Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2017
Kulturreportage

Litteraturen är språket, litteraturen är människan

Om Gayatri Chakrovorty Spivak Gayatri Chakrovorty Spivak, den produktiva nutida feministisk-marxistisk-dekonstruktivistiska litteraturkritikern, ofta kritiserad för sin svårtillgänglighet genom ett språk som endast talar till de invigda, men trots det populär som ...

Av: Anna Nyman | 28 april, 2008
Essäer om politiken

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 november, 2012
Filmens porträtt

GIBCA – Fernando Sanchez Castillo gräver där han står – och minns

Lund 2010 En gång fick jag i uppdrag skriva om en konstutställning i min hemstads studenttidning, Lundagård. Utställningen skulle invigas med att ett stort huvud av brons rullades genom universitetets centrala ...

Av: Frida Sandström | 23 oktober, 2013
Essäer om konst

Hälsning till en död vän



Ett självporträtt av Stig ClaessonCrister Enander om Niklas Rådströms bok om Stig Claesson

Tillfälligheter ska aldrig underskattas. Inte heller ska de negligeras. Somliga må kalla det för slumpen. Andra ser större krafter i rörelse och använder laddade ord som makterna. Det lär Slas ha gjort. Jag vaknar i svinottan, ett par timmar före dess man kan benämna dygnet morgon. Jag läser Niklas Rådströms bok om Stig Claesson, mer allmänt känd som Slas. "Stig."(Albert Bonniers) har Niklas Rådström kort och gott - och med sin sedvanliga träffsäkerhet när det kommer till orden - kallat boken om sin vän och, kanske man vågar säga, mentor.

När ljuset äntligen kommer och de första solstrålarna ses över taknockarna tar jag min promenad, som varje morgon. Efter att ha sett dagen vakna, liksom sakta och motvilligt, sätter jag mig - precis som jag brukar varenda morgon då det inte regnar - på en bänk vid torget och tänder en cigarrett. Då kommer en äldre man fram till mig. Han frågar artigt om han får slå sig ner trots att torget är helt tomt

Han är inte klädd för bröllop precis. Fleecetröjan är sliten och byxorna är allt annat än nytvättade. Där sitter vi ensamma på torget. Grönsakshandlarna, fiskbilen, blomförsäljarna har inte anlänt ännu. Han frågar om jag kan ha vänligheten att bjuda på en cigarrett. Han talar den finaste gamla stockholmska man kan tänka sig. Det hörs direkt att kommer från de fattigaste delarna av Söder.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vi lämnar varandra ifred. Vi sitter mest tysta, röker med visst välbehag våra cigarretter. Efter en stund säger mannen att han kan hämta kaffe borta på bageriet. Han känner några av bagarna som står och knådar deg. När han kommer tillbaka med två pappmuggar varmt och starkt kaffe och han har fått ännu en cigarrett till kaffet börjar vi prata, trevande och försiktigt. Han är skärslipare. Han har under många decennier rest runt med sin slipsten - "Kajsa" är det namn den avhållna stenen bär och som han ett par gånger understryker att han fortfarande har kvar.

Resorna har han framför allt gjort genom Småland. Det finns inte en by i det steniga landskapet han inte känner till, inte en håla han inte sett. Vartenda hus där det är lönt att knacka på eller där det enbart bor snåla frimicklare känner han till. Resorna gjorde han i regel tillsammans med Hasse - som var "en riktig skärslipare, ja skärsliparnas skärslipare" - men sedan Hasse dött förlorade han intresset och slutade resa runt med "Kajsa".

"Det var inte roligt längre", säger han med en tung suck.

Han pratar om det Sverige som försvunnit. Om gårdarna och de gamla hyreshusen där han alltid fick åtminstone en kopp kaffe och några hembakta bullar under tiden han vässade knivar och saxar. Var inte "tanten hemma kunde det bli en sup också", säger han med ett litet leende. Han berättar hur de sov i källare, uppe på höloft. Han är som tagen ur en bok av Stig Claesson. Han låter nästan som Slas. Mötet får något overkligt över sig efter morgonens läsning av Niklas Rådström och en del omläsningar av Slas böcker. Här sitter jag med en man som berättar om just det Sverige som Stig Claesson har skrivit mängder av böcker om.

Om det han sett och det han hedrat. Om det land som har förvandlats till ett förlorat land.

Redan sedan tidigare visste jag, efter en intervju jag gjorde med Stig Claesson, att Niklas Rådström och Stig Claesson träffades varje fredag och åt lunch. "Det är nästan den enda människa jag umgås med", sade Stig Claesson då. "Och inte pratar vi så förbannat mycket heller."

Den bilden bekräftar Niklas Rådström på det hela taget, även om det självfallet visar sig att de talade en hel del genom alla de år som de träffades. Luncherna intogs under första tiden på framför allt Den Gyldene Freden och senare på Nils-Emils restaurang i hörnet av Folkungagatan och Borgmästargatan. Fredagsluncherna blev nästan en helig, okränkbar ritual - "då var det i princip endast dödsattesten som gällde som ursäkt för att utebli." De möttes också med viss regelbundenhet nere i boxningslokalen och inne i den heta bastun som fanns - som fortfarande finns? - på Hotel Reisen.

De möttes som vuxna män på vuxna mäns vis. Men de hade redan då ett förflutet gemensamt, en vänskap - om nu vänskap finns - mellan Stig Claesson och Pär Rådström, Niklas Råströms oftast frånvarande far som avled i förtid vid trettioåtta års ålder, då Niklas var blott tio år.

Det är dock inte så enkelt att Stig Claesson blir ett faderssubstitut. Å ena sidan tycks det mig som om Niklas Rådström behandlat sin saknad och förlust på egen hand och på andra sätt - det är ett intryck jag fått av hans romaner och andra böcker. Och å den andra sidan var nog fadersrollen inte Slas allra starkaste sida, ett faktum som en av hans egna söner vittnat om i bokform.

Vad som uppstår mellan de två författarna är en särskild sorts vänskap. De tycks stå varandra nära, men samtidigt bevara ett respektfullt avstånd - något som min erfarenhet säger är en av vänskapens mest hållfasta grunder. Eller som det hette förr: "Älska mig lite, men länge!" Ty att det rör sig om en form av kärleksfullhet vittnar "Stig." om på nästan varje sida. Och mot slutet sammanfattar Rådström: "Stig var en människa som jag höll mycket av. Hur han kom att stå mig så nära som han gjorde förstår jag inte riktigt. Men så var det och jag älskade den där mannen."

Niklas Rådström tillhör de författare som äger den viktiga och för varje författare helt avgörande blicken. Han ser. Han noterar liksom i förbigående de detaljer som oftast - ja, alltid, tror jag - säger mer än storslagna ord och yvig gestik. Han är också en av våra förnämsta stilister. Niklas Rådströms språk förenar det exakta uttrycket med en mjuk och öppen sensibilitet för stämningar och skiftande förändringar. Genom sin närvaro och förmåga att lägga märke till även de skenbart obetydliga tecknen lyckas Niklas Rådström teckna ett levande och - vad jag förstår - äkta och ärligt porträtt av sin vän. Han ser och förstår Slas mörka, frånstötande och skrämmande sidor. Men han ser framför allt hans många goda egenskaper: vänfastheten, ärligheten, rakheten, sättet att - trots allt, och trots drickandet - använda den aldrig accepterade fattigungens revanschlust på ett konstnärligt konstruktivt sätt. Hat är inte generellt ett dåligt förhållningssätt, det beror helt på hur man hanterar hatet.

Och även om deras stilar - eller för den delen: deras olika stilideal - inte direkt påminner om varandra, så delar Niklas Rådström och Stig Claesson just den förmågan att de verkligen kan se. Det är, skriver Niklas Rådström om den äldre vännen, "en barnets blick för detalj och sammanhang. Det är en hållning som inte låter blicken ta någon omväg. Det är ett klart seende, en blick som ser vad den ser."

Och om Stig Claessons stil skriver Niklas Rådström välfunnet, apropå en av Claessons favoritböcker, Isaac Babels "Budjonnys röda ryttararmé". "Där finns samma sätt att direkt komma till sak, men att ändå göra det som i förbifarten. Där finns upptagenheten med detaljen och förmågan att i den fånga ett större förlopp. Där finns sättet att röra vid och ställa de avgörande frågorna och att sedan gå vidare, viss om att livet kommer att bli oss svaren skyldigt." Och på ett annat ställe: "Hans stil (som konstnär, m a) liknar hans prosa: på en gång mångbottnat detaljrik och sparsamt exakt, på gränsen till det naiva... Jag tror att det helt enkelt har att göra med att hans uttryck är så konstlösa, så helt utan pretentiösa anspråk."

Det är fascinerande och inte minst imponerande hur mycket - och inte minst då väsentligheter - som Niklas Rådström förmår formulera och fånga i boken om "Stig.". Det är ingen tjock bok, men den är tankediger. Händelser, anekdoter och konkreta situationer varvas med livsvisdom, såväl ur hans egen erfarenhet som den Stig Claesson gett uttryck för genom åren.

Niklas Rådström, Foto Cato LeinStig Claesson förhållande till den svenska landsbygden, det bondeland som numera är bortrationaliserat och de stora och milslånga skogar som har skövlats av avverkningsmaskiner, äger en lidelse och laddning som få författare har lyckats fästa på papper. Och apropå "Vem älskar Yngve Frej?" och - som kontrast till det av så många älskade porträttet av landsbygden - romanen "Brev till en hembygdsgård" sammanfattar Niklas Rådström Stig Claesson förhållningssätt till det han skildrar: "Nästan allt Stig skrivit handlar om något som är värt att älska, men som samtidigt är så skört och flyktigt att varje kärleksbevis riskerar att stryka ut det."

Med alla dessa böcker, dessa milda klagosånger över en tid som bar på andra värderingar och en svunnen heder - ett samhälle som gav utrymme åt den mer självständiga och egensinniga människan - och en tid då respekten för den enskilde och hennes arbete var en annan än den moraliska inflation och kraftigt devalverade människosyn som ockuperar våra medvetanden idag, och med Stig Claesson stämma viskande i mitt minne finner jag mig alltså denna morgon sittande på en parkbänk. Och bredvid mig sitter en livs levande människa, skärsliparen Evert, som om det skedde alldeles nyss tagit klivet ut ur just den verklighet Slas beskrev ofta, kärleksfullt och med ett smittsamt vemod.

Skärsliparen tillhör dem som behärskar den konst som Stig Claesson var en mästare i. Att kunna tiga på ett talande sätt. Och att genom olika sorters tystnader få sagt det mest väsentliga. Makterna är med mig denna dag. En svunnen tid visar sig att ännu inte ha raderats totalt.

"Stig hade en förmåga att göra sig fri genom att vara sig själv" skriver Niklas Rådström. Och om en av böckerna skriver han något som tycks gälla hela Stig Claessons liv: "Från dess inledande citat från Pär Lagerkvist: 'Nej, dra ni åt helvete allihopa! Dra åt helvete!' är boken en rasande besvärjelser för oberoende, att stå fri, att få vara sig själv och, inte minst, att få vara sin värld, sin erfarenhet och sin kärlek trogen." Credot, det egna livets rättesnöre, förblir ett och detsamma genom alla år:

"Tystnad, flit, frihet." Det tål att upprepas: "Tystnad, flit, frihet."

Och utan att hymla vill jag rakt ut säga som det är, att ni får helt och hållet skylla er själva om ni missar den här känsliga, kloka, eftertänksamma, roliga och av en stillsam saknad genomsyrad bok. Den är vacker. Den är tragisk. Den bär på ett eget inre skimmer. Det är ett porträtt skrivet med svart bläck och ljust sinne om de minnen Niklas Rådström bär på med respekt och glädje. Och kanske inte så lite en tacksamhetens hälsning till en död vän som vikt runt hörnet för sista gången.

Crister Enander
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Fotokomposition  Hebriana Alainentalo

Poetisk form eller formens poesi

Käre läsare, tanken på förståelse blir inte av följdintresse - allt kan ändras, kastas om. Det är enbart skilda känslodjup som texten vill frammana. Detta genom det mest förbjudna – ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 11 december, 2015

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 Maj, 2014

Augustinus och Sanningen

Filosofen och kyrkofadern Augustinus skriver i Bekännelser från 300-talet om ett begär efter smärta, som han får utlopp för på teatern. Men det är en smärta som bara får finnas ...

Av: Hedvig Ljungar | Gästkrönikör | 10 april, 2014

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Eleonora Bru · Dikter

Bild: Hebriana AlainentaloOm det inte var för ditt ansikte som vänder sig om hela tiden blir denna rörelse en gåta som smugit sig igenom två hundra år, för att passera ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 16 oktober, 2008

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 januari, 2017

Tidiga Petrarcaspår i nordisk litteratur

The importance of Petrarch’s (1304-74) poetry has been immense. Lars Burman 1993 Icke sedan 600-året för Francesco Petrarcas födelse har den italienske poeten, filosofen og lärofadern fått så mycken uppmärksamhet i Norden ...

Av: Søren Sørensen | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts