När litteratur färdas väl. Om det engelska språkets globala särställning

(Översatt från engelska av författaren. Den engelska originaltexten finns att läsa på netzinet Bewildering Stories) Eftersom jag lever i ett begränsat språkområde - bara drygt 9 miljoner människor talar svenska - ...

Av: Bertil Falk | 24 april, 2010
Kulturreportage

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | 18 september, 2017
Konstens porträtt

Om att dö, om att leva

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem. Min ...

Av: Björn Augustson | 30 april, 2012
Gästkrönikör

Mylingar under mossan, varulvar i Stockholm, häxor i Bergslagen … fantasin övertar Sverige!

Martin OlczakIllustratör: Anna SandlerSerie: Jakten på Jack - 4 böckerTrolldom i gamla stanVarulvar i StorkyrkanVålnader på WasaskeppetHäxor i TunnelbananBonnier Carlsen Amanda HellbergJag väntar under mossanBonnier Carlsen  Mats Strandberg och Sara Bergmark ElfgrenCirkelnEldRabén & ...

Av: Belinda Graham | 01 maj, 2013
Kulturreportage

Hugo Ball



faccia_albero  

Hugo Ball

Nervmaterialisten, ensidikern och dadaisten Hugo Ball var dendrofobisk, fasade för att de (träden) var så många och såg trots allt så lika ut, ett förhålla sig blott av träd ju, en litteraturens symbol för dött liv och inte mer än det då heller, med stam och blad, eller om barr ens, i stort samma, varför då skilja på dem alls menade han, varom alla träd enligt honom skulle endast må tjäna helst en universalt tagen benämning för, och möjligtvis ett skilt tilltal med ifall det var regnväder och föll smattrande äckliga pluppdroppar från dem på någon där under eller vid ett stående, blott med inget namn oavsett blads form eller annat som hör träd till, endast sitt ett plupp i namnet, annars vore det nåt som snarare vittnade om en lyxtanke förutan täckning, med att ha dem åtskiljda som olika, när man, parkflanören, gökhärmaren eller skogsvandraren ändå inte vill gärna lära sig mer än så där mellan 25 och trettio trädnamn, varför då alls försöka enligt honom, lämna hän hellre helt när de ändå är legio mer än fler, 8778 st i t.ex. ELSEVIER'S DICTIONARY OF TREES, och då bara av dem som finns i Nordamerika, om ens alla fastän på nåt sätt meningen att det det, och de blev ju då träden för skogen mer än stammen för bra användning, virket må vara hårt eller mindre hårt fastän skalbaggsätet rentav, är en annan sak för sig, träd ska förbli utan namn utropat var hos Ball, undertecknad har dock skrivit en liten mothuggande avsidesaktig avhandling för att få punktera Hugo Barr medelst fantastiskt särdeles långa barr, förklara med möjligast långsökta argument varför han har så förbannat fel ytterst i sitt önskemål om namnlösa träd som plupp, pluralis upp, varför man gärna kan lära sig minst 200 trädnamn, helst över 404 fler, göra nyanser till om, annars kan det te sig som i Fabian Kastners bok Onerine "omgiven av höga träd... som skuggades av trädens tjocka lövverk", sterilisering uttalad kalhugget, nog jag vill veta noga om trädet och vilket/vilka, allt söka fram dem ifråga bättre än annat, och min avhandling härom med publicering i sinom tid taget om ungefär lika många fler argument än siffran ovan senast för, nå nu må sägas här i detta blads obzoriska att nämnda Elseviers trädordbok/-lexikon om träds namn hör säkert till de absolut bästa, omfattande trädlistningsböcker, en bok som undertecknad ogärna skulle vara ha utan, här som de finns i sitt subkatalogiserade, med hur många latinnamn som helst, även synonymt det, och förstås på alltid ängelska, franska och spanska, samt delvis på tyska annanska världsligt och på lokala konstfulla språk ock oak, med lika hemska stavningar som märkligt är blivit, t.ex. indianspråkligt dito och av benämningar vilka helst, och synonymer hur helst av annat om till. En del träd vuxet med så fina namn att det blir äkta poetisk klang och mer eggelse än dadafobikern Hugo Barls själv förmådde poetisera sagt fram barlasten tralls av på från och i sin yttrapraktik nånsin tillämpa ut. Tyvärr saknas nu ändå närmare etymologi i boken, med vilken det hade blivit minst dubbelt så givande, varför t.ex. AA fick ge namnsättning för Aa Oak (Quercus aaata) vete ekfinken om den kvisten krasch, aaek brak bra, en som inte ser vidare snygg ut i svensk hopskrivning och inte passar nämnvärt att vattna när man har sin planta egen, ekar som man ju också ofta ogärna ska skynda på med. Kelloggseken är också skarvligt bra när man väntar sig höra svar men borde därför ha fått nytt namn enligt något sätt just efter hur fasligt många gamla väggtelefoners skal som förr gjordes av den i USäg, och numera när det inte är möjligt av minst två orsaker mera gör man istället dörrklocksunderlag och dess lockpaneler av det träslaget, en del amerikaner som ju är måna bestämda om att ha rätt riktigt snygga ytterdörrar och entréer. Tyvärr är ock boken ifråga fattig på exempel fastän det ges lite basfakta för trädsorter, dock inte av detta vilket vore för konkret för den, men då hade det ändå varit kul om än blivit fasligt mycket tjockare än vad den redan är, nu främst för namnen skrivet, i hån och omån för Hugo Ball postumt, här vare lexikalt med namnen som gällt föröver, ett nail trees kvist i ögat på honom forne hjälten Ball längst minst. Rekommenderas också kan en systerbok med "Elsevier's Dictionary of Forestry" av Delijska [detaljiska så] så som tidigare lämpligt kommenterats på denna Panopticon medelst länk:

Stefan Hammarén, trådolog.
Vidare lasning
http://panopticon.do.sapo.pt/30.html

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Goebbels - den intelligente fanatikern

  Goebbels bland gymnasiekamrater 1916. Goebbels - den intelligente fanatikern Kejsardömet står i full blomning när Paul Joseph Goebbels föds 1897 i småstaden Rheydt strax nordväst om Köln. Efter segern över Frankrike drygt ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om samhället | 25 januari, 2007

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 13 februari, 2017

Om Skönheten

I en tid då skönhetens motiv och uttryck är stadda i ständig förändring är det lätt att känna ett sting av saknad vid minnet av den tid då Logos regerade ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 03 september, 2013

Kaurismäki – absolut finskt?

Aki Kaurismäki kan ses som någonting absolut finskt även om många finländare tycker att han förmedlar en felaktig bild på Finland i sina filmer. Ändå tilltalar Kaurismäkis filmer en internationell publik ...

Av: Mirva Huusko | Övriga porträtt | 17 januari, 2014

Tankens Ambivalens: IX (Delningen)

Som en sten, som en sten i din flod, förbereder jag mitt ansikte Som ett hav, som en droppe av ditt blod, öppnar jag mitt hjärta Min första tanke när jag vaknat ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2014

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009

Helhetstänkandets suveränitet – en slutsats utifrån människans väg genom historien

Det finns en bok av Jean Gebser som överträffar det mesta. Originalet heter Ursprung und Gegenwart och är från 1949/1953/1973. Översättningen till engelska från 1984 av Noel Barstad m fl ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 21 december, 2013

Manfred Stier en hjälte på Växjö frimärkscentrum

En av Sveriges intressantaste aktörer på marknaden för mången filatelist, är nog onekligen detta omtalade centrum i Växjö, grundades 1984 när Manfred Stier köpte tillsammans med Uno Olofsson Sydsvenska Frimärkslagret, en ...

Av: Stefan Hammarén | Allmänna reportage | 14 augusti, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.