Paracelsus, en legend i folkmun

En knapp timmes promenad utanför Einsiedeln ligger ett typiskt schweiziskt hus med snedtak, det ligger i utkanten av en liten by, eller snarare är det bara en klunga med några få ...

Av: Crister Enander | 30 mars, 2009
Litteraturens porträtt

Speldjävulen eller underklassens Las Vegas

Enligt Statens Folkhälsoinstituts siffror spelade sjuttio procent av Sveriges befolkning om pengar under år 2008. Crister Enander om spelfeber, bingo, nätpoker och lotter. Nu har det hunnit gå rätt många år ...

Av: Crister Enander | 28 september, 2012
Essäer om samhället

Författarens vardag och litteraturens överlevnad

”Nej, för all del, käre unge man, tänk ej på att ge ut från trycket Edra dikter. Ni skulle endast bli utskrattad, så omogna äro de i alla afseenden – ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2015
Stefan Whilde

Jag lever hellre med tre kvinnor

Jag har mött en och annan kvinna i mitt liv. Mor svepte in mig i flera lager nankin och födde upp mig på bröstmjölk och sagostunder. Hon var den första ...

Av: Stefan Whilde | 02 juni, 2013
Stefan Whilde

Den gudomliga komedin Del 2



Den gudomliga komedin och bibeln

altKomedin består av 100 sånger. En inledningssång, samt 33 sånger om Inferno, Helvetet, 33 sånger om Purgatorio, Skärselden, och 33 om Paradiso, Paradiset.

Sångerna är skrivna på terziner dvs. elvastaviga verser med rimmet aba, bcb, cdc. "Commedia" och "Tragedia" betecknade inte dramer utan dikt i allmänhet. Commedia med innebörden: olycklig början och lyckligt slut. Tragedia: lycklig början och olyckligt slut.

Uppslaget till den långa dikten kommer från Eneidens sjätte sång, där Vergilius är ledsagare i den första delen. Dikten börjar vid mitten av "levnadsvägen" dvs 35 år. Dante förvirrar sig från "den rätta vägen" in i skogen. Han ser ett soligt berg och vill bestiga det, samtidigt som han är skrämd av olika djur: panter, lejon och varg.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Emellertid kommer Vergilius, sänd av Beatrice, och hjälper honom genom skogen. Snart kommer han in i Helvetet, som har formen av en tratt med nio kretsar. Vid slutmynningen samlas de värsta syndarna. Från trattens mynning leder en gång till andra hemisfären över ett hav i vilket Skärseldsberget sticker upp. På toppen av detta berg ligger Paradiset. Där tar Beatrice emot honom.

Lagercrantz och komedin

Olof Lagercrantz skriver i boken "Från helvetet till paradiset" om komedins uppbyggnad och mönster:

Komedin är byggd i analogi med Guds stora mönster. Där finns i Skärselden den gröna jorden, i Helvetet den svarta avgrunden och i Paradiset de tio himlarna. Komedins grund är det heliga tretalet om överallt, till och med i rimmens antal, träder i dagen. Över tretalet reser sig det ännu heligare tiotalet ty tre multiplicerat med sig självt är nio och då Gud också är enheten och man lägger denna enhet till nio får man tio.

Lagercrantz menar att det heligaste av de heliga talen blir då tio gånger tio, som är hundra. Komedin omfattar därför hundra sånger, vilka speglar i sin harmoniska enhet den "matematiska balans" som är Guds särart. För Lagercrantz är Den Gudomliga Komedin en inkarnation, där Guds närvaro stiger in i den jordiska verkligheten. Det är samtidigt Dantes vision av kärleken, som "ikläder sig kött och blod" dvs. den kristusrepresentation som uttrycks i det katolska nattvardsfirandet.

Liksom Gud nedsteg till underjorden så gör pilgrimen det i berättelsen. Liksom Jesus börjar han dödsfärden på långfredagen och återvänder till jordytan på påskdagens morgon. Jesus frälser människosläktet. I Dantes diktade värld är Beatrice frälsaren. Allt som sker i Komedin är i analogi med Guds skapelse. Det mest centrala i Guds två böcker är att Han lät ordet bli kött. Han skapade världen ur sin kärlek och lät sig inkarneras i Jesus.

Bibelns händelser och innehåll blir därför ett grundmönster, som ger tolkningsmöjligheter och djupare insikter i "dramats" liv och historia. Det konkreta händelseförloppet kommer att bilda plattform för en allegorisk överbyggnad. Här kan olika tolkningar utkristalliseras, såsom det moraliska, hur människor bör leva, och det anagogiska, om framtidens händelser och himmelsk närvaro.

Författaren och språket

Tigerstedt skriver om Dantes syn på folkspråket och det latinska språket. Han nämner skriften "Convivio", Gästabudet, skriven på italienska och den på latin skrivna "De Vulgare Eloquentia". I samband med dessa skrifter skriver Dante om "folkspråkets föränderlighet", som gör det mer levande än latinet, som anses vara oföränderligt.

I "De Vulgare Eloquentio" uttrycker Dante den s.k. ödmjukhetsformeln, som kan ge en insikt om en sorts demokratisk språksyn, där olika komponenter sammanförs i ett fruktbart nytt sätt att se på språkets konkreta möjligheter. Det heter bl.a.

Med det Himmelska Ordets hjälp ha vi därför velat bispringa folkets tungomål, icke endast genom att ösa vårt eget förstånds vatten i ett så stort kärl. Utan även genom att mottaga eller uppsamla bättre vatten av andra och blanda det med vårt, för att kunna bjuda en ljuvlig honungsdryck.

Dante avfärdar den traditionella synen att upphöja biblisk hebreiska till ett slags urspråk. Här går han emot föregångare som Augustinus och andra auktoriteter. I den Gudomliga Komedin låter Dante Adam själv avfärda denna språkliga hypotes. Tigerstedt skriver, att Dante "förhånar sin egen inbilskhet som får folk att upphöja sitt eget språk över alla andra." Samtidigt tycks Dante vara den förste som förklarar, att de romanska språken härstammar från "ett och samma tungomål". Latinet är för honom ett artificiellt språk, under det att italienskan står "nära" latinet och därmed får en särställning.

Dante poängterar också poesins företräde framför prosan. Han utpekar canzonen, som den ädlaste av diktens former, samtidigt som han uttrycker en sorts motivisk imitationsteori, där efterbildning av antikens auktoriteter står i centrum.

Men trots all beundran för äldre poesi upphöjer han de folkspråkliga poeterna. Tigerstedt skriver: "Trots all ödjukhet mot de antika skalderna jämställer Dante i själva verket de bästa folkspråkliga poeterna med dem som lärare och förebilder."

Den Gudomliga Komedin är inte endast en religiös och politisk allegori; den är en allegori av speciell art med många bottnar och tolkningsmöjligheter. Dock kan vi säga, att när vi läster Dante måste vi släppa varje tanke på att vi skulle vara en produkt av arv och miljö dvs. att tro på ett öde. Gott och ont är inga relativa begrepp. Vi får föreställa oss att människans vilja är fri och att hon medvetet kan välja dvs. att hennes val kan bli avgörande i all evighet. I den betydelsen är Dante i föregångare till Jean-Paul Sartres existentialism, om än inte full ut.

Vi kan också lägga märke till att Dante i Komedin tillgriper sparsamt allegoriska gestalter. Hans personer är verkliga om än baserade i en sorts "skuggvärld". De ledsagas inte genom Helvetet av någon personifierad abstraktion kallad förnuft, vishet eller klokskap. Nu är det Vergilius, en människa, som i kraft av sitt eget förstånd förkroppsligar ideal och begrepp

Dante och Vergilius möter verkliga människor, vilkas inre själstillstånd bär på personlig synd eller dygd; plågade eller rentvådda, straffade eller belönade.

Samtidigt är Dante sig själv dvs. förankrad i dåtidens verklighet. Han är den florentinske skalden, filosofen, politikerna. Mannen som älskade Beatrice över allt annat. Han är också varje syndares företrädare och vän. Han gör själv den pilgrimsfärd, som varje människosjäl måste göra.

Vergilius representerar det förnämsta en människa av egen kraft kan åstadkomma. Därför kan han inte själv inträda i Paradiset. Här kan inte någon konst, moral eller filosofi ersätta religionen. Den gudomliga visheten övergår allt förstånd och renar till insikt och syndamedvetande.

Beatrice förblir också vad hon var i livet: den florentinska flicka som Dante

älskade från första stund. Han tyckte sig se himlens härlighet vandra i jordisk gestalt, då han upplevde hennes utstrålning. Därför blev hon för honom det jordiska kärl i vilket den gudomliga erfarenheten förvarades. Hon liknas vid Gud, Kyrkan, Den gudomliga nåden, den Heliga Jungfrun, Kristus själv. Hon är bilden med vars hjälp Dante skådar allt. Genom henne får Dante själv möjlighet att skåda det Gudomliga Ljuset.

Helvetet är den plats eller det tillstånd i vilket de fördömda själarna befinner sig efter döden. Det beskrivs som en väldig trattliknande grop under norra hemisfären ner mot jordens mittpunkt. Helvetet är bilden av ondskans allt djupare inträngande i själens mörker.

Samtidigt är Helvetet det tillstånd i vilket själen kan försätta sig genom en enveten inriktning på det onda. Här lider själen fördärvets och förnedringens kval. Det Helvete kan inte frälsa någon själ, men själva visionen av det kan göra det möjligt för själen att nå självkännedom, rannsakan och kanske nya möjligheter.

För 1300-talets italienare var personerna i Komedin väl kända. För en nutida läsare får därför "kändisskapet" inte någon avgörande effekt. Däremot kan vi lära känna de klassiska författarna och det bibliska budskap som bildar grund för medeltida begreppsbildning.

En Infernovandring

altDe första sångerna i Inferno bildar ett slags preludium - Vestibulen - där två huvudpersoner presenteras, vilket ger liv åt den fortsatta skildringen. Till synes helt odramatiskt börjar en vandring, som skall fortsätta genom de mest skiftande situationer och förhållanden.

Till mitten hunnen på vår levnads vandring
hade jag i en dunkel skog gått vilse
och irrat bort mig från den rätta vägen.

Den utsatte vandraren är omtöcknad, kanske förvirrad. Det är som om livet nått sin kulmen och en sorts svindel har infunnit sig. Kanske kan det också handla om en kris mitt i livet, då annorlunda inre krafter tar över. På ett avslappnat och avspänt sätt beskrivs situationen med orden:

Hur jag kom in dit vet jag inte riktigt,
så tyngde sömnen ned mig då jag avvek
ifrån den väg som är den enda sanna.

Skalden Vergilius leder författaren vidare. Han går på en väg som leder neråt mot det okända och annorlunda. Plötsligt står de framför porten, där

följande text står skriven:

IGENOM MIG GÅR MAN TILL SORGESTADEN,
IGENOM MIG TILL PLÅGA UTAN ÄNDE,
IGENOM MIG TILL ETT FÖRTAPPAT SLÄKTE.
RÄTTVISA DREV DEN HÖGE SOM MIG BYGGDE:
GUDOMLIG ALLMAKT OCH DEN HÖGSTA VISHET
HAR MED DEN FÖRSTA KÄRLEKEN MIG DANAT
ALLA DE TING SOM FÖRE MIG HAR SKAPATS
ÄR EVIGA, OCH JAG BESTÅR FÖR EVIGT
.

Det är denna övre krets, som fått namnet Limbo. Här råder tystnad. Endast suckar kan höras; tunga suckar som stiger upp mot de mörka valven. Här vistas de personer som förvärvat en ändlös längtan. Här är de klassiska författarnas område. De har samlats just här för att de i sina liv bevarat "en ändlös längtan".

Den konstnärliga ambitionen är en inre och högre strävan mot högre och ädlare mål. De "stora andarna" och hjältarna vilar ut "på gräset, smyckat skönt med blommor": Homeros, Horatius, Ovidius, Hektor, Aeneas, Aristoteles, Sokrates, Platon m.fl.

Infernot är indelat i de Övre och Nedre kretsarna, där de nedre omfattar det "egentliga" helvetet - the City of Dis.  Det börjar med den sjätte kretsen. Det övre infernot fångar in de människor, vars synder relateras till tygellöshet, dryckenskap, frosseri, kärleksförvillelser etc. Det nedre är omgivit av en hög demonvaktad mur. Bakom denna straffas de som är våldsmän, självmördare, tjuvar, trollkarlar men även smickrare och grova förförare.

Jag skall nu ta fasta på tre motiv, där samtidigt tre personligheter står i centrum. Jag har valt ut dem som exempel på Dantes sätt att i sin gestaltning spegla och tolka en konkret personhistoria. Denna "historia" kan sedan ses i förhållande till Komedins moraliska kärna.

Det kan här vara meningsfullt att betrakta Komedin utifrån en inre och en yttre tolkningshorisont. Den inre själsliga dimensionen och den yttre kroppsliga närvaron blir poler, som skapar konflikt och samvetsnöd i en övergripande

religiös föreställning. Vid ett  tillfälle ristar änglar sju P-n (peccata) i pilgrimens panna. Det är ett tecken på att han eller hon inte är fri från de sju dödssynderna. Dessa "dödssynder" utgör en grundläggande mall för etisk hållbarhet.

De tre personerna är Francesca i den andra kretsen. Brunetto i den sjunde och Odysseus i den åttonde kretsen.

Francesca

Efter att ha passerat kung Minos, "den hemske som visar tänder, granskar de nyanländas skuld och dömer", samtidigt som antalet slag med svansen anger straffet. Vid ingången till den andra kretsen kommer vi att träffa på dem som är "köttets syndare" tex. Tristan, Helena, Semiramis. Vi möter Francesca och kärleken, samt hennes relation med Paolo. Men Dantes kärlek är också en djupare kärleksförklaring till det självupplevda landskapet, till "den sköna kropp jag miste".

Landet som såg mig födas är beläget
vid samma kust där Po, med alla flöden
som den tar upp på vägen, går till vila.
kärlek, som snabbt slår rot i ädla hjärtan,
grep denne till den sköna kropp jag miste;
kärlek, som tvingar envar som är älskad
att älska åter, grep mig till hans fägring
så starkt att, som du ser, den än förtär mig.

Denna kärleksbeskrivning glider sedan över i relationen mellan Francesca och Paolo.

Så vände jag mig mot de två, och fortfor
med dessa ord: "Ditt lidande, Francesca,
bedrövar mig så djupt, att jag vill gråta.
Men säg: den tiden då ni ljuvt har trånat,
hur gick det till när Kärleken sig röjde
och ni fick visshet om er dolda åtrå?

Jo, en kärleksroman blev deras öde. Vi kan ana hur "boken" faller ur Francescas händer. I samma ögonblick blir hon förälskad i en konkret jordisk gestalt, nämligen Paolo. Den inre känslan tar över och kärleksromanens ord blir levande.

Vi läste om hur eftertrådda läppar
som log, av denne älskade blev kyssta;
och han som aldrig ifrån mig skall skiljas
kysste helt skälvande mig då på minnen.
boken och hans om skrev den blev Galeotto
för oss; sen läste vi ej mer den dagen.

Lancelot var en av hjältarna i den bretonska sagokretsen om riddarna av det runda bordet. Han älskar kung Arturs sköna maka. Det ör om deras kärlek Francesca berättar. Galeotto är den man som med svekfulla medel tänder en kärlekslåga.

Francesca var dotter till fursten Guido Vecchio da Polenta, som i sin tur hade förbindelse med fursten av Ravenna, som tog hand om Dante under hans sista år. Francesca giftes bort av politiska skäl bort med en medlem av furstesläkten Rimini. Mannen var vanskapt och ful. Därför förälskade hon sig i hans yngre bror Paolo. De älskande två överraskades av den äkta mannen, som impulsivt dödade båda. Detta hände när Dante var tjuguett år och själv lidelsefullt förälskad i en kvinna. Lagercrantz betecknar händelsen, som "en stor societetsskandal"

Efter mötet mede den inre kärlekens passion och den smärta som också vilar i Dantes eget hjärta förflyttar vi oss vidare ner mot den tredje kretsen. Här vältrar sig frossarna i smuts som svin. Girigbukarna och slösarna har hamnat i den fjärde kretsen.

altI den femte kretsen finns de ondsinta och övermodiga, vilka lever nedsänkta i den gyttjiga dödsfloden Styx. De ropar ut en hjärtskärande förtvivlan, som tyder på stor ångest och medveten insikt: "Vi var surmulna i den ljusa luften som livas av solen. Vi bar inom oss en sur rök. Nu ligger vi förbittrade här i den svarta sörjan".

I den sjätte kretsen faller eld som flingor och torterar de i kval och synd rangordnade personerna. Det är lågor, vilka vill påminna om det förflutna, ett tidigare liv. De följer som brinnande "skuggor", för att i sin tur visa på brister och tillkortakommanden. Allt blir nu medvetet närvarande.

Brunetto

Vi närmar oss kretsens eldrök; där eldflagor oavbrutet faller som kraftiga regn. Det är här som Dante möter Brunetto Latini. Han har varit en av Florens mest berömda män. Dante är avvaktande. Nu behövs det moraliska stödet från Vergilius.

Brunetto var nämligen äldre än Dante. Han hörde till politikerna i Florens och var samtidigt erkänd diktare. Till bilden hör att han var homosexuell. Han var född i Florens 1210, alltså femtio år äldre och avled 1294. I likhet med Dante tillbringade han en stor del av sitt liv i landsflykt. Han får nu besök av sin unge landsman, då Brunetto varit död i sex år.

I samma stund han sträckte armen mot mig
fäste jag ögat på de brända dragen,
och hur de än av eld hade förhäärjats
kunde jag likväl skönja vem de tillhört;

Efter detta parti kommer en längre berättelse om personer i det förflutna. Här talas om Brunettos vänner, hans tvivelaktiga vänkrets och umgänge. Partiet formas till ett möte mellan en andlig lärare och hans lärjunge. Dante är ännu inte hotad av eldregnet, åldern och döden. Fadern Brunetto - ärrig, åldrad, bränd - men med litterära verk bakom sig som gör honom odödlig. "Deras möte i eldöknen samlar i en lågande brännpunkt den kulturella stafettväxling, som är ett av Komedins stora teman", skriver Lagercrantz.

Odysseus

Francescas förbannelse var den ohållbara kärleken, som måste få sitt straff även under de mest tragiska former. Brunettos dilemma blev så småningom uppenbart genom dennes homosexuella läggning. Trots den vänskap och tydliga tillgivenhet, som Dante visar dessa personer följer en inre konsekvens, som hör samman med Guds vilja i en medeltida värld. Synd och konsekventa straff följer efter brott mot dödssynder som högmod, lättja och otukt.

Det går inte att söka sig fram utefter en personligt, subjektiv känsla. Konsekvenser finns då man bryter de evigt inbyggda lagar, som bildar en sorts "inre horisont". För att komplettera bilden fullbordas denna konsekvens och avsikt i Odysseus liv och leverne. Dante möter honom i den åttonde sången. Här finns den avskyvärda orten Malebolgia - med sina tio underavdelningar - där Dante står förundrad på en av broarna.

Jag stod på bron och tittade, så framsträckt
att om jag inte hållit i ett utsprång
skulle jag fallit utan att bli knuffad;
och ledaren som märkt min iver sade:

"De dömda finns i flammorna, och varje
bränns av den eld som sluter honom inne."

---

I denna flamma vedergälls försåtet
med hästen som slog upp den bräsch i muren
varur det ädla romarsädet utgick;
där gråts över den list som får den döda
Deidarneia sörja sin Achilleus,
och där blir stölden av palladiet straffad.

Pilgrimen ser en låga som är kluven i toppen och frågar sin ledare vem som lever där inne. Han får till svar att det är Odysseus som pinas där tillsammans med Diomedes. De straffas därför att de utförde en svekfull handling.

Det var Odysseus som tänkte ut hur man med trähästens hjälp skulle erövra staden Troja. Vergilius nämner också denna händelse i sitt stora verk - Aeneas. Aeneas var son av Troja. Han blev Roms grundare och anfader till hela Italien.

Vergilius själv vill understryka rättvisan i den dom som fällts över Odysseus. Han har förgripit sig mot Guds egen inre lag. Odysseus har brutit mot den övergripande medeltida koden. Han söker det egna inre förnuftet. Han är sökaren, initiativtagaren men också äventyraren som bryter igenom högmodets gränser. Han får sitt straff. Undergångens mörker möter i den tjugosjätte sångens slut.

Glädjen vi kände byttes snart i jämmer,
ty från det nya landet kom en stormvind
som träffade vårt skepp i främre stäven.
Tre varv svängde det runt i vatten virveln;
vid fjärde varvet vändes akterna uppåt
och fören ned, så som den Högste velat;
över oss alla slät sig sedan havet.

Dante var till synes mycket skakad av Odysseus berättelse. Han kände säkert igen sig i den homeriske äventyraren. Han fann här en besläktad själ. Dante färdades också i en värld som ingen levande människa tidigare hade besökt.

Liksom Odysseus var han nyfiken och vetgirig. Kanske kan vi säga att Dante är medeltidens Odysseus - besläktad med själva livet och sagorna - en begåvad äventyrare med rätt att segla vidare!

Hans-Evert Renérius

 

Ur arkivet

view_module reorder

Zanzibar, Zanzibar!

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 25 juli, 2012

Terrence Malick & tystnadens hemligheter

Då och då ― oftast på obskyra filmbloggar ― publiceras suddiga bilder som sägs fånga Terrence Malicks ansikte. Den skygge filmregissören och författaren har gjort isoleringen och blygheten inför offentlighetens ...

Av: Klas Lundström | Essäer om film | 19 april, 2013

Berwaldhallen – Den samstämda radiostudion

Det är en torsdag i slutet av mars. Sveriges Radios Symfoniorkester har konsert. Dirigenten Simone Young tar plats på podiet och höjer taktpinnen för att påkalla uppmärksamhet. Det råder ett ...

Av: Mi Karlsson Bergkvist | Musikens porträtt | 16 april, 2014

"Jag går min egen väg"

"Jag går min egen väg"   Foto: Tony Landberg Ett samtal med Ewa Rudling. Text av Carl Abrahamsson. Den svenska fotografins "first lady" Ewa Rudling fyllde nyligen 70 år. Någon risk för pensionering föreligger ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 17 november, 2006

Sceniska rum. Gustavo Mosqueras ”Moebius” och psykoanalysens topologi

Artikelserien Sceniskarum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 25 mars, 2013

Animula, Vagula. Blandula

I går när jag kittat lidertaket, och ösregnet börjat efter naturligtvis, la mig sur för att senare orka med kvällssysslor, vaknade efter några timmar plötsligt på förnatten, hade drömt om ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 24 juli, 2013

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 01 november, 2016

Förnyelse höjer seriestatus

Bland kännare är Alan Moores album klassiska och ingår självklart i serieläsarnas kanon. Böckerna kommer i ständigt nya upplagor och mästerverket Watchmen, som kom första gången på 1980-talet, har för ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 19 maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.