Samuel Palmer – Den pastorala idyllens mästare

Vi lever idag i en värld så långt ifrån den pastorala idyllen som tänkas kan. Krig, terror och bestialiska våldsbrott och mord mot oliktänkande rapporteras ständigt från jordens alla hörn ...

Av: Lena Månsson | 10 september, 2014
Konstens porträtt

Tale, fornuft

Mediet for tenkning er 'ratio' (lat. for 'tale', 'fornuft'), mente romerne, mens i det gamle Hellas påberopte en seg ‘logos’; hvorvidt ‘logos’ og ‘ratio’ betyr ett og det samme, er ...

Av: Thor Olav Olsen | 14 Maj, 2013
Agora - filosofiska essäer

Jag väljer att dyrka Torbjörn Säfve

På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att proffsboxning såväl som skönhet är förbjudet ...

Av: Stefan Whilde | 03 september, 2012
Stefan Whilde

Veckan från hyllan. Vecka 26-2013

Sveriges egentliga nationaldag Midsommarhelgen är här. Men nu går vi mot mörkare tider, och som luttrade gamlingar i Norrland brukar säga ”nu är det int´långt till jul”. På Nordirland är det ...

Av: regor Flakierski | 22 juni, 2013
Veckans titt i hyllan

Brittisk litteratur - En passage till Indien



altAtt upptäcka brittisk litteratur är att samtidigt upptäcka Indien. Banden mellan Indien och Storbritannien har genom historien varit hårt knutna vilket har kommit att avspeglas inom litteraturen. Några av de mest intressanta nutida romanförfattarna har ena foten i Indien och den andra i Storbritannien.

Salman Rushdie betraktas genom sin roman Midnattsbarnen (1981) som den som banade vägen för den indiska vågen inom den brittiska litteraturen. Motvilligt har Rushdie blivit symbol för författare som skriver på engelska men som inte under århundradena haft rötterna djupt rotade i den anglosaxiska jorden. Författare som Vikram Seth, Allan Sealy, Suneta Gupta och Amit Chaudhuri förknippas och jämförs oåterkalleligen med tematik som återfinns i Rushdies romaner; hybriditet mellan öst och väst från intertexer till indisk popkultur, Bollywood, muntlig berättartradition och europeisk litteratur. Rushdie har till och med tillskrivits sådan auktoritet att vissa författare som publicerats efter honom kommit att kallas "midnattens barnbarn".

Hari Kunzru är en av de, nåja, unga författare som kommit att betitlas med epitetet "midnattens barnbarn". När bokförlaget Penguin i år firar 70-årsjubileum är Kunzrus senaste novellsamling Noise en av de böcker som valts ut att publiceras i en specialserie till förlagets ära. Noise skildrar samspelet mellan människa och maskin i en alltmer datoriserad verklighet och skrevs egentligen tidigare än hans andra utgivna verk. Mest uppmärksammad är Kunzru kanske för sin roman Transmission (2004). Kunzru visar även här sin fascination för den allt mer gränslösa värld som datorerna kan erbjuda oss. Här blandas Bollywoodskådespelerskans öde med datanördens och budskapet att allt är möjligt i den gränslösa värld internet förser oss med.

Gränslöshet, fast av ett annat slag, återfinns i mycket av den anglo-indiska litteraturen, inte minst hos Rushdie. Hans erfarenheter av att vara kosmopolitisk immigrant går igen i

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Midnattsbarnen, som han erhöll det brittiska Bookerpriset för. Midnattsbarnen gjorde Rushdie till språkrör för både det självständiga Indien och dess i världen utspridda befolkning. Själv föddes Rushdie i Bombay 1947 och redan som tonåring pendlade han mellan skolor i Indien och Storbritannien. Efter att ha avlagt examen i Cambridge bosatte han sig i London där den mesta av hans litteratur blivit till. 1999 flyttade han vidare till USA.

I ljuset av en globaliserad värld där gränser utsuddats har Rushdies litteratur omdiskuterats flitigt. Anita Desai, själv författare med indiska rötter och med en flora av böcker utgivna på svenska, frågade sig i en artikel i Book Review efter att Midnattsbarnen utkommit i Storbritannien hur Rushdie skulle klassificeras. Desais eget svar var att Rushdie representerar en autentisk indisk röst och att hans publik återfinns både i Storbritannien och Indien. Med sin fina utbildning och sina många år utomlands, menar andra, har Rushdies verk inget som helst gemensamt med den indiske medelsvensson.

Trots sina inbördes olika erfarenheter och de olika uttryckssätt de finner i romanen är dock den brittiska utbildningen från ett välrenommerat universitet något de nämnda författarna har gemensamt. Hanif Kureishi är upphovsmannen till ett flertal verk som översatts till svenska (bland andra Kärlek i en blå tid och The Black Album). Kureisi föddes i Bromley i England och studerade filosofi i London. Hans mest kända roman Förortens buddha (1990) beskriver i komiska och satiriska ordalag rasrelationerna i ett Storbritannien under 1970-talet. Romanens huvudperson söker efter såväl social som sexuell identitet:

"Mitt namn är Karim Amir och jag är äkta engelsman, eller närapå. Jag betraktas ofta som en kufisk slags engelsman, en helt ny art liksom, eftersom jag härstammar från två urgamla kulturer. Men det gör detsamma - engelsman är vad jag är (om än inte så stolt över det), från södra Londons förorter och på väg framåt här i livet."

Kureishis senaste bok, My ear at his heart: reading my father (2004) handlar om Kureishis egen far. I en intervju i brittiska litteraturtidskriften Wasifi berättar Kureishi att boken inte bara var tänkt som en personlig skildring: "Den var också tänkt att handla om relationen mellan Indien och Storbritannien och varför dessa män kom över hit. Jag ville vara en del av debatten om kolonialism och hur vi lever idag." Till skillnad mot Kureishi vill många författare inget hellre än att slippa vara en del av debatten om kolonialism, multikulturalism eller brittisk "väldes-litteratur". Dessa mångsidiga författare klumpas nämligen alltför ofta ihop utan hänsyn till den mångfald de utgör, både genom sin litteratur och genom personliga erfarenheter.

Att det brittiska Bookerpriset i slutet av 2006 föll i Kiran Desais händer är ett erkännande för författare med mer än ett hemland. Vilket inte per automatik betyder att tematiken inte får spela andrafiolen när litteraturen istället granskas utifrån en horisont av kulturell identitet, ras och klass. Kiran Desais prisbelönta "The Inheritance of Loss" (2006) utspelar sig på 1980-talet och beskriver på en häpnadsväckande prosa livet för en Cambridge-utbildad pensionerad indisk domare boendes vid foten av Himalaya. Men Desais penna rör sig lika hemtamt på Manhattan och sammanflätar därmed inte bara romanfigurernas liv utan också en av de större nutida frågorna som globalisering med personliga svårigheter som värdighet och krav på rättvisa.

Kiran Desai är en av de författare som bidrar till att förnya den brittiska litteraturen. Hon gör det inte bara genom att ta den ut från invanda fish and chips miljöer, utan också bortanför en fastfrusen kulturkrockstematik. Tillsammans med en mängd andra författare idag utvecklar hon den brittiska prosan och kopplar den till en värld utanför den brittiska ön. Mycket skrivande på engelska idag är kopplat till det brittiska väldets historia, men dessa röster ägs inte av det förflutna. Tvärtom.

Therese Ekstrand

Ur arkivet

view_module reorder

Moralsk realisme

Innledning Med ‘realiteten’, det vil si det som er virkelig eller som utgjør virkeligheten, forstår jeg ‘det som er så stort at det går ut over alt det mennesket er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2014

vimse vimse Foto CC BY 3.0 Wiki

Den som gapar efter mycket, kan sätta i halsen

Mina op-ed-rader betitlade ”Man ska leva för varandra…” väckte inte så litet intresse. Som alltid när jag publicerar mig, skulle min kollega Björn Ranelid skriva.

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 10 augusti, 2016

Mario Santamaria,

Svart kvadrat på skärm och duk

Modernismens vurm för det abstrakta tar sig nya kreativa uttryck på tvåtusentalet. Interaktiva hemsidor och 3-dimensionella kompositioner tar åter upp gamla herrar som Mondrian, Albers och Malevitj. Rektangeln och kvadraten ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 17 juli, 2015

Lars Huldén foto CC BY SA 3.0

Lars Huldén – in memoriam

Hedersmannen, skalden och österbottningen Lars Huldén har lämnat det jordiska, drygt 90 år gammal. Förutom egna dikter, språkvetenskapliga och litterära verk, översatte han och sonen Mats det finska nationaleposet Kalevala ...

Av: Bengt Berg | Litteraturens porträtt | 12 oktober, 2016

Nattvandrarens blick

Ögats anatomiskt grundläggande uppgift, att i nära samarbete med celler och synnerver omvandla ljus till nervimpulser, har varit densamma genom alla tider, vare sig det gäller de allra enklaste organismernas ...

Av: Niklas Eriksson | Essäer om konst | 24 augusti, 2017

Emily Brontës No coward soul is mine

Emily Dickinson ville, sägs det, att denna Emily Brontë-dikt, No coward soul is mine, skulle läsas upp vid Dickinsons begravning. Det kanske inte är sant, men säger något om den andliga ...

Av: Emily Brontë | Kulturreportage | 04 april, 2013

Thomas Wiberg. (...och Guden är Jag!)

Jag: 36. (Wow!) Yrke: Livet. Döden. Och ganska mycket där emellan... Om vi kommer att ses? Tids nog.       (...och Guden är Jag!)   1. Länge var det svart. Känslan av fångenskap. Krävande slem och stank omgav, och ...

Av: Thomas Wiberg | Utopiska geografier | 31 oktober, 2011

”Jag hoppas du ligger vaken som jag” Om Karin Boyes brev

Pia-Kristina Garde har varit på detektivjakt efter brev och information om den mytomspunna Karin Boye i många många år. 2011 gav hon ut en bok, Karin Boye och människorna omkring ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om litteratur & böcker | 13 september, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.