Krigets år 1914

Den 20 december 1913 står det i bladet om att ett ”bondetåg” till kungen börjar planeras i Stockholm för att betyga honom sin försvarsvilja. Drivkraften bakom idén är en grosshandlare ...

Av: Lilian O. Montmar | 11 februari, 2014
Kulturreportage

Några tankar med anledning av vårdavjämningsdagen

”Life is partly what we make it, and partly what it is made by the friends we choose” sade Tennessee Williams som dog av en kapsyl. En natt, när han hade ...

Av: Vladimir Oravsky | 20 mars, 2013
Gästkrönikör

Lars Gyllensten

Lars Gyllenstens baklängesminnen

Det är märkligt att vissa av parnassens och debattens giganter kommer, ser och sedan – helt plötsligt – tycks försvinna. Ett sådant sorgligt öde tycks mig drabbat den store, mångsidige ...

Av: Carsten Palmer Schale | 06 september, 2017
Litteraturens porträtt

Tala med Johan Hammarström!

Med en dig hållen beskrivning av ett "revbensskåpet" (när de behövdes vid introduktioner,) sin ledsagare, åt vilken dikts pluggades in i hållbart formrymsbotten för den tunne, gjort efter den som ...

Av: Stefan Hammarén | 16 september, 2013
Stefan Hammarén

Essäer om litteratur & böcker

De androida drömmarna av Philip K. Dick

Året är 2021 och invånarna på jorden lever i svallvågorna efter det tredje världskriget. Som en följd av kriget och människans industriella utveckling i allmänhet har jorden gjorts mer eller mindre obeboelig: luften består av smittfyllda radioaktiva partiklar, vilka helt skymmer solen, och bryter stegvis ned alla som inandas den. Till följd av detta har merparten av människosläktet emigrerat till andra planeter, påhejade av den statliga televisionens uppmaning till alla jordens invånare: "Emigrate or de-generate!".

Götterdämmerung!

Charles-Valentin Alkans op. 27, ”Le chemin de fer”, hör till de många musikaliska tolkningarna av järnvägsresandets fart och fläkt. Det är mindre direkt ljudhärmande än avgångsvisslan och ångpuffarna i H. C. Lumbyes ”Kjøbenhavns Jernbane Damp Galop”, och mindre dynamiskt än Honeggers ”Pacific 231”, men det är ett elegant pianostycke. Särlingen Alkan, en föregångare till den lika originelle Erik Satie, hann med en hel del under sin levnad. Han hade kunnat få ännu fler nummer på sin opuslista om han inte sträckt sig efter en bok på översta hyllan i sin Parislägenhet (kanske var det Talmud, han var en from jude).

Författare som försvinner och består samt återupptäcks och förblir osynliga

Inte minst så här i nobelpristagartider får jag ett återfall i mina gamla funderingar om detta med att vissa en gång hyllade författare långsamt förefaller försvunna samtidigt som andra återupptäcks eller rentav ”upptäcks”. Vidare finns det sådana författare som alltid stått pall för tidens tand, och sådana som aldrig riktigt, annat än bland konnässörer, fått sin ”rättmätiga plats” på parnassen. Varför är det så? En parallell företeelse är för övrigt den om att formulera en nationell och internationell kanon. Vilka grundbultar kunde då vara rimliga att ta fasta på i det senare fallet?

Så kort och torrt som möjligt

1906 tog Fénéon (född 1861, död 1944), oklart varför, anställning som anonym notisskrivare på dagstidningen Le Matin. Notiserna signerades alltså inte av honom. Notisskrivare, en synnerligen anspråkslös beteckning, passande för en man som gärna utövade sin kreativt stimulerande verksamhet i det fördolda. Notisskrivare är vad berättaren i Torgny Lindgrens "Pölsan" kallar sig – och den benämningen avdramatiserar där på ett rätt charmerande sätt inte endast murvelns verksamhet, utan även författarens.

Nomina sunt odiosa - om en uppslitande tysk namnstrid

Universitetet i Greifswald, i det som en gång var svenska Pommern, hör till de äldre i Europa. Universitas Gryphisvaldensis instiftades 1456 och hade därmed redan uppnått myndighetsålder när Academia (senare Universitas) Regia Upsaliensis öppnade sina portar. En mängd svenskar har studerat och föreläst därnere, alltifrån fritänkaren Thomas Thorild till hans sena levnadstecknare Stellan Arvidson, skolpolitikern som länge var en ståndaktig försvarare av Östtyskland. 1941-45 var den mångsidige lundensaren Åke Ohlmarks utlandslektor där, under brinnande krig öppnade han ett religionsvetenskapligt institut.

nu var det 1947

Bok: Elisabeth Åsbrink. 1947. Natur & Kultur. 2017.

Hur fungerar berättelser?

Kritikern James Wood har gått från recenserandet till en professur fast det brukar vara tvärtom. Med sin How fiction works som kom för nio år sedan skrev han in sig i en tradition av essäistiskt utformade kommentarer till berättandet, med berömda föregångare som E.M. Forsters Aspects of the Novel, Percy Lubbocks The Craft of Fiction (som Wood inte nämner) och Henry James många och utförliga efterord till de egna romanerna.

Ur arkivet

view_module reorder
Beatrice Månsdotter

Förändrat landskap

Den dagen gick hon förbi det lilla torget på en slingrig gata bland kullerstenarna. När husen skymdes av trädens blommande grenar, och värmen gjorde kroppen tyngre. Husen klättrar på bergssidan ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 02 december, 2016

Lykke. Del III

Innledning   Begrepet om lykke har to sentrale dimensjoner: Den epistemiske dimensjon og den ekspressive dimensjon. Til den første dimensjonen svarer bestemte beskrivelser, som er med henblikk på hva for ting begrepet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 15 januari, 2014

Mikael Mansén

Tre noveller av Mikael Mansén

Mikael Mansén bor i Solna tillsammans med sin flickvän och sin son. Han har alltid älskat att berätta historier. Sagor har han tusentals av och kan skapa nya inom loppet av ...

Av: Mikael Mansén | Utopiska geografier | 25 januari, 2017

Mellan Persepolis och Bombay

Relief i Persepolis: Persiska krigare. Med utgångspunkt i Azar Mahloujians bok Vi lyser som guld: Ett reportage om zoroastrier i exil (Atlas) skriver Ashk Dahlén om zoroastrismen. En resa i landsflyktens ...

Av: Ashk Dahlén | Essäer om samhället | 08 augusti, 2009

Om du ska tro mig om en sak, tro på mig om detta

“Elegy, n. composition in verse, in which,without employing any of the methods ofhumor, the writer aims to produce in thereader´s mind the dampest kind of dejection.The Most famous English example ...

Av: Fredrik F. G. Granlund | Övriga porträtt | 23 juni, 2012

Till ett försvar för delar av det traditionella och premoderna

I idéhistoriska sammanhang förknippas modernismen eller moderniteten främst med två traditioner med rötter i upplysningen (och som i viss mån kan ledas tillbaka till renässansen): en förnufts- och en frihetstradition ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 31 oktober, 2011

en bild ur

Spanien i våra hjärtan…

Adam Hochschild, historikern som är mest känd för ”Kung Leopolds vålnad”, den lika läsvärda som förfärande boken om den belgiska rovdriften och massmördandet i Kongo, har nu skrivit en om ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 07 april, 2016

Den svårartade godheten

Spirits Fixt av Hebriana Alainentalo Åren klyver tiden i oberäkneliga ytor. Klyver gamla ekar med sorgsens iver. Små och stora vresiga staplar av ord glimmar till och lägger sig ner för att driva fram över ...

Av: Hans-Evert Renérius | Utopiska geografier | 14 augusti, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.