Reformvänlig munk söker nunna för äktenskap

Det var i Eisleben det hände: Det är knappt man kan urskilja kyrktornen på St. Andreakyrkan. Dimman ligger tät. Ändå var det här som det började. I en sömning småstad ...

Av: Mathias Jansson | 08 november, 2011
Resereportage

Denna dag ett liv Essä i fragment

En humanism. Självkännedom, insikten om det existensiellt lika som förutsättning, tillsammans med psykologisk fantasi och inlevelse. Inte vara en ovanpå flytande ”humanitarian”, utan använda sin erfarenhet för att förstå vad ...

Av: Gunnar Lundin | 06 november, 2013
Essäer

Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Kulturförbittring II

Eftersom de värden som vi har haft hittills alltså drar sina slutliga följden, eftersom nihilism utgör den yttersta logiska slutsatsen av våra stora värden och ideal - eftersom vi måste ...

Av: Freke Räihä | 30 december, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Den institutionella plikten och den svårmanövrerade referenspunkten



Referenspunkt”Det är institutionernas ansvar att sörja för en konstnärlig återväxt som inte räds att ta ut svängarna och i en del fall rasera daterade förväntningar på konstformen som sådan.” Frågan gällande institutionernas egen plikt att föra konstformen framåt ställde tonsättaren och skribenten Magnus Bunnskog i sin föregående essä: Vem bär ansvaret för att föra utvecklingen framåt inom det musikdramatiska fältet i Sverige? Och vad händer på landets institutioner? I denna andra del av tre om musikdramatikens framtid vidareutvecklar han sina tankar kring detta tema.

Konstnärlig forskning har under de senaste åren börjat etablera sig som en möjlig väg för konstnärliga utövare, och nu vidgas även möjligheten på landets Musikhögskolor, liksom för Stockholms Dramatiska Högskola och Operahögskolan med nya doktorandtjänster. Projektet är fortfarande att betrakta som varande i sin linda, men med en stor potential för den som vill ägna koncentrerad tid åt projekt som ligger utanför institutionella allfartsvägar och dessutom kunna reflektera över sin konstnärliga gärning.

Under våren startar Vadstenaakademin projektet Tonetext med en första Operastorming; ett ambitiöst, tvåårigt projekt som består av seminarier och symposium som avser att väcka frågor om den framtida operakonsten i Norden, samt utbildning i form av coachning av tonsättare och librettister med målet att arbeta under ledning av ett antal etablerade namn inom fältet.

 DetaljFolkoperan håller för andra året i rad ett Opera Showroom, en helg med fokus på förnyelse av operakonsten. Ett antal nyskrivna kortoperor kommer att uruppföras, och operaperformance och interdiciplinära experiment ges stort utrymme.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den Kungliga Musikaliska Akademin väckte frågan rörande Operakonstens framtid vid ett seminarietillfälle på Konserthuset den 5 februari 2013. Utkomsten av samtalet var dock skral, inte minst eftersom samtalet till största delen handlade om att bekräfta den Kungliga Operans verksamhet som tillfredställande avseende nya beställningar, med förbehållet att man önskade följa tillkomsten av verken med intensifierade samtal mellan beställaren och upphovspersonerna.

En annan inriktning för musikteatern i Sverige pekas ut av Malmöbaserade Teater Weimar som under året väcker internationell uppmärksamhet med sina i huvudsak nyskrivna produktioner som fokuserar på talad dramatik, och en detaljerad språkinventering. Här finns också ett större fokus på den övergripande formen vars enda motsvarighet hos operainstitutionerna i dagsläget kan skönjas hos Folkoperan. Här har för övrigt också den konstnärliga forskningen fått en plats i verksamheten.

Den gemensamma ambitionen hos ovan nämnda exempel är en vilja till förnyelse genom att på olika sätt ägna sig åt diskussioner rörande en förändring av någon form. Fortfarande saknas det dock på grundläggande konstnärlig utbildningsnivå en möjlighet att redan från början fördjupa sig inom fältet musikdramatik. Det saknas särskilda utbildningar för librettister, och det finns ingen möjlighet att specialisera sig i musikdramatisk komposition. Inom högskoleutbildningarna för dramatiker och tonsättare saknas över huvud taget särskilda obligatoriska kurser i musikdramatik och repertoarkännedom.

SkuggspelÅterstår då självstudier, vilket bland annat innebär att söka upp operainstitutionerna som sällan ens ger ett samtida verk per år och oftare inget alls. Klassisk repertoar är en annan historia, och tjänar enbart som otillräckliga referenser för den som vill förstå samtiden.

För att kunna avgöra vad som måste ske med den nya operakonsten måste varje ny generation ges verktyg att avläsa och dekonstruera, problematisera och reflektera över vad som annars enbart blir en blek och blodfattig reproduktion av vadhelst som ställs framför dem. Inte minst då operakonsten dessutom är nedtyngd av konventioner och konstruerade sanningar om sin egna konstitution, funktion och metod som förtjänar en grundlig översyn.

Ett återkommande föremål för diskussion är exempelvis huruvida operan är teater eller ej. Relationen eller skilsmässan mellan de båda scenkonstformerna beskrivs till exempel av Danmarksoperans nye chefsdirigent Michel Boder, som skyller Wienskolan för operans alienering från teatern. Att påstå att opera är en scenkonst som är besläktad med teater är något som inte låter sig göras hursomhelst – vi har å ena sidan en svensk operachef som uttryckligen kallar denna sammanblandning av konstarter för ett misstag, och vi har å andra sidan de som med rätta anser att särskiljandet av operabegreppet är själva anledningen till varför utvecklingen har gått i stå.

Är texten ett bärande element i opera och musikteater? Eller är texten helt och hållet underordnad musiken, vilken fungerar som det egentliga dramaturgiska instrumentet? Eftersom lejonparten av operakonstens blockbusters består av idel utspädd textlig dramatik, men desto rikare musikalisk dito, kanske man skall börja med att särskilja dessa verk och benämna dessa som just opera. De mer sentida och samtida verk som innehåller en högre komplexitetsgrad rörande det textliga materialet kan man därmed benämna musikteater, och därmed från Wagner brygga över den konstnärliga utflykt i den musikdramatiska historien som somliga kallar opera, till framtiden. Inom den samtida musikdramatiken är opera som teater mer eller mindre en ickefråga; komplexitetsnivån på text och dramaturgi är oftast en annan (läs: högre) än vad den har varit på Verdis tid.

 AvslutÄr det då så viktigt att hela tiden återvända till Det Stora Operahuset som en sorts både självutnämnd och oundviklig referenspunkt för att kunna tala om musikdramatikens framtid? Vilken del är mest akut att reformera inom operakonsten? Är det formen? Eller innehållet? Ligger själva huset i vägen? Skall vi egentligen tänka oss fritt ambulerande sällskap som spelar på andra typer av scener, och i andra formationer än den som av hävd håller sig med en full orkester? Är det dags att lämna de av elefantiasis belastade operahusen bakom oss? Det är ju trots allt kristallkronorna som är behållningen, enligt Baudelaire. Den riktiga, progressiva reformen av musikdramatiken sker ju fortfarande någon annanstans. Även om det likaledes är institutionernas uppgift att ta ett ansvar för samtiden och förnyelsen.

För de verksamheter som nu börjat vrida sina roder mot en ny horisont önskar jag en våghalsig, konstnärlig ledning som har vett att kliva åt sidan när en konvention ifrågasätts, och som istället är idel öra. Åt de lärosäten som nu expanderar med verktyg för djuplodning efterlyser jag även en grundlig kunskapssatsning i musikdramatik för att kvalitetssäkra den kommande, svenska musikteaterkonsten.

 

Magnus Bunnskog
Bilder: Stefan Thorsson

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

Varför skrev De Geer inte 'fitta' på fanan? En konst- och kulturessä

När konstnären Carl Johan De Geer 1967 skrev det köttiga substantivet 'kuken' på svenska fanan begick han inte bara rikssymbolsbrott utan också det mera könsmaktsteoretiska brottet aktiv manschauvinism som förpassade ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 05 Maj, 2012

Loserförfattarfabrikens bläckdirektören in spe personporrträttet

  Nöring, f. övrigt avlägset anförvantande(skrivmaskins)bandet till den förmögna och oresonliga familjen Stoff, bläckdirektör in spe för Loserförfattarfabrikens vidräkning, ur den självanställningsregistreingsmaskinen finns noterat 1650 dyker patronymen Nöring (Stoff) opp i annalerna, parentesens betydelse än ...

Av: Stefan Hammarén, Christofer Nöring | Stefan Hammarén | 25 mars, 2013

Louise Brooks, varken ängel eller hora

Louise Brooks? Bland Hollywoods legender har hon sjunkit i glömskan.Louise Brooks kom från Kansas. Som barn studerade hon dans och piano, det ryktas att hennes mor var en underbar pianist ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 10 februari, 2012

Vanitas och andra existentiella dataspel

Döden är alltid närvarande i dataspel. En energimätare som hastigt faller, en symbol som blinkar till i övre hörnet och försvinner. Du kan bli skjuten, knivhuggen, bränd, sprängd eller överkörd ...

Av: Mathias Jansson | Essäer | 25 september, 2010

Wittgensteins förhållningssätt mellan poesi, filosofi och musik

Han betraktar henne och ser hennes ansikte, som om vore det täckt av en tunn ljus slöja, knappast verklig. Han är böjd över sig själv, det intet som väntar, han ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2017

Tomas Tranströmer. Foto: Andrei Romanenko Wikipedia

”Och trasten blåste på de dödas ben med sin sång”

Tomas Tranströmer har gått ur tiden. Mitt hjärta sörjer en av världens mest betydande poeter. När en poet dör blir världen fattigare. Hur många verkliga poeter kan mänskligheten visa under ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 27 mars, 2015

Vem är Jørgen Leth?

Tillfällena när den danske filmaren och skribenten Jørgen Leth kommit på tal i svensk media är lätträknade, detta trots att han nog får räknas till en av de största levande ...

Av: Per Brunskog | Konstens porträtt | 19 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.