Adam Zagajewski – kronprinsen inom den polska poesin

Den polska kulturen i allmänhet (poesin, epiken, dramatiken, musiken, vetenskapen osv.) är, och har mycket länge varit, enastående vital. Inom litteraturen räcker det med att nämna några få: Czeslaw Milosz ...

Av: Carsten Palmer Schale | 25 augusti, 2012
Litteraturens porträtt

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | 05 januari, 2007
Litteraturens porträtt

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | 19 december, 2011
Utopiska geografier

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | 27 november, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Jörn Donner  1962 Foto Herbert Lindgren CCBY2.5

Diktonius, Donner och Finland



Han ”hyllades av många men lästes av få” konstaterade Jörn Donner inledningsvis i sin biografi om Elmer Diktonius.




Jörn Donner skrev i sin bok om Elmer Diktonius (1896 - 1961) att "han hyllades av många men lästes av få". Han var tvåspråkig och på så sätt en brobyggare mellan Finland och Sverige, men också mellan vänster och höger. Tilssammans med Edith Södergran en föregångare i litterär modernism. Som diktare skrev han med motiv från bördeskriget "Balladen om Röd-Eemeli" men också finstämda motiv som "Barnets dröm".
Elmer Diktonius 1960

Elmer Diktonius 1960

Annons:

Jörn Donner träffade Diktonius för första gången som 18-åring 1951. Han hade recenserat hans sista diktsamling ”Novembervår”. Donner träffade sedan Diktonius ett antal gånger. De badade bastu tillsammans i Aleksis Kivis födelsebygd i Nurmijärvi där även Diktonius hämtade inspiration. Diktonius var vid denna tid en skugga av sitt forna jag och gick mer och mer in i sjukdomens värld.

Under 1920-talet var Elmer Diktonius en uppburen poet och kosmopolitisk förebild i unga modernistiska kretsar. När två av samtidens stora kvinnliga författare i Finland, Hagar Olsson och Edith Södergran, möttes i Raivola 1922 berättade Edith Södergran lyriskt att hon träffat ”den store Diktonius”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Diktonius föddes 1896 i ett svenskspråkigt småborgerligt hem. Han gick i finsk skola och bodde långa tider på finskspråkiga orter. Han behärskade således båda språken men skrev huvudsakligen på svenska. Han översatte stora verk som Kivis ”Sju bröder” från finska till svenska.

I ungdomen var musiken hans livsplan. Den gjorde honom till lärare för den blivande revolutionsledaren Otto Ville Kuusinen. Denne kom i sin tur att prägla Diktonius politiska tänkande. Kuusinen försvann till Ryssland efter inbördeskriget men återkom till Finland åren efter 1918 i en underjordisk tillvaro där han hade kontakt med Diktonius. Själv deltog aldrig Diktonius i några krigshandlingar och hans radikalitet var inte större än att han 1919 gjorde sin värnplikt i det ”Vita Finlands armé”.

1920 lämnar Diktonius musiken och inleder på allvar sitt skrivande av poesi. Han debuterade 1921 med ”Min dikt” och den följdes av elva diktsamlingar.

Även om Diktonius snart distanserade sig från revolutionstankarna umgicks han i radikala och kosmopolitiska kretsar med bl.a. den amerikanske revolutionären John Reed, Hella Wuolijoki och Bertolt Brecht. Det var en ny tid med nya tankar om politik, konst och erotik. Diktonius utveckling går från revolutionär socialism till allmän humanism. I slutet av 1930-talet, tjugo år efter inbördeskriget, när socialdemokrater är med i Cajanders ”folkfrontsregering” fångade Diktonius tidsandan:

”Man reste sig dock.

Landet och folket.

I fångläger eller kring frihetsstoder.

Hjärtat orkar.

Och för första gången åter vid verktygen!

Och på byggnadsställningarna: högre högre!

Och att gräs gror på alla gravar.

De rättas som de orättas.

Om nu hjärtat kan skilja dem åt.”

Diktonius dikt gör sig till tolk för en ”historisk kompromiss” mellan det vita och det röda Finland.

Den mest berömda av hans prosaverk är ”Janne Kubik” från 1931. Han skrev också regelbundet i den lilla Arbetartidningen.

Diktonius hade ett rikt nätverk i Sverige. Han brevväxlade många år med Eyvind Johnson. Blott den kroniskt dåliga ekonomin gjorde att de båda vännerna enbart kunde träffas några få gånger. Det var en realitet för Diktonius och många andra författare under denna tid att de levde under ekonomiskt mycket små omständigheter. Diktonius umgicks också med några av de ”fem unga”. Artur Lundkvist, Erik Asklund och Josef Kjellgren gjorde ett klassiskt besök i Diktonius sommarviste på Åland 1930. Gunnar Ekelöf besökte honom i Kuokkola på Karelska näset. På en bild från Helsingfors syns Diktonius och Nils Ferlin.

I ungdomen vistades Diktonius i Paris och London. Från mitten av 1920 talet sökte han upp miljöer i Finland som inspirerade honom. Den helfinska miljön i Tuomistnoja, den åländska skärgården, Kuokkola på Karelska näset.

Diktonius inställning till Sovjetunionen var mångtydig. Ibland ansåg han att bara färgen skilde diktaturerna i Ryssland och Tyskland från varandra. Han skrev ofta om rysskräcken: ” Varför fruktar, hatar och föraktar man hos oss i allmänhet ryssar? Därför att de i tidernas morgon gjort det finska folket ont, och därför att de nu, mitt på blanka dagen, vill besmitta oss med bolsjevismens läror. Dessutom spelar rassynpunkter en viss roll i ställningstagandet; vi är den västerländska kulturens yttersta utpost mot det österländska barbariet.” Samtidigt levde hans socialistiska idéer och han funderade en period i början av 1930-talet på att emigrera till Sovjet.

Som publicist var han i konsekvent opposition mot Hitlertyskland och fascisterna i hemlandet. En artikel i Arbetarbladet 1936 skapade vrede hos tyskarna och ledde till att ansvarige utgivaren blev åtalad. Diktonius skrev om Görings födelsedagsfest: ”Att Göring fyllt år, inte fem år som man kunde tro på grund av hans uniformsdille och övriga kapriser.” Vidare i artikeln ”Hitler lyste dock med sin frånvaro, och likaså Goebbels, och det kan ju bero på tillfällig ljusning i hjärnkontoret, men också på en bottenkänning i statskassan.” Det tyska sändebudet i Finland meddelade att ”Tyska rikets överhuvud Adolf Hitlers ära har blivit kränkt”. Den finländske justitieministern fann också att ”statschefen Hitler blivit grovt förolämpad”.

Under vinterkriget är Diktonius är propagandist för ”Finlands sak”.

Orden började ta slut för Elmer Diktonius i början av 1950-talet och han hamnade så småningom på Nickby mentalsjukhus. En gång hade han skrivit: ”Fordom brukade landets ur-invånare födas i bastun, men jag vill också dö i den. I en självvärmd bastu. Helst på höstkanten. I tuijuns sken.” Så blev alltså inte fallet och precis som många andra stora författare i sin generation konstaterar Donner gick han in i skuggornas värld. Han avled 1965.

Jörn Donner avslutar sin framställning med att konsterar att Diktonius livskurva var en ”ganska dyster historia”. Syftet med biografin enligt är författaren: ”Jag försöker motverka en glömska som fäller sin skugga över orden.” Diktoniusbiografin speglar också Jörn Donners liv och Finlands nutidshistoria vilket framgår av rubriksättningen.

Jörn Donner skrev i sin bok om Elmer Diktonius (1896 - 1961) att "han hyllades av många men lästes av få". Han var tvåspråkig och på så sätt en brobyggare mellan Finland och Sverige, men också mellan vänster och höger. Tilssammans med Edith Södergran en föregångare i litterär modernism. Som diktare skrev han med motiv från bördeskriget "Balladen om Röd-Eemeli" men också finstämda motiv som "Barnets dröm". 

 

 

 

 

 

 

 

Rolf Karlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Tid, liv og virkelighetstydninger

I «Refleksjoner om identiteten til eksisterende (foreliggende) identiteter» tar jeg opp følgende ting av aporetisk art: At eksisterende entiteter forandrer seg over tid og at eksisteremde entiteter har en tendens ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 november, 2010

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

”Du har ställt flera frågor kring Kulturdepartementets direkta engagemang och närvaro…” Peace &…

Redan när Tidningen Kulturen publicerar min artikel ”Folkfesten som tänjer gränser för socialt medvetande” (16 juni 2012) har funderingen legat där och grott; det måste väl ändå vara mycket intressant ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | Essäer om litteratur & böcker | 27 augusti, 2017

Richard Strauss - en tjuvaktig skata?

  Ariadne (Zerbinetta). Foto: Bettina Stoess/Deutsche oper Berlin Deutsche Oper i Berlin har under januari och februari frossat i Richard Strauss. Fem av hans operor har snurrat runt på repertoaren - "Salome ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 03 mars, 2009

Aase Berg. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Tidskriften 10TALs poesifestival 2015

Årets upplaga, den 19:e, av Stockholms Internationella Poesifestival hade temat lyrik och musik. Tidningen Kulturen gjorde några nedslag i det stora och varierade programmet. Festivalen inleddes redan den 24 november ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om litteratur & böcker | 07 december, 2015

En liten blåsa i Guds andes glas

Jag är förtvivlad, full av ångest och riven i djupet som aldrig förr! Det är nåt fel med mig! Det är som att återuppbygga ett hela tiden raserande och sönderblandat ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 05 september, 2011

Närkontakt av tredje graden 

Av förekommen anledning bjuder vi på Vladimir Oravskys och Olle Ekstrands mästerliga filmanalys av Steven Spielbergs UFO-klassiker:   Konstnärens vilja att solidarisera sig med den tekniska vetenskapliga förändringsprocess som äger rum i ...

Av: Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 11 april, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.