En ny röst åt konsten

Linda Aker är en av de kreativa ledarna för det till vintern årsgamla Galleri Vox, beläget i ett gårdshus i Sundsvalls stenstad. Hon är bildpedagog och har gått på utställningar ...

Av: Pernilla Andersson | 15 augusti, 2010
Kulturreportage

Bitskt tandlösa krokodiler

När Sagokungen Ludwig II 1864 bjöd in Richard Wagner från exilen i Schweiz för att möblera om kulturlivet i München, förändrades den bayerska huvudstaden raskt och radikalt. Efter Wagners ettåriga gästspel var ...

Av: Bo I. Cavefors | 19 Maj, 2014
Essäer

Nu står chefen på scenen

Roger Westberg. Foto: Erika HesselgrenSom sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme ...

Av: Erika Hesselgren | 22 oktober, 2008
Scenkonstens porträtt

”Oh Småland! It was so stenigt you know!” Bishop Hill, svenskhet på prärien…

Om man går utmed huvudgatan i svenskbygdens Bishop Hill mellan hus med 1800-talsinspirerad svensk bruksbyggnadsstil som Steeple Building och vidare förbi Colony Store och presentshopen Svenska Hjarta (Svenska Hjärtan), krukmakeriet ...

Av: Benny Holmberg | 16 mars, 2014
Kulturreportage

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?



Publik på festivalenÅrets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en av de få kvarvarande fungerande och välmående musikfestivalerna i Sverige.

10-års jubileum

Första gången Metaltown anordnades var 2004 och med andra ord firade festivalen 10 år i år. Det kan kräva sin summering. Likheterna mellan den första festivalen och den sista är få. Utan att vara alltför insatt i detaljer så är det tillsynes bara musiken och publiken som är sig lik.

Under åren 2004–2007 var Metaltown en endagsfestival som huserade i Göteborgs hamn. 2008 utökade man festivalen till två dagar och i år, lagom till 10-årsjubileet, ökade man ytterligare en dag till tre dagar. 2011 började festivalen anordnas på Göteborg galopp utanför Göteborg. Anledningen till att man bytte område var att publiken, under In Flames-konsert 2010, hoppade fram sprickor i hamnen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Turbonegro och Mustasch spelade på första festivalen och även nu på tioårsjubileet. Andra band som återkommit under flera år är exempelvis Slayer, Slipknot, Marilyn Manson, Danko Jones, Graveyard och Entombed.

Besökarantalet har också ökat stadigt under åren. Från ca 5 000 besökare första året till ca 25 000 de senaste åren.

Årets festival

ClutchMusikaliska höjdpunkter under festivalen var framför allt Danzig som utöver egen repertoar också bjöd på ett gäng Misfits-låtar som framfördes tillsammans med Misfits-gitarristen Doyle Von Frankenstein. The Sword är ett relativt okänt band men inte desto mindre ett som verkligen förtjänar framgång. Deras tunga 70-talsinspirerade musik får hela kroppen att leva upp. Graveyard som också kan falla in i samma genre gjorde som alltid en mycket bra och tight spelning. Bombus som också är relativt okända för den stora massan visade verkligen var skåpet skulle stå. Tack vare sina två sångare låter sången hårdare och tuffare än vad man vanligtvis hör, samtidigt som musiken är rå, tung och avskalad.

Framåt kvällen när hungern gjorde sig påmind fanns det mat för alla smaker. Pizza för den fege, Extreme food (larver, insekter och starka kryddor) för den lite modigare. Veganrullar och veganhamburgare för djurvännen, och vildsvinskebab för de mest otämjda bland oss.

Festivaldöden

Hur ser då framtiden ut för Metaltown? Spontant känns det som att det kommer att bli en hejdundrande festival även nästa år. Men kan man verkligen vara helt säker på detta? Med tanke på alla festivaler som gått i konkurs eller av andra anledningar lagt ner är detta kanske ingen självklarhet?

TurbonegroI år har festivalerna Peace and Love och Siesta fått kasta in handduken. Metaltown erbjöd alla som hade biljett till Peace and Love gratis entré under torsdagen. Sweden Rock förbarmade sig över Siestas festivalbesökare.

Det verkar som att hårdrocksfestivalerna ändå står stadigt på festivalmarken. Men hur kommer det sig att det är hårdrocks- och metalfestivaler som Sweden Rock och Metaltown som till synes bara går bättre och bättre för varje år, medan andra festivaler, som kanske riktat in sig på mer mainstream-musik går i graven? Är det så att metalfansen är mer lojala mot sina idoler och stöttar dem år efter år – även om favoritbandet får för sig att spela i 30 år? Är det så att hårdrockare och metalfans är lite hårdare än andra? Klarar de det här med fest och camping bättre än andra vanliga dödliga? Eller kan det vara så att metal- och hårdrocksband generellt är billigare att boka än andra ”mainstream-artister” som gör att det blir mer pengar över när notan är betald?

Ovan frågeställningar är tagna ur luften och från egna förutfattade tankar. För att få veta lite mer om detta har jag under ett par veckor försökt få tag på arrangörerna bakom Metaltown för att ta reda på vilka faktorer som kan ligga bakom många festivalers död, samtidigt som andra festivaler blomstrar och lever vidare som om inget hade hänt. Dessvärre har jag under dessa semestertider inte lyckats få tag på någon som kan svara på frågorna, varför jag helt sonika googlade på ordet ”festivaldöd”. Sökningen ger 34 600 (!!) träffar.

Dödliga faktorer

KoRnEfter en genomgång av några artiklar och intervjuer kan man särskilja ett antal olika faktorer som kan ha varit bidragande till festivaldöden: Den beror dels på att kulturföreningar som tidigare legat bakom många av våra festivaler har gått i graven (föreningsdödsfaktorn). Istället sköts arrangemanget kring festivaler av en företagsliknande organisation som inte förstår sig på den tänkta målgruppen (målgruppsfaktorn) och vilken sorts musik som kan lämpa sig. Musikutbudet kan därför bli alltför mainstream och ofta spreta åt för många olika håll (mainstreamfaktorn).

Samtidigt som många redan födda festivaler slåss om publikens gunst föds nya festivaler som till viss del konkurrerar ut andra. Ett bra exempel är Bråvallafestivalen som i år hölls under samma helg som Peace and Love-festivalen var planerad. Dessutom står även ”vanliga” konserter som spön i backen under sommarhalvåret (konkurrensfaktorn).

Banden som bokas kostar stora pengar, vilket ger ett mindre utrymme för arrangörerna att klara av eventuella bakslag. På grund av detta blir biljettpriserna höga och festivalbesökarna som i allmänhet är unga människor har inte råd att besöka mer än enstaka festivaler, och resterande festivaler får därför stryka på foten (kostnadsfaktorn).

Metaltown i framtiden?

Hur många av dessa faktorer har då Metaltown? Var festivalen 2013 en nära-döden-upplevelse?

GraveyardFöreningsdödsfaktorn: Nej, festivalen drivs och arrangeras fortfarande i huvudsak av samma personer som alltid och dessa personer är inte en del av något stort multinationellt företag utan är personer som är väl etablerade inom branschen och kan det de gör.

Målgruppsfaktorn: Nej, målgruppen kan inte vara tydligare. Till Metaltown söker sig folk som gillar metal och övrigt i hårdrocksgenren.

Mainstreamfaktorn: Nej, inget med Metaltown är mainstream.

Konkurrensfaktorn: Nja, det finns ett antal festivaler i Sverige som riktar sig till ungefär samma målgrupp, exempelvis Sweden Rock Festival och Getaway Rock Festival.

Kostnadsfaktorn: Vet ej, men kanske är det så att till exempel Slipknot är lite billigare att boka än exempelvis Depeche Mode eller Alicia Keys? Festivalbiljetterna är relativt dyra (1 995 kronor för alla dagar) vilket borde generera en liten buffert för eventuella bakslag.

Slutsatsen jag drar är att Metaltown bör stå säkert även nästa år, så länge arrangörerna även fortsättningsvis bokar in ”rätt” band som tilltalar en klar målgrupp.


Text: Linda Olsson
Foto: Karin Sundqvist

 

Information om festivaldöden har hämtats ur följande artiklar

http://exitens.hemsida24.se/2013/07/22/har-vi-tr%C3%B6ttnat-p%C3%A5-festivaler--17614305

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/markuslarsson/article16858111.ab

http://dagens.etc.se/noje/har-sverige-drabbats-av-festivaldod

 

Ur arkivet

view_module reorder

Från Bosch till Sollman - Game Art i Holland på 2000-talet

Det dröjer visserligen till 2016 innan Jheronimus Boschs 500-årsjubileum ska firas i Holland, men man har redan tjuvstartat. Under 2013 arrangerades en tävling om att göra ett dataspel som inspirerats av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 juni, 2014

Jakten på den röda ballongen – en essä om ballongen i konsten

Ett rött hjärta stiger mot himlen. Kvar på marken står en liten flicka och ser hur hennes ballong flyger iväg. Det går inte riktigt att se om flickan är ledsen ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 oktober, 2012

August och människorna

Två år före döden gick August till angrepp mot kulturetablissemangets gullegris Verner von Heidenstam (som konverterat från livsbejakande romantiker till reaktionär nationalpropagandist), charlatanen Sven Hedin (som upptäckte tredje världen i ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 21 juni, 2011

Bomber över Tyskland. Kommentarer till bombandet av Tyskland under andra världskriget

Bilden av bombandet av Tyskland under andra världskriget har i den versionen av historien som sprids i allmänna media försetts med ett dämpande filter. Den som haft oturen att ha ...

Av: Olof Hirn | Essäer om samhället | 16 Maj, 2011

En livskraftig hundraåring: ”På spaning efter den tid som flytt”.

I mars 1913 fann Marcel Proust en förläggare som var villig att ge ut hans ”A la recherche du temps perdu” sedan flera andra hade tackat nej. Men Bernard Grasset ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 09 Maj, 2013

Andrzej Wajda 1974

Några ord om Andrzej Wajdas konst med lång hållbarhet

Den 9 oktober 2016 dog Andrzej Wajda nittio år ung och han var aktivt skapande in i det sista. Förutom allt konstnärligt och politiskt och organisatoriskt och utbildningsmässigt annat, regisserade ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 oktober, 2016

Upplopp av Torsten Renqvist

Upplopp av Torsten Renqvist Torsten Renqvist: Född 1924. Debuterade som målare och grafiker 1950. Fick pris på Biennalen 1964. Lämnade några år senare måleriet helt. Sedan dess har han skulpterat ...

Av: Anders Forsberg | Bildreportage | 02 november, 2006

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 6

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 13 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.