Eva Grip

Eva Grip – Född 1950. Debutnovell i Bonniers Litterära Magasin 1983, därefter skönlitterärt publicerad med noveller och dikter i tidningar, tidskrifter och antologier. Under en period skrivarkurslärare på Åsa Folkhögskola.   Det ...

Av: Eva Grip | 23 juli, 2012
Utopiska geografier

Gud är fantastisk så det smäller!

Jag har försökt komma underfund med vem jag är de senaste 40 åren och är fortfarande inte klar. En gång köpte jag ett hus och skulle renovera det, såsom lagom ...

Av: Jenny Berggren | 21 april, 2013
Gästkrönikör

Desperately Seeking Kurt: I väntan på Jeff

Arto Lindsay har alltid varit en av mina favoritartister. Från DNA till hans soloalbum, spela mig något av Arto, så kommer jag genast att må bra.  Jag älskar hans poesi såväl ...

Av: Sachiko Hayashi | 17 september, 2011
Musikens porträtt

Roskildefestivalen 2008

Spridda noteringar om läderbögar, barnafödande, danska politiker och Nick Caves femtioårskris. Mattias from Örebro! Where are you? Remember last year at Rosklide? I never got your last name. THIS IS YOUR SON: (En bild på en ...

Av: Adam Vilgot Persson | 16 juli, 2008
Essäer om musik

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor



altInsvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga astmamediciner är han ändå fast besluten att slutföra arbetet. Han dissekerar sina romanfigurer, avslöjar deras korrumperade relationer till omvärlden, undersöker deras vanor, egenheter, klädsmak och sociala ställning och befäster dessa med hjälp av en lysande prosa. I glänsande meningsbyggnader och grandiosa formuleringar placerar han ut dem i lämplig kontext i sitt väldiga livsverk På spaning efter den tid som flytt. Det är de autentiska och tidstypiska detaljerna som slutligen kröner hans gigantiska arbete till att ikläda sig mästerverkets mantel.

Ända in i det sista arbetar den sjuke Proust med slutförandet och beger sig ibland till och med iväg med hjälp av chauffören till någon trakt han skall återse och beskriva eller någon hagtornsbuske han önskar söka upp för att minnas barndomens dofter. Han besöker vänner vid de mest obekväma tidpunkter på dygnet bara för att fråga om ett klädesplagg de använde då för länge sedan eller för att helt enkelt se på dem som i en sorts instudering.

Detaljerna är för honom oerhört viktiga. Hans verbala förflyttningar i tiden är konstnärliga sammansmältningar av nutid och dåtid där han genom detaljernas rekapitulerande kraft återskapar barndomens och uppväxtens magiska ögonblick, där ting och dofter skapar en genuin grund för att skildra det sociala livets alla egenheter och betingelser.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den av modern så omhuldade författaren är nu slutgiltigt fjättrad vid sjukdom och livsverk. Efter den älskade moderns död är den enda uppgift som återstår att slutföra livsverket som i egentligen mening nu utgör hans liv. Och när han nästan har avslutat sitt väldiga arbete avlider han.

Mamma Jeanne Proust vårdar redan från början det ömtåliga barnet Marcel genom att spinna in honom i en skyddande fosterhinna. Med en touch av incestuös tillgivenhet genomsyras alla hennes åtbörder, omsorger och utsagor av moderstyngd kärlek som skall komma att balsamera den lille bräcklige Marcel till att förbli ett evigt lindebarn.

En kväll från barndomen etsar sig fast och blir tongivande i Prousts liv och i hans stora verk. Mamma Jeanne kysser honom denna kväll inte godnatt som är brukligt. Godnattkyssens ritualiserade procedur som är insomnandets exakta sigill och som hittills alltid beseglat den lille Marcels trygga värld in i drömmarnas rike uteblir. Han skall härdas. Han skall frigöras. Bortklemandet skall upphöra och han skall sparkas ut i de självständiga individernas oberäkneliga och otrygga tillvaro. Denna uteblivna godnattkyss kommer att prägla Marcels hela uppväxt och därmed romansviten På spaning efter den tid som flytt där den sätts in i kraft av sin betydelse och sin avgörande roll i sammanhanget.

Törsten efter den uteblivna godnattkyssen blir inledningsvis till ett översvallande trauma som på faderns inrådan skall repareras på stället genom att Marcels mor läser hela natten för sonen för att vagga den otröstlige och våldsamt kärlekstörstande sonen till sömns. Den återställande ritualen blir till en ny kokong som vävs kring den spröde Marcel. Frigöringsförsöket görs aldrig om och försöken att lösgöra Marcel till att bli en vuxen individ upphör och hans innesluts i evig barndom. Därmed förgylls moderskärlekens incestuösa kvarleva i Marcel och den vuxne Proust och hans klaustrofobiska bindning till modern upphör aldrig trots flera utbrytningsförsök. Naturligtvis förstärks denna kraftiga modersbundenhet av Marcels tuberkulösa sjukdom.

Marcel Proust är 32 år när han skriver till sin mor: "Min kära lilla Mamma, jag skriver dig några rader- det är omöjligt för mig att sova- för att säga att jag tänker på dig. Jag skulle gärna vilja, ja, jag vill absolut snart kunna stiga upp samtidigt som du, dricka mitt kaffe tillsammans med dig. Att känna vår sömn och vår vaka fördelade över samma tidrymd, skulle, för mig vara så underbart". Och avslutet i ett annat brev: "PS. Du kan aldrig föreställa dig hur jag saknar dig här. Havet som du älskar så, färger som skulle hänföra dig, en luft som inte det minsta liknar matsalens.

altTusen ömma kyssar, snart förverkligade." Och så fortsätter det: "Tusen kärleksfulla kyssar", Och mamma Jeanne Proust svarar:" Tusen tillgivna kyssar min älskling". Och i ett annat brev från Marcel till sin mor: "... det var länge sedan jag tänkte på dig med så häftigt översvallande känslor"

Dessa citat ur moderns och sonens brevväxling påminner snarare och oftare om ett hett kärlekspars ömhetsbetygelser och ivriga önskan om att få vara nära varandra än en om mor och sons förhållande.

Vår barndoms rike kan vara det förlorade paradiset men också det alighieriska inferno vi flytt hals över huvud ifrån och som vi får ägna hela vårt vuxna liv åt att skaka av oss och skapa lindring från med det hårda och uppslitande arbete som krävs för att skyla och läka de sår det åstadkommit. Barndomen kan alltså ha varit ett helvetesstraff där man fyllts av tillkortakommanden, missräkningar, uppslitande konkurrenser av syskon, brist på tillgivenhet och totalt utlämnande gentemot föräldrar. Men det kan också vara så att man kvävts av översvallande och kravlös och kanske också incestuös kärlek som kramar musten ur själen eller helt enkelt binder den till ett korsfästliknade spindelnät av ångestfyllda kval att bära med sig genom resten av livet.

På frågan "Vad vore den största olycka ni kan tänka er?" -svarar Marcel redan vid 13 års ålder i en enkät "Att skiljas från mamma". Och i tjugoårsåldern svarade han på en snarlik fråga: " Att aldrig ha fått träffa mamma...". Marcel svarar en gång på sin mors fråga om vad han vill ha i nyårspresent: "Din kärlek". Och modern svarar "Dumsnut den har du redan"

Händelsen med den uteblivna godnattkyssen sätter sina spår i lille Marcel och följer honom som en trogen träl upp i vuxenlivet och in i hans gigantiska mästerverk På spaning efter den tid som flytt där han sätter in den i sitt traumatiska sammanhang. Det ritualiserade insomningsförarandets uteblivna godnattkyss etableras som en dramatisk hörnpelare i livsskildringen. Den kommer att utgöra ett av den marcelska barndomens tyngsta varseblivningar som för evigt nitar fast traumat i den marcelska själen. På så sätt låses detta in i minnets dolska världar dit man endast äger nyckel om någon form av Madeleinkaka doppas i sin furstliga essens av lindblomste eller i form av andra detaljers magiska kombinationer eller incitament som äger den trolska madelienekakans kraft.

Detaljernas exakthet är nämligen något som Marcel Proust lägger stor vikt vid. Varje blomma skall dofta exakt som den gjorde då. Varje klädesplagg skall vara exakt skildrade och äga exakt autenticitet. Det finns vandringshistorier kring Marcel om hur han hela tiden hörde sig för med vänner och bekanta eller skrev brev där han endast var intresserad av vad den eller den släktingen eller för det litterära verket intressanta personen bar för huvudbonad vid det ena eller andra tillfället eller om andra detaljers omsorgsfulla säkerställande.

altMadeinkakesyndromet i Prousts litteratur kan väl beskrivas vara den exakthet som han vill ge sin text genom det noggranna återgivandet av detaljer. Han ville aldrig lämna den trygghet som gavs hans liv genom detaljerna och dess inrutade inramning. Och därtill kommer de traumatiska hörnpelarna. Oavsett vad man vill tillerkänna som trauma i barndomens sfär är konturerna av sår i själen skapade av sådana trauman och tillkortakommandena och av de käpphästarna och storheter som därtill kommer. Marcel Prousts barndom ges stor dignitet i hans verk där inte bara titeln På spaning efter den tid som flytt skvallrar om verkets inriktning utan där barndomen är själva den bassäng på vilken gestaltningen guppar och det vidsträckta hav där minsta krusning etsar sig fast och ger eviga avtryck som figuranter i själens rike.

När Mandeleinekakakan doppas i lindblomste skingras dimmorna och exakt samma ögonblick som världen en gång upplevde återuppstår nu men med den skillnaden att en dåtid sammansmälter med en nutid och blir till ett universellt ögonblick.

Många stora verk gestaltar författarens barndom och hämtar sin huvudnäring ur barndomens illustra värld. Barndomen är då vagga där råämnen hämtas, klaustrofobiska trauman utspelas och där andra känslomässiga utgjutelserna äger rum och som senare i livet yttrar sig i de mångfacetterade egenskaper med vilka författaren gestaltar sitt vuxna liv. Där kanske finns modersbröstet som subjektet aldrig fick tillgång till, föräldrarnas uteblivna kärlek, där finns syskonkärleken/rivaliteten, de incestuösa antydningarna och/eller bindningarna. Där återfinns också varje madeleinkaka av betydelse och varje trauma av dignitet. Och däri ligger just själens vagga där alla grundfärger till denna blandas och strukturer slipas och formas. Detta är Prousts verk en god illustration av.

Visserligen kan även Proust ha råkat ut för det som vi alla mer eller mindre ägnat oss åt, nämligen att mystifiera vår barndom, att våldföra oss på den och att projicera våra nuvarande trauman eller tillkortakommanden som orsakade av specifika tillfällen i dåtid och som vi gladeligen belastar barndomen med såvitt vi tycker oss minnas det hela.

Men i Marcel Prousts mästerverk ger detaljen och den beryktade madeleinekakan en tydlig illustration av den betydelse han ägnar detaljen och den specifika händelsens traumatiska verkan. Eller för att låta honom själv formulera det: "Liksom när jag kände smaken av madeleinekakan skingrades med ens all oro för framtiden och alla intellektuella tvivel. De som jag nyss ansatts av, inte bara i fråga om min litterära begåvning utan också när det gäller själva litteraturens verklighetsvärde, var som i ett trollslag försvunna"

Benny Holmberg

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Isaiah Berlin1983.  Foto Wkipedia CC BY SA 3.0

Igelkottar och rävar

En fransman klagade nyligen över det egna språkets förlorade världsdominans. Enligt denne intellektuelle imperialist är engelskan ett mycket torftigare språk än franskan. I hans suveräna föreställningsvärld framträder Sverige inte ens ...

Av: Niklas Anderberg | Agora - filosofiska essäer | 14 maj, 2016

Senmoderniteten. Del 1

Innledning Emnet for essayet mitt er livet i senmoderniteten. ‘Senmoderniteten’ er et abstrakt begrep; om abstrakte begrep sirkulerer i et samfunn, er det ikke helt opplagt at dermed er disse ord ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 juli, 2013

Göran af Gröning

SÅ MÅNGA NÄTTER … SÅ MÅNGA SPRIDDA TANKAR

Om man kunde utplåna allt det neurosen ristat in i anden och hjärtat, alla de osunda avtryck som den lämnat efter sig, alla de orena skuggor som åtföljer den! Allt ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 25 januari, 2016

Dikter av Gunnar Lundin

    Till G H Hur länge stannar du i ditt lantliga vägskäl? Varje skäl pekar Pekar ditt åter mot stan? Och varje skäl har en botten stjärnorna i julinatten ovanför fårens ögon därunder      se stjärnorna i ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 12 september, 2008

Hänt i skvättet 9

                             

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 25 november, 2013

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 november, 2012

Ett samtal med Peter Beard

"Om något, så är jag en eskapist" Ett samtal med Peter Beard. Text & foto av Carl Abrahamsson. Med en ny imposant megabok utgiven av Taschen och en fantastisk utställning ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 30 november, 2006

Emmakrönika XXVIII Ett e-postkort II fr. H;fors

Sköna kärleksomutliga Emma emottog märkligt nog emot mig för en kort visit, allt till mig var jag då, förvånansvärt vänlig var hon, nästan sitt gamla jag, och visade lite runt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 01 oktober, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.