Ernst Toller - ett försök att få ishundarna att tystna

”Orden Jag är stolt för att jag är tysk eller Jag är stolt för att jag är jude låter för mig lika dumma som om en person skulle säga Jag ...

Av: Ivo Holmqvist | 20 oktober, 2014
Övriga porträtt

Frida Uhl i Amerika – ”Jag är Strindbergs enda och riktiga maka”

I september 1914 klev Frida Uhl-Strindberg i Liverpool ombord på oceanångaren RMS Campania för avresa till New York. Krigsutbrottet hade försvårat hennes möjligheter att leva i England; som österrikisk medborgare ...

Av: Kurt Bäckström | 09 november, 2012
Övriga porträtt

I strävan efter anti-estetik och musikalisk etik

Den 15e december släpper saxofonisten och improvisatören Johan Jutterström skivan ”In pursuit of anti-aesthetics and musical ethics” på skivbolaget Pink Pamphlet. Skivan är ett försök att omsätta begreppen anti-estetik och ...

Av: Johan Jutterström | 10 december, 2012
Essäer om musik

Fotograf: Eva Green

Hur många har varit på La Palma? Handen upp!

Nja... Troligen skulle det synas ganska få uppsträckta händer... Kanarieöarna är för många svenskar fortfarande synonymt med Gran Canaria och Teneriffa. Visserligen har Lanzarote och Fuerteventura börjat locka alltfler – ...

Av: Björn Gustavsson | 13 december, 2016
Resereportage

Essäer om litteratur & böcker

Herman Bang och bögens relationer till litteratur och konst

bi.bangherman.1.frilagdHerman Bang
och bögens relationer till litteratur och konst

Herman Bang är författaren med bögens dolda budskap, en livs levande version av den Helige Sebastian, soldaters och bögars skyddshelgon. Giftpilarna som avlossades mot Herman Bang, av sexuellt frustrerade danskar i ett prudentligt Danmark, var lika otaliga som antalet pilar som smög sig in under skinnet på Sebastian, sedan år 680 symbol för alla sadomasochistiska lidanden, också för den neutrale betraktare som är omedveten eller svagt undermedvetet medveten om sitt behov av plåga. Men det självklara i att män älskar män och att detta utgör själva väldoften av en rad betydande författarskap också i modern tid, fördärvar fortfarande matsmältningen för många.

Det räcker att nämna Johann Joachim Winckelmann, August von Platen. Heinrich von Kleist, H.C. Andersen, Arthur Rimbaud, Friedrich Nietzsche, Herman Bang, Thomas Mann, Pier Paolo Pasolini, Marcel Proust, André Gide, Albert Roussel, Jean Genet, T.E. Lawrence, Hanns Henny Jahnn, Klaus Mann, Hubert Fichte, Jean Cocteau, Peter Lucas Erixon och Pelle Svanslös, för att homofober skall sätta morgonsupen i strupen. För att inte tala tyst om Pippi Långstrump, denna manhaftiga pojkflicka. Herman Bang fick som så många andra bögar fly frosten hemmavid och söka sig till mer välsinnade miljöer.

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel

Omlästa klassiker:
Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel

Mycket har sagts och mycket har skrivits om Per Olof Enquist och hans författarskap alltsedan romandebuten med Kristallögat 1961. Drygt fyrtio år senare nämns hans namn med respekt, både nationellt och internationellt. En av hans mest hyllade romner handlar om änglar och människor utjagade ur paradiset.

Om man mycket kort och förenklat skall försöka sammanfatta Enquists författarskap, så är det framförallt två teman som löper som en röd tråd igenom hans produktion. Om den ena tråden kan sägas vara politiserandet med utgångspunkt i den svenska socialdemokratin, så utgörs den andra tråden av frågor av mer existentiell natur. Nedstörtad ängel tillhör utan tvekan den senare genren. Därmed inte sagt att dessa två tematiska trådar alltid är åtskilda.

Det utmärkande för Enquists författarskap är nämligen dess konsekvens, dess program. Berättelserna cirklar nästan alltid kring ett fåtal centrala frågor, ett fåtal bilder och ett fåtal gestalter. Allt som står i centrum i ett verk har haft en förhistoria i periferin i de föregående. Detta "beroende" är, vill jag med bestämdhet hävda, särskilt påtagligt i Nedstörtad ängel, som ju i mångt och mycket bygger på och hämtar sin näring ur det tidigare författarskapet. Magnetisörens femte vinter (1964), Berättelser från de inställda upprorens tid (1974), Musikanternas uttåg (1978) och Kapten Nemos bibliotek (1991) är verk som därför måste tas i beaktande vid en analys av berättelsen om den nedstörtade ängeln.

Abu Casems tofflor

sulejkaAbu Casems tofflor

Förutom den medeltida arabiska skuggteatern och de shiitiska passionsspelen till åminnelse av imam Hussains martyrium, är det, så vitt jag vet, inte mycket bevänt med dramatiken i den muslimska världen. Däremot har jag, i Olof Lagercrantz klassiska biografi om August Strindberg från 1979, funnit något så märkligt som en svensk pjäs med idel muslimska huvudrollsinnehavare. Än märkligare är att stycket inleds med en Koranvers. Jag syftar på Abu Casems tofflor, skrivet av Strindberg hösten 1908.

Strindberg hade just flyttat in i Blå tornet och förälskat sig i den betydligt yngre flickan Fanny Falkner, hyresvärdens dotter. Sagospelet kan, enligt Lagercrantz, läsas som en allegori över denna otillbörliga kärlek.

Köpmannen Abu Casem har en skön dotter, Suleika. I en dröm har hon varnats för mäns svekfullhet och beslutat sig för att förbli ungmö. En prins förälskar sig i henne och plågas intill sjukdom i sitt inre. Den finurlige skomakaren Hassan uttänker en plan som ska föra de två i varandras armar; "fromma svek vår heliga Koran oss tillstädjer".

Menandros - 100 år av återupptäckt

menandros001 
 Menandros

Menandros
- 100 år av återupptäckt

2007 är det hundra år sedan återupptäckten av Menandros inleddes. Så nyligen som i juni 2003 basunerade AP ut nyheten att ännu ett fragment av hans komedier upptäckts i Vatikan-biblioteket. Fyndet består av 200 rader från komedin Surkarten (Dyskolos), som emellertid redan existerar i en så gott som komplett version som återsåg dagens ljus 1957.

Menandros  (341 - 291 före Kristus) hyllas inte bara som den främste utövaren av den nya komedin i Grekland. Han kan sägas vara urfadern till de situationskomedier som i dag visas på våra TV-skärmar, där alla de förväxlingar och förvecklingar, som kännetecknar den nya attiska komedin, fortfarande kommer till användning. Skillnaden är den att medan Menandros komedier var väl sammanhållna, så har dagens amerikanska sitcoms ofta en tendens att sönderfalla i sinsemellan oberoende anekdoter, som inte alltid har med handlingen att göra, utan enbart radats upp för att framkalla skratt, skratt som dessutom ofta är burkade.

"Komediförfattaren Menandros var den siste atenaren i dramatikens världshistoria och, tillägger kanske en och annan, den första nutidsmänniskan." Det var Ivar Harrie som på sin tid fällde detta yttrande. Faktum är att Menandros, som fram till 1907 bara var känd genom sina romerska imitatörer och bevarade bevingade ord, nu efter hundra år framstår med en helt annan skärpa genom manuskriptfynd i Egyptens sand, upptäckter i bibliotek och mödosam hantering och tolkning av papyrusmanuskript, som använts för att göra papier-maché till mumiefodral. Ändå lär 23 av hans komedier ännu på 1500-talet fortfarande ha funnits bevarade i Konstantinopel.

Viktig utgivning av "oviktiga" författare

alphonse_daudet 
 Alphonse Daudet
Viktig utgivning
av "oviktiga" författare

Hans Färnlöf möter två mindre kända texter av idag mindre kända författare.

Det Malmöbaserade förlaget Alastor press fortsätter att glädja läsare med intresse för fransk litteratur, och då i synnerhet fransk 1800-talslitteratur. Efter att tidigare ha gett ut bl.a. den första kompletta utgåvan på svenska av Huysmans "Mot strömmen" [À rebours], erbjuder man nu sin läsekrets en lika överraskande som välkommen översättning av Daudets sjukdagbok, La Doulou, tillsammans med utdrag från den nära vännen Edmond de Goncourts dagbok där Daudets sjukdomstillstånd kommenteras. Originaltiteln betyder smärta på provensalska (Daudet föddes ju i Nîmes i västra Provence). Som svensk titel har man valt att premiera den franska utgåvans undertitel, Aux pays de la douleur, vilken troget återgivits med "I smärtans riken".

Henri de Monfried

hdmreporter 
 Henri de Monfried
Henri de Monfried
- från pirat till poet

Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - Paul Gaugin, brev till Daniel de Monfried 1901.

Här i Kibokoni, Mombasas uråldriga stadskärna, har pirater och äventyrare strukit omkring i de dunkla gränderna så länge man kan minnas. Hemingway var här, Evelyn Waugh var det. Och Henri de Monfried, son till den berömde konstnären Daniel de Monfried, till vilken Paul Gaugins brev var adresserat. I Henris föräldrahem var Gaugin en flitig gäst, något av en "farbror" för gossen. Hans längtan efter en vitalare, ursprungligare, "vildare" livsstil kan ha smittat av sig på den unge dagdrömmaren. Själv valde Gaugin söderhavsön Tahiti som sin tillflykt. För Henri de Monfried skulle det bli öarna i Indiska oceanen.

Robert Blys lyriska nystart

bly_foto_treklens2Robert Blys lyriska nystart

Dagen före julafton fyllde den amerikanske poeten Robert Bly 80 år. Hans status som litterär ikon hindrar inte att han befinner sig mitt uppe i ett expansivt skede i sitt författarskap. Inte många författare går på kreativt högvarv då de är 80 år gamla. 

Det senaste halvseklet har Bly dominerat kulturlivet i USA genom sina olika roller som kulturarbetare. På 50-talet startade han tidskriften The Fifties som sedan blev The Sixties och The Seventies där det fördes en livlig debatt om poesin och där viktiga författarskap från Sydamerika och Europa introducerades. På 60-talet grundade han den så kallade deep image-skolan som kom att vitalisera amerikansk poesi med influenser från spansk och latinamerikansk diktning. Deep image-stilen byggde på bilder ur det undermedvetna och snabba övergångar mellan medvetna och omedvetna skikt i psyket. På 70-talet blev han en mytdiktare då han framför allt intresserade sig för föreställningar kring den Stora Modern och arketypiska gestalter. Intresset för myter har därefter följt honom genom hans karriär.

Ur arkivet

view_module reorder

Om Liv och Död. Eutanasi - Dödshjälp

Debatter om dödshjälp flammar upp med jämna mellanrum och krav ställs att eutanasi bör tillåtas i vårt land liksom i Holland och Belgien. Statens medicinsk-etiska råd (SMER) föreslog nyligen ...

Av: Lena Månsson | Reportage om politik & samhälle | 24 februari, 2009

Fördelar och nackdelar med könsseparatism inom konsten

1960- och 1970-talen brukar ses som startskottet för den konstnärliga och teoretiska våg som vid tiden alltmer började att granska konstens och samhällets villkor för de som ville skapa och ...

Av: Simone Frankel | Essäer om konst | 05 februari, 2014

Oravský hrad, Foto  CC BY SA 3.0

Man ska leva för varandra…

Samtliga förutsättningar var gynnsamma, jag skulle inte kunna misslyckas med min kupp.

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 augusti, 2016

Slottet Hanstein. Foto: Björn Gustavsson

Resa till Westfalen

Westfalen är möjligen en lite förbisedd region i Tyskland – men spännande för dig som vill upptäcka ”Tyskland bortom allfarvägarna”. Här möter ett böljande landskap med berg och vidsträckta skogar ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 03 juni, 2015

Monoteisterna. En utställning om interkulturell dialog i gamla skrifter

Wien vore inte Wien om det inte fanns en motvikt till främlingsfientligheten. För samtidigt som valplakaten handlar om att inte låta muslimerna och det främmande blodet få övertaget, visas en ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 30 oktober, 2010

Danskarna möblerar om på operan i Köpenhamn

Först så möblerade man om från det gamla till det nya operahuset, sedan möblerar man om i operorna också. Den första ommöbleringen var ett genidrag, det nya operahuset tål både ...

Av: Ulf Stenberg | Reportage om scenkonst | 29 november, 2010

Kadmos drake. Public Domain Wikipedia

Antilogosmaskinen

Filosofie doktor Mara Lee kallar ”Medusas skratt” (2015) för ovärderlig och jag funderar på vilka verk jag finner ovärderliga. Det är svårt, kanske finns min känsla för oöverstigligt värde eller ...

Av: Freke Räihä | Essäer om litteratur & böcker | 30 april, 2016

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 18 maj, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.