När litteratur färdas väl. Om det engelska språkets globala särställning

(Översatt från engelska av författaren. Den engelska originaltexten finns att läsa på netzinet Bewildering Stories) Eftersom jag lever i ett begränsat språkområde - bara drygt 9 miljoner människor talar svenska - ...

Av: Bertil Falk | 24 april, 2010
Kulturreportage

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | 18 september, 2017
Konstens porträtt

Om att dö, om att leva

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem. Min ...

Av: Björn Augustson | 30 april, 2012
Gästkrönikör

Mylingar under mossan, varulvar i Stockholm, häxor i Bergslagen … fantasin övertar Sverige!

Martin OlczakIllustratör: Anna SandlerSerie: Jakten på Jack - 4 böckerTrolldom i gamla stanVarulvar i StorkyrkanVålnader på WasaskeppetHäxor i TunnelbananBonnier Carlsen Amanda HellbergJag väntar under mossanBonnier Carlsen  Mats Strandberg och Sara Bergmark ElfgrenCirkelnEldRabén & ...

Av: Belinda Graham | 01 maj, 2013
Kulturreportage

Fanny Mendelssohn, Clara Schumann och musiken som ornament



Clara SchumannFramgångsrika kvinnliga kompositörer i den klassiska epoken, fanns de?Eller var musiken för dem bara en utsmyckning, en förströelse i societetsmiljön, någonting förbehållet männen?

Ni känner alla till de tonsättare som vi kallar för De stora mästarna. Bach, Mozart, Chopin och de andra. De levde och verkade från mitten av 1600-talet fram till början på 1900-talet, beroende på vilka man räknar in i skaran. De var de människor som komponerade verk vi idag kallar för klassisk musik.

Tittar man utifrån dagens perspektiv, verkar det ha varit en totalt mansdominerad värld. Vi vet att det var män som tonsatte, studerade musik, höll konserter i kyrkor och andra lokaler, spelade för kungligheter och så vidare. Inte en kvinna nånstans. Tar man några cd-skivor som ”The 100 Greatest classical masterpieces” eller ”Klassiska favoriter” så finns det inte en enda kvinna representerad där heller.

Hur tusan kan det komma sig? Skrev kvinnor på den tiden inga mästerliga stycken, eller skrev de kanske inte musik över huvud taget? Jo, visst gjorde de det.

Sänker man periskopet och börjar leta under ytan så börjar det hända grejer. Man hittar snart den ena kvinnan efter den andra som sysslade med precis samma sak som männen. Det vill säga: komponerade, studerade och höll konserter. Många av dem var också hyllade under sin livstid och idag hade vi kallat dem megastjärnor. Så varför känner vi inte till dem, hur kunde de efter sin livstid försvinna?

Den största orsaken verkar vara att musikhistorien skrevs av män, för män, och att de då ”glömde” eller utelämnade kvinnan av någon anledning. Kanske för att det fanns mer substans, mer musik att ta utav på den manliga sidan. För hur det än var så skrev männen större volymer, större verk.

Kanske var det avundsjuka? Kvinnorna hade ju inte riktigt samma tid och möjlighet som männen, för de hade också sina vardagliga sysslor att utföra. Till skillnad från männen då, som var befriade från sådant. Att skriva en symfoni är inget man gör på en förmiddag direkt. Att kvinnorna ändå lyckades prestera så mycket som de faktiskt gjorde, kanske sved hos en del.

Sen har vi förstås den lilla detaljen med barnafödandet och uppfostran. Den gode J. S. Bach fick 20 barn, sju med sin första fru Maria Barbara och 13 med sin andra, Anna Magdalena. Den sistnämnda hann trots det med att vara hovsångerska, och att hjälpa Bach i hans arbete.

Uppförsbacke alltså, på alla sätt. För även om du komponerade aldrig så bra, var det svårt att få musik publicerad om du var kvinna. Det ansågs inte vara en respektabel sysselsättning. Ändå finns de där, särskilt vill jag lyfta fram två kvinnliga kompositörer. Låt oss börja med en musikalisk familj vid namn Mendelssohn

Fanny Hensel, född Mendelssohn i Hamburg 1805, var äldst av 4 syskon. Efter att ha fått grundläggande pianolektioner av sin mor började hon vid 11 års ålder tillsammans med lillebror Felix att studera piano hos en musiklärare vid namn CF Zelter. Han var en betydande man och nära vän med J W von Goethe. I ett brev till honom kan man läsa hur Zelter skryter över barnen Mendelssohn. ”De formligen svämmar över av musikaliska möjligheter, och i synnerhet Fanny”, som han favoriserade, ”kommer säkerligen en dag att skriva något lika bra som Bach. Hon är verkligen nåt extra”.

Fanny Hensel MendelssohnDe två syskonen stod varandra väldigt nära under hela livet, både privat och musikaliskt. Men en dag under repetitionerna av en Berlinsk söndagskonsert 1847, kollapsade Fanny, och dog av stroke endast 42 år gammal. Felix, överväldigad av sorg och depression följde henne i graven bara 6 mån senare. De båda syskonen ligger nu begravda sida vid sida i Trefaldighetskyrkan i Berlin-Kreuzberg.

Felix rådfrågade ofta sin syster när han komponerade, lät henne spela igenom stycket och tog åt sig av hennes åsikter, medan deras far däremot visade sig vara mer tolerant än uppmuntrande, och i ett brev till Fanny på hennes 23 årsdag skrev han ”musik skulle kunna bli Felix yrke, men för dig kan det bara förbli ett ornament.”

Men hon hann att komponera mer än 460 musikstycken, och många musiker finner dem än idag tekniskt utmanande. Hennes mest kända verk anses vara Das Jahr, vilket betyder ”året” på svenska. Det är en samling stycken som skildrar varje månad av året, en musikalisk dagbok över det år hon, maken och deras son tillbringade i Rom. Huvudparten av hennes verk återfinns idag i bibliotek och privata samlingar.

Utav det fåtal verk som publicerades under hennes livstid, återfinns 3 st. i opus 8 och ytterligare 3 i opus 9, båda signerade Felix Mendelssohn! Detta resulterade i en prekär situation för honom när han vid ett tillfälle besökte drottning Victoria av England. Hon ville sjunga sitt favoritstycke Italien från opus 8 för honom. Han skrev senare till sin mor att det var den vackraste version han hört av stycket, och att han känt sig tvungen att erkänna att det var hans syster Fanny som var kompositören.

Clara Schumann, född Wieck 1819 i Leipzig, död 1896, är ett annat exempel. Hon började som femåring studera piano och språk under sin krävande och dominante far, som snabbt insåg hennes talang och lärde upp henne till virtuos. Som 11-åring uppträdde hon för första gången inför publik och senare samma år for hon till Paris, där självaste Nicolo Paganini erbjöd sig att spela med henne.

Som14-åring började hon skriva sin Pianokonsert i A moll, och uppförde sen hela verket som 16-åring i Leipzig med Leipzig Gewandhaus Orchestra, en av de förnämsta orkestrarna i världen, dirigerad av Felix Mendelssohn. Hon ärades i Wien med titeln Royal and Imperial Chamber Virtuosa, som enligt hennes far var det högsta betyg man som lärare kunde få! Hon var en av sin tids mest framstående pianister och spelade med lätthet verk av såväl Bach och Mozart som Chopin och Brahms.

1878 anordnades en konsert i Gewandhaus i Leipzig för att fira Claras 50e år som artist. Det var ett oförglömligt tillfälle, lokalen var dekorerad med kransar i grönt och guld och girlanger av eklöv. När Clara gick upp på scenen fylldes den av blommor från den exalterade publiken.

En kul och intressant sak med Clara är att hon under största delen av sitt liv skrev dagbok, vilket ger oss en fantastisk inblick i denna så musikaliskt intressanta period av vår historia. Den ger oss också en inblick i Claras slitsamma liv, från barndomen med en dominant fader, till tiden med den alltmer deprimerade Robert, där hon skötte hem, ekonomi, födde 8 barn och till slut också fick försörja familjen sen Robert utvecklat full sinnessjukdom efter ett självmordsförsök. Han avled 2 år senare 1856, på ett mentalsjukhus i Bonn. Efter makens död började Clara åter ge konserter och hänförde sin publik i årtionden.

Man hade kunnat önska att historieskrivarna hade gjort på annat sätt och vågat tagit med dessa fantastiska kvinnor i sitt arbete, istället för att försöka lura eftervärlden på deras verk. Att man satt musiken i första rummet, och inte brytt sig om ifall det var skrivet av en kvinna eller man.

Det kan vara svårt att skriva om och ändra på vår historia i efterhand, och det är även ett omdiskuterat ämne, men just i detta fall är det väldigt befogat. Vi kan glädjas åt att det idag finns så mycket musik av kvinnliga kompositörer utgiven, musikhistorien skrivs nu om och dessa kvinnor bör få upprättelse. Så ta chansen, upptäck och lyssna på deras musik. För den är väl värd att njutas av.

Roger Trondsen


 

Fakta

Publicerade böcker

Fanny Hensel, the other Mendelssohn av R. Larry Todd. Fanny Mendelssohn-Hensel av Ute Buchter-Romer. Kära Clara av Helma Sanders-Brahms. Clara Schumann - Biografi av Grethe Holmen.

Film

Vårsymfoni, en kärlekshistoria om Robert och Clara Schumann, regisserad av Peter Schamoni. Här ser viNastassja Kinski i rollen som Clara.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Goebbels - den intelligente fanatikern

  Goebbels bland gymnasiekamrater 1916. Goebbels - den intelligente fanatikern Kejsardömet står i full blomning när Paul Joseph Goebbels föds 1897 i småstaden Rheydt strax nordväst om Köln. Efter segern över Frankrike drygt ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om samhället | 25 januari, 2007

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 13 februari, 2017

Om Skönheten

I en tid då skönhetens motiv och uttryck är stadda i ständig förändring är det lätt att känna ett sting av saknad vid minnet av den tid då Logos regerade ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 03 september, 2013

Kaurismäki – absolut finskt?

Aki Kaurismäki kan ses som någonting absolut finskt även om många finländare tycker att han förmedlar en felaktig bild på Finland i sina filmer. Ändå tilltalar Kaurismäkis filmer en internationell publik ...

Av: Mirva Huusko | Övriga porträtt | 17 januari, 2014

Tankens Ambivalens: IX (Delningen)

Som en sten, som en sten i din flod, förbereder jag mitt ansikte Som ett hav, som en droppe av ditt blod, öppnar jag mitt hjärta Min första tanke när jag vaknat ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2014

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009

Helhetstänkandets suveränitet – en slutsats utifrån människans väg genom historien

Det finns en bok av Jean Gebser som överträffar det mesta. Originalet heter Ursprung und Gegenwart och är från 1949/1953/1973. Översättningen till engelska från 1984 av Noel Barstad m fl ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 21 december, 2013

Manfred Stier en hjälte på Växjö frimärkscentrum

En av Sveriges intressantaste aktörer på marknaden för mången filatelist, är nog onekligen detta omtalade centrum i Växjö, grundades 1984 när Manfred Stier köpte tillsammans med Uno Olofsson Sydsvenska Frimärkslagret, en ...

Av: Stefan Hammarén | Allmänna reportage | 14 augusti, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.