Jag röker hellre marijuana

Jag har tänkt på det här med dubbelmoral. Jag har också funderat lite grann över svensk drogpolitik. Om jag förstår det rätt är vissa droger tillåtna medan andra är förbjudna ...

Av: Stefan Whilde | 17 juli, 2011
Stefan Whilde

Norska Mari Kanstad Johnsen gillar Barbro Lindgren Foto Belinda Graham

Barnbokens skapande villkor

Tre illustratörer från tre olika länder, med helt olika typer av bilderböcker men en enda idol: Astrid Lindgren.

Av: Belinda Graham | 06 november, 2015
Kulturreportage

Perspektiv på stoicismen

Ärkeängeln MikaelLars-Göran Söderberg om det stoiska arvet från det gamla Greklands filosofer till kristendomens helgon, från Spinoza till de indianska krigarna och nutida självdestruktivitet Indianerna ... det är redan tillräckligt ...

Av: Lars-Göran Söderberg | 28 september, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Den internationella läskunnighetensdagen

Lördagen den 8 september, firar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Internationella läskunnighetsdagen. Yes meine Damen und Herren, i dag firar vi Internationella läskunnighetsdagen ...

Av: Vladimir Oravsky | 07 september, 2012
Gästkrönikör

Den institutionella plikten och den svårmanövrerade referenspunkten



Referenspunkt”Det är institutionernas ansvar att sörja för en konstnärlig återväxt som inte räds att ta ut svängarna och i en del fall rasera daterade förväntningar på konstformen som sådan.” Frågan gällande institutionernas egen plikt att föra konstformen framåt ställde tonsättaren och skribenten Magnus Bunnskog i sin föregående essä: Vem bär ansvaret för att föra utvecklingen framåt inom det musikdramatiska fältet i Sverige? Och vad händer på landets institutioner? I denna andra del av tre om musikdramatikens framtid vidareutvecklar han sina tankar kring detta tema.

Konstnärlig forskning har under de senaste åren börjat etablera sig som en möjlig väg för konstnärliga utövare, och nu vidgas även möjligheten på landets Musikhögskolor, liksom för Stockholms Dramatiska Högskola och Operahögskolan med nya doktorandtjänster. Projektet är fortfarande att betrakta som varande i sin linda, men med en stor potential för den som vill ägna koncentrerad tid åt projekt som ligger utanför institutionella allfartsvägar och dessutom kunna reflektera över sin konstnärliga gärning.

Under våren startar Vadstenaakademin projektet Tonetext med en första Operastorming; ett ambitiöst, tvåårigt projekt som består av seminarier och symposium som avser att väcka frågor om den framtida operakonsten i Norden, samt utbildning i form av coachning av tonsättare och librettister med målet att arbeta under ledning av ett antal etablerade namn inom fältet.

 DetaljFolkoperan håller för andra året i rad ett Opera Showroom, en helg med fokus på förnyelse av operakonsten. Ett antal nyskrivna kortoperor kommer att uruppföras, och operaperformance och interdiciplinära experiment ges stort utrymme.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den Kungliga Musikaliska Akademin väckte frågan rörande Operakonstens framtid vid ett seminarietillfälle på Konserthuset den 5 februari 2013. Utkomsten av samtalet var dock skral, inte minst eftersom samtalet till största delen handlade om att bekräfta den Kungliga Operans verksamhet som tillfredställande avseende nya beställningar, med förbehållet att man önskade följa tillkomsten av verken med intensifierade samtal mellan beställaren och upphovspersonerna.

En annan inriktning för musikteatern i Sverige pekas ut av Malmöbaserade Teater Weimar som under året väcker internationell uppmärksamhet med sina i huvudsak nyskrivna produktioner som fokuserar på talad dramatik, och en detaljerad språkinventering. Här finns också ett större fokus på den övergripande formen vars enda motsvarighet hos operainstitutionerna i dagsläget kan skönjas hos Folkoperan. Här har för övrigt också den konstnärliga forskningen fått en plats i verksamheten.

Den gemensamma ambitionen hos ovan nämnda exempel är en vilja till förnyelse genom att på olika sätt ägna sig åt diskussioner rörande en förändring av någon form. Fortfarande saknas det dock på grundläggande konstnärlig utbildningsnivå en möjlighet att redan från början fördjupa sig inom fältet musikdramatik. Det saknas särskilda utbildningar för librettister, och det finns ingen möjlighet att specialisera sig i musikdramatisk komposition. Inom högskoleutbildningarna för dramatiker och tonsättare saknas över huvud taget särskilda obligatoriska kurser i musikdramatik och repertoarkännedom.

SkuggspelÅterstår då självstudier, vilket bland annat innebär att söka upp operainstitutionerna som sällan ens ger ett samtida verk per år och oftare inget alls. Klassisk repertoar är en annan historia, och tjänar enbart som otillräckliga referenser för den som vill förstå samtiden.

För att kunna avgöra vad som måste ske med den nya operakonsten måste varje ny generation ges verktyg att avläsa och dekonstruera, problematisera och reflektera över vad som annars enbart blir en blek och blodfattig reproduktion av vadhelst som ställs framför dem. Inte minst då operakonsten dessutom är nedtyngd av konventioner och konstruerade sanningar om sin egna konstitution, funktion och metod som förtjänar en grundlig översyn.

Ett återkommande föremål för diskussion är exempelvis huruvida operan är teater eller ej. Relationen eller skilsmässan mellan de båda scenkonstformerna beskrivs till exempel av Danmarksoperans nye chefsdirigent Michel Boder, som skyller Wienskolan för operans alienering från teatern. Att påstå att opera är en scenkonst som är besläktad med teater är något som inte låter sig göras hursomhelst – vi har å ena sidan en svensk operachef som uttryckligen kallar denna sammanblandning av konstarter för ett misstag, och vi har å andra sidan de som med rätta anser att särskiljandet av operabegreppet är själva anledningen till varför utvecklingen har gått i stå.

Är texten ett bärande element i opera och musikteater? Eller är texten helt och hållet underordnad musiken, vilken fungerar som det egentliga dramaturgiska instrumentet? Eftersom lejonparten av operakonstens blockbusters består av idel utspädd textlig dramatik, men desto rikare musikalisk dito, kanske man skall börja med att särskilja dessa verk och benämna dessa som just opera. De mer sentida och samtida verk som innehåller en högre komplexitetsgrad rörande det textliga materialet kan man därmed benämna musikteater, och därmed från Wagner brygga över den konstnärliga utflykt i den musikdramatiska historien som somliga kallar opera, till framtiden. Inom den samtida musikdramatiken är opera som teater mer eller mindre en ickefråga; komplexitetsnivån på text och dramaturgi är oftast en annan (läs: högre) än vad den har varit på Verdis tid.

 AvslutÄr det då så viktigt att hela tiden återvända till Det Stora Operahuset som en sorts både självutnämnd och oundviklig referenspunkt för att kunna tala om musikdramatikens framtid? Vilken del är mest akut att reformera inom operakonsten? Är det formen? Eller innehållet? Ligger själva huset i vägen? Skall vi egentligen tänka oss fritt ambulerande sällskap som spelar på andra typer av scener, och i andra formationer än den som av hävd håller sig med en full orkester? Är det dags att lämna de av elefantiasis belastade operahusen bakom oss? Det är ju trots allt kristallkronorna som är behållningen, enligt Baudelaire. Den riktiga, progressiva reformen av musikdramatiken sker ju fortfarande någon annanstans. Även om det likaledes är institutionernas uppgift att ta ett ansvar för samtiden och förnyelsen.

För de verksamheter som nu börjat vrida sina roder mot en ny horisont önskar jag en våghalsig, konstnärlig ledning som har vett att kliva åt sidan när en konvention ifrågasätts, och som istället är idel öra. Åt de lärosäten som nu expanderar med verktyg för djuplodning efterlyser jag även en grundlig kunskapssatsning i musikdramatik för att kvalitetssäkra den kommande, svenska musikteaterkonsten.

 

Magnus Bunnskog
Bilder: Stefan Thorsson

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag vet en hemlig trädgård”

"Jag vet en hemlig trädgård"    Stefan Sundström. Foto Mikael Löwegren Stefan Sundström om marginalisering, självförsörjning och det inre livet. – Årets visa är ju inte det hippaste, tyvärr. Man blir lite marginaliserad ...

Av: Mikael Löwegren | Musikens porträtt | 10 maj, 2007

Dikter av Lina Andréasson

  Jag heter Lina Andréasson, jag är 21 år gammal och är bosatt i Malmö. Jag studerar på Skurups Folkhögskolas skrivarlinje och ska påbörja mitt andra år efter sommaren. Jag håller ...

Av: Lina Andréasson | Utopiska geografier | 19 september, 2011

Hilma af Klint och den manliga konstens pionjärer ─ en jämförelse

Sveriges Konstföreningar har detta år 2012 ”Andlighet i konsten” som konstbildningstema. De framhåller att andlighet inte är detsamma som kristendom, utan att man kommer att arbeta med konstnärer och företeelser ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 19 januari, 2012

La culture, Frankrikes heliga ko

Foto: Anne Edelstam Den klassiska bildningstanken är Frankrikes adelsmärke – universiteten bågnar under överfulla klasser, portvaktarna går i husen med vakande ögon, filmindustrin pumpar ut över 200 filmer per år. Vilket ...

Av: Anne Edelstam | Essäer om samhället | 21 april, 2008

Mats Waltré. Om O

 ”om O” är en diktsvit som handlar om allt, eller kanske snarare om alltet. Eleaten som nämns i ett par dikter är Parmenides, och vem kvinnan på Tepeyacs sluttningar är ...

Av: Mats Waltré. | Utopiska geografier | 09 september, 2013

Harpan

Där ett fönster öppnar sig till världen vars ljusflöden ännu brinner i kaskader triumferade ögonlock omfamnar tystnaden utikring punkterna, de som irrar i andningsflödet. hon rider på hästen som flyger över vidden av spröda sår utströdda också marken ...

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 08 februari, 2010

Tankar om lyckan av att kunna läsa och skriva

I sitt nobeltal framhöll 2010-års nobelpristagare i litteratur MarioVargas Llosa värdet av att kunna läsa med följande ord:" Läsningen förvandlade drömmen till liv och livet till dröm, och den gjorde ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 28 december, 2010

Förbjuden kärlek i 1600-talets Sverige – fallet Karin Jönsdotter och Måns Haraldsson

Hur sågs det på utomäktenskapligt umgänge mellan män och kvinnor i 1600-talets Sverige? I granskningen av en föregången era tenderar informationen att vara knapphändig och slutsatserna översimplifierande; vår forskning om ...

Av: Karwan Osmani | Essäer | 08 januari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.