Hockneys vatten

Vattnets svalka och skimrande reflexer; det bedövande starka ljuset hos sommardagen - när man går in i huset kommer delar av verkligheten att vika undan för ens blick - klordoften ...

Av: Thomas Sjösvärd | 07 september, 2010
Konstens porträtt

I am still on a stage playing with ideas - A conversation with…

Kaia Hugin is a Norwegian visual artist – here is her website: www.kaiahugin.com – whose “Motholic Mobble” (2008-2013), a series of eight surreal, magical and utterly surprising short videos, has undoubtedly revealed ...

Av: Gianluca Pulsoni | 02 september, 2014
Övriga porträtt

Hegels dubbelansikte

Ingen filosof, med det möjliga undantaget av Wittgenstein, är så svår att närma sig som Hegel. Det har inte bara att göra med att hans idéer är både orginella och ...

Av: Anton Stigermark | 21 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Låt inte poesin skrämma dig

Jag tycker att poesi har ett oförtjänt rykte som en svår och otillgänglig form av litteratur. Därför har jag länge försökt sprida budskapet att det är helt okej att inte ...

Av: Jessica Johansson | 27 september, 2012
Jessica Johansson

Den institutionella plikten och den svårmanövrerade referenspunkten



Referenspunkt”Det är institutionernas ansvar att sörja för en konstnärlig återväxt som inte räds att ta ut svängarna och i en del fall rasera daterade förväntningar på konstformen som sådan.” Frågan gällande institutionernas egen plikt att föra konstformen framåt ställde tonsättaren och skribenten Magnus Bunnskog i sin föregående essä: Vem bär ansvaret för att föra utvecklingen framåt inom det musikdramatiska fältet i Sverige? Och vad händer på landets institutioner? I denna andra del av tre om musikdramatikens framtid vidareutvecklar han sina tankar kring detta tema.

Konstnärlig forskning har under de senaste åren börjat etablera sig som en möjlig väg för konstnärliga utövare, och nu vidgas även möjligheten på landets Musikhögskolor, liksom för Stockholms Dramatiska Högskola och Operahögskolan med nya doktorandtjänster. Projektet är fortfarande att betrakta som varande i sin linda, men med en stor potential för den som vill ägna koncentrerad tid åt projekt som ligger utanför institutionella allfartsvägar och dessutom kunna reflektera över sin konstnärliga gärning.

Under våren startar Vadstenaakademin projektet Tonetext med en första Operastorming; ett ambitiöst, tvåårigt projekt som består av seminarier och symposium som avser att väcka frågor om den framtida operakonsten i Norden, samt utbildning i form av coachning av tonsättare och librettister med målet att arbeta under ledning av ett antal etablerade namn inom fältet.

 DetaljFolkoperan håller för andra året i rad ett Opera Showroom, en helg med fokus på förnyelse av operakonsten. Ett antal nyskrivna kortoperor kommer att uruppföras, och operaperformance och interdiciplinära experiment ges stort utrymme.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den Kungliga Musikaliska Akademin väckte frågan rörande Operakonstens framtid vid ett seminarietillfälle på Konserthuset den 5 februari 2013. Utkomsten av samtalet var dock skral, inte minst eftersom samtalet till största delen handlade om att bekräfta den Kungliga Operans verksamhet som tillfredställande avseende nya beställningar, med förbehållet att man önskade följa tillkomsten av verken med intensifierade samtal mellan beställaren och upphovspersonerna.

En annan inriktning för musikteatern i Sverige pekas ut av Malmöbaserade Teater Weimar som under året väcker internationell uppmärksamhet med sina i huvudsak nyskrivna produktioner som fokuserar på talad dramatik, och en detaljerad språkinventering. Här finns också ett större fokus på den övergripande formen vars enda motsvarighet hos operainstitutionerna i dagsläget kan skönjas hos Folkoperan. Här har för övrigt också den konstnärliga forskningen fått en plats i verksamheten.

Den gemensamma ambitionen hos ovan nämnda exempel är en vilja till förnyelse genom att på olika sätt ägna sig åt diskussioner rörande en förändring av någon form. Fortfarande saknas det dock på grundläggande konstnärlig utbildningsnivå en möjlighet att redan från början fördjupa sig inom fältet musikdramatik. Det saknas särskilda utbildningar för librettister, och det finns ingen möjlighet att specialisera sig i musikdramatisk komposition. Inom högskoleutbildningarna för dramatiker och tonsättare saknas över huvud taget särskilda obligatoriska kurser i musikdramatik och repertoarkännedom.

SkuggspelÅterstår då självstudier, vilket bland annat innebär att söka upp operainstitutionerna som sällan ens ger ett samtida verk per år och oftare inget alls. Klassisk repertoar är en annan historia, och tjänar enbart som otillräckliga referenser för den som vill förstå samtiden.

För att kunna avgöra vad som måste ske med den nya operakonsten måste varje ny generation ges verktyg att avläsa och dekonstruera, problematisera och reflektera över vad som annars enbart blir en blek och blodfattig reproduktion av vadhelst som ställs framför dem. Inte minst då operakonsten dessutom är nedtyngd av konventioner och konstruerade sanningar om sin egna konstitution, funktion och metod som förtjänar en grundlig översyn.

Ett återkommande föremål för diskussion är exempelvis huruvida operan är teater eller ej. Relationen eller skilsmässan mellan de båda scenkonstformerna beskrivs till exempel av Danmarksoperans nye chefsdirigent Michel Boder, som skyller Wienskolan för operans alienering från teatern. Att påstå att opera är en scenkonst som är besläktad med teater är något som inte låter sig göras hursomhelst – vi har å ena sidan en svensk operachef som uttryckligen kallar denna sammanblandning av konstarter för ett misstag, och vi har å andra sidan de som med rätta anser att särskiljandet av operabegreppet är själva anledningen till varför utvecklingen har gått i stå.

Är texten ett bärande element i opera och musikteater? Eller är texten helt och hållet underordnad musiken, vilken fungerar som det egentliga dramaturgiska instrumentet? Eftersom lejonparten av operakonstens blockbusters består av idel utspädd textlig dramatik, men desto rikare musikalisk dito, kanske man skall börja med att särskilja dessa verk och benämna dessa som just opera. De mer sentida och samtida verk som innehåller en högre komplexitetsgrad rörande det textliga materialet kan man därmed benämna musikteater, och därmed från Wagner brygga över den konstnärliga utflykt i den musikdramatiska historien som somliga kallar opera, till framtiden. Inom den samtida musikdramatiken är opera som teater mer eller mindre en ickefråga; komplexitetsnivån på text och dramaturgi är oftast en annan (läs: högre) än vad den har varit på Verdis tid.

 AvslutÄr det då så viktigt att hela tiden återvända till Det Stora Operahuset som en sorts både självutnämnd och oundviklig referenspunkt för att kunna tala om musikdramatikens framtid? Vilken del är mest akut att reformera inom operakonsten? Är det formen? Eller innehållet? Ligger själva huset i vägen? Skall vi egentligen tänka oss fritt ambulerande sällskap som spelar på andra typer av scener, och i andra formationer än den som av hävd håller sig med en full orkester? Är det dags att lämna de av elefantiasis belastade operahusen bakom oss? Det är ju trots allt kristallkronorna som är behållningen, enligt Baudelaire. Den riktiga, progressiva reformen av musikdramatiken sker ju fortfarande någon annanstans. Även om det likaledes är institutionernas uppgift att ta ett ansvar för samtiden och förnyelsen.

För de verksamheter som nu börjat vrida sina roder mot en ny horisont önskar jag en våghalsig, konstnärlig ledning som har vett att kliva åt sidan när en konvention ifrågasätts, och som istället är idel öra. Åt de lärosäten som nu expanderar med verktyg för djuplodning efterlyser jag även en grundlig kunskapssatsning i musikdramatik för att kvalitetssäkra den kommande, svenska musikteaterkonsten.

 

Magnus Bunnskog
Bilder: Stefan Thorsson

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Adonis. Foto: Mariusz Kubik

En diktare bortom alla gränser

Poeten och konstnären Adonis, som blivit ett världsnamn inom poesin, föddes i en alawitisk by i Syrien 1930, och drogs som filosofistudent i Damaskus in i ett  politiskt nytänkande som ...

Av: Percival | Litteraturens porträtt | 08 oktober, 2015

Den sjuka pojken. Fastlåst i en syn med tungan styv som ett horn.

Kan dikten, som är ett verbalt medium, fånga det väsentliga i en målning, en teckning eller ett fotografi, och därigenom transformera det till text så att läsaren i läsningen upplever ...

Av: Emma Tornborg | Essäer om litteratur & böcker | 08 oktober, 2011

Ondskan belyst. Om Gestaltningen av det ondas väsen i fiktion och verklighet

Här och nu, utan ängslan vill jag ge mig i kast med den största av gåtor. Den för alltid olösliga, ständigt gnagande plågsamma sprickan i hela vår existens ...

Av: Oliver Parland | Essäer om litteratur & böcker | 05 maj, 2010

Georg Klein vs Ann Heberlein

I essäsamlingen ”Jag återvänder aldrig” (2011) skriver Georg Klein bl.a. om religion från ett evolutionärt perspektiv. Han menar, med Pascal Boyer och många andra, att vi har ett medfött anlag ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer om religionen | 25 januari, 2013

Två massmördares möte i Wien

Nu var det 1913. Det var en gråmulen och kylig januaridag i Wien, året innan det stora kriget skulle bryta ut; värre ändå väntade ännu längre fram. En 167 cm ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om politiken | 11 januari, 2013

Sång för Chico Mendes

Chico MendésFörst trodde jag att jag kämpade för att rädda gummiträd, därefter trodde jag att jag kämpade för att rädda Amazonas regnskog. Nu inser jag att jag kämpar för mänskligheten." - Chico Mendes På kvällen den ...

Av: Klas Lundström | Porträtt om politik & samhälle | 08 januari, 2009

Bergmans video och annat abrakadabra

Jag ringdes upp av en kompis som uppmanade mig att sätta på tv:en i anledning av att min kollega Lasse Trier skulle uppträda i något som heter Bergmans video. Jag fick ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 28 september, 2012

Katten

Jag är svensk

Människan har ett nedärvt biologiskt behov av kontinuitet och sammanhang, behov av jämförelse, rekapitulation, summering och bekräftelse. Det är detta som min berättelse kanske främst vill tillfredsställa hos mig. Men ...

Av: Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 09 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.