På tal om Herakleitos

  Under en längre period denna höst 2012 har jag haft anledning att i lugn och ro ägna mig åt Herakleitos, vilket allteftersom gett upphov till följande i den gamle upphovsmannens ...

Av: Bertil Falk | 22 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Oswald Spengler, av  von Rudolf Großmann i tidskriften  Simplicissimus, 1922

Oswald Spenglers undergång ?

Det finns författare vars tänkande man bävar inför; vars texter ger sådana utblickar att läsaren känner svindel inför den bergstopp hon ställs på och den vy hon därmed skänks. Den ...

Av: Marcus Myrbäck | 13 juli, 2017
Agora - filosofiska essäer

Häxjakt, inkvisition och Camus - afrikanen

Förnuftsmässigt vet vi och via socialantropologin har vi lärt oss att trolldom förekommit, förekommer och kommer förekomma i alla samhällsformer, under varje religiös täckmantel. Redan Romarrikets kejsare Constantinus (337-336 f.Kr.) ...

Av: Bo I. Cavefors | 16 december, 2013
Essäer

Poeter får inte ljuga

Jag läser en amerikansk poet som säger att poeter inte ska vänta sig pengars framgång. Det innebär förstås att poeter inte är poeter på riktigt, de gör något annat. Den här killen ...

Av: William Males | 18 december, 2008
Gästkrönikör

Ett flickhjärtas bekännelse och några aspekter av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen



roshjart.jpg
Illustration: Sharon Levi

Ett flickhjärtas bekännelse
och några aspekter av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen

När Nikanor Teratologen nämns brukar det oftast vara i skandalösa ordalag – skräckel, nazism och perversitet. Hos mig väcker namnet helt andra associationer – en bottenlös weltschmerz och flickhjärtsdrömmar.

Jag är hemligt förälskad i Nikanor Teratologen. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag var arton år och blev helt betagen, idag är jag trettio och mycket blod har runnit genom flickhjärtat. Jag har aldrig träffat eller ens pratat med Honom, men kärleken har överlevt i tolv år. Förklaringen är enkel: Äldreomsorgen i Övre Kågedalen (1992), Nikanor Teratologens debutroman om Morfar och Pyrets liv och leverne i Övre Kågedalen, Norra Västerbotten.

Det som så starkt berörde mitt bultande tonårshjärta och som fortfarande berör mig är att Äldreomsorgen i Övre Kågedalen bortom våldsskildringarna och den brutala humorn kan läsas som en klagosång över det postmoderna tillståndet i världen. Berättelsen utspelar sig i en verklighet på gränsen till vår egen där alla meningsgivande metaberättelser har förlorat sin relevans och naturen svarar med iskall kontingens. Det enda sättet att uthärda den existentiella ångesten blir genom att skapa en egen moral och mytologi där våldsutövande blir berättigat och nödvändigt.

Romanen inleds med ett förord av en förmodat inomfiktiv Nikanor Teratologen som meddelar att föreliggande text kommit honom tillhanda genom en kär vän. Denne vän presenterar därefter romanens ramberättelse, om hur han genom att mörda Pyret, ett elvaårigt barn, kommit över dennes dagboksanteckningar, skrivna med krita på tapetremsor. Genom vännens researchresa till Västerbotten förflyttas berättelsen inte bara geografiskt norrut, utan även ontologiskt in i en gråzon nära sagan. Förflyttningen sker genom miljöskildring, Kågedalen blir mot sin ände transcendental. Vännens förord präglas av poetisk naturbesjälning och med hjälp av den skapas stämningen som sedan kommer att genomsyra romanen; en känsla av vemod, hopplöshet och meningslöshet.  I miljöskildringen antyds ett ställningstagande för naturen mot människan där en kulturkritik i nietzscheansk anda går att utläsa. Förordet avslutas med ett Aleister Crowley-citat; ”Gör vad du vill ska vara hela lagen” (”Do what thou wilt shall be the whole of the law”). Citatet kan tolkas satanistiskt i och med att Aleister Crowley anses vara en inspiration till den moderna satanismen såsom den presenteras av Anton LaVey. Det fångar även kärnan i satanismens idé: att inte låta sig hämmas av samhällets lagar och normer som grundar sig i en kristen moraluppfattning (”slavmoral”). Istället ska du låta din vilja utgöra lagen och rättesnöret, vilket är precis vad karaktärerna i Äldreomsorgen i Övre Kågedalen gör. Morfar och Pyret befinner sig bortom lag och ordning, bortom gott och ont. Morfar är nazist, sadist och satanist, han står för allt som anses vara ”det onda”. Men eftersom de lever efter en omvänd moral, där det traditionellt ”goda” blir det ”onda” och vice versa, ser han sig själv som, om inte god, så åtminstone befriad från sådana benämningar. Morfar skapar sin egen lag och moral. Men även om Morfar kallar sig satanist (han k­allar sig för övrigt även för buddist) finns en sorg över Guds frånvaro med som en fond genom hela berättelsen. I Äldreomsorgen i Övre Kågedalen gråter människorna utanför den tillbommade kyrkan och Morfar hävdar att han tror på Gud, men att Gud ”skäms å ha gömt sä”. Samtidigt som det går att utläsa en sorg över Guds frånvaro driver Teratologen med kristendomen, Morfar hjälper bland annat Påven att reda ut sina knarkaffärer. I frånvaro av Gud och andra meningsgivande metaberättelser får morfarskapet en vidgad funktion. Morfar är inte bara Pyrets morfar, man kan ifrågasätta om ett sådant släktskap överhuvudtaget finns, utan istället kan morfarskapet närmast liknas vid ett ämbete som går i arv mellan en morfar och ett pyre. Hela Morfars fostran av Pyret syftar följaktligen till att göra honom till en värdig efterträdare och för att bli en fullfjädrad morfar måste man vänja sig av med både förnuft och känslor. Morfar hävdar att kunskap är vanmakt och skriver därmed in sig i en misogynologisk tradition, följaktligen är förnuftet det första ”man måst lära sä av mä om man vill bli en rikti morfar”. Själva ”morfarsämbetet” innebär en någon inte definierad funktion som alltets upprätthållare och samtidigt förgörare. Till Morfars sysslor hör bland annat att han utfört massmord på kristna, varit med och startat andra världskriget samt för ett ”helit förintelsekrig mot mänskliheten”. Upprinnelsen till ”morfarsämbetet” går att finna i en mytologisk berättelse om en tidigare paradisisk tillvaro och det syndafall som etablerade den nuvarande världsordningen. Syndafallet sker genom kvinnornas invasion av Västerbotten och Norrland och sker i och med att männen (dock inte Morfar och hans kumpaner!) hemfaller åt heterosexualitet. Beskrivningen av den paradisiska tillvaron kontra nuet har uppenbara kopplingar till den kristna syndafallsberättelsen. Men det går även att utläsa referenser till Nietzsche i dennes idéer om Dionysos kontra Apollo. Kvinnan står i denna mytologi för det Onda och Morfar är följaktligen rabiat heterofob.

Karaktärerna i Äldreomsorgen i Övre Kågedalens handlande kan tolkas utifrån kontingensproblemet, de lever i en totalt meningsbefriad tillvaro där deras egen vilja utgör den enda lagen. Rüdiger Safranski skriver i Det onda eller frihetens drama (1999) att ”[…] medvetandet kan välja grymheten, förstörelsen för förstörelsens egen skull”. Skälet till det ligger enligt honom i den avgrund som gapar i människan. Avgrunden kan förstås som det onda, vilket Safranski menar är den mänskliga fria viljans villkor och skapas genom hennes möte med tillvarons kontingens. I Kågedalen möter karaktärerna kontingensen i en meningsavvisande natur och genom en upplevelse av Guds frånvaro. De är utelämnade åt sig själva och sin existentiella sorg och hanterar det genom att skapa sin egen mytologi, moral och världsordning. I den mytologin innehar Morfar det högsta ämbetet och Pyret är hans arvtagare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nikanor Teratologen har sedan debuten med hjälp av tre romaner, en aforismsamling, ett antal förord, översättningar, recensioner och artiklar skapat sig en ställning som etablerad särling inom svensk litteratur. Äldreomsorgen i Övre Kågedalen har i sin tur vuxit upp till en svensk nutida undergroundkultroman som nyligen utkom på norska i översättning av Stig Sætterbakken. Det mest utmärkande draget i Teratologens författarskap är kontraster, något som av Sætterbakken kallas för hans Modus Operandi. Kontrasterna föreligger på såväl språklig som tematisk nivå, vilket gör texterna svåra att ringa in och beskriva enhetligt. Teratologen skriver om världens mörksida, om skräck och våld, men allt på ett språk som är svindlande vackert och smärtsamt poetiskt. Det är roligt, vemodigt, och frånstötande, allt på samma gång. Teratologen skyr i sina texter inte för några ämnen, det finns inga tabun eller förmildrande omständigheter, vilket gör honom till en av våra mest intressanta nutida svenska författare. Och för att sia om framtiden så hoppas jag att Äldreomsorgen i Övre Kågedalen inom några år har uppnått sin rättmättiga status som en svensk 1990-tals klassiker. Vad gäller min kärlek antar jag att flickhjärtat även i fortsättningen får nöja sig med Nikanor Teratologens texter. Eller kanske möts våra vägar någon gång och vi får leva lyckliga i alla våra dagar?

   
With just a touch of my burning hand
I send my astro zombies to rape the land
Prime directive, exterminate
The whole human race
    […]
All I wanted to say
And all I gotta do
Who’d I do this for
Hey, me or you
     – The Misfits Astro Zombie.

Elin Lind

Ur arkivet

view_module reorder
“Life Sharing” av Eva och Franco Mattes (2000-2003)

100 nedslag i nätkonstens historia

Datorn står i sovrummet. Vi kan tänka oss att den brummar lite hemtrevligt medan fläkten snurrar för att kyla processorn. I sängen bredvid datorn ligger någon och sover fridfullt. Plötsligt ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 30 oktober, 2017

E.L. Doctorow. Foto: Mark Sobczak. Wikipedia

E. L. Doctorows Amerika. Del 2

Andra delen av Ivo Holmqvists essä-porträtt om E. L. Doctorows.

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 02 augusti, 2015

Förlorad i det allslukande världsalltet

Poe dog 1849, 40 år gammal, efter att ha påträffats på en krog i Baltimore i ett förvirrat och medtaget tillstånd, iförd någon annans kläder. Vad han några dagar senare ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 26 juni, 2012

Det klingande sakramentet. Religion och Musik

Religion och Musik hör ihop. Nu som då. Genom historien har de tu länkat samman. Var än religion praktiseras i världen finns det musik. Dess förmåga att beröra människor känslomässigt ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om religionen | 01 augusti, 2011

Palestinier

  Jag är palestinier. I eldskrift på alla slagfält, har jag ristat mitt namn, och ställt alla andra anspråk åt sidan. De klamrar sig fast vid mig, bokstäverna i mitt namn. De lever med mig, ger mig näring, fyller ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Utopiska geografier | 28 februari, 2011

Skidans ursprung

Årets myckna snö ger mig anledning att fundera över det lättaste sättet att ta mig fram på oplogade trottoarer och över meterhöga snödrivor. Med hjälp av kälkar, sparkstöttingar och inte ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 27 januari, 2010

Revolutionär konservativ anarkism. Collage: Guido Zeccola

Antiparlamentarism

Antiparlamentarism utefter hela skalan alltifrån konservatism till anarkism är ett ideologiskt och socialpolitiskt svårplacerat begrepp, vilket emellertid inte innebär att antiparlamentarism saknar antropologiskt fotfäste. Istället för att tala om konservatism ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 17 juni, 2015

Samhällets morot Foto  Vladimir Oravsky

Morötter, Hitler och snögubbar

I dag är det den 4:e april enligt vår kalender och som varje annan dag kan även den 4:e april ha olika betydelser för var och en av oss jordingar ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 04 april, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.