Möten och betraktelser i kristidernas Rethymnon 2014

Det är olidligt varmt på Kreta nu i augusti och badstranden är överfylld av människor. Jag simmar ut i den långgrunda bukten och ligger sedan och flyter runt i det ...

Av: Lilian O. Montmar | 30 augusti, 2014
Resereportage

Veckan från begravningsplatsen

 Anders Behring Breivik är psykiskt sjuk och var det när han begick massmorden på Utöya i juli. Enligt den rättspsykiatriska undersökningen lider Breivik av paranoida schizofrena drag. Breivik anses psykotisk ...

Av: Gregorz Flakierski | 03 december, 2011
Veckans titt i hyllan

Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd

  Bitte Andersson. fotografier Kim Varga  Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd Agneta Tröjer och Kim Varga har träffat bokhandlerskan, serietecknerskan, filmarbeterskan och queerfeministen Bitte Andersson i hennes butik Hallongrottan på söder i ...

Av: Agneta Tröjer och Kim Varga | 19 juni, 2007
Övriga porträtt

Unterwegs zur Musik. Om Anton Webern

Anton Webern var den mest radikala bland Schönbergs lärjungar och en portalfigur för alla musikpionjärer under andra hälften av nittonhundratalet. Teoretiker av en integral serialism och, framför allt, grundaren av ett ...

Av: Guido Zeccola | 06 november, 2013
Musikens porträtt

Adonis och den alkemiska förbindelsen mellan öst och väst



Sigrid Kahle fördjupar sig i en viktig aspekt av poeten Adonis liv och verk: frågan om civilisationerna i världen gäller graden, inte arten. Fosterlandet är språket, språket är fosterlandet.

Image
Poeten Adonis. Bild: Alhambra förlag
Den syrisk-libanesiska poeten Adonis (Ali Ahmad Sa´id) har brutit väg för den arabiska moderniteten i lyriken. Han är fullständigt bevandrad i den västerländska litteraturen och samtidigt en lärd utforskare av den arabiska litterära traditionen. Tre irakiska poeter i Bagdad tog efter andra världskriget det befriande första steget till friare versmått och rytmer och öppnade den arabiska poesin mot världen. Stafetten gick vidare 1951 till Beirut i det västtillvända Libanon där Adonis och Yusuf al-Khal startade det litterära magasinet Shi‘r (Poesi) som fram till 1967 blev ett forum för modernistisk arabisk poesi.

Adonis växte upp i Syriens berg, nära en flod som enligt legenden färgats röd av den feniciske guden Adonis blod, nära Ras Shamra, där urgamla kananeiska texter har utgrävts, och nära sin far som var en fattig bonde som kunde klassisk och mystisk poesi utantill. Av en lycklig slump fick han gå i skola i en närbelägen stad och fick studera vid Damaskus universitet. Nationalistiskt medveten om den urgamla förislamiska syriska kulturen öppnade han sig för västerlandets poetiska modernism.  Baudelaire och Rimbaud drabbade honom, Heidegger och Nietzsche, Freud.

I Beirut, den modernaste arabiska huvudstaden, hamnade han efter ett politiskt fängelsestraff. Han gifte sig med en kollega, Khalida Sa´id och startade tidskriften Shi‘r, som bar modernismen på sitt baner och försökte införa en ny estetik och friare versmått. De översatte T. S. Eliot, Baudelaire, René Char, Rilke och Walt Whitman. Under en kaskad av fientligheter från konservativa poeter och nationalistiska politiker framtvingades moderniteten, förberedd av förra generationsens poeter, och reformerade den tusenåriga arabiska poesin.

Under en vistelse i Paris 1960–61 umgicks Adonis bland tidens främsta franska poeter som varmt slöt upp omkring honom efter att han nått berömmelse med Sånger av Mihyar från Damaskus (1961, på svenska 1991). Där gestaltar Adonis under intryck av fransk och tysk filosofi en egen persona, Mihyar, ”tvivlets såningsman”, en poet utan barlast av traditioner och med framtidsvisioner. Den flödande ingjutelsen från västerländsk diskurs gav honom ett oväntat perspektiv på den klassiska arabiska diktens dolda möjligheter.

Adonis upptäckte att surrealism och symbolism ingalunda var någon nyhet i den arabiska litteraturen. Ja, själva Koranen hade den djupt symboliska Ljusets Sura. Han fann arabiska källor hos de sufiska poeterna mellan 800- och 1200-talen. Inte heller de rättade sig efter de rigorösa versmåtten och ändå var de stora poeter vilkas verk har överlevt sekler.  Kulturmötet i Paris bar frukt i en antologi i två delar över klassisk arabisk dikt som översatt till franska fick betydelse i väst.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I diktsamling efter diktsamling öppnade Adonis kanaler mellan exempelvis den medeltida arabiska alkemin och Rimbauds tal om ”ordens alkemi”, en ordförvandling som siktar till att frigöra krafter i språket utöver det okändas, bortvändas gräns. 

Metamorfosernas bok (1965) innehåller ett koraninspirerat, sufiskt kärlekspoem om lycksalighet, vars metaforiska språk suger näring ur sufiska paradoxer med rötter i den hymnlitteratur skalden upplevt i sin barndom. Diktsviten Falken skildrar den siste umayyadens flykt till Andalusien i en episk dimension där tiden, döden och den ständiga rörelsen från nuet till framtiden bär tydliga referenser till Saint-John Perses Landsflyktens flöjter. Adonis har själv sedan många år blivit en flykting från sitt land.

En tid mellan aska och rosor blir en brytpunkt. Formen förändras. Tillståndet i arabvärlden och politiken föder våldsamma och upprörda diktsviter. I Detta är mitt namn är formen uppbruten och ”mitt land rusar efter mig efter mig i en flod av blod”. 1968, efter sexdagarskriget med dess förödmjukande nederlag som innebar början till slutet för den arabiska nationalismen, grundar Adonis och Khalida Mawâqif (”Etapper”) arabvärldens mest revolutionära och djärva litterära tidskrift som fortfarande utges i London

Förhållandet till västerlandet förändras i En grav för New York (1971). I detta civilisationskritiska metapoem som kom till under Vietnamkriget blandar han kritik av västvärlden med kritik av arabvärlden, poesi och prosa med vredesutbrott och utrop, i söndriga rytmer och versmått, under ständig åkallan av amerikanska och arabiska poeter. Han är inte nådig mot den västerländska civilisationen. ”New York var den andra stad som överväldigade mig efter Paris. Ett helvete för tanken, ett paradis för känslan!” 

Åren 1973–75 blir hans diktning storskalig, arkitektonisk till sin struktur. Prosapoem, metahistoriska anspelningar och filosofiska utvikningar uttrycker medlidande med jordens fördömda. Kulturella förbindelser med tider och epoker präglar ”Prolog till de sekteristiska furstarnas historia”.  En metafysisk vrede blir nästan outhärdlig i dikten ”Tiden”, skriven efter massakern i Sabra och Chatila (1982). Dock slutar hos Adonis nästan varje dikt i en ton av glädje och tillförsikt. Han kommer ju liksom den poesi han företräder ”från framtiden” och inte från det arabiska förgångna eller ens från nuet.

År 1978 blir han doktor på en översikt över den tusenåriga arabiska poesin vid Jesuituniversitet i Beirut. 1983 bevisas han äran att föreläsa om arabisk poetik vid Collège de France. Adonis blir för araber en poetisk förgrundsgestalt, får epigoner, beundrare, men också fiender. Modernitetens inrusning i den arabiska kulturen har lyckats över förväntan. Den arabiska poesin börjar uppmärksammas i väst och man börjar tro att Adonis ska få Nobelpriset.

År 1986 får Adonis och Khalida asyl i Paris, orten för ”Begärets vandring genom geografins materie”. Exilen är nu hans tema. Stoff för arabisk civilisationskritik fanns det övernog. Bittra resor i arabvärldens metropoler återspeglar arabernas politiska förfall i mastiga diktsamlingar som alltid översätts till franska under de följande årtiondena: Les Temps, Les Villes Célébrations, Soleils Seconds, samtidigt som allt fler dikter av Adonis översätts till andra europeiska språk i denna livslånga östvästliga korsbefruktning.

Men det kom en ny vändning. I år har Adonis avslutat tredje delen av ett tioårigt projekt: Boken, platsens gårdag nu, en fantasirik rekonstruktion av den klassiske arabiske poeten al-Mutanabbis liv och verk. Han blandar sin röst med medeltidens stora förnyare, Abu Nuwás, al-Ma‘arri. Här vävs deras ofta kätterska öden och poetiska motstånd ihop med Adonis reflektiva poesi om dessa händelser i ett modernistiskt, nästan filmtekniskt idiom.

Adonis betydelse vilar i hög grad på hans verksamhet som essäist. Vi kan ta del av Bönen och svärdet på svenska. Här rör han sig fritt över spännande västöstliga fält. Han utforskar kritiskt Koranen som litterärt språk. Det arabiska kulturarvet är komplext och mångfaldigt, i strid med allt främmande och i permanent strid mot sig själv. Det är en tradition av skapande och förändring. Medvetandet om att den arabiska moderniteten har uppstått i utbyte med andra civilisationer håller det arabiska arvet levande.

Den arabiska moderniteten Adonis personifierar är född ur lidanden och kränkningar. Den ser inte väst som en förebild att efterapa utan som en historisk utmaning som tvingar det arabiska samhället att befria sig från sitt inåtskådande, sin trångsynthet och religiösa slentrian. Öst och väst är bara geografiska definitioner, säger Adonis. I fråga om civilisation är världen en och densamma och skillnaden gäller graden, inte arten. Fosterlandet är språket, språket är fosterlandet.

 ”Jag ställer upp för kreativitetens och kulturens land. All min strävan skulle kunna sägas gå ut på att det geografiska hemlandet skall bli en levande del av det kreativa och universella landet. Inget öst inget väst – bara en enda människa i en enda värld.” 

Sigrid Kahle

Ur arkivet

view_module reorder

Jenny Westerström: Den unge Anders Österling

”Skymningen faller, det brusar från Östersjön, och om en stund skall jag höra helgringningen från den lantliga kyrkan, ty det är lördagsafton.” Med de vackra orden avslutade Anders Österling sina ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2014

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2007

Tillbaka hos Poesin!

Att först visa sig synlig (synlig för de synliga), och bli upptagen av den ”rätta” vägen, verkar nästan som en norm i dag. Därefter kommer texten, som ett bekräftelse-vara för ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 30 augusti, 2014

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Förfallsperiodernas uppgift är att blottlägga en civilisation

En kväll på tunnelbanan tittade jag mig uppmärksamt omkring: vi hade samtliga kommit någon annanstans ifrån...Bland oss fanns dock två eller tre ansikten härifrån, besvärade silhuetter som tycktes be om ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 22 april, 2017

Ett res nullius en plazas de toros

Efter att äntligen slitit med h;ströms korrektur, behövde jag utlopp och mening. Då här om kvällen och en del av natten cyklade jag till evigheten nära inpå det det trots ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 09 september, 2010

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Ayatollor

Uppvigling, Irans nya taktik mot landets bahá’i-minoritet

År 1863 tillkännagav Baha’u’llah offentligt  att han var Babs och alla profeters utlovade  återkomst och att Gud hade en plan för  mänsklighetens framtid. De som accepterade  hans ställning började kallas för bahá’ier. Samma ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson Text och bilder | Kulturreportage | 12 Maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.