En ny röst åt konsten

Linda Aker är en av de kreativa ledarna för det till vintern årsgamla Galleri Vox, beläget i ett gårdshus i Sundsvalls stenstad. Hon är bildpedagog och har gått på utställningar ...

Av: Pernilla Andersson | 15 augusti, 2010
Kulturreportage

Bitskt tandlösa krokodiler

När Sagokungen Ludwig II 1864 bjöd in Richard Wagner från exilen i Schweiz för att möblera om kulturlivet i München, förändrades den bayerska huvudstaden raskt och radikalt. Efter Wagners ettåriga gästspel var ...

Av: Bo I. Cavefors | 19 Maj, 2014
Essäer

Nu står chefen på scenen

Roger Westberg. Foto: Erika HesselgrenSom sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme ...

Av: Erika Hesselgren | 22 oktober, 2008
Scenkonstens porträtt

”Oh Småland! It was so stenigt you know!” Bishop Hill, svenskhet på prärien…

Om man går utmed huvudgatan i svenskbygdens Bishop Hill mellan hus med 1800-talsinspirerad svensk bruksbyggnadsstil som Steeple Building och vidare förbi Colony Store och presentshopen Svenska Hjarta (Svenska Hjärtan), krukmakeriet ...

Av: Benny Holmberg | 16 mars, 2014
Kulturreportage

Adonis - en världspoet



Adonis - en världspoet

 

Den numera i många länder välkände syrisk-libanesiske poeten Adonis kan närmast kallas en världspoet.

adonis
Adonis, pseudonym för Ali Ahmad
Said Esber, är född i Syrien men har
publicerat många böcker på franska.
Namnet Adonis är förmodligen en
tillämpning av den syrisk-babyloniska
guden Tammuz, ett namn som
förmodligen ursprungligen kommer
från det semitiska Adonaj, "(min)
herre". Den mytologiske Adonis blev
dömd till ett halvår på jorden och ett
halvår i underjorden. Med sin skönhet
lockade han kärleksgudinnan Afrodite
och därmed krigsguden Ares
svartsjuka. Adonis blev dräpt av
Ares förklädd som vildsvin när han
var ute på jakt. Foto: Suzel Berneron

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han föddes 1930 i en isolerad bergsbygd i Syrien och började sin egentliga skolgång först vid 13 års ålder. Som poet tog han sig namnet Adonis i 18-årsåldern. Det är ett namn på en hednisk gud som upplever död och återuppståndelse, en fenicisk motsvarighet till den fornegyptiska Osiris-myten. Genom att identifiera sig med Adonisrollen har Adonis kommit att bli en poet utanför alla nationalistiska och religiösa begränsningar. Han talar om en verklighet som ständigt finns framför människan, "une identité inachevée" - en oavslutad identitet. Och "Identité inachevée" är också titeln på en liten intervjubok (utgiven 2004 av Editions du Rocher) där poeten svarar på frågor ställda av Chantal Chawaf. Det är frågan om ganska djupgående och vittfamnande svar av en poet som till fullo inser den globala medvetenhetens nödvändighet i en tid där en destruktiv och materiellt egoistisk industrialism utbrett sig över världen. Ekonomer och börsanalytiker är framgångsrika aktörer medan varningsropen ekar, klimatförändringar uppmärksammas och avskrädeshögarna växer. Vilka energier använder vi? För vem och för vad? Har en poet något att säga på världsmarknaden? Om detta säger Adonis:

"Den moderna litteraturen har blivit en del av ett gigantiskt maskineri. Litteraturen och konsten som helhet borde vara liktydiga med själva livet. Om de inte längre är livgivande för oss på samma sätt som luften och solen, kommer de att marginaliseras."

Om nationalismen och religionen, som fortfarande är störande element på många håll i världen, har han också en hel del att säga:

"Man måste göra sig av med idén om Staten som den uppfattas i dag.

Människan kan skapa, borde skapa, en annan idé, som ersätter idén om Staten-Makten för att styra samhället. [...] En revolution är alltså nödvändig, en som sätter den mänskliga kreativiteten i centrum [...] och som ser kosmos, universum, som ett enda land, ett enda mänskligt samfund med den totala respekten för det specifika hos folken och de olika kulturernas identiteter."

Imperialismen har kommit och gått. Marxismen likaså. Kapitalismen eller den s.k. fria marknaden tror kanske att den är världens räddning. Sekulariseringen växer men ideologier, religiös fanatism och pseudoreligioner är långt ifrån utrotningshotade. Adonis är medveten om vår tids snaror och fångstgropar. Vi lever inte i den bästa av världar där ingenting behöver göras om.

Bokmässorna tilldrar sig allt större uppmärksamhet, och Adonis sa på bokmässan i Göteborg hösten 2005: "En väg att störta det gamla och bygga det nya är poesin." Poesin innebär en förvandling på djupet, och han har vid flera tillfällen understrukit att "sanningen är ett oupphörligt utforskande".

Våren 2006 framträdde han på ABF i Stockholm, läste sina dikter och talade bland annat om klassiska arabiska poeter som menade att poesin uttryckte sanningen och att poeterna borde regera världen. Men då är det förstås sanningssökande poeter som avses - det vill säga sådana som har en insikt i det djupt mänskliga världsskeendet utanför alla inskränkta maktspråk och makthandlingar.

Många har velat se Adonis som en hednisk mystiker som har en bakgrund i den sufiska och alawitiska traditionen. Han är väl bevandrad i den arabiska mystiken och nämner ofta exempelvis Ibn Arabi och al-Mutanabbi. Dessa mystiker har frigjort sig från religionernas ärvda sanningar som fängslar människors inre liv. Vägmärken kan vara bra att ha. Men där mänskligheten nu befinner sig är de nya banbrytarna, de nya spårskaparna, de mest behövliga individerna. Vår tid måste träda in i ett större och helare tidsmedvetande. Detta inser Adonis, som i sitt stora verk "Boken" (första delen utkom 2005 på förlaget Alhambra i en utmärkt översättning av Hesham Bahari). Med all önskvärd tydlighet visas den egenrättfärdiga våldsmentalitet som under historiens gång söndrat, härjat och härskat i de orientaliska rikena, där kulturen under flera århundraden upplevde en storartad blomstring och så småningom nådde Europa och väckte upp denna sovande och delvis barbariska kontinent.

Två svenskspråkiga Adonisantologier som kan rekommenderas är "En tid mellan askan och rosorna", som Alhambra gav ut år 2001, och "Detta är mitt namn" (Alhambra 2006). Båda dessa böcker innehåller en intervju med Adonis och en välskriven och initierad essä om denne poet - texter skrivna av orientkännaren Sigrid Kahle.

Det finns i Adonis poesi drag av fransk symbolism och surrealism. Det är således inte bara den förislamiska poesin som inspirerar honom. Han förenar två världar, öst och väst, och går bortom dessa världar i sin visionära ordkonst. Orden har för honom varit "en svepning över den gamla tidens grav". Han ser en ny tid födas på samma sätt som Saint-John Perse, en diktare som han har tolkat till arabiska. Och han har vågat och förmått skapa en bildrik ordvärld där läsaren ständigt känner sig utmanad att öka sin medvetenhet. Det är konst av denna art som är värd ett nobelpris.

I diktboken "Vaggan" (Beirut 1983), där geografiska platser som Jemen och Aden nämns, är den franske vagabondpoeten Arthur Rimbaud (1854-1891) en inspirerande följeslagare. Adonis anser att denne poet är besläktad med de arabiska vagabondpoeterna och har på ett inlevelsefullt sätt skrivit om honom i en av sina essäböcker.

Adonis diktning har följt mig genom åren. Se min essäbok "Från en värld till en annan" (CKM 2004). Men redan på 60-talet skriver jag om honom (se min bok "Horisontessäer"). Innan inbördeskriget bröt ut i Libanon var Beirut ett centrum för nya litterära strömningar. Adonis var då en av de tongivande förnyarna inom den arabiska poesin. Och under sin exil har han kunnat påverka både öst och väst med sin nyskapande dikt. I "Vaggan" skriver han:

"Människan hör inte till den plats där hon växer upp utan till den plats där hon bejakar sig."

Kanske har han nu känt att han kan bejaka sig i Paris och samtidigt se sig som en världsmedborgare som lever med i tidsströmmen och har förmåga att skapa bilder av en tänkbar framtid.

I diktboken "Detta är mitt namn", som jag läste på franska innan den kom ut på svenska, kan man läsa följande slutord: "Ma patrie est cette étincelle/ cet éclair dans la ténèbre du temps à venir" (Mitt hemland är denna gnista/ denna blixt i den kommande tidens mörker.)

Under dikten står datumet 1 januari 1969. Nu år 2006 har Libanon på nytt varit en stridsscen, och världen är fortfarande en scenplats som behöver den sanning som poesin uttrycker.

Adonis har sagt att han hoppas på en andens revolution, en poetisk medvetenhet som både kommer från öst och från väst och som förenar motsatserna.

Den kände franske författaren Alain Jouffroy har i ett förord som bl.a. kan läsas i boken "Detta är mitt namn" insett att diktare som Saint-John Perse och Arthur Rimbaud haft en avgörande betydelse för Adonis. Dessutom jämför han Adonis med den irländske diktaren James Joyce. Båda är de visionära ordskapare som har en känsla för historiens kretslopp och mänsklighetens öde, och båda har de inspirerats av Odysséen. Joyce levde förresten en lång tid i Paris, där Adonis nu är bosatt. I Joyces språkuppfinningsrika och mytologiskt färgade verk "Finnegans Wake" (1939) kan man ana en ny eras födelse, och i Adonis diktning finns Fenixmyten som knyter an till hans namn och det som är denna myts budskap: en uppståndelse ur askan.

Percival

Ur arkivet

view_module reorder

Från Bosch till Sollman - Game Art i Holland på 2000-talet

Det dröjer visserligen till 2016 innan Jheronimus Boschs 500-årsjubileum ska firas i Holland, men man har redan tjuvstartat. Under 2013 arrangerades en tävling om att göra ett dataspel som inspirerats av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 juni, 2014

Jakten på den röda ballongen – en essä om ballongen i konsten

Ett rött hjärta stiger mot himlen. Kvar på marken står en liten flicka och ser hur hennes ballong flyger iväg. Det går inte riktigt att se om flickan är ledsen ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 oktober, 2012

August och människorna

Två år före döden gick August till angrepp mot kulturetablissemangets gullegris Verner von Heidenstam (som konverterat från livsbejakande romantiker till reaktionär nationalpropagandist), charlatanen Sven Hedin (som upptäckte tredje världen i ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 21 juni, 2011

Bomber över Tyskland. Kommentarer till bombandet av Tyskland under andra världskriget

Bilden av bombandet av Tyskland under andra världskriget har i den versionen av historien som sprids i allmänna media försetts med ett dämpande filter. Den som haft oturen att ha ...

Av: Olof Hirn | Essäer om samhället | 16 Maj, 2011

En livskraftig hundraåring: ”På spaning efter den tid som flytt”.

I mars 1913 fann Marcel Proust en förläggare som var villig att ge ut hans ”A la recherche du temps perdu” sedan flera andra hade tackat nej. Men Bernard Grasset ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 09 Maj, 2013

Andrzej Wajda 1974

Några ord om Andrzej Wajdas konst med lång hållbarhet

Den 9 oktober 2016 dog Andrzej Wajda nittio år ung och han var aktivt skapande in i det sista. Förutom allt konstnärligt och politiskt och organisatoriskt och utbildningsmässigt annat, regisserade ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 oktober, 2016

Upplopp av Torsten Renqvist

Upplopp av Torsten Renqvist Torsten Renqvist: Född 1924. Debuterade som målare och grafiker 1950. Fick pris på Biennalen 1964. Lämnade några år senare måleriet helt. Sedan dess har han skulpterat ...

Av: Anders Forsberg | Bildreportage | 02 november, 2006

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 6

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 13 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.