ICA och de svarta kärnfria druvorna

Som boende mitt emellan Jönköping och Linköping i Ödeshög har vi en oerhörd bas, två rätt så stora och starkt växande städer med högskola respektive universitet. Häromdagen var jag på sammanträde ...

Av: Per-Inge Planefors | 15 januari, 2014
Gästkrönikör

Rilkes andra lyra

Under några veckor i februari 1922 fullbordade Rainer Maria Rilke sitt livsverk genom att skriva merparten av Duinoelegierna och Sonetterna till Orfeus. Det var enligt hans egna ord som ”en ...

Av: Bo Gustavsson | 27 februari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Olästa och omlästa böcker

I den hög av böcker som ligger på golvet, nere till vänster, har jag äntligen börjat botanisera. De är företrädesvis ”äldre” och svenska, och några – men inte alla – ...

Av: Carsten Palmer Schale | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Erik Jorpes

Ett märkligt åländskt läkaröde

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roll i det röda upproret som inleddes i Finland i januari1919. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda ...

Av: Rolf Karlman | 31 januari, 2017
Essäer om politiken

Ett flickhjärtas bekännelse och några aspekter av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen



roshjart.jpg
Illustration: Sharon Levi

Ett flickhjärtas bekännelse
och några aspekter av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen

När Nikanor Teratologen nämns brukar det oftast vara i skandalösa ordalag – skräckel, nazism och perversitet. Hos mig väcker namnet helt andra associationer – en bottenlös weltschmerz och flickhjärtsdrömmar.

Jag är hemligt förälskad i Nikanor Teratologen. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag var arton år och blev helt betagen, idag är jag trettio och mycket blod har runnit genom flickhjärtat. Jag har aldrig träffat eller ens pratat med Honom, men kärleken har överlevt i tolv år. Förklaringen är enkel: Äldreomsorgen i Övre Kågedalen (1992), Nikanor Teratologens debutroman om Morfar och Pyrets liv och leverne i Övre Kågedalen, Norra Västerbotten.

Det som så starkt berörde mitt bultande tonårshjärta och som fortfarande berör mig är att Äldreomsorgen i Övre Kågedalen bortom våldsskildringarna och den brutala humorn kan läsas som en klagosång över det postmoderna tillståndet i världen. Berättelsen utspelar sig i en verklighet på gränsen till vår egen där alla meningsgivande metaberättelser har förlorat sin relevans och naturen svarar med iskall kontingens. Det enda sättet att uthärda den existentiella ångesten blir genom att skapa en egen moral och mytologi där våldsutövande blir berättigat och nödvändigt.

Romanen inleds med ett förord av en förmodat inomfiktiv Nikanor Teratologen som meddelar att föreliggande text kommit honom tillhanda genom en kär vän. Denne vän presenterar därefter romanens ramberättelse, om hur han genom att mörda Pyret, ett elvaårigt barn, kommit över dennes dagboksanteckningar, skrivna med krita på tapetremsor. Genom vännens researchresa till Västerbotten förflyttas berättelsen inte bara geografiskt norrut, utan även ontologiskt in i en gråzon nära sagan. Förflyttningen sker genom miljöskildring, Kågedalen blir mot sin ände transcendental. Vännens förord präglas av poetisk naturbesjälning och med hjälp av den skapas stämningen som sedan kommer att genomsyra romanen; en känsla av vemod, hopplöshet och meningslöshet.  I miljöskildringen antyds ett ställningstagande för naturen mot människan där en kulturkritik i nietzscheansk anda går att utläsa. Förordet avslutas med ett Aleister Crowley-citat; ”Gör vad du vill ska vara hela lagen” (”Do what thou wilt shall be the whole of the law”). Citatet kan tolkas satanistiskt i och med att Aleister Crowley anses vara en inspiration till den moderna satanismen såsom den presenteras av Anton LaVey. Det fångar även kärnan i satanismens idé: att inte låta sig hämmas av samhällets lagar och normer som grundar sig i en kristen moraluppfattning (”slavmoral”). Istället ska du låta din vilja utgöra lagen och rättesnöret, vilket är precis vad karaktärerna i Äldreomsorgen i Övre Kågedalen gör. Morfar och Pyret befinner sig bortom lag och ordning, bortom gott och ont. Morfar är nazist, sadist och satanist, han står för allt som anses vara ”det onda”. Men eftersom de lever efter en omvänd moral, där det traditionellt ”goda” blir det ”onda” och vice versa, ser han sig själv som, om inte god, så åtminstone befriad från sådana benämningar. Morfar skapar sin egen lag och moral. Men även om Morfar kallar sig satanist (han k­allar sig för övrigt även för buddist) finns en sorg över Guds frånvaro med som en fond genom hela berättelsen. I Äldreomsorgen i Övre Kågedalen gråter människorna utanför den tillbommade kyrkan och Morfar hävdar att han tror på Gud, men att Gud ”skäms å ha gömt sä”. Samtidigt som det går att utläsa en sorg över Guds frånvaro driver Teratologen med kristendomen, Morfar hjälper bland annat Påven att reda ut sina knarkaffärer. I frånvaro av Gud och andra meningsgivande metaberättelser får morfarskapet en vidgad funktion. Morfar är inte bara Pyrets morfar, man kan ifrågasätta om ett sådant släktskap överhuvudtaget finns, utan istället kan morfarskapet närmast liknas vid ett ämbete som går i arv mellan en morfar och ett pyre. Hela Morfars fostran av Pyret syftar följaktligen till att göra honom till en värdig efterträdare och för att bli en fullfjädrad morfar måste man vänja sig av med både förnuft och känslor. Morfar hävdar att kunskap är vanmakt och skriver därmed in sig i en misogynologisk tradition, följaktligen är förnuftet det första ”man måst lära sä av mä om man vill bli en rikti morfar”. Själva ”morfarsämbetet” innebär en någon inte definierad funktion som alltets upprätthållare och samtidigt förgörare. Till Morfars sysslor hör bland annat att han utfört massmord på kristna, varit med och startat andra världskriget samt för ett ”helit förintelsekrig mot mänskliheten”. Upprinnelsen till ”morfarsämbetet” går att finna i en mytologisk berättelse om en tidigare paradisisk tillvaro och det syndafall som etablerade den nuvarande världsordningen. Syndafallet sker genom kvinnornas invasion av Västerbotten och Norrland och sker i och med att männen (dock inte Morfar och hans kumpaner!) hemfaller åt heterosexualitet. Beskrivningen av den paradisiska tillvaron kontra nuet har uppenbara kopplingar till den kristna syndafallsberättelsen. Men det går även att utläsa referenser till Nietzsche i dennes idéer om Dionysos kontra Apollo. Kvinnan står i denna mytologi för det Onda och Morfar är följaktligen rabiat heterofob.

Karaktärerna i Äldreomsorgen i Övre Kågedalens handlande kan tolkas utifrån kontingensproblemet, de lever i en totalt meningsbefriad tillvaro där deras egen vilja utgör den enda lagen. Rüdiger Safranski skriver i Det onda eller frihetens drama (1999) att ”[…] medvetandet kan välja grymheten, förstörelsen för förstörelsens egen skull”. Skälet till det ligger enligt honom i den avgrund som gapar i människan. Avgrunden kan förstås som det onda, vilket Safranski menar är den mänskliga fria viljans villkor och skapas genom hennes möte med tillvarons kontingens. I Kågedalen möter karaktärerna kontingensen i en meningsavvisande natur och genom en upplevelse av Guds frånvaro. De är utelämnade åt sig själva och sin existentiella sorg och hanterar det genom att skapa sin egen mytologi, moral och världsordning. I den mytologin innehar Morfar det högsta ämbetet och Pyret är hans arvtagare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nikanor Teratologen har sedan debuten med hjälp av tre romaner, en aforismsamling, ett antal förord, översättningar, recensioner och artiklar skapat sig en ställning som etablerad särling inom svensk litteratur. Äldreomsorgen i Övre Kågedalen har i sin tur vuxit upp till en svensk nutida undergroundkultroman som nyligen utkom på norska i översättning av Stig Sætterbakken. Det mest utmärkande draget i Teratologens författarskap är kontraster, något som av Sætterbakken kallas för hans Modus Operandi. Kontrasterna föreligger på såväl språklig som tematisk nivå, vilket gör texterna svåra att ringa in och beskriva enhetligt. Teratologen skriver om världens mörksida, om skräck och våld, men allt på ett språk som är svindlande vackert och smärtsamt poetiskt. Det är roligt, vemodigt, och frånstötande, allt på samma gång. Teratologen skyr i sina texter inte för några ämnen, det finns inga tabun eller förmildrande omständigheter, vilket gör honom till en av våra mest intressanta nutida svenska författare. Och för att sia om framtiden så hoppas jag att Äldreomsorgen i Övre Kågedalen inom några år har uppnått sin rättmättiga status som en svensk 1990-tals klassiker. Vad gäller min kärlek antar jag att flickhjärtat även i fortsättningen får nöja sig med Nikanor Teratologens texter. Eller kanske möts våra vägar någon gång och vi får leva lyckliga i alla våra dagar?

   
With just a touch of my burning hand
I send my astro zombies to rape the land
Prime directive, exterminate
The whole human race
    […]
All I wanted to say
And all I gotta do
Who’d I do this for
Hey, me or you
     – The Misfits Astro Zombie.

Elin Lind

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten är för mig extrem anti-vardag. En intervju med Martin Tistedt

Martin Tistedt är en bland de bästa av Vertigos författare. Han skiftar mellan dröm och mardröm i det han skriver. Hans senaste roman heter Vår och där har drömmen ingen ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 maj, 2014

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Peyote-scenen, foto Gençer Yurttaş

Istanbuls viktigaste klubb

När man talar om Istanbuls oberoende musikscen måste man prata om Peyote, stadens viktigaste och äldsta klubb. Peyote har fått sitt namn från kaktusen som är välkänd för sina psykedeliska ...

Av: Aylin Ünal | Essäer om musik | 26 november, 2016

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Tonsättaren Lucio Garau och livets stora gåvor

  Lucio Garau är en tonsättare från Sardinien i Italien som har komponerat många verk som speglar musiken och ljuden från hans hemtrakter. Inte så mycket för folkmusiken i sig, utan ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 04 maj, 2011

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Ett ständigt misslyckande – dataspelens berättarstruktur inspirerar filmvärlden

Det ständiga misslyckandet är grunden för dataspelets berättarstruktur. Precis som i film och litteratur har ofta dataspel ett linjärt berättande. Huvudpersonen ska ta sig från berättelsen början till slutet genom ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 24 september, 2014

Vem är rädder för vargen här?

Jakob (1785 – 1863) och Wilhelm Grimm (1786 – 1859) hör till 1800-talets stora europeiska kulturpersonligheter. De var språkforskare, sagosamlare, bibliotekarier och upptäckare och påverkade sin samtid genom att bana ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 24 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.