Johanna forskar kring smärtan

En trafikolycka både begränsade och berikade Johanna Willenfelts liv. I Johannas konstutövande öppnades nya fält upp, bland annat ställer hon frågor kring smärta och kroppsligt medvetande. Härnäst väntar en utställning ...

Av: Nicklas von Matérn | 03 Maj, 2011
Konstens porträtt

Veckan från hyllan

  I somras tillbringade jag en stipendievecka på det en aning speciella pensionatet Kiörningsgården i Nordingrå. Det fanns inget Internet på stället vilket passade mig alldeles utmärkt. En stor distraktion mindre ...

Av: Gregor Flakierski | 27 februari, 2011
Veckans titt i hyllan

Pere Borrell del Caso pionjärverk

Konst utanför ramen

Konsten som alltid gör vad den kan för att spränga alla olika slags gränser, tycks stå villrådig inför den traditionella rektangulära ramen. Men det finns exempel på utbrytningsförsök ifrån både ...

Av: Mathias Jansson | 22 mars, 2015
Essäer om konst

Varför blir inte människans skapelser levande?

Frågan kan tyckas konstig, men den dök upp, när jag såg en annons som förkunnade, att det finns 357 nya delar inuti årets bil. Det satte tankarna i rörelse. I ...

Av: Erland Lagerroth | 31 juli, 2011
Essäer om litteratur & böcker

En dystopisk hjälte i var mans hand



altPennans makt är starkare än svärdet. Hur ofta har vi inte hört den slitna frasen utan att djupare reflektera över innebörden? Pennan, en symbol för det skrivna ordet, ett överlägset medium för att förmedla idéer, tankar och känslor. Det finns därför inte en diktatur eller totalitär stat i hela världen som inte fruktar pennan och det fria ordet. I klassiska dystopierna som George Orwells "1984" (1949), Ray Bradburys "Fahrenheit 451" (1953) och Aldous Huxleys "Du sköna ny värld" (1932) får ordet och litteraturen därför symbolisera den enskilda människans uppror och revolt mot statsmaktens diktatur.

I "Fahrenheit 451" rycker brandkåren ut för att släcka oroshärdar, som paradoxalt nog innebär att man sätter eld på böcker. Bokbål är något som vi annars brukar förknippa med Nazister, Röda Khemer och andra totalitära stater som hyser en stark rädsla för det fria ordet. Den tyska författaren Heinrich Heine har i ett välkänt citat sagt att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor". Ett uttalande som stämmer mycket väl, för ett samhälle som inte tolererar böcker och andras tankar är inte heller speciellt rädd om den enskilda individen.

I Ray Bradburys framtidsskildring lever brandmannen Montag i ett samhälle där det är brottsligt att läsa och skriva. Det finns ett djupt rotat förakt mot allt som har med kunskap och bildning att göra. Det enda sättet att bevara innehållet i böckerna är därför att memorera dem utantill och bära med sig dem som ett muntligt bibliotek precis som äldre tiders barder och skalder.

I Huxleys dystopi är det "Vilden" som får stå för den litterära upplysningen. Han växter upp i djungeln, isolerad från det övriga samhälle, och lär sig läsa med hjälp av Shakespeares samlade verk. Huxleys roman är fylld med citat från Shakespeares pjäser. Till och med titeln "Brave New World" är hämtad ur pjäsen "Stormen" från 1610. Shakespeares dramatik får i romanen representera människans längtan efter fantasi, kärlek och känslor, egenskaper som staten ser ner på. Ett annat exempel på samhällets förakt för litteraturen möter vi i Huxleys roman när läraren Hemholtz berättar att han vid en föreläsning läst upp en egen dikt om ensamhet. "Jag försökte driva dem till att känna, vad jag kände, då jag skrev verserna" förklarar Hemholtz. Naturligtvis blir detta tilltag bestraffat för samhället tillåter inte att någon uttrycker sina personliga känslor och inte heller förmedla dem till andra. Även i " Fahrenheit 451" konfronteras Montag med dikter, och i "1984" får vi träffa poeten Ampleforth som blir arresterad eftersom han vid en översättning av Kiplings dikter till nyspråk lämnat kvar ordet Gud, det fanns helt enkelt inte något annat ord att rimma på. Poesin framstår som den farligaste litterära formen i det dystopiska samhället, eftersom den är väldigt personlig och intim. Språket i dikten är ofta mångtydigt och symboliskt, det finns därför en risk att staten inte upptäcker dolda budskap som författaren har vävt in i dikten. 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

altI Orwells roman "1984" går staten därför ännu ett steg längre för att kontrollera tanken. Man försöker att införa "nyspråk", ett språk som ska göra det omöjligt att tänka fel. Man rensar språket från nyanser och dubbeltydigheter. Språket ska bli funktionellt och minimalistiskt för att utesluta framtida tankefel. När språket är utarmat kommer det inte längre att kunna användas för något annat än enkla instruktioner. Det kommer inte längre att vara möjligt att skriva skönlitteratur eller återge åsikter och känslor som kräver ett rikt och varierat språk.

Det språk som den dystopiska staten använder sig av har istället lånat sin syntax från reklamen och propagandans värld. I "Du sköna nya värld" lever medborgarna efter det slagkraftiga mottot "Gemenskap, identitet, stabilitet" och medborgarna matas med enkla reklamslogans. Med ett banalt grötrim marknadsförs drogen Soma som ska hålla oroliga själar i schack: "Soma förtära är alltid bättre än att svära." I "1984" är det tre paradoxer som staten ständigt basunerar ut med hjälp av sitt propagandamaskineri: "Krig är fred", "Okunnighet är styrka" och "Frihet är slaveri". I en totalitär stat är det viktigt för staten att kontrollera och övervaka sina medborgare. Den enskilda måste därför alltid underordna sig det kollektiva. Litteraturen blir därför ett allvarligt hot mot staten, för där kan människan vara privat, hon kan uttrycka och förmedla sina innersta känslor och tankar som staten inte kan kontrollera. I "1984" är det särskilt tydligt. Staten har insett att man visserligen kan bränna böcker och hela tiden ändra historien, men man kan inte kontrollera vad den enskilda människan tänker. Lösningen blir en brutal hjärntvätt som huvudpersonen Winston utsätts för i slutet av romanen, han tvingas att accepterar det absurda påståendet att förhörsledaren håller upp fem fingrar fastän det bara är fyra.  

Den dystopiska staten försöker på alla sätt att förhindra människorna från att läsa, skriva och tänka, sysselsättningar som kan skapa fördjupning, reflektion och förståelse om vårt eget och andras människors liv. Men statsmakten har svårt att ändra på det faktum att människan i grunden är en tänkande varelse som behöver stimuleras. Man erbjuder därför sina medborgare enkla och snabba upplevelser som ska stimulera och hålla dem sysselsatta. I "Du sköna ny värld" har medborgarna tillgång till lättsamma nöjen, som bio, musik, sport, sex (utan reproduktion) och droger som "Soma". I " Fahrenheit 451" har alla människorna jättestora TV-skärmar som pumpar ut billig och ytlig underhållning, man "umgås" bara framför TV:n och att inte se på TV anses som avvikande. Även i "1984" håller partiet medborgarna sysselsatta med sina ständiga massmöten och TV-sändningar fylld med propaganda. För att ytterligare förhindra att individerna reflekterar över sin situation skapar det dystopiska samhället en stor stress på sina medborgare. Det sker genom att landet ständigt befinner sig i krig, man använder desinformation, propaganda, massmöten, angiveri och ständig övervakning. I ett sådant samhällsklimat blir det primära att överleva, att uttrycka sig själv och reflektera finns det inte längre något utrymme till. Men eftersom staten ännu inte kan kontrollera den enskildes tankar och fantasier finns det fortfarande en dröm om räddning.

altDet är här den dystopiska hjälten kliver fram. Han, som nästan alltid är en man, är en vanlig medborgare, men betraktas av sin omgivning som annorlunda och avvikande. Det som skiljer honom från andra medborgare är att han har börjar göra ett inre uppror, han har börjat reflektera över sin tillvaro. Anledningen till detta uppvaknade är nästan alltid en bok. "Vilden" läser Shakespeares samlade verk, brandmannen Montag räddar en bok från bokbålet och Winston i "1984" får till slut tag i den mytomspunna boken som sägs vara skriven av statens fiende nummer ett Emmanuel Goldstein. Men Winston begår redan i inledningen av romanen ett ännu farligare brott i statens ögon, han börjar nämligen skriva ner sina tankar och upplevelser i en bok. Han blir helt enkelt författare.

Det finns en form av metanivå i den dystopiska romanen, där huvudpersonen genom det skrivna ordet börjar ifrågasätter och utmanar statsmakten precis som bokens författare. De klassiska dystopierna tillkom i skuggan av världskrigen då demokratin och det fria ordet på olika sätt hotades av totalitära stater. Orwell, Huxley och Bradbury skrev sina romaner för att påverka samhället och peka på en hotande dystopisk framtid där det fria ordet och författarens roll var hotad. Den dystopiska hjälten är helt enkelt en representant för författaren och det fria ordet.

I en dystopi kan nu inte hjälten vinna mot samhället. Hans "brott" leder nästan alltid till döden kroppsligen eller själsligen, genom självmord, avrättning eller hjärntvättning.

Hjälten dör, men under berättelsens gång har det visat sig att han inte är ensam i sin kamp. Det finns en hemlig motståndsrörelse som med hjälp av litteraturen för kampen vidare. Om hjälten symboliskt är författaren så är motståndsrörelsen läsaren. Litteraturen blir den brygga som förenar och sammanbinder dem bägge. I texten kan motståndet fortsätta, det är en stafettpinne som överlämnas till nästa person. Därför är ordet så farlig för den totalitära staten och som måste bekämpas med alla medel. Det fria ordet utrycker inte bara den enskildas tankar utan har också möjlighet att föra idéerna vidare och påverka andra människor.

 altDen dystopiska romanen är lika aktuell idag som för sextio år sedan. Efter den 11 september har hotet mot det fria ordet konstant ökat i vårt samhälle. Nya diffusa hotbilder har effektivt använts som förevändning att inskränka den enskilda individens integritet. FRA, IPRED och andra lagar har antagits, stenhårda kontroller vid flygplatser, massövervakning med hjälp av övervakningskameror, avlyssning och samkörning av databaser har ringat in den enskilda medborgarens liv.  På sikt är denna utveckling ett allvarligt hot mot ordet, litteraturen yttrandefriheten och demokratin. För i den dystraste av alla dystopisk framtidsbilder finns det inte längre någon litteratur kvar. Men så länge vi kommer ihåg att vi alla bär en dystopisk hjälte i vår hand finns det hopp. Orwell, Huxley och Bradbury lämnade för länge sedan över stafettpinnen, eller rättare sagt pennan, till oss. Allt vi behöver göra är att lyfta den och dela med oss av våra tankar och idéer. För det finns inte en statsmakt eller regering i hela världen som i längden orkar stå i mot det fria ordets kraft. Det är det som är innebörden i den slitna frasen "Pennans makt är starkare än svärdet".

Mathias Jansson
Bilder:  ur The Trial av Orson Welles som inspirerades av Frank Kafkas roman Processen.

Ur arkivet

view_module reorder

Domine ad adjuvante me festina

Ty du är vägen, sanningen och ljuset.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 07 juli, 2016

Annakarin Svedberg

Efter bion

För en del år sedan skrev jag esoteriska sagor och berättelser. Här är en av dem.

Av: Annakarin Svedberg | Utopiska geografier | 14 mars, 2016

E.L. Doctorow. Foto: Mark Sobczak. Wikipedia

E. L. Doctorows Amerika. Del 1

Edgar Lawrence Doctorow född 6 januari 1931 i The Bronx i New York, död 21 juli 2015, var en amerikansk författare som slog igenom 1975 med romanen "Ragtime". Tidningen Kulturens Ivo Holmqvist porträtterar honom med en artikel i två avsnitt.

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 26 juli, 2015

Jag vill hinna se korna

Man snackar om höghastighetståg nu. Det går inte snabbt nog. Vi måste komma fram fortare. Vi har väldigt bråttom. Snart har vi inte tid över till någonting. Jag gillar tåg ...

Av: Stefan Whilde | Gästkrönikör | 04 november, 2010

En strålande jul i Sverige Upplevd av Angelo Tajani

“Jul, jul, strålande jul...” - det tog flera år innan jag förstod dessa ords verkliga innebörd. Den svenska julen är verkligen enastående och dess fantastiska stämning borde spridas ut i världen. Det ...

Av: Angelo Tajani | Kulturreportage | 24 december, 2012

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | Utopiska geografier | 19 december, 2011

Den finska konsten, mellan modernism och tradition

Historiskt är Finland en avkrok, en väg genom skogen mellan Stockholm och S:t Petersburg, en del av Sverige i sex hundra år och under ryskt styre i drygt hundra …Man ...

Av: Niels Hebert | Essäer om konst | 16 juni, 2008

Malin Bergman Gardskär

Det är inte svenska folket det är synd om

Människor runt om i världen tvingas fly från sina hem, liv och familjer i hopp om att finna en trygghet bortanför sin egen landsgräns. Vi borde vara tacksamma över det ...

Av: Malin Bergman Gardskär | Gästkrönikör | 17 augusti, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.