Svenska sällsamheter

Vårt lands tidigaste ”skräcktanter” lyfts fram i antologin Skymningstankar och nattvakor (Aleph bokförlag, 2014) med underrubriken Svenska sällsamheter 1 under Rickard Berghorns redaktörskap; han har gjort urvalet och presenterar författarna ...

Av: Bertil Falk | 21 maj, 2014
Essäer

Rettferdigheten

Forord Platon var opptatt av spørsmålet om rettferdighet. Grovt sagt kan en uttrykke dette spørsmålet slik. For det første, at det er om lederens intellektuelle, etiske og sosiale egenskaper, det vil ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Språk, tidsuppfattning och historietänkande i bäcken som flyter förbi. Intervju med Kim Thúy

När den kanadensiska debutanten Kim Thúy för ett litet tag sedan besökte Sverige för lanseringen av boken Ru, en fragmenterade minnesbild över en immigrants och en flyktings livsbana, träffade Tidningen ...

Av: Anna Nyman | 02 maj, 2011
Litteraturens porträtt

I New York med E.B White

E.B Whites som ung I min hyresvärdinnas bokhylla hittar jag en tunn bok, knappt tjockare än ett flygpostbrev, E.B Whites "Here is New York". Mitt ressällskap har gett sig iväg på ...

Av: Anette Kindahl | 11 oktober, 2009
Resereportage

"Kritikernas kritiker" - ny konstform bringar förtjusning och förtret



altJag sällar mig minsann till alla andra tyckare som i detta nu besätter varenda blank ruta där man kan få in en stavelse eller två. Jag njuter av att kommentera kommentarer utan att egentligen ha djupare insikt än att jag anser något vara si eller så. Nog för att jag skulle kunna hitta några källor, referat, till och med citat att stötta mina teser med. Men idag flyger vi fritt. Vi brukade ha något som kallades för debatt och replikskifte. Idag hävdar jag att det är en ny konstform i sig som gör anspråk på en bit av kakan, eller, en rätt så stor bit snarare. Jag kan inte hyckla om att jag finner detta tillstånd med kritikernas kritiker i epicentrum ganska underhållande, inte nödvändigtvis värdefullt men underhållande.

Alla som skriver har, anar jag, åtminstone en kritiker som av olika skäl verkar förfölja ens alster i vilken form de än ter sig. Den förändrig av teknik och forum vi ständigt jagar har varit en premiss och likaväl en födelse för kritikernas kritiker, oförskämt utbredd och levande i brinnande intensitet. Ingen skonas från vare sig det väsentliga eller löjliga. Sätt inte ett ord fel om Du är skribent, nonsens mikroskåpet ligger alltid hack i häl.

 Men så vitt jag vet har ingen trillat av pinn än och jag misstänker att vi förskonats av den simpla anledningen att kritikernas kritiker har en inbyggd funktion av extrem förbindelse fobi. Förr användes gärna uttrycket att det som står i dagens tidning ligger på botten av fågelburen imorgon. Kritikernas kritiker har oftast gått vidare inom kortare tid än så - mycket kortare.

Men lägren delar sig, det är ingen idé att förneka. Från utsidan är det som att iaktta en identitetskris vecklas ut, texter som skriker ut den konventionella stilens medelålderskris. I det här läget skulle nog många köpa en sportbild som klassiskt utlopp, men lika klassiskt är skribenten utan likvida medel. Så alla i bubblan gör det de kan. Skriver och karusellen rullar på. En del mår illa och andra har rätt skoj åt den absurda situationen. Kanske borde 2000-talets blogg våg förberett oss men i all ärlighet tror jag att många, mig själv inkluderad, inte förstod att en sådan icke formell form av skrivande skulle bli så långlivad. Absolut inte att det skulle bli en form som belönades med priser.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kritiker, recensenter, åh ja vi älskar och vi hatar. När jag var yngre var recensent fint, ett drömgig att få skriva om vad man tycker. Något äldre, och jag kan inte säga om det blev mer blasé eller om det varit så hela tiden men gömdes bättre, fick jag en glimt av insidan. Budade travar av skivbolagens säkra kort och litteratur, något nysläpp eller något som någon hört en annan recensent påstå vara bra. Dra fem ur högen, skriv fyra meningar om varje och släng på getingar, guldstjärnor eller vad nu just den tidningen valt som vägledare till dem som inte orkar leda sig själva. Nu behöver ingen bli skogstokig, det finns naturligtvis bra redaktioner och seriösa recensenter också, man får hoppas och tro i alla fall. Men min mening är att många slutade efter ett tag att välja.

Fast kulturskribenterna hade åtminstone en produkt att belysa och det är där kritikernas kritiker hamnar i hetvattnet. Tongångarna nu är att det inte är boken, skivan, pjäsen eller utställningen som är aktuell. Mer, kanske törs man säga mycket mer, skrivs om recensionen än om det som recenserats. Mer om kritikern än konstnären.

Tillgänglighet är skoj, men jag gillar konspirationer lika mycket. För i det hierarkiska knakandet kom under 2009 något av en uppenbarelse som jag egentligen inte har kunskap nog att bevisa men som ändå inte saknar rimlighet. Kultursidorna. Jag är på intet sätt belevad men visst känns det lite märkligt emellanåt? Kultur och kulturdebatt, så långt är jag med, men slinker det inte in väldigt mycket tyckande och exponerande som inte belyser det kulturella skapandet i någon egentlig mening? Tyvärr känns det i ryggraden att många tidningar har kulturredaktioner som faktiskt säljer av sitt utrymme, och därmed i mitt tycke även sitt syfte, i förmån för chock och skandal. Och lika mycket måste jag återigen säga att tyvärr kan jag förstå det. Dels för att saker måste synas och säljas men framför allt för att kulturbegreppet har en ständigt blottad Akilles häl. Kultur saknar universell definition, benämningen kan slängas på det mesta och det är både en frihet och en belastning. Bytbar och förhandlingsbar.

Kritikernas kritiker kan stå med möjligheter i sina laptops. De kan skjuta framåt, motivera och tvinga vidare en vassare kulturdebatt. Men med ordet möjlighet förbinder sig också ett val och val kräver gärna en bit självrannsakan. Att ta ställning för nivå och forum. Men även om jag uppskattar att bada fötterna i idealism från tid till tid är det segregationen av syften som bekymrar mig med kritikerna och dess kritiker. Det har uppstått en spännande plattform för uttryck och debatt, men det är en lurig form som lätt flyter ihop med annan sorts journalistik. Vem ställer frågorna och vem besvarar dem, är bloggar nyheter och nyheter monologer?

Och vad är den uppskattade livstiden för kritikers kritiker?   

 Linda Bönström

Ur arkivet

view_module reorder

Roman Charity och amning i konsten

Den gamla mannen suger girigt på den unga kvinnans fasta bröst. Motivet med sina erotiska undertoner lockade många konstnärer under 1600- och 1700-talet. Peter Paul Rubens målning av Roman Charity ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 23 december, 2014

Rettferdigheten

Forord Platon var opptatt av spørsmålet om rettferdighet. Grovt sagt kan en uttrykke dette spørsmålet slik. For det første, at det er om lederens intellektuelle, etiske og sosiale egenskaper, det vil ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 01 december, 2014

Solidarisk matematik

Åldringsvård är inget uppenbart sexigt ämne. Åldringsvård vilar ofta i medieskugga istället för att synas som en av samhällets stora angelägenheter. Ibland faller ljuset in trots allt. För några år ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 18 maj, 2009

 från Nörrebro i Köpenhamn

Urbanismer eller på den andra sidan av staden

I Paris finns en standardmeter i extra beständigt metall som utgjorde referens till snart sagt allt som skulle mätas i den naturvetenskapliga begynnelsen på 1700-talet.

Av: Jesper Nordström | Essäer om konst | 17 juni, 2016

Lars Lerin – Ständigt aktuell

Att måla är att ”gå i närkamp med ledan”, att ”hålla ångesten stången”, har Lars Lerin sagt i en intervju. Verk av konstnären, en av Nordens främsta akvarellister, har visats ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 04 september, 2012

World Trade Center 12 april  2001. Foto: Ubcule/Wikipedia

”And the walls came tumbling down…”

I den nya upplagan av Svenska Akademiens ordbok, SAOL, har niotusen obsoleta ord rensats ut för att ge plats åt mängder av nyord, rapporterar Svenska Dagbladet som listar något av ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 12 april, 2015

Boliviansk regissör med avstamp i italiensk neorealism

Intervju med Tonchy Antezana   Radio Bolivia är en före detta förening, men i dag ett aktiebolag för vilket den bolivianske intellektuelle Gabriel Paleque är ansvarig. Radiostationen har en viktig funktion för ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 29 september, 2010

Fødsel og død, livsmening og livstid

Forord Vårt liv i verden begynner med fødselen og ender med døden. Således er hvert enkelt liv tilmålt, skjønt ingen av oss kjenner dagen og timen for vår utgang. I videre ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts