Folkbildaren Bo Johansson ger ut en ny diktsamling

Det knippe tankar och känslor som du kallar ditt ”jag” är format av traditioner och konventioner i det samhälle du lever i. Att känna sig själv är att känna den ...

Av: Lilian O. Montmar | 08 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

De farligaste är dem som inget har att dölja

Min vän tittar på mig och rynkar bekymrat ögonbrynen. Hon tar en djup klunk ur sin kaffemugg och säger sedan långsamt de ord som jag hört från så många de ...

Av: Jessica Johansson | 26 Maj, 2011
Jessica Johansson

Roberto Bolaños svarta karneval

Roberto Bolaño (1953-2003) är en av de senaste årens största internationella författarsuccéer. På svenska finns sedan i fjol inte bara de båda stora romaner som grundlagt hans berömmelse, De vilda ...

Av: Ulf Lindberg | 10 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

 Sara Bergmark Elfgren - Tillbaka med en ny bok, Norra Latin, och bättre än någonsin. Foto B Graham

Shakespeare, spöken, drömmar, hets och tonårsangst i lysande skolskildring

Sara Bergmark Elfgrens nya bok Norra Latin är överjordiskt bra och skapar sin egen typ av magi. En magi som man inte kan sätta i något fack. Sara Bergmark Elfgren har gått förbi fantasy ...

Av: Belinda Graham | 07 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Oskuldens svärta



Oskuldens svärta

Musikens svarta pärla, Jimi Hendrix, porträtteras av tidningen Kulturens Bo I Cavefors som finner annorlunda meta-akustiska ritninga­r i kultfiguren från Seattle. 

Svarta madonnor vittnar om Kyrkans självkännedom: allt präglas av kombinationen synd och kärlek. Black is beautiful. Paul Celan talar i Todesfuge om "schwarze Milch der Frühe". Kanske menade Celan omedvetet aktiviteterna i det svarta Harlems djungler. Och dess aktörer: som Malcolm X, Charlie Parker, Jimi Hendrix och den eminente ParisMarkisen, vars skugga finns överallt och i alla tider. Malcolm X självbiografi (The Autobiography of Malcolm X, Grove Press, New York 1965) är en av det fåtal böcker som lär ut något om hur människor förvandlas, förändras och växer för att fylla ut kostymen Någon skurit och tråcklat ihop av diverse gener och håller i beredskap.

vittnar om Kyrkans självkännedom: allt präglas av kombinationen synd och kärlek. Black is beautiful. Paul Celan talar i Todesfuge om "schwarze Milch der Frühe". Kanske menade Celan omedvetet aktiviteterna i det svarta Harlems djungler. Och dess aktörer: som Malcolm X, Charlie Parker, Jimi Hendrix och den eminente ParisMarkisen, vars skugga finns överallt och i alla tider. Malcolm X självbiografi (The Autobiography of Malcolm X, Grove Press, New York 1965) är en av det fåtal böcker som lär ut något om hur människor förvandlas, förändras och växer för att fylla ut kostymen Någon skurit och tråcklat ihop av diverse gener och håller i beredskap.

 

Malcolm X mördas 1965. Drygt fyrtio år senare är situationen för det svarta USA i stort sett densamma som på 1960-talet, bortsett från en del kosmetika som smetats över bilden. Även Malcolm X kunde ha läst juridik och konfirmerats som advokat och bingolottat sig fram till en säker plats bland svart bourgeoisie i Lansing för att med cocktailglas i näven utge sig som talesman för "de lidande svarta massorna". Men han gick en annan väg. Malcolm X var en bland miljontals landsortsnegrer som för att överleva moraliskt tvingades till storstadsamoralism.

Där Malcolm X fanns i Ordet fanns Jimi Hendrix i Budskapet om Kärlek, A Message of Love.

Få har satt så djupa spår i vår tids musik som Hendrix. Trots det krulliga håret som stod som en helgongloria runt skallen och påminde honom och oss om att han var overklig, inte därför att han var särskilt cool och en perfekt showman, nej, utan på grund av musiken han genomälskade i kombination med den exhibitionism han spelade med som när han i Monterey ligger på knä på scenen och tuggar i sig gitarrens solon OCH slickar gitarrhalsen. Det är kultoffer och symbolik, psykedelisk kokaprofetia som passade fint under skinnet på en kropp lika avskalad som Naomi Campbells.

 

Jimi Hendrix medvetna rockmusik, förmågan förvandla själens inre bilder till färg, form och klang var en predikan om nya friheter och rättigheter. Hendrix regnbåge spände förhoppningarna från dröm till framtid.

medvetna rockmusik, förmågan förvandla själens inre bilder till färg, form och klang var en predikan om nya friheter och rättigheter. Hendrix regnbåge spände förhoppningarna från dröm till framtid.

Lika intuitivt som Hendrix improviserade, lika instinktivt älskade han gitarren såväl när han använde den som k-pist som kuksymbol. Lika inspirerat komponerade han efter gehör och känsla. Det förklarar varför senare jazzgitarrister som Stanley Jordan, Tuck & Patty och diverse Heavy-metal-musiker försökt sig på Hendriximprovisationer. Hendrix egen infernaliska gitarrstil växlade från tillfälle till tillfälle men kändes alltid igen eftersom det välkända verket blev NYTT med hjälp av feedbacks, som när elgitarren knullade förstärkaren eller som när högtalarens kopplingssignaler tonade ut som sadomasochistiska stönanden… som i Little Wing och i The Wind Cries Mary. Men allt detta slutade med kaos, blod och bråk, alltför mycket drogeria och krasch för den naiva tron på musikens förlösande kraft. Med Hendrix som inkarnator. Den 18 september 1970 avlider Jimi Hendrix. I onödan. Vi vet idag att han kunde räddats till livet trots överdosen sömnpiller.

Hendrix lever under ambulansfärden men på sjukhuset bäddas han ner helt orutinerat och felaktigt och kvävs av spyor.

 

Alain Finkelkraut, delägare i den franska firman Nouvelle philosophie skrev i en bok med samma namn om "kärlekens vishet", kontentan av att det ena inte utesluter det andra, det vill säga att (vilket Finkelkraut knyckt från Martin Heidegger) genom kärlek och i kärlek visar människan sin alteritet. Genom ångesten får vi insikt i "Intet" (Heidegger). Hendrix byggde vidare på Hannah Arendts uppfattning om franska revolutionen, nämligen att den spårade ur i samma ögonblick man visade medlidande. Med hjälp av ideologiska partiprogram skalar maktegoistiska politiker av människan hennes pluralitet och förvandlar henne till ett knappnålshuvud i en grå massa, en vulgär mobb, en hatisk pöbel, som lätt kan hanteras och dirigeras och fösas in i samma fålla. Hendrix "provokationer" var aldrig avsedda att vara Provokationer, dock: sceniska brutalattacker. Men aldrig blasfemiska. Växelspelet mellan bild och spegelbild, mellan illusion och verklighet, tematiserades av Hendrix. Han "spelade en myt som spelar en roll", för att använda Jean-Paul Sartres sammanfattning om de självbiografiska figurerna i Jean Genets skådespel. Parallellerna med Genet kan mångfaldigas. Viljan att bli helgonförklarad, viljan att bryta ned det heliga genom att utmana men också acceptera det heliga som heligt, viljan att propagera en annan värld och en annan moral än den som legitimeras genom lagböcker och statsmoral. Genet och Hendrix, och Jünger, var alla tre företrädare för värdesystem som med naturnödvändighet kommer i konflikt med auktoriteter, alltifrån påvar (Genet) till nordamerikanska nymoralister (Hendrix) och hycklare i största allmänhet (Jünger).

, delägare i den franska firman Nouvelle philosophie skrev i en bok med samma namn om "kärlekens vishet", kontentan av att det ena inte utesluter det andra, det vill säga att (vilket Finkelkraut knyckt från Martin Heidegger) genom kärlek och i kärlek visar människan sin alteritet. Genom ångesten får vi insikt i "Intet" (Heidegger). Hendrix byggde vidare på Hannah Arendts uppfattning om franska revolutionen, nämligen att den spårade ur i samma ögonblick man visade medlidande. Med hjälp av ideologiska partiprogram skalar maktegoistiska politiker av människan hennes pluralitet och förvandlar henne till ett knappnålshuvud i en grå massa, en vulgär mobb, en hatisk pöbel, som lätt kan hanteras och dirigeras och fösas in i samma fålla. Hendrix "provokationer" var aldrig avsedda att vara Provokationer, dock: sceniska brutalattacker. Men aldrig blasfemiska. Växelspelet mellan bild och spegelbild, mellan illusion och verklighet, tematiserades av Hendrix. Han "spelade en myt som spelar en roll", för att använda Jean-Paul Sartres sammanfattning om de självbiografiska figurerna i Jean Genets skådespel. Parallellerna med Genet kan mångfaldigas. Viljan att bli helgonförklarad, viljan att bryta ned det heliga genom att utmana men också acceptera det heliga som heligt, viljan att propagera en annan värld och en annan moral än den som legitimeras genom lagböcker och statsmoral. Genet och Hendrix, och Jünger, var alla tre företrädare för värdesystem som med naturnödvändighet kommer i konflikt med auktoriteter, alltifrån påvar (Genet) till nordamerikanska nymoralister (Hendrix) och hycklare i största allmänhet (Jünger).

Men är då ej den värld Hendrix beskriver/beskrev endast ett "textuellt fenomen" (Jacques Derrida), en värld man kan skriva, tala och sjunga åtskilliga strofer om utan att något förändras, varken jag själv, andra eller ens världen. Nej, knappast. Den diskurs i sanningslidelse Hendrix dukade upp innebar att han aldrig skyggade för realiteter och att han markerade klara motpositioner till alla som jamar med i kattsången och därför och därigenom är mer illa däran än de som tiger. Hendrix ångest inför världens och människans förlossning, var konstruktiv. Hendrix svarta natt förde honom in i ljuset – La Condition humaine kräver såväl kärlek som smärta, rening och smuts. Rening genom smuts. Föreställningen att rening och smuts har ett nära samband, att tu är ett, finns redan i Bibelns apokalypsvisioner och Bokens författare är lika litet som Ignatius av Loyola, Marinetti, Aragon, Benn, Jünger, vad Walter Benjamin helt snurrigt kallade "destruktiva karaktärer". Så ej heller Jimi Hendrix.

 

Förkortad version av min artikel om Jimi Hendrix, som kan läsas i sin helhet i min senaste bok, ©CAVE.

Bo Cavefors 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | Kulturreportage | 28 september, 2006

Den gamla hyttan, ett bedagat kulturslott svept i minnets digitaliserade klichéer. Det sceniska…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Benny Holmberg | Reportage om scenkonst | 08 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Tidens heliga fullbordan

Oavsett i vilken grad vi är medvetna om det så är vår egen person i sin djupaste identitet formad av det mysterium som utgör "det historiska". Historien låter sig inte ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 15 mars, 2010

Veckan från hyllan. Vecka 16-2013

Margret Thatcher har gått bort. Tillräckligt mycket har redan sagts om henne från olika håll, beroende på de egna ideologiska preferenserna, jag har just ingenting att tillägga. Men kan inte ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 13 april, 2013

Schamanen, författaren och poeten Ailo Gaup är död

När människor dör försvinner kontakten med dem på ett världsligt plan. Sorg och en stor känsla av förlust tar över. Alla bär minnen som de inte riktigt vet hur de ...

Av: Katrin Nordgren | Övriga porträtt | 30 september, 2014

Tjugotalets New York: smuggelsprit på speak-easies

”Kräftor kräva dessa drycker” stod det med en fyndig allitteration på en affisch där en barsk Albert Engström gav sig in i kampanjen kring ett rusdrycksförbud i Sverige 1922. Som ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 27 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.