Jag ropar

Jag ropar en varm tunga öppnar en sångs tillblivelse Har i vändpunkten ropet som är ett direkt tilltal där randen av fuktighet möter . En tunga söker en mun En blick är funnen I ett stenröse en röst begraven ...

Av: Hebriana Alainentalo | 11 januari, 2007
Utopiska geografier

Den sjuka pojken. Fastlåst i en syn med tungan styv som ett horn.

Kan dikten, som är ett verbalt medium, fånga det väsentliga i en målning, en teckning eller ett fotografi, och därigenom transformera det till text så att läsaren i läsningen upplever ...

Av: Emma Tornborg | 08 oktober, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Maja Stenis 1923-2008

Lustig längtan - en sökares samhällssyn

En gång i tiden var jag också en snäll, liten pojke. Mamma tyckte då att det nog inte var så bra för mig att vid fem års ålder sitta ...

Av: Dr Jan Stenis | 23 mars, 2015
Utopiska geografier

Eugenio Carmi – den pythagoreiske målaren

I dagarna öppnades en utställning med den italienske målaren Eugenio Carmi i Stockholm. Verk av den genuesiske målaren visas på Nobis Hotel vid Norrmalmstorg, och en mindre del på Italienska Kulturinstitutet ...

Av: Guido Zeccola | 29 maj, 2012
Konstens porträtt

Hans Kirk

Den kollektiva blickens mästare



Hans Kirk, född 1898 i Hadsund och död 1962 i Köpenhamn, var en av de första att introducera den kollektiva romanen inte bara i hemlandet Danmark men också i världslitteraturhistorien. Han gjorde det med romanen Fiskerne som också var hans debutroman.



Om den danske författaren Hans Kirk


De flesta av Kirks romaner är genomgående arbetarskildringar. Själv var Kirk inte av arbetarbakgrund utan läkarson. Han kom själv att utbilda sig till jurist. Författarkarriären kom dock att ta över helt och prägla hela Kirks yrkesverksamma liv.

Annons:

Romanen publicerade för första gången 1928 och den blev omgående en smärre succé både hos kritiker som hos den bredda läsande danska allmänheten. Som succé har romanen hållit sig stark bland läsande danskar också in i våra dagar. 1977 gjordes dessutom av Dansk TV en TV-serie baserad på romanen som på nytt spred verket och Kirks övriga litterära gärning vidare till en bredare dansk allmänhet.

Genast med sin debutroman visade Kirk prov på hur man bemästrar skrivandet av den kollektiva romanen. På många sätt kan man se Fiskerne som ett ideal för hur man på bästa kreativa sätt utnyttjar de berättartekniska möjligheter som kollektivromanen skänker.

I Fiskerne får vi följa en grupp av religiösa Västerhavsfiskare anslutna till den så kallade ”indremissionska” föreningen, en dansk evangelisk-luthersk missionsorganisation inom den danska folkkyrkan, som har beslutat att skapa sig ett nytt liv i Limfjorden. Redan i den inledande scenen av romanen, när fiskarna står samlade vid stranden för att möta sina efterkommande kvinnor och barn, använder sig Kirk av den kollektiva romanens kreativa möjligheter fullt ut.

Det vi möter i denna första scen i romanen är en med bredd pensel målande beskrivning av dessa människors gemensamma öde i form av det nya liv, sin pietistiska och kristet fundamentalistiska missionerande kallelse och det hårda arbete och tuffa naturliga livsbetingelser som de är ställda att leva under. Kirk håller sig dock inte bara där i sitt berättande, han låter läsaren också ta del av de enskilda individerna genom att i förbifarten också detaljbeskriva var och en av dem. Kirk var redan med debuten Fiskerne högst medveten om att den verkligt fullgoda och fullödiga kollektiva skildringen är meningslös genom att bara se till de stora gemensamma nämnarna utan att också med samma inlevelse samtidigt se till varje enskild personlig komponent.

De flesta av Kirks romaner är genomgående arbetarskildringar. Själv var Kirk inte av arbetarbakgrund utan läkarson. Han kom själv att utbilda sig till jurist. Författarkarriären kom dock att ta över helt och prägla hela Kirks yrkesverksamma liv.

Inspirationen till Fiskerne hämtade Kirk från sina tidiga semestervistelser i Harboørevars folkliv, som han upplevt på nära håll, var starkt präglad av en indremissionsk fiskarkultur. Romanen präglades också starkt av Kirks sedan tonåren politiskt ideologiska övertygelse som kommunist och marxist. Den historiematerialistiska grundsynen syns genomgående i hela Kirks författarskap, och just arbetarklassens gemensamma öde och kamp blir i stort sett det stora centrala temat i sig i de av hans romaner som är kollektivt drivna.

Hans ideologiska övertygelse hade givetvis inverkan på hans romaner Daglejerne (1936) och De nye tider (1939) som följde efter Fiskerne. Även dessa romaner är kollektivromaner och ingår in vad man kan kalla en trilogi av kollektivromaner tillsammans med Fiskerne. Samtliga tre böcker skildrar ingående och insiktsfullt utvecklingen från ett gammalt bondesamhälle till ett fullt utvecklat industrisamhälle.

Om Fiskerne skildrar ett fortfarande dominerande bondesamhälle så skildrar romanen Daglejerne, genom vilken Kirk än mer kom att in till perfektion utveckla den kollektiva romanen, snarare det historiska skedde där bondesamhället snabbt håller på att omvandlas till industrisamhälle. Romanens handling drivs fram av skildringen av ett kollektiv av småbönder och lantarbetare i den lilla staden Alslev där det nya industrikapitalet bygger upp och etablerar en cementfabrik på mager jord.

Fattigdom, arbetslöshet och missväxt gör lokalbefolkningen till en enkel grupp att rekrytera till fabriken. De blir inkastade i en ny tid som lönearbetare och utgör själva stommen genom sin arbetskraft i det industrisamhälle som håller på att byta ut och i grunden ersätta det gamla bondesamhället. Trots att de som arbetare är oumbärliga denna nya samhällsutvecklings fortskridande är de mänskliga konsekvenser under vilka de lever under en ständig social som ekonomisk kamp. Kirk skildrar här det arbetande kollektivet, precis som i den senare romanen De nye tider, utan det överromantiserande av arbetare och proletariat som ofta är vanligt förekommande hos skildrare av arbetaklassen bland författare med samma ideologiska driv och frånvaro av egen arbetarklassbakgrund.

I den efterföljande romanen De nye tider får man åter stifta bekantskap med karaktärerna och samhället Alslev. Nu har industrisamhället helt kommit att dominera över det gamla bondesamhället. Nu har dock också den sociala och politiska medvetenheten bland arbetarna ökat. I handlingen får vi följa arbetarrörelsens framväxande organisering, strejker och ett hotande första världskrig. Karaktärerna behandlas i Den nya tiden i både med och motgång, och precis som i sina två föregångsromaner ytterst levande både i sin kollektiva gestaltning som i sina individuella gestaltningar.

Kirks egna politiska kamp skulle inte sakna dramatik. Som medlem av Danmarks kommunistiska parti blev han under den Nazityska ockupationen av Danmark arresterad och förd till interneringsläger i Horseröd. Vidare deportation till koncentrationsläger lyckades han dock undkomma genom att 1943 fly fångenskapen i interneringslägret. Efter kriget fortsatte han sin politiska kamp som medarbetare i den politiskt röda Land og Folk vilken utgavs av Danmark kommunistiska parti mellan åren 1945 och 1991, samt genom sin fortsatta litterära gärning.

Kirk har fått ett visst renommé även långt utanför Danmark, och han har översatts till de flesta stora språk, men ingenstans vördas han som i sitt hemland. På svenska gavs Fiskerne, Daglejerne och Den nye tider ut mellan åren 1955 och 1957 med titlarna Fiskare, Daglönare och En ny tid på förlaget Arbetarkultur i väl genomförda översättningar av Sam Johanson.

 

 

Tommy Gunnarsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Foto: Björn Gustavsson

Litauen - en integrerad del av västvärlden

Björn Gustavsson om Litauen, ett nytt, lite exotiskt resmål för många.

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 19 september, 2015

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 18 maj, 2016

 Ibsens blick brinner som en eld som bränner oss alla. Inte minst Ibsen. Wikipedia

Att bestiga ett fjäll: Henrik Ibsen (del II)

Henrik Ibsen är en av det moderna dramats mästare och klassiker. Under knappt 15 år av sitt författarskap påverkades han tydligt av romantisk och klassicistisk form, ton och tematik, för ...

Av: Carsten Palmer Schale | Scenkonstens porträtt | 06 juli, 2015

Konkretpoesi til Tidningen Kulturen fra Uwe Max Jensen

  ŠŠŠŠŠŠŠ./Z¯/)                          ŠŠŠŠŠŠ..,/¯../ ŠŠŠŠŠŠ./Š./                        ŠŠŠŠ./Z¯/'Š'/Z¯¯`·z ŠŠŠ./'/Š/Š./ŠŠ./s¯\                          ŠŠ..('(ŠZŠZŠ. ¯~/'Š') ŠŠŠ\ŠŠŠŠŠ..'Š../                          ŠŠŠ."Š\ŠŠŠ. _.·Z ŠŠŠŠ\ŠŠŠŠ..(                          ŠŠŠŠ..\ŠŠŠŠ.\Š    

Av: Uwe Max Jensen | Utopiska geografier | 04 oktober, 2008

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | Utopiska geografier | 17 juni, 2013

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | Musikens porträtt | 24 september, 2014

Ian McEwan: Sweet Tooth

Goda vänner till oss på Nya Zeeland köpte för många år sedan en försvarlig hög tegelstenar i St. Privat, en liten lantlig by i det inre av Frankrike. Fast de ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 20 maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.