Nils Byrén. Dikter

Mitt namn är Nils Byrén, jag är 23 år gammal och kommer från Eskilstuna. Just nu studerar jag klassisk sång(opera) på musikhögskolan i Hannover, Tyskland.Mina studier började i ”Gamla stadens ...

Av: Nils Byrén | 02 juni, 2014
Utopiska geografier

Omöjliga Intervjuer – Johan von Fritz intervjuar Aleister Crowley

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz | 26 juni, 2012
Övriga porträtt

Le Chat Noir Gaudeamus

Bortglömd radikal från konstnärernas Montmartre

En ny bild av det tidiga nittonhundratalets Montmartre framträder när den politiskt medvetne målaren Théophile-Alexandre Steinlen får ta plats på Musée de Montmartre i Paris. Tidens strömningar och politiska dramatik ...

Av: Eva-Karin Josefson | 27 februari, 2015
Konstens porträtt

Orientalism – västs syn på Öst

Foto: Simon Amarcord TEMA ÖST-VÄST Idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi beskriver hur den västerländska självbilden vuxit fram i kontrast till ett, mer eller mindre, konstruerat Öst. Resor till fjärran länder i syfte att upptäcka ...

Av: Mohammad Fazlhashemi | 30 april, 2008
Essäer om samhället

Ett flickhjärtas bekännelse och några aspekter av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen



roshjart.jpg
Illustration: Sharon Levi

Ett flickhjärtas bekännelse
och några aspekter av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen

När Nikanor Teratologen nämns brukar det oftast vara i skandalösa ordalag – skräckel, nazism och perversitet. Hos mig väcker namnet helt andra associationer – en bottenlös weltschmerz och flickhjärtsdrömmar.

Jag är hemligt förälskad i Nikanor Teratologen. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag var arton år och blev helt betagen, idag är jag trettio och mycket blod har runnit genom flickhjärtat. Jag har aldrig träffat eller ens pratat med Honom, men kärleken har överlevt i tolv år. Förklaringen är enkel: Äldreomsorgen i Övre Kågedalen (1992), Nikanor Teratologens debutroman om Morfar och Pyrets liv och leverne i Övre Kågedalen, Norra Västerbotten.

Det som så starkt berörde mitt bultande tonårshjärta och som fortfarande berör mig är att Äldreomsorgen i Övre Kågedalen bortom våldsskildringarna och den brutala humorn kan läsas som en klagosång över det postmoderna tillståndet i världen. Berättelsen utspelar sig i en verklighet på gränsen till vår egen där alla meningsgivande metaberättelser har förlorat sin relevans och naturen svarar med iskall kontingens. Det enda sättet att uthärda den existentiella ångesten blir genom att skapa en egen moral och mytologi där våldsutövande blir berättigat och nödvändigt.

Romanen inleds med ett förord av en förmodat inomfiktiv Nikanor Teratologen som meddelar att föreliggande text kommit honom tillhanda genom en kär vän. Denne vän presenterar därefter romanens ramberättelse, om hur han genom att mörda Pyret, ett elvaårigt barn, kommit över dennes dagboksanteckningar, skrivna med krita på tapetremsor. Genom vännens researchresa till Västerbotten förflyttas berättelsen inte bara geografiskt norrut, utan även ontologiskt in i en gråzon nära sagan. Förflyttningen sker genom miljöskildring, Kågedalen blir mot sin ände transcendental. Vännens förord präglas av poetisk naturbesjälning och med hjälp av den skapas stämningen som sedan kommer att genomsyra romanen; en känsla av vemod, hopplöshet och meningslöshet.  I miljöskildringen antyds ett ställningstagande för naturen mot människan där en kulturkritik i nietzscheansk anda går att utläsa. Förordet avslutas med ett Aleister Crowley-citat; ”Gör vad du vill ska vara hela lagen” (”Do what thou wilt shall be the whole of the law”). Citatet kan tolkas satanistiskt i och med att Aleister Crowley anses vara en inspiration till den moderna satanismen såsom den presenteras av Anton LaVey. Det fångar även kärnan i satanismens idé: att inte låta sig hämmas av samhällets lagar och normer som grundar sig i en kristen moraluppfattning (”slavmoral”). Istället ska du låta din vilja utgöra lagen och rättesnöret, vilket är precis vad karaktärerna i Äldreomsorgen i Övre Kågedalen gör. Morfar och Pyret befinner sig bortom lag och ordning, bortom gott och ont. Morfar är nazist, sadist och satanist, han står för allt som anses vara ”det onda”. Men eftersom de lever efter en omvänd moral, där det traditionellt ”goda” blir det ”onda” och vice versa, ser han sig själv som, om inte god, så åtminstone befriad från sådana benämningar. Morfar skapar sin egen lag och moral. Men även om Morfar kallar sig satanist (han k­allar sig för övrigt även för buddist) finns en sorg över Guds frånvaro med som en fond genom hela berättelsen. I Äldreomsorgen i Övre Kågedalen gråter människorna utanför den tillbommade kyrkan och Morfar hävdar att han tror på Gud, men att Gud ”skäms å ha gömt sä”. Samtidigt som det går att utläsa en sorg över Guds frånvaro driver Teratologen med kristendomen, Morfar hjälper bland annat Påven att reda ut sina knarkaffärer. I frånvaro av Gud och andra meningsgivande metaberättelser får morfarskapet en vidgad funktion. Morfar är inte bara Pyrets morfar, man kan ifrågasätta om ett sådant släktskap överhuvudtaget finns, utan istället kan morfarskapet närmast liknas vid ett ämbete som går i arv mellan en morfar och ett pyre. Hela Morfars fostran av Pyret syftar följaktligen till att göra honom till en värdig efterträdare och för att bli en fullfjädrad morfar måste man vänja sig av med både förnuft och känslor. Morfar hävdar att kunskap är vanmakt och skriver därmed in sig i en misogynologisk tradition, följaktligen är förnuftet det första ”man måst lära sä av mä om man vill bli en rikti morfar”. Själva ”morfarsämbetet” innebär en någon inte definierad funktion som alltets upprätthållare och samtidigt förgörare. Till Morfars sysslor hör bland annat att han utfört massmord på kristna, varit med och startat andra världskriget samt för ett ”helit förintelsekrig mot mänskliheten”. Upprinnelsen till ”morfarsämbetet” går att finna i en mytologisk berättelse om en tidigare paradisisk tillvaro och det syndafall som etablerade den nuvarande världsordningen. Syndafallet sker genom kvinnornas invasion av Västerbotten och Norrland och sker i och med att männen (dock inte Morfar och hans kumpaner!) hemfaller åt heterosexualitet. Beskrivningen av den paradisiska tillvaron kontra nuet har uppenbara kopplingar till den kristna syndafallsberättelsen. Men det går även att utläsa referenser till Nietzsche i dennes idéer om Dionysos kontra Apollo. Kvinnan står i denna mytologi för det Onda och Morfar är följaktligen rabiat heterofob.

Karaktärerna i Äldreomsorgen i Övre Kågedalens handlande kan tolkas utifrån kontingensproblemet, de lever i en totalt meningsbefriad tillvaro där deras egen vilja utgör den enda lagen. Rüdiger Safranski skriver i Det onda eller frihetens drama (1999) att ”[…] medvetandet kan välja grymheten, förstörelsen för förstörelsens egen skull”. Skälet till det ligger enligt honom i den avgrund som gapar i människan. Avgrunden kan förstås som det onda, vilket Safranski menar är den mänskliga fria viljans villkor och skapas genom hennes möte med tillvarons kontingens. I Kågedalen möter karaktärerna kontingensen i en meningsavvisande natur och genom en upplevelse av Guds frånvaro. De är utelämnade åt sig själva och sin existentiella sorg och hanterar det genom att skapa sin egen mytologi, moral och världsordning. I den mytologin innehar Morfar det högsta ämbetet och Pyret är hans arvtagare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nikanor Teratologen har sedan debuten med hjälp av tre romaner, en aforismsamling, ett antal förord, översättningar, recensioner och artiklar skapat sig en ställning som etablerad särling inom svensk litteratur. Äldreomsorgen i Övre Kågedalen har i sin tur vuxit upp till en svensk nutida undergroundkultroman som nyligen utkom på norska i översättning av Stig Sætterbakken. Det mest utmärkande draget i Teratologens författarskap är kontraster, något som av Sætterbakken kallas för hans Modus Operandi. Kontrasterna föreligger på såväl språklig som tematisk nivå, vilket gör texterna svåra att ringa in och beskriva enhetligt. Teratologen skriver om världens mörksida, om skräck och våld, men allt på ett språk som är svindlande vackert och smärtsamt poetiskt. Det är roligt, vemodigt, och frånstötande, allt på samma gång. Teratologen skyr i sina texter inte för några ämnen, det finns inga tabun eller förmildrande omständigheter, vilket gör honom till en av våra mest intressanta nutida svenska författare. Och för att sia om framtiden så hoppas jag att Äldreomsorgen i Övre Kågedalen inom några år har uppnått sin rättmättiga status som en svensk 1990-tals klassiker. Vad gäller min kärlek antar jag att flickhjärtat även i fortsättningen får nöja sig med Nikanor Teratologens texter. Eller kanske möts våra vägar någon gång och vi får leva lyckliga i alla våra dagar?

   
With just a touch of my burning hand
I send my astro zombies to rape the land
Prime directive, exterminate
The whole human race
    […]
All I wanted to say
And all I gotta do
Who’d I do this for
Hey, me or you
     – The Misfits Astro Zombie.

Elin Lind

Ur arkivet

view_module reorder

Ediths bilder

Fantasimänniskan Hjalmar Ekdahl i Henrik Ibsens pjäs Vildanden drömmer om stora projekt, alla de revolutionerande uppfinningar som han bär nästan färdiga i huvudet. De förverkligas förstås aldrig. Han är en ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 06 juli, 2014

Hur krig förs i köket, längs promenader och bland vänner

I maj 2011 avled den holländska författaren Hans Keilson, 101 år gammal. Det skapade inga rubriker i Sverige, vilket är lite synd. Hans Keilson skrev en del romaner och andra ...

Av: Daniel Svederud | Essäer om litteratur & böcker | 30 december, 2011

En liten guide till Vasastan

 Stadsdelen som till skillnad mot andra döda platser i vårt avlånga land sjuder av liv Enklast kommer man till Vasastan från underjorden. Odenplans tunnelbaneuppgång har en rulltrappa som ofta fungerar, och ...

Av: Einar Askestad | Gästkrönikör | 22 september, 2014

Hilma af Klint som konferensämne

Det finns många som frågar sig varför Hilma af Klint inte är ett världsnamn. Hon målade abstrakt före Kandinsky, Malevich och Mondrian, för att nämna några stora. Enligt Ricki Neuman ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 09 juni, 2013

Tintins skapare Georges Remi "Hergé" blir 100 år

Tintins skapare Georges Remi "Hergé"  blir 100 år I år skulle Tintins skapare Georges Remi, mera känd som Hergé, ha fyllt 100 år. Sjöhistoriska museet i Stockholm firar med utställningen "Tintin ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Ett författarskap i mellanrummet

I öppningsscenen i Adnan Mahmutovics lilla svarta bok [Refuge]e (2005) sitter en bosnisk kvinna, Almasa, ombord på en buss på väg mot en flyktingförläggning i Uddevalla. I sitt inre rör ...

Av: Nicklas Hallén | Litteraturens porträtt | 06 augusti, 2009

Roman Charity och amning i konsten

Den gamla mannen suger girigt på den unga kvinnans fasta bröst. Motivet med sina erotiska undertoner lockade många konstnärer under 1600- och 1700-talet. Peter Paul Rubens målning av Roman Charity ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 23 december, 2014

Erotiskkrönika 04 Bandagesstation

Mina nerver svek mig goda hårdhudade, fastän försökte intala mig att är ju lyxpoet, den som skall kunna komprimest mera inte minst även den svåraste av opplevda verkligheter i de ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 26 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts