En porrkrönika från Loserförfattarfabriken del II

blivit lätt i bruksanvisning närmare stådd, ändå fastnade detta, penumbran bockade i lock om opp höjt ovanfört, palindromt är förstört ditt namn karbottnat på språk, tillrop, vilje, rikt; krypin plus ...

Av: Stefan Hammarén | 17 januari, 2012
Stefan Hammarén

Ett självporträtt: Sensuellt och färgstarkt

Under en tid har jag upplevt att jag står på en välvd bro och tittar ner i vattnet. Mitten på bron har blivit min fasta punkt i tillvaron. Landskapet på ...

Av: Helena Svensson | 01 januari, 2011
Konstens porträtt

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter

Plötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga ...

Av: Johan Werkmäster | 16 maj, 2010
Essäer om konst

Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | 26 april, 2015
Litteraturens porträtt

Gunnar Björling

Poeter i ett brödrakrig



”Nyfödd går jag.
Glömska är mitt namn.
Och dagens minne sjunger”.
Gunnar Björling i debutboken ”Vilande dag” från 1922.

Den ömsinte poeten Gunnar Björling tillhörde tillsammans med bl.a. Edit Södergran, Elmer Diktonius och Rabbe Enckell de finlandssvenska modernisterna.




Under inbördeskriget var Grotenfelt en av de ledande aktivisterna på den vita sidan. Han kom sedan att bli illa beryktad under inbördeskrigets oförsonliga efterspel. Efter segern ledde magistern, författaren och journalisten Grotenfelt en fältdomstol i Västankvarn. Han avrättade där personligen flera röda fångar.
Erik Grotenfelt

Erik Grotenfelt

Annons:

Gunnar Björling levde mellan 1887 och 1960. Han växte upp i en tjänstemannafamilj i Helsingfors, Viborg och Kangasala. Han studerade psykologi och filosofi vid universitetet i Helsingfors och blev filosofie kandidat 1915. Hans examensuppsats hade titeln ”Samvetet”. Innan han debuterade som diktare deltog han i dramatiska händelser i ungdomen under Finlands svåra väg till friheten.

I början av 1900-talet tillhörde Björling som gymnasist en socialdemokratisk arbetarförening i Helsingfors. Han medarbetade i tidningen Arbetaren och deltog i aktioner mot tsarväldet. Hösten 1905 kryssade tsarfamiljen i Finska viken och förväntades gå iland i Viborg. En fyrmannagrupp av radikaler där Björling ingick skickades iväg för att efter känt ryskt revolutionärt mönster göra ett attentat mot Nikolaj 11. Tsaren gick emellertid inte i land och projektet misslyckades. Björling har i efterhand beskrivit händelsen som ett ”huvudlöst projekt”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den 18-årige Björling var också med i en grupp som bröt sig in på länsfängelset på Skatudden och befriade den mordanklagade Lennart Hohenthal. Denne hade skjutit samarbetsmannen, Eliel Soisalen – Soininen i dennes hem i Helsingfors. Hohenthal hade tidigare försökt mörda generalguvernören Bobrikov. Hohenthal dömdes till livstids fängelse. När han befriades av Björlings grupp flydde han till Sverige. Hohenthal kunde återvända som en fri man till Finland efter självständigheten 1918.

Gunnar Björling levde under dessa oroliga år som en revolutionär student. Han krossade fönsterrutor och gick till vardags med en pistol i fickan. Han var aktiv socialist. När inbördeskriget bröt ut 1918 hade emellertid Björling ändrat politisk uppfattning. Hans huvudmål var ett fritt Finland. Hans fiender hade blivit de röda som allierat sig med ryssarna. I en garderob i sin källarvåning i Helsingfors gömde Björling en illegal radiosändare. Under den röda tiden i Helsingfors vintern 1918 skickade Björling meddelanden till Mannerheims stab i Vasa om revolutionärernas förehavanden.

Efter den vita segern i april 1918 ingick Gunnar Björling i en lokal krigsförbrytardomstol. Folk som misstänktes ha varit delaktiga i det röda upproret greps och dömdes utan förbarmande och juridiska betänkligheter till döden. Gunnar Björlings agerade under denna våldsamma tid karaktäriserades i efterhand med följande ord ”Han var inte mild”.

När författaren och redaktören på vänsterns tidning Työmies Maiju Lassila dömdes till döden i maj 1918 skulle han föras till Sveaborg och avrättas. En av männen i exekutionspatrullen var den då 30-årige Gunnar Björling.

Den allmänt aktade kulturpersonligheten och liberale Juhani Aho som präglade begreppet ”Hungern är en röding” hade då förgäves vädjat till fältdomstolen beträffande Lassila. Aho ansåg att man i humanitetens namn borde skona en sådan begåvning för att åt eftervärlden rädda en ännu oskriven litterär produktion.

Senare i livet verkar Björling ha förträngt händelserna under inbördeskriget. Under 1920-talet hade Gunnar Björling det svårt med sin extremt moderna poesi. Det enda förlag som accepterade hans böcker var märkligt nog ett förlag som stod nära Finlands kommunistiska Parti.

Ett annat författaröde i inbördeskrigets skugga rörde Erik Grotenfelt. Under de rödas styre i Helsingfors gav en vit motståndsgrupp ut en egen tidning, Fria ord. Huvudredaktör var Erik Grotenfelt. Grotenfelt tillhörde en välrenommerad finlandssvensk familj. Han betecknades som ett litterärt underbarn.  1915 lämnade Grotenfelt Finland och anslöt sig till de s.k. Jägarna i Tyskland. Det var finländska ungdomar som sökt sig till Tyskland för att få militärubildning. Syftet var sedan att befria landet från det ryska oket. Grotenfelt var dock för klen för att klara den preussiska soldatdrillen. Han återvände till Finland och använde det vapen han behärskade – pennan. Han började en våldsam journalistisk kampanj för Finlands självständighet under parollen ”Bort från Ryssland”.

Under inbördeskriget var Grotenfelt en av de ledande aktivisterna på den vita sidan. Han kom sedan att bli illa beryktad under inbördeskrigets oförsonliga efterspel. Efter segern ledde magistern, författaren och journalisten Grotenfelt en fältdomstol i Västankvarn. Han avrättade där personligen flera röda fångar.

Grotenfelt beundrade Tyskland och dess militärmakt. Han var djupt besviken på de landsmän som tog till vapen mot den lagliga regeringen i Finland 1918. Detta kan till en del förklara varför han kom att uppträda som den blodtörstige domaren på Västankvarn månaderna efter inbördeskriget.

Samvetet kom dock ikapp Erik Grotenfelt. En vårdag 1919 tog Erik Grotenfelt sitt liv vid 27-års ålder. Samtidigt som allt gått i uppfyllelse, Finland var fritt, hade han upplevt svåra besvikelser. Det blev på nytt missämja mellan de stora folkgrupperna i Finland. Det tyska nederlaget i första världskriget var en annan stor besvikelse.

 

 

 

 

 

 

Rolf Karlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Arthur Adamov. Skrivandet, ett andrum som gjorde den oundvikliga fångenskapen lite mer uthärdlig

I gruppen av teatermän, som under 1950-talet dominerade de intellektuellt präglade och exklusiva scenerna på den vänstra stranden i Paris, utmärker sig Arthur Adamov på många sätt. Huruvida denna, icke ...

Av: Cicilia Traband | Reportage om scenkonst | 24 september, 2012

”En kulturskandal av stora mått”

1947 inträffade ett märkligt fenomen, när en rad arbetarförfattare och kulturprofiler understödda av tidskrifterna Vi och Folket i Bild gick ut med ett manifest som krävde att tilldelningen av ransonerat ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 20 mars, 2012

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

4. Ingrid

Ingrid öppnade ögonen som hon reflexmässigt stängt för höstsolen som sköt in genom fönstret. Det skulle kanske bli årets sista fina höstdag, med hög luft och gulnade blad som långsamt ...

Av: Ingrid | Lund har allt utom vatten | 06 januari, 2012

Omöjlig intervju med Aleister Crowley – del 2 av 666; att uppfylla sig…

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Räihä | Essäer | 09 augusti, 2012

Svetlana Petrova “Edouard Manets Olympia med katten Zarathustra”

Virala memelingar-  min feta katt och andra kändisar i konsthistorien  

Det var många kändisar som avled under 2016 som David Bowie, Leonard Cohen, Prince och George Michael. För att definiera vem som är en kändis kan man idag räkna antal ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 januari, 2017

22. Kjell

Kjell sjunker ner på stolen i hallen. Mor är död, inget kan ändra på det. Han börjar snöra på skorna som han nyss klivit ur. Döden kommer aldrig vid en ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 11 maj, 2012

"Jag måste utplåna fantasin / Jag måste utveckla föraktet"

Om Johan Jönson, en textmaskin på liv och död och om realismen och litteraturens repressiva tolerans. Johan Jönson har genom att ta tag i det ogripbara nått en svart realism. En ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 02 mars, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.