Reformvänlig munk söker nunna för äktenskap

Det var i Eisleben det hände: Det är knappt man kan urskilja kyrktornen på St. Andreakyrkan. Dimman ligger tät. Ändå var det här som det började. I en sömning småstad ...

Av: Mathias Jansson | 08 november, 2011
Resereportage

Denna dag ett liv Essä i fragment

En humanism. Självkännedom, insikten om det existensiellt lika som förutsättning, tillsammans med psykologisk fantasi och inlevelse. Inte vara en ovanpå flytande ”humanitarian”, utan använda sin erfarenhet för att förstå vad ...

Av: Gunnar Lundin | 06 november, 2013
Essäer

Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Kulturförbittring II

Eftersom de värden som vi har haft hittills alltså drar sina slutliga följden, eftersom nihilism utgör den yttersta logiska slutsatsen av våra stora värden och ideal - eftersom vi måste ...

Av: Freke Räihä | 30 december, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Susann Wilhelmsson, Lyriskafton Bild Poetens Hemsida

Det är naturen, inte läkaren, som botar



Malmöbaserade poeten Susann Wilhelmssons femte diktsamling ”Hortulus” ansluter till en uråldrig tradition och presenterar dikter som sluter sig kring gåtor och hemligheter. Boken framstår för Tidningen Kulturens recensent Michael Economou som lika angelägen som uppfordrande.




På samma sätt lyckas Wilhelmsson genom att särskriva och kursivera ett annat ord fånga något fundamentalt för vår framtid: Green peace.
Det är lika skickligt som kusligt gjort. Man hejdar sig, läser om, läser om och gråter jordens tårar:
Green peace

Annons:

Ett av markens äldsta trick: blåsipporna om våren. Oväntade, förtrollande skjuter de upp ur ”fjolårsprasslet på förbisedda platser där blicken annars aldrig stannar.” Tranströmers prosalyriska, klassiskt enkla och föga högstämda anslag öppnar ”en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst.”

Några sådana här eleganta men frekventa trick från marken använder Malmöpoeten Susann Wilhelmsson sig inte av i sin femte diktsamling ”Hortulus” (Miders Förlag), utan hon gestaltar sitt samtal med markens visdom med mer uppfordrande andliga anspråk. Väl förvissad om att det är den gudomliga naturen, inte läkaren, som botar, förankrar hon tryggt sin medvetenhet i en sorts läkepedagogisk kunskapstradition. I denna har otaliga bidrag lämnat från ett tidspann omspännande tusentals år. I en nationell kontext kan Råshultsonen Carl von Linné nämnas, i en regional dito Ystadsonen Nils Hewe; båda bidragande med konstprosa som upplysande redskap för att ur botaniken lyfta fram kraften i medicinalväxter.

”Hortulus” bidrar med sin poesi inspirerad från en genre som blev vanligare i Norden omkring 1600, hortulus animae (lat. för själens lilla örtagård); i denna ansågs trädgårdsörter ha en gynnsam inverkan på människans psyke och själsliv. Men genren har varit levande betydligt längre tillbaka i tiden. Kinesen Pentsao gäller som upphovsman till världens första medicinska örtabok, vilken får sägas vara ett mycket tidigt upphov till genren, då den skrevs 2700 f Kr.

Redan här anar man åtminstone konturerna av ett tänkande kring själen; i enlighet med en naturfilosofisk korrenspondenslära användes växtens övre delar mot sjukdomar i övre kroppsdelarna, där man väl misstänkte att själen rörde sig (utan att det då fanns en benämning för den), medan växtens rötter ansågs bidra till att läka i kroppens nedre delar. Susann Wilhelmsson vänder sig till kulturväxter som Rosacentifolia, rosen, vilken enligt principer gällande i ett herbarium är stärkande. I mer världsliga sammanhang ansågs att samtal Sub rosa(lat. för Under rosen) skulle hemlighållas. Detta kluvna antyds inledningsvis i ”Hortulus”:

Längst in i trädgården växer den äldsta rosen

Det ädla och det onda

Törnen sammanflätade med tistlar och taggar

Rosenkransens namn: glädje, ljus, smärta

Längre fram i samlingen (s. 22), återkommer rosens paradox: ”Rosens skönhet oss bedårar trots att hennes taggar sårar”. Och ytterligare några sidor längre fram (s. 29), ges nycklar till en möjlig läsning av ”Hortulus”:

ljus ropar till ljus och mörker till mörker

bottenlöstoch outhärdligt nära

sub rosa

hjärtats samtal under rosen

lät du mig sjunka

Angelägen poesi sluter sig kring en gåta, lever av att den förmår omfamna sådant som inget annat mänskligt uttryck kan, poesin för sina hemligheter vidare utan att krossa eller avslöja dem, och antyder att skönheten kan vara precis så fruktansvärd, som Yeats menade att den kunde vara (”A terrible beauty is born” lyder som bekant omkvädet i ”Easter 1916”).

Om det är sent på jorden, är vi illa ute. Den möjliga skönheten, den möjlige Guden förstummas.

Men vi, som ska leva i smärtan, får och kan inte ge upp.

Gunnar Ekelöf, som uppmärksammade hur ”blommorna trängde sig närmre, närmre och närmre ljuset i skimrande regnbågspunkter” och hur ”allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära”, skulle instämma i Wilhelmssons uppfodrande iakttagelser, framvällande likt smältande arktiska isberg:

skapelsen slumrar i hennes lemmar

rycker fram i drömmen

päls klor morrhår fjädrar

nu är hon en tiger i trädgårdsland

/…/

håll nu din hand hovra

över ozonlagrets sista rester

tigrarnas och noshörningarnas hemvist

/…/

hoppets sista utpost glittrar under sjok av isflak

och här hemma skriver vi historia skriver och skriver

bläck och is guppar flyter smälter ut skummar bryts loss

på papper vitare än snö

frihet och ansvar

Mycket i Susann Wilhelmssons poesi ger uttryck åt en läkande tillit för växternas, själens och andlighetens kärleksfulla kraft. Dikterna planteras i olika skikt av såväl jorden som själen; de växer, vissnar, söker, ruvar på och bejakar hemligheter och erfarenheter, slår alltid ut och är som mest angelägna när de mognat och diktjaget vet att det är älskat, att det kan älska.

Då kan det höras så här jordnära och levande med allvarliga budskap som är uppfodrande och som inte tillåter oss att försumma vårt ansvar:

de säger att vi dödar ål

att vattenkraftsturbinerna

slår ihjäl fisk

att detta har höga pedagogisk värden

Moder jord

På samma sätt lyckas Wilhelmsson genom att särskriva och kursivera ett annat ord fånga något fundamentalt för vår framtid: Green peace.

Det är lika skickligt som kusligt gjort. Man hejdar sig, läser om, läser om och gråter jordens tårar:

Green peace

 

 

 

Susann Wilhelmsson

Hortulus

Efterord av Clemens Altgård

Miders Förlag 

Michael Economou

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

Varför skrev De Geer inte 'fitta' på fanan? En konst- och kulturessä

När konstnären Carl Johan De Geer 1967 skrev det köttiga substantivet 'kuken' på svenska fanan begick han inte bara rikssymbolsbrott utan också det mera könsmaktsteoretiska brottet aktiv manschauvinism som förpassade ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 05 Maj, 2012

Loserförfattarfabrikens bläckdirektören in spe personporrträttet

  Nöring, f. övrigt avlägset anförvantande(skrivmaskins)bandet till den förmögna och oresonliga familjen Stoff, bläckdirektör in spe för Loserförfattarfabrikens vidräkning, ur den självanställningsregistreingsmaskinen finns noterat 1650 dyker patronymen Nöring (Stoff) opp i annalerna, parentesens betydelse än ...

Av: Stefan Hammarén, Christofer Nöring | Stefan Hammarén | 25 mars, 2013

Louise Brooks, varken ängel eller hora

Louise Brooks? Bland Hollywoods legender har hon sjunkit i glömskan.Louise Brooks kom från Kansas. Som barn studerade hon dans och piano, det ryktas att hennes mor var en underbar pianist ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 10 februari, 2012

Vanitas och andra existentiella dataspel

Döden är alltid närvarande i dataspel. En energimätare som hastigt faller, en symbol som blinkar till i övre hörnet och försvinner. Du kan bli skjuten, knivhuggen, bränd, sprängd eller överkörd ...

Av: Mathias Jansson | Essäer | 25 september, 2010

Wittgensteins förhållningssätt mellan poesi, filosofi och musik

Han betraktar henne och ser hennes ansikte, som om vore det täckt av en tunn ljus slöja, knappast verklig. Han är böjd över sig själv, det intet som väntar, han ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2017

Tomas Tranströmer. Foto: Andrei Romanenko Wikipedia

”Och trasten blåste på de dödas ben med sin sång”

Tomas Tranströmer har gått ur tiden. Mitt hjärta sörjer en av världens mest betydande poeter. När en poet dör blir världen fattigare. Hur många verkliga poeter kan mänskligheten visa under ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 27 mars, 2015

Vem är Jørgen Leth?

Tillfällena när den danske filmaren och skribenten Jørgen Leth kommit på tal i svensk media är lätträknade, detta trots att han nog får räknas till en av de största levande ...

Av: Per Brunskog | Konstens porträtt | 19 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.