Malin Vulcano – Ingens tussilago

Foto:  Carl Abrahamsson Malin Vulcano – Ingens tussilago Malin Vulcano gör musik, tavlor och är skådespelerska i grunden. Hon har också gjort en film, Tänk!, och skrivit och framfört tre performance-monologer. Hennes ...

Av: Carl Abrahamsson | 27 november, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009
Stefan Hammarén

Sceniska rum – Kyrkorummet som scen. Del 1

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Liv Kristin Holmberg | 10 februari, 2013
Reportage om scenkonst

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011
Carl Abrahamsson

Kyrktuppens öga – rörelse och genesis i Lage Lindells måleri



TEMA VÄSTERBOTTEN
Image
Lage Lindell. Utsnitt från mural.

Bildens begränsning, dess format är irriterande. Helst inget särskilt format, ett berg, en stor vägg vars gränser man inte ser, antagligen för att formen då blir individuellare. Som att se en kyrktupp avteckna sig mot aftonhimlen. Man ska kunna klippa ut formen, ta den med sig och lägga den i snön.I citatet ovan talar Lindell om bildens format, formen och dess bakgrund att vila mot. Bortsett från de redan givna  förutsättningarna möter vi detta förhållningssätt till form och bakgrund i måleriet som sträcker sig kring rotundan mellan biblioteket och samhällsvetarhuset på Umeå universitet – det måleri vi kommer att uppehålla oss vid här. Lindells måleri vilar där mot en icke artikulerad bakgrund. En vitmålad vägg. En vithet som i sin anonyma framtoning i en mening blir utbytbar. Jag vill här problematisera relationen mellan formen och den vita grunden och försöka visa hur bakgrundens anonymitet har en framstående funktion i det måleri som framställs utmed rotundans väggar. I anonymiteten ligger en frihet. Den vita grunden framstår i måleriet som en möjlighet. Som potential.

Förhållandet mellan väggen, den vita grund mot vilken måleriet vilar och de figurationer vi finner kring rotundan är inte passivt. Figurationerna vi möter utefter cylinderformens omloppsbana har ingen lagbunden gemensamt definierad relation till den vitmålade vägg i vilken de vilar. Likheter finner vi. Några återkommer i flera av figurationerna, men den egentliga relationen finner vi i varje figurations egenhet och förutsättningar. I sökandet efter likheter stannar vi ödmjukt upp vid insikten att likheten vi finner mellan dem alla, tycks vara just relationen som sådan. Ingen framstår som oberoende, varken den vita grunden eller de former som möter den. I mötet artikulerar och artikuleras den. Den vita grunden verkar i och genom måleriet och tvärtom, måleriet verkar i och genom den vita grunden. Relationen är lika fridfullt enkel och oförskämt komplex – för att knyta an till avsnittets inledande citat – som tillblivelsen av en kyrktupps öga. Formens närvaro, artikulerande aftonhimlens gränslösa tak. Genom formen, i betraktaren. Här nedan ska vi stanna upp vid ett av alla tillfällen kring rotundan då den vita grunden artikuleras. Då relationen mellan form och element problematiseras. I en ”inlevelsedimension” – en kort och subjektiv vandring genom måleriet, där aspekter av dess rörelse och genesis framträder, följer vi det enskilda elementet och dess förvandling. Vi börjar och slutar med det enskilda. I förlängningen utvinner vi förhoppningsvis också insikter om helheten. Förutsättningen är rörelsen. Den rörelse jag försätter mig i vid mötet med måleriet och den rörelse måleriet införlivar i mig som betraktare.

Vi betraktar ett måleri som Katarina Swanström benämner som det enda naturmotivet utefter rotundan.

Myrmark, svart yta med ljusbruna toningar. En torr trädstam. Två fåglar. En i vila på toppen av trädstammen. En i luften, på väg från oss. Och en linje. Vid denna linje stannar vi en stund – börjar med det enkla, den svarta, till synes svävande och svajande linjen, ensamt vilandes mot den vita grunden. Vi står vid dess början, följer den nedåt och i mötet med myrmarkens yta tycks linjen förvandlas till sin egen negation. Från att vara ett element grundat på närvaro möter vi nu ett uttryck grundat på frånvaro. Vid första anblicken som en reva i myrmarken, framsläppandes den vita väggen. En förvandling som vi rycker till en aning inför. Inte bara inför linjens vändning i sin motsats, utan också inför den lätthet blicken fortsätter sin vandring genom förvandlingen och utefter revan. Som har ingen förändring ägt rum, och vi söker ett motiv bakom denna reva i motivet.

Det som slår mig och som kan tyckas märkligt är motivets ödmjukhet inför denna linje. Som vore det självklart övergår linjen i mötet till sin negation. I mötet absorberas inte den svarta linjen i myrmarkens svarta yta. Myrmarken framstår inte som ett hinder. Inte heller följer mötet utan konsekvens. Linjen tycks fortgå. Men inte oförändrad. Och kanske är det snarare den rörelse som en gång gav upphov till linjen, den rörelse linjen fortfarande är ett uttryck för, som tillåts fortgå. Som i mötet privilegieras. Rörelsen, som i linjen kanske kan sägas hitta ett första uttryck, får här kompromisslöst företräde. Förvandlingen – det närvarandes övergång i det frånvarande och vice versa – pekar här mot en attityd gentemot elementets funktion där motivet och elementets enhet får stå tillbaka för tillfälligheten och ett uttryck som redan fanns. Och nu, trots mötet, genom förvandlingen, fortfarande finns kvar.

Med dessa nya perspektiv vänder vi återigen till den svarta linjen. Följer dess framfart. Mötet. Förvandlingen. Och plötsligt har nu den vithet vi möter ryckts ur sin anonymitet och i sammanhanget införlivats med samma individualitet som dess negation. Inte i den meningen att vitheten framstår som närvarande i förhållande till något annat. Vilket naturligtvis också sker. Men ur rörelsens synvinkel blir det egentligen inte tal om motsatspar. Om närvaro och frånvaro, eller negationer. I rörelsen, och dess till synes privilegierade position i måleriet, tycks närvaron och frånvaron nu spela på samma sträng. Rörelsen ställer sig blind inför mötet och motsatserna, och fortgår genom dem.

Här har vi bland annat tagit fasta på en aspekt av rörelsen i Lindells måleri som inte direkt har att göra med att fånga rörelsen i något externt. Gestalta den. Den ögonblickliga. Språnget. Utan snarare en aspekt i måleriet som vänder sig mot något ursprungligt. Framträdande i Lindells målerier kring rotundan är det avtryck det fysiska hantverket tillåts få i figurationerna. Rörelsen vi möter i Lindells måleri tycks ibland, om inte ofta, spegla själva den skapande akten. Här har vi nyfiket närmat oss just ett sådant tillfälle. Där måleriet – på ett egentligen ganska konkret sätt – speglar sin egen tillblivelse. Som en metadimension där rörelsen inte enbart leder oss utefter väderstreckens riktningar, utan också mot själva dess ursprung.

Det ”ofärdiga” uttrycket, dess möjligheter, undgår nog ingen vid mötet med Lindell.

Jonas Lindahl 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | Essäer om religionen | 08 mars, 2010

Aforismer om makten

1.    I förövarens värld ligger skulden alltid i grunden hos offret.2.    Alltså är förövaren i själva verket offret och offret den verkliga orsaken till det onda som skett. 3.    Den ...

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 20 september, 2010

Baserat på ett sant rykte

Platsannons Ett väl sammansvetsat kollektiv söker en sammansvuren: Osjälvständighet, självupptagenhet, oduglighet och förmågan att vända kappan efter vinden värdesätts extra. Vi skiljer inte agnarna från vetet, ej heller rövslickeri från lojalitet och civilkurage ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2013

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 28 augusti, 2012

Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 07 januari, 2014

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.