Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2017
Kulturreportage

Litteraturen är språket, litteraturen är människan

Om Gayatri Chakrovorty Spivak Gayatri Chakrovorty Spivak, den produktiva nutida feministisk-marxistisk-dekonstruktivistiska litteraturkritikern, ofta kritiserad för sin svårtillgänglighet genom ett språk som endast talar till de invigda, men trots det populär som ...

Av: Anna Nyman | 28 april, 2008
Essäer om politiken

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 november, 2012
Filmens porträtt

GIBCA – Fernando Sanchez Castillo gräver där han står – och minns

Lund 2010 En gång fick jag i uppdrag skriva om en konstutställning i min hemstads studenttidning, Lundagård. Utställningen skulle invigas med att ett stort huvud av brons rullades genom universitetets centrala ...

Av: Frida Sandström | 23 oktober, 2013
Essäer om konst

August och litteraturen



 

StoicismGérard de Nerval miste förståndet av kärlek till skådespelerskan Jenny Colon och tog sitt liv 1855. Lou Andreas-Salomé föddes i St. Petersburg, men flyttade till Wien och blev en roterande kvinnokraft i det mossiga patriarkatet. Nietzsche, Rilke och Freud fångades av hennes skönhet och medan Freud fick henne som elev tappade Nietzsche huvudet alldeles och friade till henne, men nobbades; båda gångerna.

På 1800-talet var det liv i den filosofiska och litterära världen. Författare utmanade kritiker på duell i gryningen, bokstavligen, pistol eller värja! Eller så tog de livet av någon, som prästvigde Carl Jonas Love Almqvist som slog igenom 1839 med ett tidigt hippiemanifest för fri kärlek, "Det går an", sedan hällde han gift i en procentares kaffe och tvingades fly utomlands. Gustaf Fröding lät det hånglas i 1896 års "Stänk och flikar" och åtalades för "propaganda för lastbart leverne", men friades. Anders Zorn målade nakna dalkullor och Aftonbladets utgivare Lars Johan Hierta förespråkade bigami och levde med två kvinnor.

Symbolismens fader, Charles Baudelaire, debuterade 1857 med "Det ondas blommor" och höjde konsten över verkligheten. Rimbaud följde i hans fotspår, men Zola (som också var bigamist) sökte konst i smutsen och dog under mystiska omständigheter. Norska Amalie Skram bodde i Danmark och chockerade etablissemanget med romanen "Constance Ring" om kvinnlighet och sex. Efter Napoleon III:s statskupp 1851 gav sig Victor Hugo av i exil till Kanalöarna där han bodde i nitton år omsvärmad av familj, fans och älskarinnan Juliette Drouet. Konstnären Paul Gauguin hamnade på Tahiti och fann Jordens paradis. Han stannade i två år för att sedan återvända till civilisationen och frottera sig med bondångerpojkarna August Strindberg och Edvard Munch.

Walt Whitman var demokrat, bohem, typograf, skollärare och journalist som skrev fri vers och kuskade runt på den amerikanska bygden som en vagabond och läkarsonen Oscar Wilde ställde till skandal med dramat "Salome", bedrog hustrun med älskaren lord Alfred Douglas och dömdes till tukthus som pederast.  

En bok kan vara hur farlig som helst. Det tänker man inte på idag. Det är så mycket annat som är farligt; tobak, socker, sänkta skatter och vattkoppor. Förr var ordet en revolver eller en förbjuden kyss och ledde ofta till åtal mot författaren. Idag verkar boken ha reducerats till skolplikt, reslektyr eller pjäser som samlar damm på de bibliotek August tyckte "borde brännas då och då, eljes blir bagaget för stort att släpa på". Så skrev han i varje fall i Götiska rummen.

Romanen blev folklig på 1870-talet efter att ha varit ett borgarnöje och plötsligt läste alla. Människor förfördes och förfärades och författare utkämpade ordstrider i parti och minut. Det gör man sällan idag. Ordstridernas tid tycks förbi. Visst rasar debatterna på dagstidningarnas kultur- och ledarsidor, det är lite tårtkastning på lokal nivå och lite krig mellan medelålders män och arga tabloidfeminister, men hur många bryr sig, hur många har tid att bry sig? För hundra år sedan kunde en tidningsartikel eller en roman engagera ett helt land, en hel kontinent!

Vladimir Sorokins "Blått fett" gavs ut 1999 och har faktiskt engagerat hela Ryssland, precis som konstkritikern Catherine Millets självbiografi "Catherine M:s sexuella liv" har engagerat fransmännen och Wei Huis "Shanghai baby" kineserna. I Sverige rasade puritanerna när Ulf Lundell debuterade med "Jack", men efter 1976 är det ont om stormar i landet. Kerstin Thorvalls uppgörelse med sin mor, "Det mest förbjudna", kom vid samma tid och Lars Görlings " 491" är tidigt 1960-tal. Det har blåst kring Svenska Akademiens val till Nobelpriset i litteratur, men det intresserar bara kulturetablissemanget. Görlings " 491" innehöll svordomar, könsord och en utförlig skildring av tidelag. Lundells "Jack" påstods romantisera knarket och debatten varade i fyra år, till 1980 och rocklåten Stackars Jack som blev ett slags ofrivillig avbön. Så under 1900-talet handlade det mest om moraliska strider. August däremot väckte avsky och beundran som samhällskritiker, litterär förnyare och upprorsmakare inom politik och vetenskap. Precis som Vladimir Sorokin även om hans Blått fett under sommaren 2002 dömdes ut som pornografiskt verk av en inhemsk expertutredning. Men det var ju bara ett sätt att ta blicken från romanens egentliga innehåll; sågningen av kommunismen och den ryska klassiska litteraturen.

I Sverige får vi, för att finna de riktigt heta debatterna, gå ända tillbaka till 1933 och Agnes von Krusenstjernas erotikbomb "Fröknarna von Pahlen" eller 1940-talet och Astrid Lindgrens första böcker om anarkisten Pippi Långstrump, en av svensk diktnings mest omstörtande karaktärer.  

Där kan man tala om folkstorm när Pippi vände upp och ner på idyllen. Hon var en fara för civilisationen, hon bodde utan föräldrar med en häst och en apa, hon kastade upp poliser på taket, svarade fina tanter på olämpligast vis, hade en kista full med pengar som hon gav bort eller slösade upp och det värsta av allt; hennes strumpor var olikfärgade!

August spände sin båge och orsakade även han moraliska och etiska tvister, till exempel med teaterdramat Fröken Julie. Kverulanterna skällde honom för snusk- och skandalförfattare. I samråd med förläggare Joseph Seligmann strök han svordomar i Röda Rummet vid sista korrekturläsningen eftersom samtiden inte var mogen för ett så vardagsnära språk. Trots självcensuren förändrade Röda Rummet hela den svenska skönlitteraturens uttryck. Och kverulanterna skällde honom för språksabotör. Han var en fara för landets anseende, ungefär som Sorokin.

Ryske litteraturkritikern Pavel Basinskij rasade mot Blått fett och ville att samhället skulle fördöma verket och åtala författaren, vilket också skedde. August åtalades för att ha skändat nattvarden i Giftas. Den av Kabakov och Warhol inspirerade Sorokin säger att en stor författare inte bara ska trotsa sin egen stil från roman till roman utan också göra det i en och samma roman när berättelsen kräver det. August hade ett motto: "Den som hävdar samma åsikt livet ut är opålitlig." Mottot är i första hand politiskt och religiöst betingat, men kan översättas till ett konstnärligt: "Den författare som stöper sig i samma form tappar i trovärdighet." Själv kastade han sig mellan teatern, lyriken, prosan, dagboken, journalistiken och de vetenskapliga texterna. Han smorde landet med Hemsöborna, skakade om med Det nya riket där pennan var så vass att folk skar sig på orden och gav oss något att bli kåta till i Fröken Julie. Och precis som Sorokin hetsades han av motståndet. Vi skulle inte må så illa av en ny Strindberg, någon som kan ta fram poesin ur smutsen om det gäller.

Många i min egen generation känner sig tvångsmatade med August från grundskoletiden. Flera av hans verk har ingått i ett slags storebrorsaktig allmänbildningscirkus. Själv minns jag tydligt skolbibliotekets nersmetade klassuppsättning av Röda Rummet och kompisarnas tunga suckar när svenskläraren kom med bokvagnen och de tindrande ögonen. Alla vet ju vad tvångsmatning utlöser: Myteri. Följaktligen lär man sig att spy på August i skolan. Sedan, i universitetens slutna värld, transformeras hatobjektet, med benägen hjälp från institutionaliserade lektorer och andra dammiga farbröder, till ikon. På så sätt har han, mot egen vilja och helt mot den strindbergska andan, blivit rumsren och än värre; han har blivit finkultur. Och genom att upphöjas har han också avväpnats, helt enligt etablissemangets önskemål. Man kan skymta hans siluett, hur han från Blå Tornets balkong höjer sin hatt i mjugg samtidigt som långfingret sträcks i luften.

Stefan Whilde


Tidigare artiklar av Stefan Whilde om Strindberg:

http://www.tidningenkulturen.se/ess-mainmenu-57/litteratur-mainmenu-95/9323-august-och-maenniskorna-

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

http://www.tidningenkulturen.se/ess-mainmenu-57/litteratur-mainmenu-95/9214-august-och-lasterna-

 

http://www.tidningenkulturen.se/ess-mainmenu-57/litteratur-mainmenu-95/9176-august-och-vetenskapen-

 

http://www.tidningenkulturen.se/ess-mainmenu-57/litteratur-mainmenu-95/9019-august-och-kvinnorna-

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Fotokomposition  Hebriana Alainentalo

Poetisk form eller formens poesi

Käre läsare, tanken på förståelse blir inte av följdintresse - allt kan ändras, kastas om. Det är enbart skilda känslodjup som texten vill frammana. Detta genom det mest förbjudna – ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 11 december, 2015

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 Maj, 2014

Augustinus och Sanningen

Filosofen och kyrkofadern Augustinus skriver i Bekännelser från 300-talet om ett begär efter smärta, som han får utlopp för på teatern. Men det är en smärta som bara får finnas ...

Av: Hedvig Ljungar | Gästkrönikör | 10 april, 2014

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Eleonora Bru · Dikter

Bild: Hebriana AlainentaloOm det inte var för ditt ansikte som vänder sig om hela tiden blir denna rörelse en gåta som smugit sig igenom två hundra år, för att passera ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 16 oktober, 2008

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 januari, 2017

Tidiga Petrarcaspår i nordisk litteratur

The importance of Petrarch’s (1304-74) poetry has been immense. Lars Burman 1993 Icke sedan 600-året för Francesco Petrarcas födelse har den italienske poeten, filosofen og lärofadern fått så mycken uppmärksamhet i Norden ...

Av: Søren Sørensen | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts