Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | 10 december, 2012
Jessica Johansson

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Ingen konst för taxar

 Olle Bærtlings Asamk, förslag till skulptur på Sergels torg, Stockholm, 1961. Ej genomförd. Skalenligt fotomontage av Albin Dahlström/Moderna Museet. Ingen konst för taxar – Carlsund och Baertling i storformat Det är en ...

Av: Ulf Stenberg | 27 november, 2007
Kulturreportage

"Kritikernas kritiker" - ny konstform bringar förtjusning och förtret



altJag sällar mig minsann till alla andra tyckare som i detta nu besätter varenda blank ruta där man kan få in en stavelse eller två. Jag njuter av att kommentera kommentarer utan att egentligen ha djupare insikt än att jag anser något vara si eller så. Nog för att jag skulle kunna hitta några källor, referat, till och med citat att stötta mina teser med. Men idag flyger vi fritt. Vi brukade ha något som kallades för debatt och replikskifte. Idag hävdar jag att det är en ny konstform i sig som gör anspråk på en bit av kakan, eller, en rätt så stor bit snarare. Jag kan inte hyckla om att jag finner detta tillstånd med kritikernas kritiker i epicentrum ganska underhållande, inte nödvändigtvis värdefullt men underhållande.

Alla som skriver har, anar jag, åtminstone en kritiker som av olika skäl verkar förfölja ens alster i vilken form de än ter sig. Den förändrig av teknik och forum vi ständigt jagar har varit en premiss och likaväl en födelse för kritikernas kritiker, oförskämt utbredd och levande i brinnande intensitet. Ingen skonas från vare sig det väsentliga eller löjliga. Sätt inte ett ord fel om Du är skribent, nonsens mikroskåpet ligger alltid hack i häl.

 Men så vitt jag vet har ingen trillat av pinn än och jag misstänker att vi förskonats av den simpla anledningen att kritikernas kritiker har en inbyggd funktion av extrem förbindelse fobi. Förr användes gärna uttrycket att det som står i dagens tidning ligger på botten av fågelburen imorgon. Kritikernas kritiker har oftast gått vidare inom kortare tid än så - mycket kortare.

Men lägren delar sig, det är ingen idé att förneka. Från utsidan är det som att iaktta en identitetskris vecklas ut, texter som skriker ut den konventionella stilens medelålderskris. I det här läget skulle nog många köpa en sportbild som klassiskt utlopp, men lika klassiskt är skribenten utan likvida medel. Så alla i bubblan gör det de kan. Skriver och karusellen rullar på. En del mår illa och andra har rätt skoj åt den absurda situationen. Kanske borde 2000-talets blogg våg förberett oss men i all ärlighet tror jag att många, mig själv inkluderad, inte förstod att en sådan icke formell form av skrivande skulle bli så långlivad. Absolut inte att det skulle bli en form som belönades med priser.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kritiker, recensenter, åh ja vi älskar och vi hatar. När jag var yngre var recensent fint, ett drömgig att få skriva om vad man tycker. Något äldre, och jag kan inte säga om det blev mer blasé eller om det varit så hela tiden men gömdes bättre, fick jag en glimt av insidan. Budade travar av skivbolagens säkra kort och litteratur, något nysläpp eller något som någon hört en annan recensent påstå vara bra. Dra fem ur högen, skriv fyra meningar om varje och släng på getingar, guldstjärnor eller vad nu just den tidningen valt som vägledare till dem som inte orkar leda sig själva. Nu behöver ingen bli skogstokig, det finns naturligtvis bra redaktioner och seriösa recensenter också, man får hoppas och tro i alla fall. Men min mening är att många slutade efter ett tag att välja.

Fast kulturskribenterna hade åtminstone en produkt att belysa och det är där kritikernas kritiker hamnar i hetvattnet. Tongångarna nu är att det inte är boken, skivan, pjäsen eller utställningen som är aktuell. Mer, kanske törs man säga mycket mer, skrivs om recensionen än om det som recenserats. Mer om kritikern än konstnären.

Tillgänglighet är skoj, men jag gillar konspirationer lika mycket. För i det hierarkiska knakandet kom under 2009 något av en uppenbarelse som jag egentligen inte har kunskap nog att bevisa men som ändå inte saknar rimlighet. Kultursidorna. Jag är på intet sätt belevad men visst känns det lite märkligt emellanåt? Kultur och kulturdebatt, så långt är jag med, men slinker det inte in väldigt mycket tyckande och exponerande som inte belyser det kulturella skapandet i någon egentlig mening? Tyvärr känns det i ryggraden att många tidningar har kulturredaktioner som faktiskt säljer av sitt utrymme, och därmed i mitt tycke även sitt syfte, i förmån för chock och skandal. Och lika mycket måste jag återigen säga att tyvärr kan jag förstå det. Dels för att saker måste synas och säljas men framför allt för att kulturbegreppet har en ständigt blottad Akilles häl. Kultur saknar universell definition, benämningen kan slängas på det mesta och det är både en frihet och en belastning. Bytbar och förhandlingsbar.

Kritikernas kritiker kan stå med möjligheter i sina laptops. De kan skjuta framåt, motivera och tvinga vidare en vassare kulturdebatt. Men med ordet möjlighet förbinder sig också ett val och val kräver gärna en bit självrannsakan. Att ta ställning för nivå och forum. Men även om jag uppskattar att bada fötterna i idealism från tid till tid är det segregationen av syften som bekymrar mig med kritikerna och dess kritiker. Det har uppstått en spännande plattform för uttryck och debatt, men det är en lurig form som lätt flyter ihop med annan sorts journalistik. Vem ställer frågorna och vem besvarar dem, är bloggar nyheter och nyheter monologer?

Och vad är den uppskattade livstiden för kritikers kritiker?   

 Linda Bönström

Ur arkivet

view_module reorder

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig: Sveriges Dostojevskij

Det finns inte många svenska författare som på en och samma gång förmått tränga in i människans vitaste vita och svartaste svarta; i hennes djupaste ljusdunkla skikt; i hennes levande ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 08 mars, 2017

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Hans Evert René.Tre dikter från Majorca

SOLEN VÄRMER SJÄLENS TRASOR     Solen värmer själens trasor.   De vänder sig om i inre kyla, för att återfå en andning: näring av tång och aska.   Sol bländar avsiktligt snett.   Havet lägger ändå stranden tillrätta med gyllenbruna trådar, helt ...

Av: Hans Evert Renerius | Utopiska geografier | 09 december, 2013

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Utopia

Utopier, drömmar om idealsamhällen, finns beskrivna alltsedan Platons Staten och Thomas Moores Utopia. Genom tiderna har också många försökt översätta drömmarna till verklighet. Radikala kristna har baserat utopiska samhällsbyggen på urkristendomens ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.