En känsla av tvivel inför komponerandet

En känsla av tvivel inför komponerandet Folke Rabe är tonsättare och musiker. Han har också varit en mycket uppskattad producent och programvärd på Sveriges radio och bjudit lyssnarna på mängder av ...

Av: Guido Zeccola | 26 oktober, 2006
Musikens porträtt

Bild Hebriana Alainentalo

Trollkarlen

Dikt av Percival i pingstens tid

Av: Percival | 12 maj, 2016
Utopiska geografier

Erotiskkrönika 03 Tantra

heller icke är en mer den lövknekts som vissnat annat för annat, eller sprungit dolt bort i ovädret ej blekt om, kvar tillför dina kinders hindrade kyss, väderhärdad med tiden ...

Av: Stefan Hammarén | 05 augusti, 2010
Stefan Hammarén

Assia Djebar och tvåspråkigheten som emancipation

Assia Djebar Foto Ulla Montan Assia Djebar och tvåspråkigheten som emancipation Det blev inget nobelpris i litteratur för Assia Djebar det här året heller, trots att hennes namn brukar nämnas i ...

Av: Anna Amnéus | 05 november, 2007
Litteraturens porträtt

H.P. Lovecraft och esoterismen



altDen amerikanska skräckförfattaren H.P.Lovecraft har aldrig varit mer populär än idag. Raden av nytryck och noveller som har inspirerats av hans fantasy- och skräckberättelser är många. De noveller som ibland kallas Chtulhumyten har gett honom en speciell plats i litteraturhistorien. Men vad inspirerade honom att skriva dessa? Och i vilken grad blev han påverkad av tidiga författare? En tydlig sådan inspiration var hans intresse för den västerländska esoteriska traditionen som delvis kom att färga hans författarskap.

H.P. Lovecraft ansåg själv att den berömda 1800-tals ockultisten och författaren Eliphas Lévi skrivit de definitiva verken om ockultism, och var mycket entusiastisk över hans texter om den högre magin. I Lévis böcker fick Lovecrafts sin inblick i den västerländska esoteriska tradition som går tillbaka till renässansen och antiken. Det som Lovecraft beskriver i flertalet av sina berättelser är renässansens tanke om en "magus", en magikers forskning inom de traditionella vetenskaperna: astrologi, magi och alkemi.

Med Alphonse Eliphas Lévi (riktiga namn Louis Constant) 1810-1875, uppträdde det som religionsvetaren på ämnet Antoine Faivre, kallar "den egentliga ockulta strömningen" under 1800-talet. Lévis rykte som den mest kända ockulta författaren under sin livstid vilade på de tre vitt sprida böckerna; "Dogme et rituel de Haute magi" (1854-1856); "Historie de la magie" (1860); "La Clef des Grands Mystères" (1861). Böckerna kom att, både under Lévis levnad och efter hans död, vara mycket populära och uppskattade, de tillhörde även de första böckerna av sin typ som var riktade till en större publik.

Alphonse Eliphas Lévi (riktiga namn Louis Constant) 1810-1875 Lévi hade i sin tur hämtat sin inspiration från de olika ockulta sällskap som fanns i Paris på hans tid och från klassiska renässansskribenter som Henricus Cornelius Agrippa, som i sin bok "De ockulta philosophia Libri tres" (1533), beskriver den esoteriska traditionen under namnet "ockulta philosophia".
I Europa har under flera perioder de esoteriska traditionerna existerat sida vid sida med den kristna traditionen. Kristendomen kom under två perioder grovt räknat att vitaliseras av antika impulser. Under perioden 1100 till 1250 och perioden 1350 till 1600. Den förstnämda perioden återupptäcktes flera av de grekiska filosoferna och de redan kända namnen som Platon och Aristoteles blev berikade med ett större urval av texter som tidigare inte funnits i Västeuropa.

Det direkta kulturella utbytet med de muslimska rikena och de kristna korsfararrikena som låg nära existerade inte under en så lång tid, men kom att ha konsekvenser för utvecklingen. Trots det militära misslyckandet av återerövringen av för religionen viktiga kultplatser, kom hela denna period att leda till en kunskapsmässig nydaning inom en rad områden för västerlandet. "Dar al-islam", länderna under islam med sin starka vetenskapstradition var inom många områden mycket mer utvecklat än Europa, med en starkare rättstradition, urbanisering och en vetenskaplig kunskap. Ett försprång som kom att brytas under 1400-talet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De traditionella vetenskaperna inspirerade flera av vad idag skulle kallas stora namn inom vetenskapen, till nya upptäckter. Vetenskapsmän som franciskanermunken Roger Bacon (1214-92) kunde utöva sina esoteriska kunskaper inom ramen för naturfilosofin, i sina empiriska studier av alkemi. Det var samme man som även introducerade den induktiva epistemologin, där han betonade observationens roll för kunskap. Vetenskapsmän som Bacon såg inget motsatsförhållande mellan vetenskap och magi och likt honom använda den vetenskapliga metoden inom ramen för den magiska kunskapsläran.
Allt detta förekommer under mellanperioden men det är under den Italienska renässansen som de esoteriska studierna blir mer omfattande.

alt En märklig händelse som kom att påverka hela renässansen var när "Corpus Hermeticum" återupptäcktes. En av Italiens och kanske västvärldens rikaste män under denna period var utan tvekan bankiren Cosimo de Medici, överhuvud för Mediciéernas bank och konstnärsmessenat.

Cosimo de Medici gav år 1450 i uppdrag till Marsilo Ficino (1433-99) att skapa en platonsk akademi i Florens, för studier i de antika klassikerna. Ett tiotal år senare gav de Medici Ficino uppdraget att göra en latinsk översättning av den nyligen återupptäckta "Corpus Hermeticum" som nyligen hade återupptäckts. Översättningsarbetet blev klart 1471, och kom att bli en betydande händelse under renässansen (Faivre 1992: 42).

I textsamlingen "Corpus Hermeticum", som består av flera böcker, finns två filosofiska tankar representerade: den hermetiska och den nyplatoniska. Själva texterna kom troligen att sammanställas i Alexandria under den senhellenistiska perioden, men detta var inte något som var känt under Ficinos tid.

Inom den Hermetiska traditionen är Hermes trismegistus en förgrundsgestallt och den viktiga tanken om en "uruppenbarelse" var vida spridd under hela medeltiden och renässansen. Profeterna, som Moses, levde alla före Kristus och kom alla att på ett eller annat sätt förutsäga Kristus i sina förutsägelser i "Bibeln". Hela denna tradition kom att knytas till Hermes trismegistus, där han kom att kallas den "Egyptiska Moses" och genom sina kryptiska uttal i "Corpus Hermeticum" ansågs, förutsäga hela kristendomen. Kunskapen om Hermes fanns under hela medeltiden bevarad i legender men det är nu som man anser sig ha tillförlitliga bevis för hans existens i och med översättningen av "Corpus Hermeticum". Hermetismen var en av flera andra esoteriska discipliner som var vanligt förekommande under denna period och den kom hädanefter att tillhöra en viktig filosofisk tanketradition som gått vidare till våra dagar och det sena 1900-talets holistiska New Age.

alt I en värld där den romersk katolska kyrkans hegemoni var ett faktum och dess historia pekade tillbaka till världens skapelse några tusental år innan nuet och Gud spelade en aktiv roll, blev även den judiska kabbalan en stor auktoritet för många tänkare. "Kabbalah" är en esoterisk teknik som har sitt ursprung i judisk mystik och där kristen platonism blandades in runt 1400-talet. Läran beskriver kosmos som "sephiroth", ett träd där kronan "kether" och marken "malkuth" blir dess bas, fungerar som en esoterisk karta över kosmos. Med hjälp av talmystik och formler kan magikern manipulera verkligheten.

Det är här som sambandet mellan naturvetenskapen och magin är mer tydlig. Båda utgår från epistemologin att med hjälp av tecken, ord eller siffror kan verkligheten avkodas något som sin tur leder fram till kunskapen om "tinget i sig".  

Även Cthulhumytens magi fungerar på ett traditionellt esoteriskt vis. Likt medeltidens och renässansens grimoirer som förklarar de relevanta ceremonierna, är det förenat med stor fara att använda kunskapen om Cthulhu och de andra gudarna från de gamla dokumenten. Krafterna som kan släppas loss är svårstyrda och leder, som för familjen Whatley, i "The Dunwich horror" (1929), till förintelse. I sin historia har H.P.Lovecraft beskrivit den standardmyt som tillskrivs flera stora religioners grundare. Myten går i stora drag ut på att guden eller gudomligheter presenterar sin existens för profeten som skriver ner det viktiga budskapet och börjar predika sin syn för världen. I familjen Whatleys fall slutar det mycket illa, de är sändebud för den yttre guden Yog- Sothoth.

altAlkemin spelar även en roll i flera noveller men i Lovecrafts tolkning är inte sökandet efter guldet viktigt, det har en underordnad roll för både Joseph Curwen i novellen "The Case of Charles Dexter Ward" (1941) och Dr West i "Herbert West-Reanimator" (1922). Istället är det den högsta alkemiska processen som beskrivs: att bli odödlig. Det är ett tema som han använder i flera av sina noveller.
De yttre gudarna (Outer Gods) kopierar religionens roll men de är annorlunda än den kristna religiösa tanken, där gud står för frälsningen och ett liv efter döden. Lovecraft var omvittnad i sin ateistiska syn på religionen och dess roll för individen, hans myt rymmer inte en frälsning utan snarare en varning, där han pekar på det som han kallade atavistiska principer som finns bortom den kända rymden och som hotar människan.

Den novell som kanske tydligast tar upp detta är "Nyarlathotep" (1920), som kan beskrivas som en vision om hur världen kan te sig om de yttre gudarna kommer tillbaka. Nyarlathotep beskrivs som en egyptisk man som kommer för att uppvisa märkliga konster och maskiner. Han bedårar världens ledare och bygger större och farligare maskiner. Mardrömmar börjar florera över jorden, till den grad att alla fruktar vad som skall hända härnäst och det visar sig snart:

Nyarlathotep "And through this revolving graveyard of the universe the muffled, maddening beat of     drums, and thin monotonous whine of blasphemeous flutes ..., the; destestable     pounding and piping whereunto dance slowly, awkwardly, and absurdly the gigantic,     tenebrous ultimate gods-the blind, voiceless, mindless  gargoyles whose soul is     Nyarlathotep" .

Till slut har allt hopp för människan försvunnit och himlen öppnar sig så att de yttre gudarna åter kan härska på jorden.
Lovecraft beskriver, likt äldre tiders hermetiker, att skräcken uppstår när naturlagarna bryts: en beskrivning av en icke-euklidisk rymd där "tingen" existerar, de yttre gudarna. Det finns ett potentiellt hot mot vår värld och vår verklighet där de atavistiska entiteterna hotar fundamentet för vår kollektiva verklighetsuppfattning. Den är falsk och om vi skulle se det som det verkligen är, "tinget i sig", skulle vi inte förstå det. Den mer sanna verkligheten består av dessa kaotiska entiteter, de yttre gudarna, djupt i vårt undermedvetna och utanför vårt förnuft. Världen är en illusion som skyddar oss från sanningen.

Lovecraft pessimistiska hållning bottnar i hur världen har förändrats från hans idealiserade georgianska 1700-tal till dagens materialistiska värld. Hans personliga liv gick mot en både emotionell och personlig bankrutt under det sista decenniet av hans liv. Det blev istället drömmar som Lovecraft tillät bli inspirationskällor för sina noveller, de blev allt viktigare för hans skapande. Saker som inte var gångbara i det verkliga 1900-talet, världen utanför.
Berättelserna och novellerna blir till idealiserade porträtt där han själv iklär sig rollen av en oftast artistisk ung man som korrumperas av världen, i många fall hämtar han detta från sin egen oförmåga att leva i den kalla verkligheten.

Alexander Sanchez

Ur arkivet

view_module reorder
Fint väder för Bokmässan. Foto: Belinda Graham

När jag blir en fetkänd författare ...

La Babitz om bokmässan i Göteborg.

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 05 oktober, 2015

Den omöjliga staden

Neapel är den tredje största staden i Italien, efter Rom och Milano, och har en bland de största hamnar i Medelhavet. Efter så många omskrivningar under de senaste åren om de ...

Av: Joakim Kocjancic | Bildreportage | 25 september, 2012

Strindberg och Lanz-Liebenfels

Österrikaren Jörg Lanz-Liebenfels (1874-1954) påstod att han träffat August Strindberg på ett värdshus i Grein, Oberösterreich, hösten 1896. Lanz –von  Liebenfels  togs som ”aristokratiskt” tillägg samtidigt med att han ändrade ...

Av: Kurt Bäckström | Övriga porträtt | 05 september, 2012

MÅSARNA FLÖG MED VINGARNA NERISADE AV EN HÅRDHET SOM NÄSTAN FICK DEM ATT…

Hon går över gatan och in i Humlegården som ser alldeles svart ut. - Inte en människa. Det är nog alltför sent. Men efter en stund möter hon en ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 09 maj, 2011

Konstnärligt utvecklingsprojekt prövar bilden av andra kulturer

Vilka bilder är det vi får av andra kulturer och varför ser de ut som de gör? Med den frågan i botten har tre konststudenter på Konsthögskolan genomfört det konstnärliga ...

Av: Eva Gustin | Kulturreportage | 06 mars, 2010

Tomas Tranströmer. Foto:  Frankie Fouganthin/Wikipedia

Ett möte som inte blev av

Det var i slutet av 1970-talet; jag hade fått dålig kritik för en diktsamling och blev uppkallad till Norstedts för samtal. Thomas von Vegesack, Jan Stolpe, och en tredje redaktör ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 07 april, 2015

Benjamin 36

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 21 april, 2012

Bildning – ingen sport?

  Biblia et stanze av Veronique Traditio.TEMA BILDNING  Tema Bildning Hur förhåller sig bildningen till specialiseringen? Den allmänna bildningen är själva begreppets huvudsats; det är författaren och skriftställaren Leif V Erixells utgångspunkt. Det ...

Av: Leif V Erixell | Essäer om samhället | 10 april, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.