Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Madame Guyon: brottet att älska Gud

"Madame de la Mothes Guyons lefnad och religiösa erfarenhet", så lyder den svenska titeln på ett arbete om 500 sidor som utkom 1904, författad av Thomas Upham, professor i psykologi ...

Av: Lena Månsson | 14 september, 2009
Övriga porträtt

Lykke. Del III

Innledning   Begrepet om lykke har to sentrale dimensjoner: Den epistemiske dimensjon og den ekspressive dimensjon. Til den første dimensjonen svarer bestemte beskrivelser, som er med henblikk på hva for ting begrepet ...

Av: Thor Olav Olsen | 15 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Stefan Whilde

Den svenska dystopin – om hälsofrihet som utopi

Den bästa av världar kallas ibland för utopi. Utopin är ett idealsamhälle; romantiskt, ouppnåeligt eller rent av löjligt (främst inom politisk retorik). Ordet kommer från grekiskan (ingen plats). Motsatsen till ...

Av: Tidningen Kulturen | 01 november, 2016
Stefan Whilde

Den institutionella plikten och den svårmanövrerade referenspunkten



Referenspunkt”Det är institutionernas ansvar att sörja för en konstnärlig återväxt som inte räds att ta ut svängarna och i en del fall rasera daterade förväntningar på konstformen som sådan.” Frågan gällande institutionernas egen plikt att föra konstformen framåt ställde tonsättaren och skribenten Magnus Bunnskog i sin föregående essä: Vem bär ansvaret för att föra utvecklingen framåt inom det musikdramatiska fältet i Sverige? Och vad händer på landets institutioner? I denna andra del av tre om musikdramatikens framtid vidareutvecklar han sina tankar kring detta tema.

Konstnärlig forskning har under de senaste åren börjat etablera sig som en möjlig väg för konstnärliga utövare, och nu vidgas även möjligheten på landets Musikhögskolor, liksom för Stockholms Dramatiska Högskola och Operahögskolan med nya doktorandtjänster. Projektet är fortfarande att betrakta som varande i sin linda, men med en stor potential för den som vill ägna koncentrerad tid åt projekt som ligger utanför institutionella allfartsvägar och dessutom kunna reflektera över sin konstnärliga gärning.

Under våren startar Vadstenaakademin projektet Tonetext med en första Operastorming; ett ambitiöst, tvåårigt projekt som består av seminarier och symposium som avser att väcka frågor om den framtida operakonsten i Norden, samt utbildning i form av coachning av tonsättare och librettister med målet att arbeta under ledning av ett antal etablerade namn inom fältet.

 DetaljFolkoperan håller för andra året i rad ett Opera Showroom, en helg med fokus på förnyelse av operakonsten. Ett antal nyskrivna kortoperor kommer att uruppföras, och operaperformance och interdiciplinära experiment ges stort utrymme.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den Kungliga Musikaliska Akademin väckte frågan rörande Operakonstens framtid vid ett seminarietillfälle på Konserthuset den 5 februari 2013. Utkomsten av samtalet var dock skral, inte minst eftersom samtalet till största delen handlade om att bekräfta den Kungliga Operans verksamhet som tillfredställande avseende nya beställningar, med förbehållet att man önskade följa tillkomsten av verken med intensifierade samtal mellan beställaren och upphovspersonerna.

En annan inriktning för musikteatern i Sverige pekas ut av Malmöbaserade Teater Weimar som under året väcker internationell uppmärksamhet med sina i huvudsak nyskrivna produktioner som fokuserar på talad dramatik, och en detaljerad språkinventering. Här finns också ett större fokus på den övergripande formen vars enda motsvarighet hos operainstitutionerna i dagsläget kan skönjas hos Folkoperan. Här har för övrigt också den konstnärliga forskningen fått en plats i verksamheten.

Den gemensamma ambitionen hos ovan nämnda exempel är en vilja till förnyelse genom att på olika sätt ägna sig åt diskussioner rörande en förändring av någon form. Fortfarande saknas det dock på grundläggande konstnärlig utbildningsnivå en möjlighet att redan från början fördjupa sig inom fältet musikdramatik. Det saknas särskilda utbildningar för librettister, och det finns ingen möjlighet att specialisera sig i musikdramatisk komposition. Inom högskoleutbildningarna för dramatiker och tonsättare saknas över huvud taget särskilda obligatoriska kurser i musikdramatik och repertoarkännedom.

SkuggspelÅterstår då självstudier, vilket bland annat innebär att söka upp operainstitutionerna som sällan ens ger ett samtida verk per år och oftare inget alls. Klassisk repertoar är en annan historia, och tjänar enbart som otillräckliga referenser för den som vill förstå samtiden.

För att kunna avgöra vad som måste ske med den nya operakonsten måste varje ny generation ges verktyg att avläsa och dekonstruera, problematisera och reflektera över vad som annars enbart blir en blek och blodfattig reproduktion av vadhelst som ställs framför dem. Inte minst då operakonsten dessutom är nedtyngd av konventioner och konstruerade sanningar om sin egna konstitution, funktion och metod som förtjänar en grundlig översyn.

Ett återkommande föremål för diskussion är exempelvis huruvida operan är teater eller ej. Relationen eller skilsmässan mellan de båda scenkonstformerna beskrivs till exempel av Danmarksoperans nye chefsdirigent Michel Boder, som skyller Wienskolan för operans alienering från teatern. Att påstå att opera är en scenkonst som är besläktad med teater är något som inte låter sig göras hursomhelst – vi har å ena sidan en svensk operachef som uttryckligen kallar denna sammanblandning av konstarter för ett misstag, och vi har å andra sidan de som med rätta anser att särskiljandet av operabegreppet är själva anledningen till varför utvecklingen har gått i stå.

Är texten ett bärande element i opera och musikteater? Eller är texten helt och hållet underordnad musiken, vilken fungerar som det egentliga dramaturgiska instrumentet? Eftersom lejonparten av operakonstens blockbusters består av idel utspädd textlig dramatik, men desto rikare musikalisk dito, kanske man skall börja med att särskilja dessa verk och benämna dessa som just opera. De mer sentida och samtida verk som innehåller en högre komplexitetsgrad rörande det textliga materialet kan man därmed benämna musikteater, och därmed från Wagner brygga över den konstnärliga utflykt i den musikdramatiska historien som somliga kallar opera, till framtiden. Inom den samtida musikdramatiken är opera som teater mer eller mindre en ickefråga; komplexitetsnivån på text och dramaturgi är oftast en annan (läs: högre) än vad den har varit på Verdis tid.

 AvslutÄr det då så viktigt att hela tiden återvända till Det Stora Operahuset som en sorts både självutnämnd och oundviklig referenspunkt för att kunna tala om musikdramatikens framtid? Vilken del är mest akut att reformera inom operakonsten? Är det formen? Eller innehållet? Ligger själva huset i vägen? Skall vi egentligen tänka oss fritt ambulerande sällskap som spelar på andra typer av scener, och i andra formationer än den som av hävd håller sig med en full orkester? Är det dags att lämna de av elefantiasis belastade operahusen bakom oss? Det är ju trots allt kristallkronorna som är behållningen, enligt Baudelaire. Den riktiga, progressiva reformen av musikdramatiken sker ju fortfarande någon annanstans. Även om det likaledes är institutionernas uppgift att ta ett ansvar för samtiden och förnyelsen.

För de verksamheter som nu börjat vrida sina roder mot en ny horisont önskar jag en våghalsig, konstnärlig ledning som har vett att kliva åt sidan när en konvention ifrågasätts, och som istället är idel öra. Åt de lärosäten som nu expanderar med verktyg för djuplodning efterlyser jag även en grundlig kunskapssatsning i musikdramatik för att kvalitetssäkra den kommande, svenska musikteaterkonsten.

 

Magnus Bunnskog
Bilder: Stefan Thorsson

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Kärlek om du vill

Jag stod stilla, vattnet började forsa in. Fönsterrutorna på undre däck exploderade, en efter en. Vattenstrålarna dunkade mot mig, som skjutna ur en kanon. Sorlet och skräcken var total. Människor grät, somliga tyst, andra ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 24 augusti, 2013

Peace & Love - en festival för alla sinnen

2010 var ett rekordår för Peace & Love. Med sina 3000 besökare vid starten 2001 till hela 42.000 i år har Peace & Love nu blivit den största svenska festivalen ...

Av: Linda Olsson, Karin Sundqvist | Kulturreportage | 11 juli, 2010

Alla vill till Mörkrets hjärta

Gjorde svenska FN-förband sig skyldiga till en massaker i Kongo under 1960-talets fredsmission? Än i dag finns det skäl att åtminstone ställa frågan utan att utmålas som konspiratoriker. "Ett svenskt ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 12 november, 2012

Fragment av surrogatpyret X

Morfar storma fult grini av pissnödihet okvädande fram genom den trånga stööduhallen me dess sytillbehörssnår å farstuskrubbssnyltare, å ja efter, en dallerbäling som snubbla över darrjkangan, me en hasti blick ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 04 december, 2007

All makt åt folket

 ”Då vetenskapen för gemene man ersatt religionen som slutgiltig kunskapskälla börjar den till viss del själv framstå som ännu en religion. Med detta följer en närbesläktad fara beträffande vissa anhängare ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 november, 2014

Att sudda bort sitt liv ligger i tiden

I en serie kallad "Digitalisera mera" lät en av våra största morgontidningar nyligen informera om fördelarna med att föra över musik från LP-skivor till datorn och att scanna av gamla ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 09 februari, 2011

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Litteratur, fortelling og liv

Å ha et liv å leve og et liv å føre, er ett og det samme som å ha ett og bare ett eneste liv å ta hånd om: dette ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 07 maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.