En av Omnipresenz avatarer ute i folkvimlet

På vernissage med en avatar

I takt med att verkligheten digitaliseras händer såklart samma sak inom konsten, och dessa parallella museer görs alltmer tillgängliga för allmänheten. Kanske kommer vi i framtiden inte behöva resa för ...

Av: Mathias Jansson | 15 mars, 2015
Essäer om konst

Bra historier tål att berättas mer än en gång – Myteriet på Bounty

Bra historier tål att berättas mer än en gång. Och nya vinklar kan tillföra något nytt. Den här historien börjar den 23 december 1788, två dagar innan juldagen, och fortsätter ...

Av: Belinda Graham | 19 november, 2012
Litteraturens porträtt

Författaren och vänstertwitterpöbeln

Författaren satt i aftonsolskenet och läppjade på ett glas portvin. Han hade vant till sig med det på sista tiden, då cognacen bet för mycket på honom – alltför mycket ...

Av: Simon O. Pettersson | 18 augusti, 2014
Utopiska geografier

Porträtt av en poet, en fröke och ett kuvert

Kuvertet är skrivet från den okände Poeten till en fröke, en sommar sista juni 1969. Orimattila är annars en håla. Där fanns åtminstone förr stora billiga tygbutiker och en av ...

Av: Stefan Hammarèn | 02 mars, 2012
Övriga porträtt

Essäer om musik

Robert Frank, Stones & Cocksucker Blues


Att använda låtar av Rolling Stones i filmer har prövats med framgång. Mest minnesvärda exempel är väl scenen där Martin Scorsese låter Robert DeNiros figur Johnny Boy göra entré i Mean Streets (1973) till tonerna av Jumping Jack Flash; instinktivt förstår betraktaren att här kommer trubbel.

Ett försök till tolkning av Anton Bruckners femte symfoni

 

Att förstå Anton Bruckner är svårt för den sekulariserade lutheranens ofta torftiga och rationellt ytliga andliga intellekt, så än mer för det uttunnade känsloliv som följer i dess spår. Vartill tjänar alla dessa upprepningar, uppförstorade dimensioner? Katedralens dimensioner skrämmer nordbon.

 

Jag vill här göra ett försök att föra honom närmare alla genom en semantisk/semiotisk analys.

Detta kommer givetvis att väcka motstånd hos anhängarna av den ”absoluta musiken”. Min ståndpunkt är att tesen om ”Nur sich bewegende klingende Formen” är ett reduktionistiskt antagande som drivet till sin spets förvandlar musiken till ett meningslöst och innehållslöst tingel tangel. Hela begreppet formulerades av den rätt medelmåttige kritikern och musikskribenten Hanslick som skördade sina lagrar som Brahmsanhängare och anti-Wagnerian. En av Bruckners argaste vedersakare. Den som bättre trivs i biedermeieridyllens trygga värld, eller i den moderna ”låtens” funkiskök kan sluta sin läsning här. Om rökelse, chiaroscuro och höga valv skrämmer. Vi utsätter oss nämligen här för den ande som bröt ner de småborgerliga romantikernas ängslan inför Beethovens expansiva proportioner och titaniska kraft… Det sublima är likt Rilkes änglar alltid fasansfullt i sig.

Men vi skall ge oss kast med den symfoni Bruckner själv kallade ”den fantastiska”.

Dubbelt grubbel


Om Vincenzo Bellinis Norma, druiderna, madame Blavatsky och mycket annat

Musikaliska liturgier

Elastiska svängningar, förtätningar och förtunningar i ljudrummet. Knappt förnimbart breder det ut sig, bestämt av sin amplitud. Icke-buller, antikaos, eko av eko, poesi, kanske – musik. Ljud som infra- och ultraord, under och över örats förmåga att uppfatta mellan 20 och 20.000 svängningar per sekund. Dubbelfuga, trippelfuga, varje ord har sin egen klangfärg.
I ett samtal konstaterade Mauricio Kagel (1931-2008) att musiken skiljer sig från poesin däri att den kan vara ett steg mer absolut än spr

Varför finns opera?

Också en fråga! Opera finns.
Jamen varför?
Det finns som en del av vårt kulturarv.
Jamen varför?
Opera är skrik och bråk, var det någon som skrev för länge sedan. Är det kultur?

Den gregorianska sången och den mänskliga rösten

Notatio monodica av Hebriana AlainentaloDenna korta essä handlar om den kanske mest antika formen av kristen sång i Västlandet: Den gregorianska sången. Den religiösa och rituella aspekten i denna form av bön är enormt mycket viktigare än själva musikaliteten.

”På sätt och vis hade musiken åter kunnat bli den första konsten genom den direkta återknytning till musikens förbindelse med matematiken som har funnits i den teoretiska spekulationen ända sedan den föddes under antiken.” (Erik Wallrup. På väg mot ett lyssnande tänkande. I Notera Tiden, 1996, KMA )

Den gregorianska sången är en form av bön, och för att begripa dess verkliga väsen bör vi framförallt betrakta den religiösa utövningen av själva bönen och inte bara den musikaliska aspekten. Denna form av sång befinner sig någonstans mellan den yttrade bönen och den rena mystiska kontemplationen eftersom den baseras på konkreta ord som antyder en tidigare kännedom (eller medvetenhet) om ordets transcendentala och religiösa betydelser och kraft.

Det handlar inte om en metafor utan om konkreta ord, ett mantra som bär en sakral kraft.

Högt på sångens vingar

Montserrat Cabballé – hur gärna hade jag inte stalkat henne. Det tycks dock inte fysiskt möjligt enligt mina bemödanden på nätet. Trots kommentarsfält vid you-tube-filmerna med hennes insjugningar, ingen hemsida med @, inte tillstymmelse till adress någonstans.
Hon sjunger fortfarande, i en ålder då många kolleger sedan länge tystnat. Tonen når högt över träden.

Femton gånger Östersjön - Östersjöfestivalen för femtonde gången 21-29 augusti

Liksom förra året inleder man årets upplaga av Östersjöfestivalen på Kungliga operan, denna gång på stora scenen med pukor och trumpeter och en massa kungar. Närmare bestämt med Stravinskijs opera-oratorium ”Oidipus Rex” i centrum och ”Rex Gustav” i salongen. Tidningen kulturens utsände förblev dock sittande under kungssången, han erkänner inga kungar. Han önskar inte heller att kronan skall väga lätt på ”Rex Gustavs” hjässa utan enbart att han tar av sig den och placerar den på närmaste museum.

Ur arkivet

view_module reorder

Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century

Konsten är alltid, i sitt ständiga försök att förstå och förklara, hylla eller kritisera, på ett eller annat sätt en produkt av sin samtid. Därför måste man för att förstå ...

Av: Ida Thunström | Kulturreportage | 18 december, 2009

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 01 februari, 2012

Bokmässan i Göteborg 2014- om romaner utan slut och de olika vägarna till…

Den stora kön ringlade sig lång utanför Svenska Mässan under detta års bokmässa. Jag tror inte att den slutade förrän långt efter ishallen, Scandinavium. Förväntansfulla, ivriga och lite stressade, kändes ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 03 oktober, 2014

Innan dagen fortsätter

Jag skriver den 14 juli, min mors födelsedag. Hon skulle ha fyllt 104 år i dag. Skulle ha fyllt? Hemma finns en viktig tingest, en vacker, stilren fåtölj, vacker som sagt ...

Av: jan-ewert strömbäck | Gästkrönikör | 25 juli, 2014

Foto: Hebriana Alainentalo

Tro är tro och inget annat än tro

Var tar människokärleken vägen när trosartiklar i religioner blir sanningar? För är det inte hemskt när tro blir sanning? I alla religiösa sanningsanspråk finns ett frö till intolerans och våld; ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 31 Maj, 2015

Stig in i dimman (dikt)

Inget ljus att gömma sig i. CO - koloxid i folkmun. Täpp luftdragen med papper och jutedäcksremsor, sätt dig bakom ratten och andas in, in, in. Knivseggen skär in i ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 15 november, 2010

Toleranse og verdi i senmoderniteten

Innledning I dette essayet skriver jeg om hva som mer presist er lagt ned i toleransebegrepet, der ‘toleranse’ likeledes er uttrykk for ‘verdi’. Om det er slik at ‘moderniteten’ satte inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 juli, 2013

Rendezvous i Wien med kompositörerna Gluck, Gassmann, Salieri och Mozart

Är det så med oss människor att vi gillar se på och höra om när andra träter och slåss? I Mozart Haus i Wien pågår just nu och fram till ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 21 april, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.