Syrebrist och galenskap är genialitetens livsluft. Om Odysseus - James Joyce´s verbala…

Klockan är 8,00 den 6 juni 1904. Buck Mulligan stiger upp på bröstvärnet och ser ut över den vackra Dublinbukten. Hans ljust ekfärgade hår rörs en smula av vinden. "Herregud ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sista brevet, och intermezzot i gipsparadiset

detta är nu mitt ett absolut sista brev och text till dig, så sant, det är avsked nu för gott, eller ofrånkomligt. Så måste det nog bli tyvärr säkert, eftersom ...

Av: Stefan Hammarén | 15 juli, 2010
Stefan Hammarén

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Siegfried Lenz 1926-2014

Jämte Heinrich Böll från Köln och Günter Grass från Danzig var Siegfried Lenz den kanske mest betydande tyska efterkrigsförfattaren. Han var född i Lyck i dåvarande Ostpreussen. Fadern som dog ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 oktober, 2014
Litteraturens porträtt

Renässans för Rönblom



”Råkefårt, sade handlaren på sin flytande franska och svängde med armen.” H.–K. Rönbloms deckare ”Skratta, Pjazzo” från 1956 inleds i speceriaffären på en lantlig ort där ryktena snabbt tar fart inför en fest hos disponenten på glasbruket, och så följer förstås mord. Rönblom hann skriva tio deckare på ungefär lika många år innan han dog 1965, just innan han uppnått pensionsåldern. Läroverksläraren Paul Kennet som löser gåtorna kring brotten är ingen James Bond-typ: ”Han såg ut som mannen som förlorat sitt paraply. Hans ansikte var menlöst som ett passfoto”. Men han är klurig, om han bara får blossa på sina tre pipor Sadrak, Mesak och Abed-Nego. 
Varifrån Rönblom lånat namnen på Paul Kennets tre pipor visste femtiotalets läsare kanske, men nu är få bibelsprängda nog att känna till det. Sadrak, Mesak och Abed-Nego straffas av Nebudkadnessar när de inte vill dyrka hans avgudastaty av guld, som berättas i Daniels bok. De kastas i en brinnande ugn men har den rätta tron och klarar sig ur elden. Men varför just tre pipor?

Annons:

I fjol kom i nytryck de båda första, ”Död bland de döda”, och ”Höstvind och djupa vatten” som genomgående citerar Hjalmar Gullberg. I tredje numret för i år av Nordisk Tidskrift (som kan läsas på nätet) skriver norrmannen Hans H. Skei läsvärt om Rönbloms detektivromaner som han har många lovord för: ”ypperlige intrige, med fine litterære paralleller og troværdig miljøskildring.” Den flyhänte och flitige Skei är professor emeritus i litteraturvitenskap i Oslo. Hans omfångsrika avhandling analyserade noveller av Faulkners noveller som han också har översatt. Därtill är han ordentligt inläst på deckare. Han sätter Rönblom framför både Stieg Trenter, och Maria Lang som är ännu gladare i citat, något för sentida läsare att snubbla på.

Hans-Krister Rönblom (han var noga med att bindestrecket skulle med också i initialerna) skaffade sig journalistisk erfarenhet från norrländska tidningsredaktioner och sedan i Aftonbladet. Han hade doktorerat i statskunskap på ”Frisinnade landsföreningen 1902-1927” som senare blev Folkpartiet som blev Liberalerna och skrev en bok om svensk tryckfrihet, och året före sin död en annan om spionen Wennerström. Och alltså ett knappt dussin deckare som gärna hade fått bli många fler. I ”Krans åt den sköna” drog han nytta av Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” liksom Ingmar Bergman gjorde det i ”Sommarnattens leende”, och Woody Allen i en inte särskilt lyckad parafras på den filmen.

Varifrån Rönblom lånat namnen på Paul Kennets tre pipor visste femtiotalets läsare kanske, men nu är få bibelsprängda nog att känna till det. Sadrak, Mesak och Abed-Nego straffas av Nebudkadnessar när de inte vill dyrka hans avgudastaty av guld, som berättas i Daniels bok. De kastas i en brinnande ugn men har den rätta tron och klarar sig ur elden. Men varför just tre pipor? Det är väl ganska troligt att Sherlock Holmes också finns med i bakgrunden. För honom var särskilt kniviga fall ”a three pipe problem”. Fast om just den saken säger Hans H. Skei inget. Han sätter punkt med att konstatera att några månader efter Rönbloms bortgång kom Maj Sjöwalls och Per Wahlöös ”Roseanna”: ”Etterpå ble ingenting som før”.

 

Ivo Holmqvist

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Cavefors om Cavefors

Bo Cavefors var under decennier Sveriges överlägset mest aktive alternative bokförläggare. Som förläggare präglades han av nyfikenhet, radikalitet och oräddhet, vilket blev tydligt i utgivningen där Mao, Nietzsche, Jünger, Dali ...

Av: Johannes Flink | Litteraturens porträtt | 28 september, 2009

Arbeta älska tro

Äta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 28 april, 2013

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick ...

Av: Fredrika Almqvist | Konstens porträtt | 15 januari, 2014

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.