Minnen från Ludvig XIV:s hov

En typ av bok som alltid har fascinerat mig är de som får det att kännas som att man har förflyttats till en annan värld. Ibland kan det handla om ...

Av: Tobias Harding | 18 december, 2012
Övriga porträtt

Mats Waltre

Poetiska porträtt

Under serien ”Poetiska porträtt” porträtterar jag kända personer i diktform. De som porträtteras kommer företrädesvis att vara politiker, kulturarbetare, journalister, skribenter och andra som framför och har framfört åsikter eller ...

Av: Mats Waltre | 11 december, 2016
Gästkrönikör

Adolf Hitler. Foto: Wikipedia

Hitlers maktdrömmar

Bo I Cavefors om Adolf Hitler som försökte skapa ett kontinentalt maktcentrum mot bolsjevismen och Storbritannien.

Av: Bo I Cavefors | 25 februari, 2015
Essäer om politiken

foto Hebriana Alainentalo

Ruiner. Av Guido Zeccola

  Vi försöker tydliggöra den namnlösa styrkan som tvingar oss till skriket genom att kalla det med vår älskades namn. Bara i dödens stund ges samma möjlighet, men då förblir vårt ...

Av: Guido Zeccola | 27 september, 2017
Utopiska geografier

Ett flickhjärtas bekännelse och några aspekter av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen



roshjart.jpg
Illustration: Sharon Levi

Ett flickhjärtas bekännelse
och några aspekter av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen

När Nikanor Teratologen nämns brukar det oftast vara i skandalösa ordalag – skräckel, nazism och perversitet. Hos mig väcker namnet helt andra associationer – en bottenlös weltschmerz och flickhjärtsdrömmar.

Jag är hemligt förälskad i Nikanor Teratologen. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag var arton år och blev helt betagen, idag är jag trettio och mycket blod har runnit genom flickhjärtat. Jag har aldrig träffat eller ens pratat med Honom, men kärleken har överlevt i tolv år. Förklaringen är enkel: Äldreomsorgen i Övre Kågedalen (1992), Nikanor Teratologens debutroman om Morfar och Pyrets liv och leverne i Övre Kågedalen, Norra Västerbotten.

Det som så starkt berörde mitt bultande tonårshjärta och som fortfarande berör mig är att Äldreomsorgen i Övre Kågedalen bortom våldsskildringarna och den brutala humorn kan läsas som en klagosång över det postmoderna tillståndet i världen. Berättelsen utspelar sig i en verklighet på gränsen till vår egen där alla meningsgivande metaberättelser har förlorat sin relevans och naturen svarar med iskall kontingens. Det enda sättet att uthärda den existentiella ångesten blir genom att skapa en egen moral och mytologi där våldsutövande blir berättigat och nödvändigt.

Romanen inleds med ett förord av en förmodat inomfiktiv Nikanor Teratologen som meddelar att föreliggande text kommit honom tillhanda genom en kär vän. Denne vän presenterar därefter romanens ramberättelse, om hur han genom att mörda Pyret, ett elvaårigt barn, kommit över dennes dagboksanteckningar, skrivna med krita på tapetremsor. Genom vännens researchresa till Västerbotten förflyttas berättelsen inte bara geografiskt norrut, utan även ontologiskt in i en gråzon nära sagan. Förflyttningen sker genom miljöskildring, Kågedalen blir mot sin ände transcendental. Vännens förord präglas av poetisk naturbesjälning och med hjälp av den skapas stämningen som sedan kommer att genomsyra romanen; en känsla av vemod, hopplöshet och meningslöshet.  I miljöskildringen antyds ett ställningstagande för naturen mot människan där en kulturkritik i nietzscheansk anda går att utläsa. Förordet avslutas med ett Aleister Crowley-citat; ”Gör vad du vill ska vara hela lagen” (”Do what thou wilt shall be the whole of the law”). Citatet kan tolkas satanistiskt i och med att Aleister Crowley anses vara en inspiration till den moderna satanismen såsom den presenteras av Anton LaVey. Det fångar även kärnan i satanismens idé: att inte låta sig hämmas av samhällets lagar och normer som grundar sig i en kristen moraluppfattning (”slavmoral”). Istället ska du låta din vilja utgöra lagen och rättesnöret, vilket är precis vad karaktärerna i Äldreomsorgen i Övre Kågedalen gör. Morfar och Pyret befinner sig bortom lag och ordning, bortom gott och ont. Morfar är nazist, sadist och satanist, han står för allt som anses vara ”det onda”. Men eftersom de lever efter en omvänd moral, där det traditionellt ”goda” blir det ”onda” och vice versa, ser han sig själv som, om inte god, så åtminstone befriad från sådana benämningar. Morfar skapar sin egen lag och moral. Men även om Morfar kallar sig satanist (han k­allar sig för övrigt även för buddist) finns en sorg över Guds frånvaro med som en fond genom hela berättelsen. I Äldreomsorgen i Övre Kågedalen gråter människorna utanför den tillbommade kyrkan och Morfar hävdar att han tror på Gud, men att Gud ”skäms å ha gömt sä”. Samtidigt som det går att utläsa en sorg över Guds frånvaro driver Teratologen med kristendomen, Morfar hjälper bland annat Påven att reda ut sina knarkaffärer. I frånvaro av Gud och andra meningsgivande metaberättelser får morfarskapet en vidgad funktion. Morfar är inte bara Pyrets morfar, man kan ifrågasätta om ett sådant släktskap överhuvudtaget finns, utan istället kan morfarskapet närmast liknas vid ett ämbete som går i arv mellan en morfar och ett pyre. Hela Morfars fostran av Pyret syftar följaktligen till att göra honom till en värdig efterträdare och för att bli en fullfjädrad morfar måste man vänja sig av med både förnuft och känslor. Morfar hävdar att kunskap är vanmakt och skriver därmed in sig i en misogynologisk tradition, följaktligen är förnuftet det första ”man måst lära sä av mä om man vill bli en rikti morfar”. Själva ”morfarsämbetet” innebär en någon inte definierad funktion som alltets upprätthållare och samtidigt förgörare. Till Morfars sysslor hör bland annat att han utfört massmord på kristna, varit med och startat andra världskriget samt för ett ”helit förintelsekrig mot mänskliheten”. Upprinnelsen till ”morfarsämbetet” går att finna i en mytologisk berättelse om en tidigare paradisisk tillvaro och det syndafall som etablerade den nuvarande världsordningen. Syndafallet sker genom kvinnornas invasion av Västerbotten och Norrland och sker i och med att männen (dock inte Morfar och hans kumpaner!) hemfaller åt heterosexualitet. Beskrivningen av den paradisiska tillvaron kontra nuet har uppenbara kopplingar till den kristna syndafallsberättelsen. Men det går även att utläsa referenser till Nietzsche i dennes idéer om Dionysos kontra Apollo. Kvinnan står i denna mytologi för det Onda och Morfar är följaktligen rabiat heterofob.

Karaktärerna i Äldreomsorgen i Övre Kågedalens handlande kan tolkas utifrån kontingensproblemet, de lever i en totalt meningsbefriad tillvaro där deras egen vilja utgör den enda lagen. Rüdiger Safranski skriver i Det onda eller frihetens drama (1999) att ”[…] medvetandet kan välja grymheten, förstörelsen för förstörelsens egen skull”. Skälet till det ligger enligt honom i den avgrund som gapar i människan. Avgrunden kan förstås som det onda, vilket Safranski menar är den mänskliga fria viljans villkor och skapas genom hennes möte med tillvarons kontingens. I Kågedalen möter karaktärerna kontingensen i en meningsavvisande natur och genom en upplevelse av Guds frånvaro. De är utelämnade åt sig själva och sin existentiella sorg och hanterar det genom att skapa sin egen mytologi, moral och världsordning. I den mytologin innehar Morfar det högsta ämbetet och Pyret är hans arvtagare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nikanor Teratologen har sedan debuten med hjälp av tre romaner, en aforismsamling, ett antal förord, översättningar, recensioner och artiklar skapat sig en ställning som etablerad särling inom svensk litteratur. Äldreomsorgen i Övre Kågedalen har i sin tur vuxit upp till en svensk nutida undergroundkultroman som nyligen utkom på norska i översättning av Stig Sætterbakken. Det mest utmärkande draget i Teratologens författarskap är kontraster, något som av Sætterbakken kallas för hans Modus Operandi. Kontrasterna föreligger på såväl språklig som tematisk nivå, vilket gör texterna svåra att ringa in och beskriva enhetligt. Teratologen skriver om världens mörksida, om skräck och våld, men allt på ett språk som är svindlande vackert och smärtsamt poetiskt. Det är roligt, vemodigt, och frånstötande, allt på samma gång. Teratologen skyr i sina texter inte för några ämnen, det finns inga tabun eller förmildrande omständigheter, vilket gör honom till en av våra mest intressanta nutida svenska författare. Och för att sia om framtiden så hoppas jag att Äldreomsorgen i Övre Kågedalen inom några år har uppnått sin rättmättiga status som en svensk 1990-tals klassiker. Vad gäller min kärlek antar jag att flickhjärtat även i fortsättningen får nöja sig med Nikanor Teratologens texter. Eller kanske möts våra vägar någon gång och vi får leva lyckliga i alla våra dagar?

   
With just a touch of my burning hand
I send my astro zombies to rape the land
Prime directive, exterminate
The whole human race
    […]
All I wanted to say
And all I gotta do
Who’d I do this for
Hey, me or you
     – The Misfits Astro Zombie.

Elin Lind

Ur arkivet

view_module reorder
Karen Dalton, ”1966”. Delmore Recordings 2012.

Karen Dalton - Den vita Billie Holiday

Under tidigt 1990-tal bodde en kvinna som hette Karen Dalton på New Yorks gator. Hon hade långt svart hår från hennes mamma Evelyns sida som var Cherokee. Hon luktade illa ...

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 11 april, 2016

Får jag lov

att romantisera Röda mattan. Ingång i solnedgång och utgång i soluppgång. Den imposanta entrédörrens gångjärn går upp för med(ia)gångare, men du är på utsidan och det spelar ingen roll hur gärna ...

Av: Carola Mikaelsson | Essäer | 02 juni, 2011

"Ju mer vi är tillsammans..." Individualisternas kollektiva härdsmälta

Det är inte längre en tvistefråga utan det är fint att vara individualist. Vi har fattat "ensam är stark"-grejen, vi ser värdet i åsikt som värdet i oss själva, man ...

Av: Linda Bönström | Essäer om samhället | 18 juni, 2011

Edward Hopper, Nattugglor, 1942. Foto: Wikipedia

Romantiker i gangsterhatt

Alla älskar Edward Hoppers konst. Det är mycket märkligt. Hans tavlor utstrålar en mörk pessimism och melankoli och ändå gör de succé var de än ställs ut i världen. Hur ...

Av: Bo Gustavsson | Konstens porträtt | 19 september, 2015

Ett originellt försvar för människans fria vilja. Harry Martinsons Gyro

Harry Martinson-sällskapet har just gett ut Martinsons Gyro, en bok som har en lite äventyrlig historia. Den förelåg i korrektur 1947 utan att tryckas: den var nog inte riktigt färdig ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 03 december, 2012

August Strindberg och Emil Kléen

August Strindberg hade problem med sina relationer, det gällde både kvinnor och män. När det gällde den senare kategorin var Emil Kléen ett av de ytterst få undantag där vänskapen ...

Av: Kurt Bäckström | Övriga porträtt | 01 april, 2014

Filip Jers, foto Lars Löfvendahl

En virtuos på harmonika

Det har regnat priser över Filip Jers, nu senast Jazzkatten, där han fick pris som årets musiker och för inte så länge sedan pris för Årets album i folkmusik vid ...

Av: Bo Bjelvehammar | Musikens porträtt | 30 oktober, 2016

Zigge Holmgren: En nyrenässans för porträttkonsten

Zigge Holmgren: En nyrenässans för porträttkonsten Porträttkonsten har som uttryck under lång tid varit förbundet med titlar, hedrande utmärkelser och som minnesbilder av avlidna personligheter. Men i dag kan vem som ...

Av: Emma Olsson | Bildreportage | 06 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.