Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 augusti, 2016
Resereportage

Liv som inte förtjänar att leva

From the viewpoint of racism, there is no exterior there are no people on the outside. There are only people who should be like us and whose crime is not ...

Av: Kristian Pella | 24 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Über allen Gipfeln

Kopparstick av Evert A Duyckinick. Über allen Gipfeln Über allen Gipfeln ist Ruh, in allen Wipfeln spürest du kaum einen Hauch; die Vögelein schweigen im Walde. Warte nur, balde ruhest du auch. – Johann Wolfgang von Goethe

Av: Karl-Gösta Engquist | 13 november, 2007
Utopiska geografier

På jakt efter Don Quijote

Alcalá de Henares - en behaglig och vacker stad belägen tre mil öster om Madrid - är känd för åtminstone tre saker: storkarna, universitetet och Cervantes. Ett hundratal storkpar lever ...

Av: Johan Werkmäster | 18 oktober, 2010
Kulturreportage

"Kritikernas kritiker" - ny konstform bringar förtjusning och förtret



altJag sällar mig minsann till alla andra tyckare som i detta nu besätter varenda blank ruta där man kan få in en stavelse eller två. Jag njuter av att kommentera kommentarer utan att egentligen ha djupare insikt än att jag anser något vara si eller så. Nog för att jag skulle kunna hitta några källor, referat, till och med citat att stötta mina teser med. Men idag flyger vi fritt. Vi brukade ha något som kallades för debatt och replikskifte. Idag hävdar jag att det är en ny konstform i sig som gör anspråk på en bit av kakan, eller, en rätt så stor bit snarare. Jag kan inte hyckla om att jag finner detta tillstånd med kritikernas kritiker i epicentrum ganska underhållande, inte nödvändigtvis värdefullt men underhållande.

Alla som skriver har, anar jag, åtminstone en kritiker som av olika skäl verkar förfölja ens alster i vilken form de än ter sig. Den förändrig av teknik och forum vi ständigt jagar har varit en premiss och likaväl en födelse för kritikernas kritiker, oförskämt utbredd och levande i brinnande intensitet. Ingen skonas från vare sig det väsentliga eller löjliga. Sätt inte ett ord fel om Du är skribent, nonsens mikroskåpet ligger alltid hack i häl.

 Men så vitt jag vet har ingen trillat av pinn än och jag misstänker att vi förskonats av den simpla anledningen att kritikernas kritiker har en inbyggd funktion av extrem förbindelse fobi. Förr användes gärna uttrycket att det som står i dagens tidning ligger på botten av fågelburen imorgon. Kritikernas kritiker har oftast gått vidare inom kortare tid än så - mycket kortare.

Men lägren delar sig, det är ingen idé att förneka. Från utsidan är det som att iaktta en identitetskris vecklas ut, texter som skriker ut den konventionella stilens medelålderskris. I det här läget skulle nog många köpa en sportbild som klassiskt utlopp, men lika klassiskt är skribenten utan likvida medel. Så alla i bubblan gör det de kan. Skriver och karusellen rullar på. En del mår illa och andra har rätt skoj åt den absurda situationen. Kanske borde 2000-talets blogg våg förberett oss men i all ärlighet tror jag att många, mig själv inkluderad, inte förstod att en sådan icke formell form av skrivande skulle bli så långlivad. Absolut inte att det skulle bli en form som belönades med priser.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kritiker, recensenter, åh ja vi älskar och vi hatar. När jag var yngre var recensent fint, ett drömgig att få skriva om vad man tycker. Något äldre, och jag kan inte säga om det blev mer blasé eller om det varit så hela tiden men gömdes bättre, fick jag en glimt av insidan. Budade travar av skivbolagens säkra kort och litteratur, något nysläpp eller något som någon hört en annan recensent påstå vara bra. Dra fem ur högen, skriv fyra meningar om varje och släng på getingar, guldstjärnor eller vad nu just den tidningen valt som vägledare till dem som inte orkar leda sig själva. Nu behöver ingen bli skogstokig, det finns naturligtvis bra redaktioner och seriösa recensenter också, man får hoppas och tro i alla fall. Men min mening är att många slutade efter ett tag att välja.

Fast kulturskribenterna hade åtminstone en produkt att belysa och det är där kritikernas kritiker hamnar i hetvattnet. Tongångarna nu är att det inte är boken, skivan, pjäsen eller utställningen som är aktuell. Mer, kanske törs man säga mycket mer, skrivs om recensionen än om det som recenserats. Mer om kritikern än konstnären.

Tillgänglighet är skoj, men jag gillar konspirationer lika mycket. För i det hierarkiska knakandet kom under 2009 något av en uppenbarelse som jag egentligen inte har kunskap nog att bevisa men som ändå inte saknar rimlighet. Kultursidorna. Jag är på intet sätt belevad men visst känns det lite märkligt emellanåt? Kultur och kulturdebatt, så långt är jag med, men slinker det inte in väldigt mycket tyckande och exponerande som inte belyser det kulturella skapandet i någon egentlig mening? Tyvärr känns det i ryggraden att många tidningar har kulturredaktioner som faktiskt säljer av sitt utrymme, och därmed i mitt tycke även sitt syfte, i förmån för chock och skandal. Och lika mycket måste jag återigen säga att tyvärr kan jag förstå det. Dels för att saker måste synas och säljas men framför allt för att kulturbegreppet har en ständigt blottad Akilles häl. Kultur saknar universell definition, benämningen kan slängas på det mesta och det är både en frihet och en belastning. Bytbar och förhandlingsbar.

Kritikernas kritiker kan stå med möjligheter i sina laptops. De kan skjuta framåt, motivera och tvinga vidare en vassare kulturdebatt. Men med ordet möjlighet förbinder sig också ett val och val kräver gärna en bit självrannsakan. Att ta ställning för nivå och forum. Men även om jag uppskattar att bada fötterna i idealism från tid till tid är det segregationen av syften som bekymrar mig med kritikerna och dess kritiker. Det har uppstått en spännande plattform för uttryck och debatt, men det är en lurig form som lätt flyter ihop med annan sorts journalistik. Vem ställer frågorna och vem besvarar dem, är bloggar nyheter och nyheter monologer?

Och vad är den uppskattade livstiden för kritikers kritiker?   

 Linda Bönström

Ur arkivet

view_module reorder

Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 16 december, 2013

Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 11 juni, 2013

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2017

Burroughsparasiten

”Every man has inside himself a parasitic being who is acting not at all to his advantage.”– William S. Burroughs  Jag ser dig i din Brooks Brothers-kostym med väst, din blårandiga ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 14 april, 2013

Frost

Märkligt det, vad det nu kan benämnas som, kännas som, vara eller förnimmas som. Det som fyller upp en tomhet, det som ständigt är, när inget finns att ta på ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 04 mars, 2014

Gustav Holm, tredje från vänster  i Qaqortoq, Greenland, år 1894

Min farfar var aldrig på Svalbard

När jag ser den svenska sångerskan Tove Styrke som går omkring i de övergivna skolsalarna, de ödsliga korridorerna och den tömda simbassängen i musikvideon till låten Borderline så kommer jag ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 19 juni, 2016

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 01 Maj, 2017

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.