Nationaldagen – bakgrund och dagsform

Om man idag frågar varför vi firar Sveriges nationaldag den 6 juni kan märkliga svar fås, t.ex.: Har inte det med Vasaloppet att göra? Men förresten, det äger ju rum ...

Av: Kurt Bäckström | 06 juni, 2013
Kulturreportage

Bödelns försvarare. Om Joseph de Maistre

Det finns ingen konservativ tänkare som är så illa ansedd som Joseph de Maistre. För de konservativa som hyser ambitionen att gå upp i den borgerliga strömningen är han ett ...

Av: Anton Stigermark | 10 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

En dikt

Allt som sker mellan punkternaallt som finns orden, meningarna, tilltalen, igenkänningarna.Allt som skänker djupen,allt det som kommer till uttryck,till synlighet & närvaro.Jag befinner mig i Davidstjärnan,den samlar mig intill hjärtat,där ...

Av: Hebriana Alainentalo | 15 september, 2010
Utopiska geografier

Om den aktuelle Hjalmar Söderberg

Vår värld är i grunden ett mysterium. Att människan finns till, att naturen och universum existerar. Vi tränger in i mikrokosmos och ser atomens beståndsdelar vilka beskrivs som vågor och ...

Av: Gunnar Lundin | 19 Maj, 2012
Övriga porträtt

Olästa och omlästa böcker



I den hög av böcker som ligger på golvet, nere till vänster, har jag äntligen börjat botanisera. De är företrädesvis ”äldre” och svenska, och några – men inte alla – har jag läst tidigare, om än för längesedan. Bland dem Jan Fridegårds Lars Hård går vidare (1951), och Eino Hanskis De långa åren (1965-68). Jag tyckte att Lars Hård var intressant och hade en ärlighet i sin fräna naturalism, och jag uppskattade böckerna med motiv från vikingatiden, främst Trägudars land. Den här boken är i sin lösa komposition kanske inte lyckad som roman, men hans avvisande av den trångsynta puritanismen och sedlighetsfundamentalismen hos bl.a. de falskt kristna sympatiserar jag starkt med.




Det hade även Eino Hanski,som jag som elev vid Majornas H.A.L hade äran att träffa ett par gånger i dennes (och hans frus) bostad i Gathenhielmska kulturreservatet. Som ung pojke upplevde Hanski belägringen av Leningrad, när dagligen tusentals människor gick under av svält och umbäranden. Han tillhörde nämligen en finsk familj, som hade flyttat dit. Boken handlar om belägringen och om resan från staden till Kaukasus och därifrån genom Ukraina och Polen upp till Finland och Sverige.

Annons:

Fridegård hade ”anledning”, som Ekelund kallade det. Han levde under de hårda villkor som tvingar till allvar och äkthet.

Det hade även Eino Hanski,som jag som elev vid Majornas H.A.L hade äran att träffa ett par gånger i dennes (och hans frus) bostad i Gathenhielmska kulturreservatet. Som ung pojke upplevde Hanski belägringen av Leningrad, när dagligen tusentals människor gick under av svält och umbäranden. Han tillhörde nämligen en finsk familj, som hade flyttat dit. Boken handlar om belägringen och om resan från staden till Kaukasus och därifrån genom Ukraina och Polen upp till Finland och Sverige.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I sin detaljskarpa naturalism är boken oerhört skakande. Den visar vad människor kan förvandlas till i fråga om ondska och hänsynslöshet, men den ger också glimtar av godhet och medkänsla. Där finns sålunda, bland alla ohyggligheter, sympatiska skildringar av enskilda människor – exempelvis ett anta ryska och tyska soldater. Hanskis bo är en betydande berättelse och ett viktigt dokument.

I ljuset av denna bryska bakgrund kan möjligen någon oförväntad läsare få idén att jag bara sysslar med det höglitterära eller djupt allvarsamma. Så är det dock inte. Jag föraktar naturligtvis inte den litteratur som är åtminstone förhållandevis ”lättläst”, allmänt och omtyckt och populär (så långt det inte handlar om kändeserionani). Själv uppskattar jag exempelvis Dickens, Twain osv,. Populära svenska författare av utmärkt beskaffenhet är ju exempelvis Frank Heller, Gösta Gustav-Janson, Sven-Edvin Salje och Eric Alexandersson.

En helt annan ”genre” är dock den djupt filosofiska. Exempelvis Marx, som ville påverka opinionen, men också exempelvis Nietzsche, vars Unzeitgemässe Betrachtungenföll i mitt läsande. Så också för övrigt den store och osvenske Lundafilosofen Hans Larsson (Hemmabyar!) och Ivar Lo.

Men om man då hoppar fram och tillbaka i ”tiden” - låt oss bara antyda från Homeros till den nyaste danska poesin. Ja, detta är en av mina allra stadigaste käpphästar. Få ”allmänläsare” - det är åtminstone min fördom – läser vare sig något innan Moberg eller efter vad som för dagen uppmärksammas i DN eller TV:s (utmärkta!) program ”Babel”. Vad som blir läst, eller åtminstone påstås bli läst, är det massmedia uppmärksammar. Men det massmedia uppmärksammar är en glimt av allt som är värt att läsa.

Sällan eller aldrig får vi i massmedia läsa om ens Proust, Shakespeare, Horatius eller Lars Ahlin. Visst kan de händelsevis nämnas, men de blir inte lästa. Inte heller Goethe, Chaucer, Ovidius eller Pound. De finns, javisst, men en stor del blir inte lästa. Jag brukar, nitiskt och elakt, ibland fråga folk vad de tycker om Proust bortsett från Madeleinekakan, eller Goethe bortsett från Werther och stillbilder från Faust. Svaret blir oftast tragiskt kort och intetsägande. Detsamma gäller den svenska litteraturen från Stagnelius och Tegnér över Rydberg och Leffler. Varför är det så? Stagnelius var en stor författare. Tegnér skrev - som Heidenstam mycket mer än nationalistiska verk. Rydberg var radikal. Leffler var på sin tid under 1800-talet en mer sedd dramatiker än självaste Strindberg.

Kvar i högen blev – men förblev inte – Pär Rådströms roman Ärans portar(1954), Tikkanens Brändövägen 8(1975) och Colettes roman Claudine à l’école (1917, 1937)

 

Carsten Palmer Schale

Ur arkivet

view_module reorder
Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | Litteraturens porträtt | 26 april, 2015

Det namnlösa är himmelens och jordens begynnelse. Om Taoismen

Taoismen är en gammal kinesisk filosofi i likhet med konfucianismen. Trots stora skillnader har de sin gemensamma källa i en äldre förklaringsmodell för den verklighet som ligger bortom våra sinnesupplevelser ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 07 oktober, 2010

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Tjugotalets New York: smuggelsprit på speak-easies

”Kräftor kräva dessa drycker” stod det med en fyndig allitteration på en affisch där en barsk Albert Engström gav sig in i kampanjen kring ett rusdrycksförbud i Sverige 1922. Som ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 27 april, 2013

Hayao Kawai. Berättelser om drömmen i Japan

Hayao Kawai (1928–2007) heter en mycket känd psykolog och filosof från Japan. Kaway var jungian och tillämpade Carl Gustaf Jungs metoder och teorier och förvandlade dem till någonting helt unikt och ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 31 mars, 2017

Tala med Johan Hammarström!

Med en dig hållen beskrivning av ett "revbensskåpet" (när de behövdes vid introduktioner,) sin ledsagare, åt vilken dikts pluggades in i hållbart formrymsbotten för den tunne, gjort efter den som ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 16 september, 2013

Dorinel Marc – att vara konstnär är att ta vara på sitt handikapp

 TEMA KONSTDoriel Marc. Foto: Niels Hebert”Vem är sjukast i huvudet spanjorskan som pissade på golvet helt öppet, Dorinel Marc som smakade på urinen och bjöd ut till andra att smaka ...

Av: Tidningen Kulturen | Konstens porträtt | 17 mars, 2008

Magnus Göransson

Idioten parkerar sin bil

Inget utökat forskningsstöd till den idiot som misslyckas med att parkera sin bil.

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 16 april, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.