Hans O Sjöstrom. Kalkyl

Hans O Sjöström född 1939, före detta journalist, verksam som översättare. Har skrivit och utgivit tre romaner, fyra böcker med sakprosa och arbetat med Folket i Bild/Kulturfront och gör det ...

Av: Hans O Sjöström | 03 februari, 2014
Utopiska geografier

Tvål, ljus och oljemålningar i C.D. Friedrichs barndomshem

Han var svensk och hans föräldrar kokade tvål och stöpte ljus i källaren. Här på Lange Straße 57 mitt i centrum av Greifswald föddes Casper David Friedrich den 5 september ...

Av: Mathias Jansson | 16 september, 2014
Essäer om konst

Soap&Skin - Lovetune For Vacuum

Bakom Anja Plaschgs väldoftande och mjuka artistnamn döljer sig en mörk melankoli som konsekvent byggs upp låt efter låt på hennes starka debutalbum från förra året, Lovetune For Vacuum. Om ...

Av: Simon Henriksson | 24 februari, 2010
Musikens porträtt

Inget är så rött som färskt blod i snö

Detta är början på en trilogi - Röd som blod, Vit som snö,Svart som ebenholts. Alla som kan sin Snövit känner igen ramsan--- den gravida sagodrottningen önskade sig ett barn ...

Av: Belinda Graham | 21 oktober, 2014
Essäer

Att läsa Hanan Al Shaykh



 Hanan Al ShaykhFlickan vägrade hjälpa mamman hemma och när hon blev tillsagd exploderade hon: "Du har ingen rätt att kalla mig lat! Om du visste vad som händer när jag gör hushållsarbete skulle du vara glad för att jag inte lyder. Varje gång jag går upp och ner för trapporna känner jag brösten gunga från sida till sida och höfterna vicka och jag blir kåt. När jag diskar och lutar mig mot diskhon och känner det hårda pressa mot mig tänder jag på det. När jag knådar degen skakar rumpan och fittan vibrerar. När jag böjer mig ner för att skrubba golvet och känner svetten mellan låren blir jag sugen. När jag urholkar zuchinin tänker jag på att knulla". (I sweep the sun off rooftops)

Hanan Al Shaykhs kvinnor är långt ifrån asexuella, men det är en komplicerad sexualitet hon beskriver; tillägnad männen i en evig förhandling om tillgångar och fördelar. De få gånger kvinnan ger sig hän för sin egen skull dör hon (Zahra i 'The Story of Zahra') eller blir mottagna med äckel, som Lamis i 'Only in London':

Han kramade och kysste henne och hon suckade av lättnad, svarade emot, lyfte från soffan som en yogi i sin extas. Precis som hon tänkte hur lycklig hon var att allt var som vanligt igen mellan dem, slutade han plötsligt, som om han kunde läsa hennes tankar. Hon lät honom vara en stund och frågade sedan vad som var fel:
"Ingenting. Men orgasmen borde inte vara allt."
"Jag har bestämt mig för att inte gömma mig längre. Jag vill inte gå tillbaka till den jag var. Jag bryr mig inte om min stolthet. Du måste berätta varför du slutade."
"Jag har ju sagt det. Det viktigaste får inte vara att komma varje gång."
"Du kanske inte vill det, men jag vill."
"Du får ursäkta."

Hon kände sig lika förnedrad som förtvivlad. Var detta naturens hämnd på henne för att hon sagt nej till mödraskap, äktenskap, familj och rötter? Hur kunde hon få en smakbit efter alla dessa år, bara för att sedan få tungan utsliten? När hon hörde honom vissla i köket sökte handen efter hennes fuktighet och hon slöt ögonen. Hon hade inte rört vid sig själv sedan hon träffat honom. Hon visste inte om hon ville komma för att det skulle innebära att hon inte behövde honom längre, eller om hon ville provocera honom. Hon fortsatte även när hon hörde honom komma tillbaka in i rummer och skrika "Herregud!" Hon öppnade ögonen och det var krusningen av hennes leende som fick honom att fullständigt förlora fattningen:
"Du är som ett djur", skrek han, "Sluta! Sluta!"
(Only in London)

Lamis älskare är engelsk, Zahras är libanes, Asmahans (i Beirut Blues) är företrädesvis libaneser, men nationaliteten är egentligen ointressant. Mannen förblir Den Andre, en negativ, krävande kraft att förhålla sig till, eller en resurs att förvalta på bästa sätt, och däremellan ett ouppfyllt löfte, långt bättre som chimär än som verklighet. Kvinnorna är inte bättre och skillnaden mellan sex och kärlek är solklar och avgrundsdjup. De få tillfällen de båda sammanstrålar tillstöter komplikationer. Det blir aldrig så bra som när två främlingar möts för ett hastigt famntag under cedrarna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Påfallande många av Hanans kvinnor är otrogna och lämnar så småningom man och barn för att komma vidare i livet. Att barnen blir kvar hos mannen eller hos mormodern är en självklarhet. Hanen litar inte alltid på läsaren; hon tvingar sig på och överförklarar vissa delar för att läsaren verkligen ska förstå vad hon menar. Men just detta, just vad det betyder när den arabiska kvinnan väljer att skilja sig, det får stå för sig själv, som korta utropstecken. Och oftast beskrivs den förlupna modern ur barnets perspektiv; mjuka, vita, mulliga händer och armar, ögon riktade mot någon annan, och en främmande man som bryter sönder barnets och moderns relation. Den arabiska kvinnan drar, startar en ny familj och försöker träffa barnen ur den första kullen så mycket det går.

Roll och kön går alltid före person: Zahra förblir undergiven och stum i alla möten med män, männen förblir krävande och verbala. Asmahan låter sig förföras, halvt kalkylerande, halvt förälskad, men aldrig särskilt aktiv.  I 'I Sweep the Sun off Rooftops' försöker några kvinnor bryta mönstret; Almaza arbetar hela året för att ha full utstyrsel på äktenskapsmarknaden: en tredagarsmarknad där ogifta män och kvinnor samlas för att hitta en partner, men hon kommer alltid hem ensam, trots att hon är vacker som en dag. Hon vill inte gifta sig, bara uppleva förälskelsen. Qut Al Qulub är främsta spåkvinna i en jemenitisk by; ogift och mystisk tar hon sig älskare där hon kan men väljer annars att leva ensam. Könsrollerna må vara skissade på kroppen sedan födseln men det är i och med äktenskapet som de tatueras in i huden.

Trots att all förde sånt liv kunde jag inte undgå att lägga märke till doften från oleanderträdet som fortfarande växte i vår trädgård med grenarna hängande över muren mot gatan. Men den här gången var doften blandad med lukten från krut som färgat den lila bougainvillean svart. Husen runt omkring var märkta av kulor, gigantiska leoparder med prickiga pälsar. Ett blåmålat rum med stolar och bord hade ingen yttervägg. Det var vackert, som om det hängde mellan himmel och jord.
"Ali, vad hände med de där människorna", frågade min mormor, "De var så trevliga."
"Jag vet inte!" skrek Ali, "In med er nu, för Guds skull!"
Det var tyst i grannskapet, som om det vilade ut efter en natts vilda festande, när fyrverkerier hade gnistrat och blixtrat mot himlen i timmar. Ett hyreshus hängde matt med huvudet med vattenrör som svarta slingrande ormar utefter huskroppen. En gatlykta böjde sig djupt som om den försökte kyssa marken. Röken fortsatte att stiga i luften och hängde där som ett svart moln...
(Beirut Blues)

Enbart en mental eller geografisk förflyttning, som ofta men inte alltid går hand i hand, gör det möjligt för Hanans människor att förskjuta rollerna. Kriget är en evig skugga i Hanans böcker, alltid oförståeligt och kränkande, men även omvälvande och befriande; svag blir stark, fattig blir rik, slutet blir öppet och kontrollerad blir fri. Den andra extrema formen av förflyttning, exilen, är lika omtumlande:

[att ge...] den blonde engelska killen - den som jag just nu hällde vatten över - halva min lunch och känna mig så tacksam för att hon log, för att han gillade smaken av kyckling doppad i kummin och saffran och log mot mig för första gången. Jag ville att han skulle godkänna mig, för att han var engelsk. Jag ville att alla skulle godkänna mig, från busskonduktören till den pakistanske affärsinnehavaren, för att han ägde en affär och pratade engelska...(I sweep the sun off rooftops)

Lamis, Amira och Aisha lever i parallellitet med sin omgivning, står utanför skyltfönstret och tittar in på den förvirrande aktiviteten inne i affären. Men plötsligt äger de ändå sina tankar, känslor och kroppar. Så även Samir, en libanesisk pedantisk cross-dresser i 'Only in London', som tar på sig att vårda Amiras hem mot att han får vara den han är, eller Majed ´The Story of Zahra' som inser att i Afrika och långt ifrån familjen behöver ingen få reda på att Zahra inte var oskuld. Allt som är fast förflyktigas; det som troddes hugget i sten visar sig vara vattenfärg när sammanhanget skiftar.

Hanan Al Shaykh uppfattas som kontroversiell i västvärlden för att hon är frank i sina sexskildringar och anklagas i arabvärlden för att vara konservativ och missvisande för att hennes karaktärer är så präglade av den traditionella kulturen. Men kanske är det bästa att läsa henne utan att fundera så mycket på vad hon representerar och i vilken mån hon stämmer med vilken sterotyp; läsa henne för att se om hennes berättelser har en efterklang, läsa henne som om hon vore vilken svensk författare som helst.

Helena Axelson Fisk
Böcker av Hanan Al Shaykh översatta till svenska/engelska:
Kvinnorna från myrrans land.
The Story of Zahra
I sweep the sun off rooftops
Beirut Blues
Only in London
The Locust and the Bird
Översättningarna i den här texten är av  artikelförfattaren

Ur arkivet

view_module reorder

Bland avatarer och självmord

Den polske regissören Jan Komasas debutlångfilm ”Suicide Room” – som har presenterats vid flera tillfällen i Stockholm, bland annat av den polska filmfestivalen Kinoteka, under Stockholms filmfestival och nu senast ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 juni, 2012

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 12 januari, 2011

Dataspel som konst

I USA finns det många förespråkare, med professor Henry Jenkins från MIT i spetsen som menar att dataspel är en konstform, precis som litteratur, film och bildkonst. Man kan väl ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 december, 2008

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Nike från Samothrake och Gunnar Ekelöf

NikeI år är det fyrtio år sedan Gunnar Ekelöf dog, i mars 1968, ett par månader före studentupproret. På Svenska Institutet i Kavalla, som i likhet med Neapel under antiken ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 25 september, 2008

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | Resereportage | 31 Maj, 2015

Skärgårdsdeckarna

Skärgårdsdeckare kan man väl kalla den nya kriminalgenren i Camilla Läckbergs efterföljd. I fjol debuterade Viveca Sten med en deckare, där det mördades på och kring Sandhamn i Stockholms skärgård. Hennes ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2009

Då möjligheterna inte alltid fanns

Min morfar, Georg, började arbeta och röka ungefär samtidigt. Med en cigarett vilset hängande i mungipan gick han med osäkra steg, tillsammans med de andra arbetarna, genom Svenska kullagerfabrikens mörka ...

Av: Björn Augustson | Kulturreportage | 20 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.