har visserligen druckit för mycket och stöter på direktören men festen slutar trots allt i glädjen när man går ut på stan och blåser i papptrumpeter. Det finns dock en brasklapp. Barnen hoppas nämligen att tomten kommer tillbaka nästa år med fler julklappar, men det visar sig att han dött, förmodligen av alkoholrelaterade sjukdomar.

En lika tung visdiktare som Vreeswijk var den samtida Fred Åkerström som inte heller spottade i glaset. I den korta visan "Spritarnas Tango" varnar han dock sina bröder från dryckenskapen: "Bröder, akta er för spriten! / Fast den smakar fan så bra." Det är väl en slogan om någon som kunde stå som varningstext på spritflaskorna som man köper. Att visor om sprit fortfarande är lika populära som på Bellmans tid är väl Mirant Byrants cover på Lars Forsell visa "Ett sista glas" ett exempel på. Låten handlar om ett uppbrott, att man gärna skulle vilja stanna, men att man inser att det är hög tid at bryta upp och göra någonting annat.

Det är ungefär som jag känner med den här essän, så jag avslutar därför med refrängen från Forsells visa:
"Men drick med mig ett sista glas
Godnatt, må glädjen lysa er!"

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Essäer om religionen | 24 december, 2017

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

Umberto Saba, geten och döden

En regnig dag i oktober 2012 besökte jag Umberto Sabas antikvariat i Trieste. Jag köpte en bok på italienska om antikvariatet och dess historia sedan 1919 då Saba blev dess ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2013

Domenico Morelli. Iconoklasti. 1864. Museo di Napoli

Ikonoklaster, Fahrenheit 451 och kulturella folkmord

Varför ogillar vissa människor bilder som föreställer gudar och människor? Varför har det under vissa tider i en del kulturer funnits människor som bestämt sig för att systematiskt radera ut ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 30 augusti, 2015

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | Kulturreportage | 24 november, 2006

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?

En ny text av Robert Halvarsson.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 11 januari, 2016

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.