Botanisk teater, 1924-1934. Foto: Thomas Notini

Att göra det osynliga synligt

I skrivande stund pågår på Moderna Museet i Stockholm en liten, sparsmakad utställning med verk av den tysk-schweiziske Paul Klee och den svenske Ivan Aguéli. Den är tematiskt väl uppbyggd ...

Av: Thomas Notini | 01 mars, 2016
Konstens porträtt

Marco Missiroli. Foto Gian-Luca Rossetti

Skrivkonsten mellan väsentlighet och dikt

Marco Missiroli är född 1981 i Rimini men bor sedan många år tillbaka i Milano, där han givit ut flera böcker och fått prestigefulla priser som Premio Campiello, Premio Comisso ...

Av: Guido Zeccola | 07 november, 2014
Litteraturens porträtt

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | 21 mars, 2014
Kulturreportage

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | 06 december, 2017
Reportage om politik & samhälle

Vad kännetecknar egentligen en deckare?



Bruce Cassidy (längst till höger) tillsammans med Edward D.Hoch vid världsdeckarkongressen i Stockholm 1981. De väntar på att bussas hem till deckarentusiasten Iwan Hedman-Morelius som hade öppet hus i Strängnäs- (Foto: Bertil Falk)I antologin Roots of Detection The Art of Deduction Before Sherlock Holmes (Detekteringens rötter. Slutledningens konst före Sherlock Holmes, Fredrick Ungar Publishing, New York 1983) skrev redaktören Bruce Cassiday, själv deckarförfattare, i sin introduktion, att många anhängare till detektivberättelsen tror att Sherlock Holmes uppfann konsten att detektera när han 1887 säger till Dr. Watson "Jag ser att ni varit i Afghanistan".

Varpå Bruce Cassidy påpekar att Herodotus ca 443 f Kr har en berättelse där en huvudlös kropp hittas i ett slutet rum, nämligen kungens skattkammare, en berättelse där man aktivt försöker att överlista förövaren, men misslyckas. Försök att spåra förövaren leder ingen vart. Det är först när den skyldige själv avslöjar för kungen hur han tagit sig in i det låsta rummet som sanningen kommer fram.

Omslaget till Bruce Cassidys bok om detekterinmg och slutledning före Sherlock Holmes.

Inte mycket till deckarbragd med andra ord. De försök till detektering som görs slår slint. Snarare en kriminalberättelse och sådana finns det många i forna tiders litteratur. Mord, förräderi, tjuvnad, bluff, kidnapping etc. var vanliga i äldre litteratur, egyptiska berättelser, Bibeln, Odysséen, grekiska tragedier, Panchatantra och många andra klassiker. Men endast ett fåtal av dessa berättelser kan definieras som deckare.

Då är Bruce Cassidys andra exempel, Daniel i Gamla testamentets apokryfer (ca. 150 f Kr), ett betydligt bättre prov på tidig detektering. Först avslöjar Daniel slugt de båda lögnarna i fallet med Susanna i badet och sedan löser han fallet med avgudabilden Bels matvanor i ett slutet tempel genom att strö ut aska på tempelgolvet så att Bel-prästernas nattliga matorgier syns i form av fotavtryck. Tvåtusen år senare är det fingeravtryck och DNA som fyller liknande funktioner. Daniel var tidigt ute.

Voltaire var ännu skickligare i sina berättelser om Zadig (1744), där han visar upp en man vars förmåga att härleda och dra slutsatser faktiskt överträffar senare tiders Sherlock Holmes. Till skillnad från Daniel, som löser kriminalfall, så löser Voltaires Zadig problem som inte är av kriminell art, men Voltaire räknas ändå till deckargenrens apokryfer. Varför? Därför att han löser problem med sin högt uppdrivna iakttagelseförmåga. Han detekterar.

Det finns en ganska vanlig missuppfattning att en deckare ska handla om mord, vilket förmodligen är en funktion av det faktum att de flesta deckare handlar om mord. Men vid närmare eftertanke inser var och en att jakten på narkotikasmugglare och biltjuvar eller utredning av tavelstölder förekommer i deckare utan att ett enda mord begås.

Det väsentliga i en deckare är nämligen att ett mysterium klaras upp genom detektering. Katalysatorn är privatspanaren, mordutredaren, polisinspektören, kommissarien, advokaten, rättsobducenten, Miss Marple, detektiven, den undersökande journalisten. Kort sagt: problemlösaren i sina olika inkarnationer.

Voltaire som skrev om detektören Zadig.Bruce Cassiday går emellertid mycket djupt när han definierar vad som karaktäriserar en detektivberättelse. Han menar nämligen att även om detektering är en grundbult i sammanhanget, så räcker det inte. Det måste också finnas "deduction" (slutledning, härledning). Och det är där som Herodotus berättelse så att säga slirar på kopplingen. Och det är där som Daniel träder in som en mer fullfjädrad detektiv.

"Utan slutledning kan det inte förekomma någon sann detektering, bara tillfälliga avslöjanden. Slutledning innefattar upptäckten av den sanna karaktären hos en osedd eller okänd omständighet genom en process som innebär att man drar slutsatser utifrån objektiva bevis. Läsare av detektivromaner vet att både i fiktionen och i verkligheten är detektering och slutledning två separata men ofrånkomligt sammankopplade processer." Och det var så Voltaires Zadig gjorde. Han lade inte bara märke till saker och ting. Han drog också sina slutsatser av det han såg.

Någon har sagt att nuförtiden kan en deckare se ut hur som helst. Det kan verka så. Berättelser som inte handlar om att problem löses genom detektering och slutledning kallas ofta för deckare, även på förlagens baksidestexter. Det kan handla om kriminalberättelser, thrillers, äventyrsromaner etc.

En berömd novell av Jacques Futrelle, som omkom när Titanic gick till botten 1912, är The Problem of Cell 13. Den har antologiserats av både Frank Heller och Jan Broberg på svenska och har ibland kallats en av världens bästa detektivhistorier. Den är utomordentlig, men egentligen ingen deckare. Det handlar om en detektiv som slår vad om att han inlåst i en poliscell ska kunna ta sig ut. Förvisso löser han problemet och lyckas ta sig ut, men är det verkligen en deckare?

Jacques Futrelle som skrev deckaren som inte är en deckare.En man med många talanger av Patricia Highsmith upplevs av många som en deckare, men den brukar marknadsföras som en roman eller en thriller, vilket är förståndigt eftersom denna rysare är raka motsatsen till en deckare. För här handlar det inte om att gripa en mördare genom detektering. Tvärtom handlar det om hur en mördare med vilseledande manövrar, mord och andra knep lyckas undvika att bli detekterad och gripen.

Den talangfulle unge Mr Ripley använder sig helt enkelt av Sun Tzus tvåtusen år gamla av Mao Zedong återanvända metod att med alla tänkbara manipulativa metoder förvända ögonen på fienden ungefär som en trollkarl. Så sker även i normala deckare, men där triumferar detektiven. I En man med många talanger drar mördaren alla vid näsan. Mr Ripley till och med ärver ett av sina offer. Vi står helt enkelt inför en spegelbild, en motbild, om man så vill en vrångbild av deckaren, en antideckare.

En annan roman som envist har utpekats som en förklädd deckare är Jane Austens roman Emma från 1816. Redan för fyrtiofem år sedan skrev Robert Liddell i The Novels of Jane Austen (Longmans, 1963) så här: "Emma är, bland annat, en detektivhistoria." Och Ronald Blythe var inte sen att i en introduktion kalla Emma för "den mest djävulskt svåra av detektivhistorier".

Ronald Blythe förklarar sig så här: "Några dagar senare får man i Highbury höra att Jane Fairfax har fått en högst extravagant gåva av en anonym givare ¬- ett Broadwood piano. Gissningarna om vem som kan ha skickat pianot tillhandahåller nio dagar av spekulationer. Pianot intar en plats i "intrigen" av samma betydelse som kroppen i ett mordmysterium och Jane befinner sig i medelpunkten för hemskt skvaller. Bara Mr Knightley inser att gåvan är en tanklös grymhet; alla andra prisar givarens generositet."

Patricia Highsmith innan hon skrev anti-deckarna om den talangfulle Ripley.Jane Austen skulle alltså ha skrivit en deckare redan år 1816, sjuttio år innan Sherlock Holmes genom detektering och sin slutledningsförmåga avslöjade att Dr. Watson varit i Afghanistan? Vid närmare granskning visar det sig att Jane Austen inte alls har skrivit en deckare. Däremot har hon i Emma faktiskt introducerat det som är deckarens bas, nämligen ett mysterium samt ledtrådar till att lösa mysteriet, men hon tillhandahåller ingen Miss Marple som löser problem. Jane Austens ledtrådar rinner ut i sanden.

Det finns ingen detektiv som följer upp de spår hon lägger ut. De flesta läsare ser inte ens spåren och den ende iakttagare i romanen som misstänker att något är lurt är Mr Knightley, men han gör sina iakttagelser för att han svartsjukt följer vad som sker och hans aningar leder ingen som helst vart. Sanningen avslöjas först i samband med ett dödsfall som innebär att mysteriet inte längre måste hållas hemligt och nyheten sprids därefter via brev, samtal och skvaller, det vill säga det dåtida sättet att förmedla nyheter. Emma är ingen detektivhistoria. På sin höjd ett mysterium, som löser sig naturligt, och som sådant inte ens kriminellt.

I Sverige har vi inte varit särskilt bra på att göra distinktioner inom genrer som uppfattas som populistiska. Gränserna mellan vad som är deckare, kriminalhistorier och thrillers är flytande, låt vara av ren tanklöshet. Begreppet "detective" var vanligt i de otaliga novellmagasinens titlar som publicerades i USA under 1930-, 1940-, 1950- och 1960-talen, men trängdes så småningom undan av begreppet "mystery", som på ett helt annat sätt täcker hela fältet och det i ännu högre grad än den danska beteckningen "krim", som inte omfattar icke-kriminella historier som bygger på detektering, vilket däremot ordet "mystery" gör.

Sun Tzu, föregångare till Mao och Patricia Highsmith."The Saint Detective Magazine", vars redaktör var svensk-amerikanen Hans Stefan Santesson, bytte på sin tid namn till "The Saint Mystery Magazine". De deckarmagasin på den amerikanska marknaden som överlevt och fortfarande kommer ut heter "Ellery Queen's Mystery Magazine" och "Alfred Hitchcock's Mystery Magazine". I Ellery Queen's Mystery Magazine förekommer ofta noveller av Joyce Carol Oates som inte alls är deckare.

Jag skulle gissa att Robert Liddells och Ronald Blythes förväxling har att göra med deras preferenser. Båda rör sig i en akademisk värld, där man ägnat sig åt knäsatt, canon-artad litteratur och inte särskilt många tankar åt definitioner inom en populistisk genre.

Vem var den förste detektiven i litteraturen? Det var antagligen en herre som Bruce Cassiday missade, nämligen den vise Salomo i Gamla testamentet. Han levde för snart tretusen år sedan. När två kvinnor gjorde anspråk på att vara mor till ett spädbarn, sa Salomo något i stil med: "Hugg ungen i två delar och ge kärringarna var sin del." Då avstod en av kvinnorna från sitt anspråk på barnet och alla insåg att det var hon som var modern. Snyggt prov på forntida och därtill mycket aktiv detektering med ty åtföljande slutledning får man väl säga.

Bertil Falk

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Leonard Cohen

So Long, Leonard, and Thank You For the…

“I forget to pray for the angels …. and then the angels forget to pray for us.” (So Long, Marianne, 1967) “If you are the dealer I’m out of the game ...

Av: Dr Jytte Holmqvist | Gästkrönikör | 13 november, 2016

Ångest och frihet hack i häl på Kierkegaard och Giddens

Sprit Fixt av Hebriana Alainentalo I modern poesi, sägs det, är ordet "ångest" bannlyst. När det gäller övrig skönlitteratur är det desto mer gångbart, men även där under förutsättning att ämnet ...

Av: Roberth Ericsson | Agora - filosofiska essäer | 17 juli, 2010

Moln över den föränderliga världen – Leopold Museum i Wien

Moln fascinerar – men det är kanske första gången som moln blivit tema för en utställning. Nu visar Leopoldmuseet i Wien en omfattande utställning av 300 verk, som lånats ut ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om konst | 05 maj, 2013

Veckan från hyllan, vecka 20 - 2012

På måndag är det 100 år sedan August Strindberg gick bort. Kulturministern har kollat upplagesiffrorna och kommit fram till att den där Strindberg måste vara lika bra, eller kanske till ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 12 maj, 2012

Veckan från Isabel Allende via IKEA

Det går inget vidare för Ingvar Kamprad. Först avslöjades det att han var långt mer aktiv nazist än han har medgett, och dessutom att hans nazistsympatier har fortsatt långt efter ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 03 september, 2011

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 10   Ja, det kan man fråga sig. Och man kan också fråga sig om det i sig är en relevant fråga, och så vidare... Och Donnerwetter vad många tyskar det ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 29 april, 2011

En liten blåsa i Guds andes glas

Jag är förtvivlad, full av ångest och riven i djupet som aldrig förr! Det är nåt fel med mig! Det är som att återuppbygga ett hela tiden raserande och sönderblandat ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 05 september, 2011

Olika bokomslag

Hur viktiga är bokomslagen?

Väljer du böcker efter bokomslaget? Författaren? Berättelsen? Genren? Det är många kriterier att ta hänsyn till när man ska välja en bok att läsa. I dag tar det visuella stor ...

Av: Lisbeth Ekelöf | Essäer om litteratur & böcker | 08 mars, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts