Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | 10 december, 2012
Jessica Johansson

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Ingen konst för taxar

 Olle Bærtlings Asamk, förslag till skulptur på Sergels torg, Stockholm, 1961. Ej genomförd. Skalenligt fotomontage av Albin Dahlström/Moderna Museet. Ingen konst för taxar – Carlsund och Baertling i storformat Det är en ...

Av: Ulf Stenberg | 27 november, 2007
Kulturreportage

Att läsa Hanan Al Shaykh



 Hanan Al ShaykhFlickan vägrade hjälpa mamman hemma och när hon blev tillsagd exploderade hon: "Du har ingen rätt att kalla mig lat! Om du visste vad som händer när jag gör hushållsarbete skulle du vara glad för att jag inte lyder. Varje gång jag går upp och ner för trapporna känner jag brösten gunga från sida till sida och höfterna vicka och jag blir kåt. När jag diskar och lutar mig mot diskhon och känner det hårda pressa mot mig tänder jag på det. När jag knådar degen skakar rumpan och fittan vibrerar. När jag böjer mig ner för att skrubba golvet och känner svetten mellan låren blir jag sugen. När jag urholkar zuchinin tänker jag på att knulla". (I sweep the sun off rooftops)

Hanan Al Shaykhs kvinnor är långt ifrån asexuella, men det är en komplicerad sexualitet hon beskriver; tillägnad männen i en evig förhandling om tillgångar och fördelar. De få gånger kvinnan ger sig hän för sin egen skull dör hon (Zahra i 'The Story of Zahra') eller blir mottagna med äckel, som Lamis i 'Only in London':

Han kramade och kysste henne och hon suckade av lättnad, svarade emot, lyfte från soffan som en yogi i sin extas. Precis som hon tänkte hur lycklig hon var att allt var som vanligt igen mellan dem, slutade han plötsligt, som om han kunde läsa hennes tankar. Hon lät honom vara en stund och frågade sedan vad som var fel:
"Ingenting. Men orgasmen borde inte vara allt."
"Jag har bestämt mig för att inte gömma mig längre. Jag vill inte gå tillbaka till den jag var. Jag bryr mig inte om min stolthet. Du måste berätta varför du slutade."
"Jag har ju sagt det. Det viktigaste får inte vara att komma varje gång."
"Du kanske inte vill det, men jag vill."
"Du får ursäkta."

Hon kände sig lika förnedrad som förtvivlad. Var detta naturens hämnd på henne för att hon sagt nej till mödraskap, äktenskap, familj och rötter? Hur kunde hon få en smakbit efter alla dessa år, bara för att sedan få tungan utsliten? När hon hörde honom vissla i köket sökte handen efter hennes fuktighet och hon slöt ögonen. Hon hade inte rört vid sig själv sedan hon träffat honom. Hon visste inte om hon ville komma för att det skulle innebära att hon inte behövde honom längre, eller om hon ville provocera honom. Hon fortsatte även när hon hörde honom komma tillbaka in i rummer och skrika "Herregud!" Hon öppnade ögonen och det var krusningen av hennes leende som fick honom att fullständigt förlora fattningen:
"Du är som ett djur", skrek han, "Sluta! Sluta!"
(Only in London)

Lamis älskare är engelsk, Zahras är libanes, Asmahans (i Beirut Blues) är företrädesvis libaneser, men nationaliteten är egentligen ointressant. Mannen förblir Den Andre, en negativ, krävande kraft att förhålla sig till, eller en resurs att förvalta på bästa sätt, och däremellan ett ouppfyllt löfte, långt bättre som chimär än som verklighet. Kvinnorna är inte bättre och skillnaden mellan sex och kärlek är solklar och avgrundsdjup. De få tillfällen de båda sammanstrålar tillstöter komplikationer. Det blir aldrig så bra som när två främlingar möts för ett hastigt famntag under cedrarna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Påfallande många av Hanans kvinnor är otrogna och lämnar så småningom man och barn för att komma vidare i livet. Att barnen blir kvar hos mannen eller hos mormodern är en självklarhet. Hanen litar inte alltid på läsaren; hon tvingar sig på och överförklarar vissa delar för att läsaren verkligen ska förstå vad hon menar. Men just detta, just vad det betyder när den arabiska kvinnan väljer att skilja sig, det får stå för sig själv, som korta utropstecken. Och oftast beskrivs den förlupna modern ur barnets perspektiv; mjuka, vita, mulliga händer och armar, ögon riktade mot någon annan, och en främmande man som bryter sönder barnets och moderns relation. Den arabiska kvinnan drar, startar en ny familj och försöker träffa barnen ur den första kullen så mycket det går.

Roll och kön går alltid före person: Zahra förblir undergiven och stum i alla möten med män, männen förblir krävande och verbala. Asmahan låter sig förföras, halvt kalkylerande, halvt förälskad, men aldrig särskilt aktiv.  I 'I Sweep the Sun off Rooftops' försöker några kvinnor bryta mönstret; Almaza arbetar hela året för att ha full utstyrsel på äktenskapsmarknaden: en tredagarsmarknad där ogifta män och kvinnor samlas för att hitta en partner, men hon kommer alltid hem ensam, trots att hon är vacker som en dag. Hon vill inte gifta sig, bara uppleva förälskelsen. Qut Al Qulub är främsta spåkvinna i en jemenitisk by; ogift och mystisk tar hon sig älskare där hon kan men väljer annars att leva ensam. Könsrollerna må vara skissade på kroppen sedan födseln men det är i och med äktenskapet som de tatueras in i huden.

Trots att all förde sånt liv kunde jag inte undgå att lägga märke till doften från oleanderträdet som fortfarande växte i vår trädgård med grenarna hängande över muren mot gatan. Men den här gången var doften blandad med lukten från krut som färgat den lila bougainvillean svart. Husen runt omkring var märkta av kulor, gigantiska leoparder med prickiga pälsar. Ett blåmålat rum med stolar och bord hade ingen yttervägg. Det var vackert, som om det hängde mellan himmel och jord.
"Ali, vad hände med de där människorna", frågade min mormor, "De var så trevliga."
"Jag vet inte!" skrek Ali, "In med er nu, för Guds skull!"
Det var tyst i grannskapet, som om det vilade ut efter en natts vilda festande, när fyrverkerier hade gnistrat och blixtrat mot himlen i timmar. Ett hyreshus hängde matt med huvudet med vattenrör som svarta slingrande ormar utefter huskroppen. En gatlykta böjde sig djupt som om den försökte kyssa marken. Röken fortsatte att stiga i luften och hängde där som ett svart moln...
(Beirut Blues)

Enbart en mental eller geografisk förflyttning, som ofta men inte alltid går hand i hand, gör det möjligt för Hanans människor att förskjuta rollerna. Kriget är en evig skugga i Hanans böcker, alltid oförståeligt och kränkande, men även omvälvande och befriande; svag blir stark, fattig blir rik, slutet blir öppet och kontrollerad blir fri. Den andra extrema formen av förflyttning, exilen, är lika omtumlande:

[att ge...] den blonde engelska killen - den som jag just nu hällde vatten över - halva min lunch och känna mig så tacksam för att hon log, för att han gillade smaken av kyckling doppad i kummin och saffran och log mot mig för första gången. Jag ville att han skulle godkänna mig, för att han var engelsk. Jag ville att alla skulle godkänna mig, från busskonduktören till den pakistanske affärsinnehavaren, för att han ägde en affär och pratade engelska...(I sweep the sun off rooftops)

Lamis, Amira och Aisha lever i parallellitet med sin omgivning, står utanför skyltfönstret och tittar in på den förvirrande aktiviteten inne i affären. Men plötsligt äger de ändå sina tankar, känslor och kroppar. Så även Samir, en libanesisk pedantisk cross-dresser i 'Only in London', som tar på sig att vårda Amiras hem mot att han får vara den han är, eller Majed ´The Story of Zahra' som inser att i Afrika och långt ifrån familjen behöver ingen få reda på att Zahra inte var oskuld. Allt som är fast förflyktigas; det som troddes hugget i sten visar sig vara vattenfärg när sammanhanget skiftar.

Hanan Al Shaykh uppfattas som kontroversiell i västvärlden för att hon är frank i sina sexskildringar och anklagas i arabvärlden för att vara konservativ och missvisande för att hennes karaktärer är så präglade av den traditionella kulturen. Men kanske är det bästa att läsa henne utan att fundera så mycket på vad hon representerar och i vilken mån hon stämmer med vilken sterotyp; läsa henne för att se om hennes berättelser har en efterklang, läsa henne som om hon vore vilken svensk författare som helst.

Helena Axelson Fisk
Böcker av Hanan Al Shaykh översatta till svenska/engelska:
Kvinnorna från myrrans land.
The Story of Zahra
I sweep the sun off rooftops
Beirut Blues
Only in London
The Locust and the Bird
Översättningarna i den här texten är av  artikelförfattaren

Ur arkivet

view_module reorder

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig: Sveriges Dostojevskij

Det finns inte många svenska författare som på en och samma gång förmått tränga in i människans vitaste vita och svartaste svarta; i hennes djupaste ljusdunkla skikt; i hennes levande ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 08 mars, 2017

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Hans Evert René.Tre dikter från Majorca

SOLEN VÄRMER SJÄLENS TRASOR     Solen värmer själens trasor.   De vänder sig om i inre kyla, för att återfå en andning: näring av tång och aska.   Sol bländar avsiktligt snett.   Havet lägger ändå stranden tillrätta med gyllenbruna trådar, helt ...

Av: Hans Evert Renerius | Utopiska geografier | 09 december, 2013

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Utopia

Utopier, drömmar om idealsamhällen, finns beskrivna alltsedan Platons Staten och Thomas Moores Utopia. Genom tiderna har också många försökt översätta drömmarna till verklighet. Radikala kristna har baserat utopiska samhällsbyggen på urkristendomens ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.