Partiale decomposizione del filosofo. Bild: Gioia Futura

Filosofi og ideologi

Noen yrker framstilles for oss som særdeles farlige, og som forlanger særskilte egenskaper av den enkelte rolleinnehaver. Eksempler på dette er arbeid som brannslukker, politi, soldat eller flyger. ...

Av: Thor Olav Olsen | 02 mars, 2015
Agora - filosofiska essäer

Magnus Göransson Foto Peter Hallin

Idioten och spindeln

Magnus Göransson är tillbaka med sin Idiot.

Av: Magnus Göransson | 13 maj, 2017
Gästkrönikör

Sidenvägen

Bukharajudar i Sidenvägens knutpunkt

Den vida legendariska handelsvägen på land, Sidenvägen, sträckte sig från Nanking till Konstantinopel med otaliga förgreningar, så vem vet hur lång den sammanlagda sträckan var, men ett par år tog ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 16 oktober, 2015
Resereportage

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 1 av 4)

Som flanör och vandrare ser jag världen ur ett krasst drömsperspektiv. Jag noterar omgivningarna, men lever i dikten. Jag njuter dofterna, men katalogiserar dem systematiskt för att frysa tiden i ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2017
Stefan Whilde

Jörn Donner  1962 Foto Herbert Lindgren CCBY2.5

Diktonius, Donner och Finland



Han ”hyllades av många men lästes av få” konstaterade Jörn Donner inledningsvis i sin biografi om Elmer Diktonius.




Jörn Donner skrev i sin bok om Elmer Diktonius (1896 - 1961) att "han hyllades av många men lästes av få". Han var tvåspråkig och på så sätt en brobyggare mellan Finland och Sverige, men också mellan vänster och höger. Tilssammans med Edith Södergran en föregångare i litterär modernism. Som diktare skrev han med motiv från bördeskriget "Balladen om Röd-Eemeli" men också finstämda motiv som "Barnets dröm".
Elmer Diktonius 1960

Elmer Diktonius 1960

Annons:

Jörn Donner träffade Diktonius för första gången som 18-åring 1951. Han hade recenserat hans sista diktsamling ”Novembervår”. Donner träffade sedan Diktonius ett antal gånger. De badade bastu tillsammans i Aleksis Kivis födelsebygd i Nurmijärvi där även Diktonius hämtade inspiration. Diktonius var vid denna tid en skugga av sitt forna jag och gick mer och mer in i sjukdomens värld.

Under 1920-talet var Elmer Diktonius en uppburen poet och kosmopolitisk förebild i unga modernistiska kretsar. När två av samtidens stora kvinnliga författare i Finland, Hagar Olsson och Edith Södergran, möttes i Raivola 1922 berättade Edith Södergran lyriskt att hon träffat ”den store Diktonius”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Diktonius föddes 1896 i ett svenskspråkigt småborgerligt hem. Han gick i finsk skola och bodde långa tider på finskspråkiga orter. Han behärskade således båda språken men skrev huvudsakligen på svenska. Han översatte stora verk som Kivis ”Sju bröder” från finska till svenska.

I ungdomen var musiken hans livsplan. Den gjorde honom till lärare för den blivande revolutionsledaren Otto Ville Kuusinen. Denne kom i sin tur att prägla Diktonius politiska tänkande. Kuusinen försvann till Ryssland efter inbördeskriget men återkom till Finland åren efter 1918 i en underjordisk tillvaro där han hade kontakt med Diktonius. Själv deltog aldrig Diktonius i några krigshandlingar och hans radikalitet var inte större än att han 1919 gjorde sin värnplikt i det ”Vita Finlands armé”.

1920 lämnar Diktonius musiken och inleder på allvar sitt skrivande av poesi. Han debuterade 1921 med ”Min dikt” och den följdes av elva diktsamlingar.

Även om Diktonius snart distanserade sig från revolutionstankarna umgicks han i radikala och kosmopolitiska kretsar med bl.a. den amerikanske revolutionären John Reed, Hella Wuolijoki och Bertolt Brecht. Det var en ny tid med nya tankar om politik, konst och erotik. Diktonius utveckling går från revolutionär socialism till allmän humanism. I slutet av 1930-talet, tjugo år efter inbördeskriget, när socialdemokrater är med i Cajanders ”folkfrontsregering” fångade Diktonius tidsandan:

”Man reste sig dock.

Landet och folket.

I fångläger eller kring frihetsstoder.

Hjärtat orkar.

Och för första gången åter vid verktygen!

Och på byggnadsställningarna: högre högre!

Och att gräs gror på alla gravar.

De rättas som de orättas.

Om nu hjärtat kan skilja dem åt.”

Diktonius dikt gör sig till tolk för en ”historisk kompromiss” mellan det vita och det röda Finland.

Den mest berömda av hans prosaverk är ”Janne Kubik” från 1931. Han skrev också regelbundet i den lilla Arbetartidningen.

Diktonius hade ett rikt nätverk i Sverige. Han brevväxlade många år med Eyvind Johnson. Blott den kroniskt dåliga ekonomin gjorde att de båda vännerna enbart kunde träffas några få gånger. Det var en realitet för Diktonius och många andra författare under denna tid att de levde under ekonomiskt mycket små omständigheter. Diktonius umgicks också med några av de ”fem unga”. Artur Lundkvist, Erik Asklund och Josef Kjellgren gjorde ett klassiskt besök i Diktonius sommarviste på Åland 1930. Gunnar Ekelöf besökte honom i Kuokkola på Karelska näset. På en bild från Helsingfors syns Diktonius och Nils Ferlin.

I ungdomen vistades Diktonius i Paris och London. Från mitten av 1920 talet sökte han upp miljöer i Finland som inspirerade honom. Den helfinska miljön i Tuomistnoja, den åländska skärgården, Kuokkola på Karelska näset.

Diktonius inställning till Sovjetunionen var mångtydig. Ibland ansåg han att bara färgen skilde diktaturerna i Ryssland och Tyskland från varandra. Han skrev ofta om rysskräcken: ” Varför fruktar, hatar och föraktar man hos oss i allmänhet ryssar? Därför att de i tidernas morgon gjort det finska folket ont, och därför att de nu, mitt på blanka dagen, vill besmitta oss med bolsjevismens läror. Dessutom spelar rassynpunkter en viss roll i ställningstagandet; vi är den västerländska kulturens yttersta utpost mot det österländska barbariet.” Samtidigt levde hans socialistiska idéer och han funderade en period i början av 1930-talet på att emigrera till Sovjet.

Som publicist var han i konsekvent opposition mot Hitlertyskland och fascisterna i hemlandet. En artikel i Arbetarbladet 1936 skapade vrede hos tyskarna och ledde till att ansvarige utgivaren blev åtalad. Diktonius skrev om Görings födelsedagsfest: ”Att Göring fyllt år, inte fem år som man kunde tro på grund av hans uniformsdille och övriga kapriser.” Vidare i artikeln ”Hitler lyste dock med sin frånvaro, och likaså Goebbels, och det kan ju bero på tillfällig ljusning i hjärnkontoret, men också på en bottenkänning i statskassan.” Det tyska sändebudet i Finland meddelade att ”Tyska rikets överhuvud Adolf Hitlers ära har blivit kränkt”. Den finländske justitieministern fann också att ”statschefen Hitler blivit grovt förolämpad”.

Under vinterkriget är Diktonius är propagandist för ”Finlands sak”.

Orden började ta slut för Elmer Diktonius i början av 1950-talet och han hamnade så småningom på Nickby mentalsjukhus. En gång hade han skrivit: ”Fordom brukade landets ur-invånare födas i bastun, men jag vill också dö i den. I en självvärmd bastu. Helst på höstkanten. I tuijuns sken.” Så blev alltså inte fallet och precis som många andra stora författare i sin generation konstaterar Donner gick han in i skuggornas värld. Han avled 1965.

Jörn Donner avslutar sin framställning med att konsterar att Diktonius livskurva var en ”ganska dyster historia”. Syftet med biografin enligt är författaren: ”Jag försöker motverka en glömska som fäller sin skugga över orden.” Diktoniusbiografin speglar också Jörn Donners liv och Finlands nutidshistoria vilket framgår av rubriksättningen.

Jörn Donner skrev i sin bok om Elmer Diktonius (1896 - 1961) att "han hyllades av många men lästes av få". Han var tvåspråkig och på så sätt en brobyggare mellan Finland och Sverige, men också mellan vänster och höger. Tilssammans med Edith Södergran en föregångare i litterär modernism. Som diktare skrev han med motiv från bördeskriget "Balladen om Röd-Eemeli" men också finstämda motiv som "Barnets dröm". 

 

 

 

 

 

 

 

Rolf Karlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | Utopiska geografier | 19 december, 2011

Drömmen om det gudomliga inom science fiction

Inget kan vara mer felaktigt än påståendet att science fiction-litteratur enbart handlar om maskiner och rymden. Redan från början när begreppet science fiction under den första hälften av 1900-talet myntades ...

Av: Alexander Sanchez | Essäer om litteratur & böcker | 30 november, 2011

Bild Guido Zeccola

Din Kropp är mitt Land

En dikt av Guido Zeccola

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 19 november, 2016

Francis Scott Key Fitzgerald efter 70 år

Den 21 december 2010 är det sjuttio år sedan jazzålderns författare F. Scott Fitzgerald avled.  Därmed blir hans verk enligt gällande svensk lag fritt för publicering av vem det vara ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 29 november, 2010

Litterär liklogistik

Monsunregnet hade upphört och himmelens slussar var stängda. Morgonen var het och stilla. Vattnet hade sjunkit ner i markerna och en kväljande lukt steg ur landskapet. Avdunstningar från djurkadaver, hushållssopor ...

Av: Benny Holmberg | Essäer | 28 oktober, 2012

Första stenen är kastad i Estland

   Första stenen är kastad i Estland I Östeuropa har religiösa och nationalistiska rörelser gjort livet surt för den icke-heterosexuella befolkningen. Våld och uttalanden från stater om det icke-naturliga i homosexualitet är inget ...

Av: Kristofer Andersson | Reportage om politik & samhälle | 29 september, 2006

Det gnostiska Evangeliet om Judas

På frågan om varför religiösa eller filosofiska rörelser formulerar skapelsemyter eller kosmologiska system, ger myten ofta svaret på livets stora frågor. En helt annorlunda tolkning än den vi möter i ...

Av: Kristian Pella | Essäer om litteratur & böcker | 28 december, 2011

Agape og Eros

Liv, fortelling og melodrama Å ha et liv å leve er å leve i fortelling. Fortellinger har forteller, som er den som har en historie å fortelle. Historier har hendelsesforløp, og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.