Philip Tafdrup

Philip Tafdrup Jørgensen - en dansk Piraten

Ivo Holmqvist skriver om den danske författaren Philip Tafdrup Jørgensen, en av många marina hjältar i Danmark.

Av: Ivo Holmqvist | 16 november, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | 24 september, 2014
Musikens porträtt

Katarina Hamilton och 14 Nobelpristagare i litteratur - Made in Sweden. Foto Graham.

Om lovprisade grodor, kvinnliga Nobelpristagare och att vara Nationalmuseums favoritdesigner

Katarina Hamilton är känd för att vara den enda "utifrån" som finns representerad på Nationalmuseum. Nationalmuseum säljer sina egna kort - och så Katarina Hamiltons! Hennes kvalitetsdesign Made in Sweden görs fortfarande i ...

Av: Belinda Graham | 28 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Domine ad adjuvante me festina

Ty du är vägen, sanningen och ljuset.

Av: Gilda Melodia | 07 juli, 2016
Gilda Melodia

Kyrktuppens öga – rörelse och genesis i Lage Lindells måleri



TEMA VÄSTERBOTTEN
Image
Lage Lindell. Utsnitt från mural.

Bildens begränsning, dess format är irriterande. Helst inget särskilt format, ett berg, en stor vägg vars gränser man inte ser, antagligen för att formen då blir individuellare. Som att se en kyrktupp avteckna sig mot aftonhimlen. Man ska kunna klippa ut formen, ta den med sig och lägga den i snön.I citatet ovan talar Lindell om bildens format, formen och dess bakgrund att vila mot. Bortsett från de redan givna  förutsättningarna möter vi detta förhållningssätt till form och bakgrund i måleriet som sträcker sig kring rotundan mellan biblioteket och samhällsvetarhuset på Umeå universitet – det måleri vi kommer att uppehålla oss vid här. Lindells måleri vilar där mot en icke artikulerad bakgrund. En vitmålad vägg. En vithet som i sin anonyma framtoning i en mening blir utbytbar. Jag vill här problematisera relationen mellan formen och den vita grunden och försöka visa hur bakgrundens anonymitet har en framstående funktion i det måleri som framställs utmed rotundans väggar. I anonymiteten ligger en frihet. Den vita grunden framstår i måleriet som en möjlighet. Som potential.

Förhållandet mellan väggen, den vita grund mot vilken måleriet vilar och de figurationer vi finner kring rotundan är inte passivt. Figurationerna vi möter utefter cylinderformens omloppsbana har ingen lagbunden gemensamt definierad relation till den vitmålade vägg i vilken de vilar. Likheter finner vi. Några återkommer i flera av figurationerna, men den egentliga relationen finner vi i varje figurations egenhet och förutsättningar. I sökandet efter likheter stannar vi ödmjukt upp vid insikten att likheten vi finner mellan dem alla, tycks vara just relationen som sådan. Ingen framstår som oberoende, varken den vita grunden eller de former som möter den. I mötet artikulerar och artikuleras den. Den vita grunden verkar i och genom måleriet och tvärtom, måleriet verkar i och genom den vita grunden. Relationen är lika fridfullt enkel och oförskämt komplex – för att knyta an till avsnittets inledande citat – som tillblivelsen av en kyrktupps öga. Formens närvaro, artikulerande aftonhimlens gränslösa tak. Genom formen, i betraktaren. Här nedan ska vi stanna upp vid ett av alla tillfällen kring rotundan då den vita grunden artikuleras. Då relationen mellan form och element problematiseras. I en ”inlevelsedimension” – en kort och subjektiv vandring genom måleriet, där aspekter av dess rörelse och genesis framträder, följer vi det enskilda elementet och dess förvandling. Vi börjar och slutar med det enskilda. I förlängningen utvinner vi förhoppningsvis också insikter om helheten. Förutsättningen är rörelsen. Den rörelse jag försätter mig i vid mötet med måleriet och den rörelse måleriet införlivar i mig som betraktare.

Vi betraktar ett måleri som Katarina Swanström benämner som det enda naturmotivet utefter rotundan.

Myrmark, svart yta med ljusbruna toningar. En torr trädstam. Två fåglar. En i vila på toppen av trädstammen. En i luften, på väg från oss. Och en linje. Vid denna linje stannar vi en stund – börjar med det enkla, den svarta, till synes svävande och svajande linjen, ensamt vilandes mot den vita grunden. Vi står vid dess början, följer den nedåt och i mötet med myrmarkens yta tycks linjen förvandlas till sin egen negation. Från att vara ett element grundat på närvaro möter vi nu ett uttryck grundat på frånvaro. Vid första anblicken som en reva i myrmarken, framsläppandes den vita väggen. En förvandling som vi rycker till en aning inför. Inte bara inför linjens vändning i sin motsats, utan också inför den lätthet blicken fortsätter sin vandring genom förvandlingen och utefter revan. Som har ingen förändring ägt rum, och vi söker ett motiv bakom denna reva i motivet.

Det som slår mig och som kan tyckas märkligt är motivets ödmjukhet inför denna linje. Som vore det självklart övergår linjen i mötet till sin negation. I mötet absorberas inte den svarta linjen i myrmarkens svarta yta. Myrmarken framstår inte som ett hinder. Inte heller följer mötet utan konsekvens. Linjen tycks fortgå. Men inte oförändrad. Och kanske är det snarare den rörelse som en gång gav upphov till linjen, den rörelse linjen fortfarande är ett uttryck för, som tillåts fortgå. Som i mötet privilegieras. Rörelsen, som i linjen kanske kan sägas hitta ett första uttryck, får här kompromisslöst företräde. Förvandlingen – det närvarandes övergång i det frånvarande och vice versa – pekar här mot en attityd gentemot elementets funktion där motivet och elementets enhet får stå tillbaka för tillfälligheten och ett uttryck som redan fanns. Och nu, trots mötet, genom förvandlingen, fortfarande finns kvar.

Med dessa nya perspektiv vänder vi återigen till den svarta linjen. Följer dess framfart. Mötet. Förvandlingen. Och plötsligt har nu den vithet vi möter ryckts ur sin anonymitet och i sammanhanget införlivats med samma individualitet som dess negation. Inte i den meningen att vitheten framstår som närvarande i förhållande till något annat. Vilket naturligtvis också sker. Men ur rörelsens synvinkel blir det egentligen inte tal om motsatspar. Om närvaro och frånvaro, eller negationer. I rörelsen, och dess till synes privilegierade position i måleriet, tycks närvaron och frånvaron nu spela på samma sträng. Rörelsen ställer sig blind inför mötet och motsatserna, och fortgår genom dem.

Här har vi bland annat tagit fasta på en aspekt av rörelsen i Lindells måleri som inte direkt har att göra med att fånga rörelsen i något externt. Gestalta den. Den ögonblickliga. Språnget. Utan snarare en aspekt i måleriet som vänder sig mot något ursprungligt. Framträdande i Lindells målerier kring rotundan är det avtryck det fysiska hantverket tillåts få i figurationerna. Rörelsen vi möter i Lindells måleri tycks ibland, om inte ofta, spegla själva den skapande akten. Här har vi nyfiket närmat oss just ett sådant tillfälle. Där måleriet – på ett egentligen ganska konkret sätt – speglar sin egen tillblivelse. Som en metadimension där rörelsen inte enbart leder oss utefter väderstreckens riktningar, utan också mot själva dess ursprung.

Det ”ofärdiga” uttrycket, dess möjligheter, undgår nog ingen vid mötet med Lindell.

Jonas Lindahl 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Postum hyllning till Annemarie Schwarzenbach

Annemarie SchwarzenbachI år är det hundra år sedan Annemarie Schwarzenbach föddes. Hon var på många sätt något av en rebell som levde mot sin epoks förväntningar. Hennes föräldrar tillhörde den ...

Av: Anna Mezey | Essäer om litteratur & böcker | 02 december, 2008

De kvinnliga konstnärernas revansch

Karin Larsson. Eva Bonnier. Julia Beck. Samtliga aktuella i sommar med nya utställningar och nya böcker som kommit ut om dem. Egentligen är det fel att säga att de kvinnliga konstnärerna gör comeback ...

Av: Belinda Graham | Essäer om konst | 09 juli, 2013

Dunkla övergångar, dödligt avslut. Kafkas Processen

”Någon måste ha förtalat Josef K, ty utan att han gjort något ont häktades han en morgon.” Herr K befinner sig i ett kontaminerat läge. Främmande människor har stigit in i ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 01 december, 2013

Rubikcubism och andra fyrkanter i konsten

På avstånd påminner bilden om ett svenskt sommarlandskap med spröda björkar utspridda mot en sjö i bakgrunden. Det som stör den idylliska miljön är möjligtvis hamburgarna och tomaterna som flyger ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 17 november, 2008

Vuxen mot min vilja

En bieffekt av den underbara erfarenheten av att vara förälder är att man tvingas vara så förbaskat vuxen. Man måste lyssna till sin egen tjatröst: Klä på dig nu, borsta ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 26 februari, 2013

Gilda Melodia

Att färdas till den plats där allting upphör

"Alla tillfälligheter i vårt liv är material av vilka vi kan skapa vad vi vill [...] Varje bekantskap, varje händelse är för den som är alltigenom ande första ledet i ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 27 april, 2016

Typiska och otypiska svenska deckare

Nuri Kino och Jenny Nordberg. Foto: Pieter ten HoopenBengt Eriksson fortsätter sin kavalkad över de svenska dekarförfattarna. Det råkade bli så att jag läste fyra svenska debutdeckare efter varandra - en ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 27 december, 2008

Sydafrikanska författare skriver för liten publik

Böcker forsar ut ur den sydafrikanska litteraturfloden. Trots det är de inhemska läsarna relativt få och utlandslanseringarna sällsynta. Genom webbsidor, tidskrifter och bokklubbar tar entusiaster initiativ för att sprida ordet. Siphiwo ...

Av: Gustav Broms | Essäer om litteratur & böcker | 01 september, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.