Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103
Den gregorianska sången och den mänskliga rösten - Tidningen Kulturen
person_outline
search

Warning: imagejpeg(): gd-jpeg: JPEG library reports unrecoverable error: in /home/tidningenkulture/public_html/modules/mod_news_pro_gk5/helpers/gk.thumbs.php on line 563

Humanism och humanitarism En polemisk betraktelse

I likhet med sin sentida kollega Harold Bloom var den amerikanske litteraturprofessorn Irving Babbitt (1865 – 1933) en stridbar man. Hans välturnerade sarkasmer förskaffade honom många fiender. Så här kunde det ...

Av: Göran Lundstedt | 24 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Om den amerikanske författaren James Purdy

”The Complete Short Stories of James Purdy” har just kommit ut i USA (Liverright Publishing, 35 dollar), en tegelsten på 726 sidor. Recensenten i New York Times Book Review i ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 augusti, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Bilder från Turkmenistan

Tarja Salmi-Jacobsons underbara resa till Turkmenistan i bilder och ... ord.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 17 september, 2015
Resereportage

Carl von Linné och världens skenbara lycka

Carl von Linné och världens skenbara lycka Idag, detta år då trehundraårsjubileet av hans födelse ska firas, är det hart närt omöjligt att förstå den vurm och oreserverade dyrkan som en ...

Av: Crister Enander | 18 januari, 2007
Essäer

Den gregorianska sången och den mänskliga rösten

Notatio monodica av Hebriana AlainentaloDenna korta essä handlar om den kanske mest antika formen av kristen sång i Västlandet: Den gregorianska sången. Den religiösa och rituella aspekten i denna form av bön är enormt mycket viktigare än själva musikaliteten.

”På sätt och vis hade musiken åter kunnat bli den första konsten genom den direkta återknytning till musikens förbindelse med matematiken som har funnits i den teoretiska spekulationen ända sedan den föddes under antiken.” (Erik Wallrup. På väg mot ett lyssnande tänkande. I Notera Tiden, 1996, KMA )

Den gregorianska sången är en form av bön, och för att begripa dess verkliga väsen bör vi framförallt betrakta den religiösa utövningen av själva bönen och inte bara den musikaliska aspekten. Denna form av sång befinner sig någonstans mellan den yttrade bönen och den rena mystiska kontemplationen eftersom den baseras på konkreta ord som antyder en tidigare kännedom (eller medvetenhet) om ordets transcendentala och religiösa betydelser och kraft.

Det handlar inte om en metafor utan om konkreta ord, ett mantra som bär en sakral kraft.

Den gregorianska sången har en ”narrativ” form; sångaren, ofta en präst eller en diakon, läser ur bibeln. Andra former som till exempel hymnen eller sekventior har ingenting med berättelsen att göra.

Den gregorianska sången är, låt oss säga, varken dramatisk eller sentimental, ljuv eller hård, sången har ingen begynnelse och ingen riktig kropp, sången visar kroppens skugga, dess kropp är konsekvensen av en andlig ritual.

Den gregorianska sången är en sorts färdväg, eller ett fordon (vehikel) som den kristna symboliken kallade kärra, fartyg eller flod på vilken de lysande akustiska stavelserna kunde forslas.

I motsats till den romantiska musiken som var extremt känsloladdad och extrovert, är den gregorianska sången kysk, introvert, diskret, och tämligen svår att förstå idag. Om vi tänker oss vissa samtida minimalister som till exempel Arvo Pärt, kan vi finna flera estetiska likheter med den gregorianska sången, men likheterna slutar där. Pärt och andra ”kontemplativa” samtida tonsättare ”komponerar” musik som estetiskt inspireras av den gregorianska musiken medan den gregorianska sången hade ingen estetik i åtanken.

Codex monodico IX sekletDen gregorianska sången är som sagt en mystisk resa, med en elliptisk struktur likt de gotiska katedralerna (se Fulcanelli); rytmen i sången håller glädjen i styr i hymner som Gloria och Halleluja, den tröstar och ger tillit i klagosånger som Miserere nobis och Dies Irae. Både ångest och glädje dämpas i Guds närvaro.

Den som sjunger dessa enkla sånger följer inte rörelsen av en melodi anpassad till en traditionell struktur utan en verklig resa i det okända och i det numinösa. Sångaren följer en inre guide, en inre ritning som hans eller hennes tro tillåter. Det finns ingen belåtenhet vare sig estetisk eller folkloristisk i sjungandet, ingen symmetri som i folkvisorna, då dessa vokalister inte strävar att nå ett överdrivet harmoniskt eller balanserat musikaliskt mönster, nej, att sjunga betyder att delta i en ritual och att komma i kontakt med det gudomliga. Ingenting annat.

På en annan nivå, fast på andra grunder, skedde samma sak längre fram i musikhistorien. Beethoven övergav den traditionella dynamismen som fanns i hans tids musikaliska symmetri och konservatism. Men, som ofta händer, blev maestron från Bonn och hans radikala toner missförstådda när han flyttade musiken till en högre dimension genom en bredare rytm, minutiösa och komplicerade melodier och aldrig tidigare hörda toner. Musiken var inte längre en uppvisning av gyllene musikaliska vanor.

Om vi lyssnar på den gregorianska sången med total hängivenhet, om vi låter oss genomträngas av den subtila rytmen som inte kräver någon inrättande struktur, känner vi oss som i en annan värld. Troende eller inte ger musiken oss möjligheten att pröva ett helt annorlunda mentalt tillstånd. Och eftersom den gregorianska sången främst är än en kombination av Ord och Musik, förtydligas ord och stavelser som vi tidigare trodde var oviktiga.

Under denna färdväg finns inget utrymme för vokala ekvilibrismer eller för bel canto, allting är måttfullt, enkelt, autentiskt: Vide quod ore cantas, ora credas, lyssnaren kan inte missa den psykiska kraften som finns i den delikata Introitus av den sjätte söndagen efter Trefaldigheten, inget intervall mellan tonerna finns när kantorn sjunger ordet ”Exsurge”, då denna uppmaning är gjord med artighet och är lika sober som den melodiska strofen ”Quare obdormis, Domine”.

Två helt olika ”dramatiska” moment kräver ändå samma kadens och rytm. Den gregorianska sången är inte en paroxysm eller ett patos, utan måttfullhet, härlighet, kyskhet och artighet. Vi kan dela in dessa sånger i två olika kategorier.

Hymnen och Psalmodin tillhör den första som lägger mer vikt på den psykiska (andliga) aspekten än på textens innehåll. ”Tuba” heter på latin det ljud som används för att sjunga ordet, tuban är sångens axel, varje vers skapar en cirkel som artikuleras med kadenserna Initium, Mediatio och Finalis, som den som ber känner igen och formulerar som ett mantra.

Introibo ad altare DeiDen som ber ackompanjerar sången med en liten kroppsrörelse eller med hela kroppen om man går i procession.

Antifoni, Responsorium, Tractus, Gradualis är böneformer som tillhör den andra kategorin. Dessa former är mindre ”abstrakta” och sångaren kan ge ordet en mer dekorativ plasticitet.

Mellan dessa två grupper finns två speciella horationes (böner): Praefatio och Pater Noster. Det tonala rummet som dessa horationes behöver är mycket litet, trots att Fader Vår är kristendomens viktigaste bön. Pater Nosters skandering är mycket nära det talade ordet, så nära att enkelheten förvånar.

En stor del av den gregorianska sången verkar inte ha något samband med den religiösa musiken. Det är mer ett sätt att sjunga sina egna tankar. Sången är så nära klosterlivet att dess rytm tycks mer kontraproduktiv än profan utanför sin kontext. Att sjunga tankarna, efter en meditation, betyder att lämna det individuella planet, aktivera sig och dela allt med församlingen. Ordet munk kommer från det latinska ordet monacus som betyder ensam med de andra. Ordet Ensam på svenska, ”en” och ”sam”, tycks vara en etymologisk synonym för monacus.

Sången i det religiösa livet motsvarar det som vi i våra liv erkänner för våra närmaste efter en tid av begrundan. Att sjunga betyder att svara och att samtycka. Bara litet utrymme ges till det personliga individuella uttrycket, det som är väsentligt är den absoluta unionen med Kristus.

Ett bevis på detta är den arkaiska aversionen mot polyfonin. Unisone och monodi är bönens psykiska och andliga matta. Polyfonin gör sitt inträde i den religiösa musiken först med renässansen och även då fordrade vissa partier av högmässorna den gregorianska sången.

Gloria och Credo är böner som mer än andra närmar sig stavelseskanderingen. Formen för till exempel Credot är så sträng att den musikaliska dynamismen förblir oförändrad till och med under läsningen av Kristus lidelse (Passio Christi).

Orörliga och eviga är dessa böner, ett sätt att berätta om händelser utan kommentarer.

De åkallar mytens verklighet (Jesu myt) utan att teologisera eller filosofera.

Det är så som himlen sjunger.

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

Det sicilianska bröllopet

- Men har du en lämplig klänning? frågar min kusin misstänksamt. Mina sicilianska kusiner, har blivit bjudna till ett bröllop och vänligt nog har de bestämt sig för att ta mig ...

Av: Nadia Scapoli | Resereportage | 21 mars, 2013

Att återföda jaget i konsten. Om Pablo Picasso

Fostret var livlöst, lades åt sidan som dödfött. Don Salvador, Pablos farbror blåste cigarrök i näsborrarna på den nyfödde. Picasso vaknade till sin första verklighet. En ingång till existensen, iögonfallande ...

Av: Benny Holmberg | Övriga porträtt | 23 september, 2012

Kärlek om du vill

Jag stod stilla, vattnet började forsa in. Fönsterrutorna på undre däck exploderade, en efter en. Vattenstrålarna dunkade mot mig, som skjutna ur en kanon. Sorlet och skräcken var total. Människor grät, somliga tyst, andra ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 24 augusti, 2013

Vladimir Oravsky av Ole Schwander_foto Vladimir Oravsky

Parlamentsvalet i Georgien oktober 2016

”Våld har präglat de sista dagarna fram till parlamentsvalet i Georgien. En bilbomb avsedd för en partiledare skadade fyra i Tbilisi, vid ett valmöte utbröt skottlossning och valets starkaste ledare ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 oktober, 2016

Vi köper väl en julvört då!

När blev vi så förbannade på högtider? De där som kommer och går, år efter år, som ska delas med nära och kära och bringa glädje och liv även till ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 29 december, 2011

Ingen har riktigt koll!

-Det blir alltmer sällsynt att de personliga berättelserna hörs i radion, sa Bengt Bok professor på Dramatiska Institutet och författare till "Möte med den andre" (Carlssons Bokförlag). Precis när han ...

Av: Ann Hingström | Gästkrönikör | 28 november, 2008

Omöjliga intervjuer. Nikanor Teratologen intervjuar Archilochos

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Nikanor Teratologen | Övriga porträtt | 09 juli, 2012

Kärlekens koreografi

”Genom att vända hela sin kropp mot dig visar han att du har hans fulla uppmärksamhet. Är ni inomhus är chansen stor att han även placerar sig mellan dig och ...

Av: Klara Meijer | Essäer om litteratur & böcker | 17 april, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.