Hur mår din själ?

"Hur mår du?" säger jag och ler lite låtsascoolt. Men så - helt plötsligt, exakt när jag ska få mitt svar, står allt still: det är som om tiden stannar ...

Av: Sara Shams | 05 mars, 2009
Gästkrönikör

C'est la vie!

Vår granne, vi kan kalla henne Ewa, huvudsakligen för att hon hette så, levde fram till sin 12-årsålder hos en familj som slog och skändade henne från morgon till kväll ...

Av: Vladimir Oravsky | 07 september, 2013
Gästkrönikör

Slå i glasen och låt oss lustiga vara

Jag har haft mina uppgörelser med julen. Jag har barrikaderat mig, dragit ur telefonjacket, hyrt en stuga i ödemarken, sjukskrivit mig efter att frivilligt smittat ner mig med vinterkräksjuka. Jag har ...

Av: Stefan Whilde | 06 december, 2011
Stefan Whilde

Gunnar Lundin

Prosadikter av Gunnar Lundin

Gunnar Lundin är tillbaka med en skönlitterär text

Av: Gunnar Lundin | 17 maj, 2017
Utopiska geografier

Två röda systrar



Image
Hella Wuolijoki
Hella Wuolijoki var exceptionell både som människa och konstnär. Hon beskrev sig själv som ett "smått underligt djur som inte låter sig placeras i någon fålla". Hon var en överklasskvinna på barrikaderna. Hella var både marxist och driven affärskvinna. Hon behärskade sju språk och var svag för det goda livet".

"Finlandiapriset" för bästa facklitterära bok 2006 i Finland utdelades i december 2006  till dåvarande utrikesministern Erkki Tuomioja för dennes bok "Häivähdys punai", ungefär "En glimt av rött". Boken handlar om Tuomiojas mormor Hella Wuolijoki och hennes syster Salme Pekkala Dutt. 

Skolmästaren Ernst Murrik i Valga i Estland hade fem barn. Två av dem, Ella Marie född 1886 och Salme Anette född 1888, kom att bli berömda. Familjen var liberal och i hemmet pratades tyska. De två systrarna påverkades av de revolutionära stämningarna i Ryssland i början av 1900-talet och blev marxister. Salme förvisades till Sibirien för sina åsikter.

Salme kom till Finland och var under en kort period gift med juristen och vänsterpolitikern Eino Pakkala. Hon var aktiv under inbördeskriget i Finland och nära medarbetare till revolutionsledaren Otto Wille Kuusinen. Efter skilsmässan från Pekkala flyttade hon till England och träffade en annan marxist Rajani Palme Dutt.  Han föddes i Cambridge 1896. Fadern var en indisk läkare och modern Anna Palme från Sverige. Rajani Palme Dutt relegerades från universitetet i Oxford för sitt motstånd mot första världskriget. Han deltog aktivt i bildandet av det brittiska kommunistpartiet. Hans mor var alltså svenska och hans morbror Sven Palme. Denne var chef för försäkringsbolaget Thule. En av Rajani Palme Dutts kusiner var statsminister Olof Palme. Rajani Palm Dutt var länge aktiv inom den engelska poliken och träffade många av världens stora ledare som Lenin, Ghandi och Nehru. Däremot träffade han aldrig sin kusin Olof Palme. Rajani Palme Dutt avled 1974.

Den äldre systern Ella tog studentexamen i Tartu och fortsatte sedan sina akademiska studier i Helsingfors 1905. Hon bytte förnamn till Hella och framstår som en av de mest fascinerande personligheterna i Finlands moderna historia.

Mellan 1908 och 1923 var Hella gift med advokaten och liberale politikern Sulo Wuolijoki. Under inbördeskriget 1918 var Hella Wuolijoki inte engagerad på någon sida. Hon gjorde istället karriär som godsägare och företagsledare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hella Wuolijoki var marxist men skrev aldrig in sig i kommunistpartiet. Hon var exceptionell både som människa och konstnär.  En skådespelsförfattare med affärssinne som kunde tala sju språk.

Vid sidan av sitt arbete som företagsledare blev hon en av Finlands mest folkkära dramatiker. Inledningsvis skrev hon under den manliga pseudonymen Juhani Tervapää.

Som godsägare på Marlebäck utanför Helsingfors utövade hon stor gästfrihet och höll salong för dåtidens radikala personligheter. Hon var vän med Maxim Gorkij men också med John Reed som var USA:s främsta radikala journalist. Han skrev den berömda boken "Tio dagar som skakade världen" om revolutionen i Ryssland 1917. Hella Wuolijoki "sponsrade ekonomiskt" en radikal författare som Elmer Diktonius.

Berthold Brecht och hans följe fann en fristad på Wuolijokis på Marlebäck, från juli till oktober 1940 när han var på flykt från Nazityskland. Tillsammans skapade de klassikern "Herr Puntila och hans dräng Matti" som de senare i början av 1950-talet skull utkämpa en upphovsmannarättslig tvist kring. Då 1940 hyllade dock Brecht det finska landskapet och den finska naturen och "ett folk, som tiger på två språk". I maj 1941 någon månad innan fortsättningskriget bröt ut lämnade Brecht  Finland och tog sig via Ryssland till USA och Kalifornien.

Under 1930-talet skrev Hella Wuolijoki politiska rapporter åt sovjetiska legationen i Helsingfors. Samtidigt var hon Finlands mest framgångsrika dramatiker och skrev folkkära och borgerliga dramer. Den mest kända är "Kvinnorna på Niskavuori". I sina dramer ställde hon plikt mot kärlek, pengar mot kärlek, rotfasthet mot rotlöshet. En av hennes pjäser, Juurankolan Hulda, blev i något förändrat skick en Oscarsvinnande film i USA 1947 under namnet "The Farmers Daughter".  Flera av hennes skådespel lever på Finlands sommarteatrar.

Under vinterkriget förmedlade hon kontakter till det sovjetiska sändebudet i Stockholm Alexandra Kollontai. Hon medverkade aktivt i den process som ledde fram till vapenstillståndet i mars 1940.

Under fortsättningskriget övervakades Hella Wuolijoki av säkerhetspolisen. 1943 häktades hon för kontakter med en s.k. desant. Det var benämningen på en i fallskärm nersläppt sovjetisk spion. Hon dömdes i en underrätt till döden men domen ändrades i en överinstans till livstids tukthus.  Hella arresterades 1943 och dömdes till döden för landsförräderi. Hon behandlades hårt och arrogant i fängelset på Skatudden i Helsingfors. Hella Wuolijoki skriver i sina memoarer "Detta mitt livs största drama, då tre unga officerare dömde mig som fosterlandsförrädare likgiltiga inför det faktum att jag sökte kontakt med fienden endast för att lösgöra vårt land från en vapenbroder (Tyskland förf. anm.) som drog oss i fördärvet, och för att söka en väg till fred...

Hennes liv räddades troligen av att hon var en "kändis". Den socialdemokratiske ledaren Wäinö Tanner som satt i den krigstida regeringen skrev till domstolen "att det var hennes övertygelse att Tyskland inte kunde besegra Sovjet som förmått henne att tala för nödvändigheten av en separatfred för Finland". Tanner skrev vidare att "hennes motiv inte kan ifrågasättas. Hon har handlat utgående från Finlands bästa, inte för att främja fiendens (Sovjetunionens förf. anm.) bästa".

Efter kriget gjorde Hella Wuolijoki en snabb karriär från fängelset till posten som riksdagsman och direktör för finska radion, YLE.

Hella Wuolijoki lämnade aldrig kyrkan trots sin politiska radikalitet. Några år före sin död 1954 konstaterade hon att på hennes begravning skulle kommunisterna sitta på ena sidan i kyrkan med sina röda armbindlar och borgarna på den andra. Systern Salme Pekkala Dutt avled i London tio år senare, 1964.

Tuomiojas bok kom först på engelska med titeln "A Delicate Shade of Pink". Den har sedan översatts till estniska och finska och ges ut på Tammis förlag.

Rolf Karlman 

Ur arkivet

view_module reorder

Vita Frun och andra gengångare

Varje europeisk adelsfamilj med anseende verkar ha sitt eget slottsspöke. Överallt på slotten bultas, knackas och hånskrattas det. De äldsta spökhistorierna härstammar från 1100-talet, men tron på gengångare hade sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Allmänna reportage | 21 maj, 2009

Andrzej Wajda 1974

Några ord om Andrzej Wajdas konst med lång hållbarhet

Den 9 oktober 2016 dog Andrzej Wajda nittio år ung och han var aktivt skapande in i det sista. Förutom allt konstnärligt och politiskt och organisatoriskt och utbildningsmässigt annat, regisserade ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 oktober, 2016

Porrslinsblomman

Av min okända och förvackra porrslinsblomma. De toaornas fler tvenne antal på det. Vuxit innan i en lavoar vara, ser man brunt envist kvar det lavoariska havets tidvattensbevis. Dessa varit ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 21 oktober, 2010

Varför gnäller männen?

– Det är svårt att tala om män som offer, sade Jens Liljestrand. – Jamen vad beror det på, frågade Belinda Ohlsson. Och längre kom de inte, trots att de drog över ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 28 september, 2011

Från penselhår till pixelporr – en essä om pornografi i konsten

Hur många unga pojkar slet inte ut sin joystick på 80-talet i dunkla pojkrum framför en flimrande TV-skärm? Det var inte bara plattformsspel och shoot-em-up spel som visades på skärmarna ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2012

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Omöjliga intervjuer. Bertil Falk intervjuar Aurora Ljungstedt

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Bertil Falk | Litteraturens porträtt | 11 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.