Musikaliska möten i Helsingfors

"Den största ansamling hipsters som Helsingfors någonsin skådat", svarar jag när min finska vän frågar vad jag tänker skriva. Hon skrattar och rättar mig: "Nej, det måste varit när Arcade ...

Av: Jonatan Spejare | 22 augusti, 2010
Kulturreportage

Finns de nån Gud tror du? ett reportage från brofästet

Vi satt på cementplattformen under bron, jag och Tinny. Den höga bron över forsen. Det blåste jävlar och därnere var allt äckligt. Drick sa jag. Jag dricker ju sa hon ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2012
Agora - filosofiska essäer

Sprida konst med datavirus

Jag minns ett datavirus som drabbade min hemdator Amiga 500 i slutet av 80-talet. På skärmen kunde man läsa: “Something wonderful has happened Your AMIGA is alive !!! and, even ...

Av: Mathias Jansson | 11 april, 2014
Essäer om konst

TUPP - en scenkonstfestival med stora ögon inför världen

Jag såg nyligen Françoise Sagans debutpjäs "Slott i Sverige" på Dramaten. Det var en bra uppsättning: snygg inramning och gedigna skådespelarinsatser. Efteråt kände jag ändå en viss tveksamhet. Det fanns ...

Av: Tim Andersson | 22 april, 2010
Kulturreportage

Horatius

Varaktigare än koppar och hållbarare än brons: Horatius på nytt




”Exegi monumentum aere perennius” – den romerske skalden Horatius som levde 65-8 f.Kr  hävdade självmedvetet att han med sin diktning rest ett monument varaktigare än koppar (just de tre orden lånade polyhistorn Harry Järv till titeln på en av sina lärda essäsamlingar). Och det stämmer ju, fortfarande efter tvåtusen år läser vi Horatii oden och epoder.




 

 

(Att Gunnar Harding och Tore Janson genomgående skriver f.v.t. i stället för f.Kr. passar kanske i vår alltmera avkristnade tid, men jag har lite svårt att inse att den nymodigheten skulle vara nödvändig).

Annons:

Tolkningarna och översättningarna flödar fram lika ymnigt som alltid, på svenska nu senast i ett vackert urval av hans sentida kollega Gunnar Harding i samarbete med Tore Janson som är emeritus professor inte bara i latin utan också i afrikanska språk, säkert en sällsynt kombination.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De har tagit med odet III:30 men de översätter det lite annorlunda. Här är de fyra första raderna i deras tappning:

”Monumentet jag rest, hållbarare än brons

Skall likt en pyramid stå majestätiskt högt.

Inget frätande regn och ingen nordlig vind

Som otyglad drar fram mäktar förstöra det.”

Också på några andra bekanta ställen avviker deras version något från de gängse: ”carpe diem” (alla som sett Robin Williams i filmen ”Döda poeters sällskap” vet hur revolutionerande explosiv den uppmaningen kan vara) blir nu till ”Plocka din dag”, och kommentaren upplyser att carpere har grundbetydelsen att plocka, bland annat blommor och frukt: ”Sammanställningen med diem ”dag” är djärv, och av allt att döma okänd före Horatius.” Det vackra omslaget är därför välvalt, det visar en detalj av en målning från Stabiae nära Pompeji, med en kvinna som plockar en blomma från en buske.  

Originalets ”Dum loquimur, fugerit invida/ aetas: carpe diem, quam minimum credula postero” (I:11) blir lika eftertänksamt livsvist i denna nya svenska version ”Medan vi talas vid/ har vår tid redan flytt. Plocka din dag, tro ej på ännu en.” – Hardings och Jansons korta inledning på knappt tio sidor är mycket bra och upplysande, liksom deras koncentrerade förklaringar till de trettiofyra dikterna i urvalet, med en avslutande exkurs om de olika versmått Horatius använde sig av: det sapfiska, det alkaiska, de olika asklepiadeiska, och det archilochiska.

Fast deras rekommendationer till vidare läsning är nog lite väl knapphändiga. Där nämns Tore Jansons egen ”Romare och romarinnor” och hans artikel ”Den svenske Horatius” i De Nios litterära kalender för 2010, samt Carl-Göran Ekerwalds bok om Horatius. Men Ivar Harries ”Poeten Horatius” kunde gärna ha fått komma med också, liksom Emil Zilliacus behagliga essä ”Vid brasan med Horatius”. Bland mängden av tidigare svenska Horatius-översättningar listas den senaste fullständiga, av Göran Svärd, liksom Ebbe Lindes tre volymer i Forum-biblioteket från 1959-63, böcker som jag haft glädje av.

Det hade jag också av en mycket tidigare försvenskning som naturligt nog inte nämns här, den har säkert varit utgången ur bokhandeln i ett sekel eller mer. När jag för drygt femtio år sedan gick i gymnasiet hittade jag bland morfars böcker ett tunt lite häfte med gult omslag som jag och mina klasskamrater på latinlinjen fick god nytta av, L. F. Kumlins prosaöversättning av Horatius. I företalet ursäktade sig denne lektor vid Högre allmänna elementarläroverket i Strängnäs (fast stavat Strengnäs, boken var från 1865) att han med detta verk ”inte avsåg att lägga hyende under den uppväxande generationens maklighet”. Men det var just vad han gjorde. Många generationer av lata latinelever drog nytta av hans skrift som blev en mjuk kudde under deras lättja.

Under den obligatoriska morgonbönen hukade vi i bänkarna och ögnade igenom Kumlins vademecum, och så kunde vi leverera en lite stapplande men någorlunda godtagbar utläggning av Horatii oden och epoder. Vår latinlektor genomskådade oss förstås (han hade kanske själv en gång dragit nytta av samma bok) men han höll god min. Kumlins försvenskning av Horatius var en bra lathund och en åsnebrygga som visade vägen genom de latinska labyrinterna, en ”pons asinorum” till hjälp för både en studiosa och en studiosus.

(Att Gunnar Harding och Tore Janson genomgående skriver f.v.t. i stället för f.Kr. passar kanske i vår alltmera avkristnade tid, men jag har lite svårt att inse att den nymodigheten skulle vara nödvändig).

 

FAKTA 

Horatius

Plocka din dag : oden i urval och översättning av Gunnar Harding och Tore Janson

Wahlström & Widstrand

 

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Kvinnor som gnor – Intervju med Gittan Jönsson

Årets Henry Mayne-pristagare heter Gittan Jönsson. Priset instiftades 1991 av Birgit Rausing och hennes man Gad Rausing till minne av Birgit Rausings far konstnären Henry Mayne. Pristagaren utses vartannat år ...

Av: Katinka Kant | Konstens porträtt | 07 augusti, 2013

Collografi gör gott för själen

Kärt barn har många namn. Jag får en känsla av att det ter sig så för konstnärerna som uttrycker sig genom collografi – eller collagrafi, alternativt limtryck, som denna tryck- ...

Av: Marit Jonsson, Formom | Essäer om konst | 16 februari, 2012

Curved Cosmos Seen as Virtually Flat in the Universe: A Scaling Agreeing with…

  Truth spirit, enlighten and guide our researchOh Mary conceived without sin pray for us that have recourse to you A metaphysical geometrical representation of a curved cosmos seen through a flat ...

Av: Piero Benazzo | Essäer | 13 december, 2010

Den nya tidens skräck

  Den nya tidens skräck Dagens skräckscen kan man dela upp i mainstream och underground. Undergroundscenen exploderade egentligen redan år 2001 med Fred Vogels ökända August Underground, en nihilistisk sadism vars ...

Av: Magnus Blomdahl | Essäer om film | 18 september, 2007

Stefan Whilde

Livets mening på begriplig dialekt

Jag har en sommarstuga strax utanför en sydskånsk stad. Stugan ligger i en bortglömd by. Byn finns inte med på någon karta. Den blott och bart existerar, kan man säga ...

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 augusti, 2015

7. Nils-August

Ahh! Det där satans julpyntet, hur länge ska man stå ut med det, egentligen? Nu satte det fälleben på honom också, det var droppen! Han låg på köksgolvet och kom vare ...

Av: Nils-August | Lund har allt utom vatten | 27 januari, 2012

Samurajkaraktärens givne arvinge, Keigo Kasuya, talar om sin senaste rollprestation i filmen Caterpillar.

  När det gäller regiansvarig för "Caterpillar" är det Kôji Wakamatsu (född 1936) började att regissera 1963 har idag gjort över 100 filmer (första titeln var "Hageshii onnatachi"). Förutom att ha ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 02 februari, 2011

Det ledande skiktet av en högkultur som väntar på barbarernas invasion

illustration Sabina A kterDahl Det ledande skiktet av en högkultur som väntar på barbarernas invasion Konstantinopel utlöste diktarinspirationen hos 1800-talets Gerard Nerval, Chateaubriand, Lord Byron och Flaubert – och har ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 13 november, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.