Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2017
Kulturreportage

Litteraturen är språket, litteraturen är människan

Om Gayatri Chakrovorty Spivak Gayatri Chakrovorty Spivak, den produktiva nutida feministisk-marxistisk-dekonstruktivistiska litteraturkritikern, ofta kritiserad för sin svårtillgänglighet genom ett språk som endast talar till de invigda, men trots det populär som ...

Av: Anna Nyman | 28 april, 2008
Essäer om politiken

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 november, 2012
Filmens porträtt

GIBCA – Fernando Sanchez Castillo gräver där han står – och minns

Lund 2010 En gång fick jag i uppdrag skriva om en konstutställning i min hemstads studenttidning, Lundagård. Utställningen skulle invigas med att ett stort huvud av brons rullades genom universitetets centrala ...

Av: Frida Sandström | 23 oktober, 2013
Essäer om konst

Gunnar Björling

Poeter i ett brödrakrig



”Nyfödd går jag.
Glömska är mitt namn.
Och dagens minne sjunger”.
Gunnar Björling i debutboken ”Vilande dag” från 1922.

Den ömsinte poeten Gunnar Björling tillhörde tillsammans med bl.a. Edit Södergran, Elmer Diktonius och Rabbe Enckell de finlandssvenska modernisterna.




Under inbördeskriget var Grotenfelt en av de ledande aktivisterna på den vita sidan. Han kom sedan att bli illa beryktad under inbördeskrigets oförsonliga efterspel. Efter segern ledde magistern, författaren och journalisten Grotenfelt en fältdomstol i Västankvarn. Han avrättade där personligen flera röda fångar.
Erik Grotenfelt

Erik Grotenfelt

Annons:

Gunnar Björling levde mellan 1887 och 1960. Han växte upp i en tjänstemannafamilj i Helsingfors, Viborg och Kangasala. Han studerade psykologi och filosofi vid universitetet i Helsingfors och blev filosofie kandidat 1915. Hans examensuppsats hade titeln ”Samvetet”. Innan han debuterade som diktare deltog han i dramatiska händelser i ungdomen under Finlands svåra väg till friheten.

I början av 1900-talet tillhörde Björling som gymnasist en socialdemokratisk arbetarförening i Helsingfors. Han medarbetade i tidningen Arbetaren och deltog i aktioner mot tsarväldet. Hösten 1905 kryssade tsarfamiljen i Finska viken och förväntades gå iland i Viborg. En fyrmannagrupp av radikaler där Björling ingick skickades iväg för att efter känt ryskt revolutionärt mönster göra ett attentat mot Nikolaj 11. Tsaren gick emellertid inte i land och projektet misslyckades. Björling har i efterhand beskrivit händelsen som ett ”huvudlöst projekt”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den 18-årige Björling var också med i en grupp som bröt sig in på länsfängelset på Skatudden och befriade den mordanklagade Lennart Hohenthal. Denne hade skjutit samarbetsmannen, Eliel Soisalen – Soininen i dennes hem i Helsingfors. Hohenthal hade tidigare försökt mörda generalguvernören Bobrikov. Hohenthal dömdes till livstids fängelse. När han befriades av Björlings grupp flydde han till Sverige. Hohenthal kunde återvända som en fri man till Finland efter självständigheten 1918.

Gunnar Björling levde under dessa oroliga år som en revolutionär student. Han krossade fönsterrutor och gick till vardags med en pistol i fickan. Han var aktiv socialist. När inbördeskriget bröt ut 1918 hade emellertid Björling ändrat politisk uppfattning. Hans huvudmål var ett fritt Finland. Hans fiender hade blivit de röda som allierat sig med ryssarna. I en garderob i sin källarvåning i Helsingfors gömde Björling en illegal radiosändare. Under den röda tiden i Helsingfors vintern 1918 skickade Björling meddelanden till Mannerheims stab i Vasa om revolutionärernas förehavanden.

Efter den vita segern i april 1918 ingick Gunnar Björling i en lokal krigsförbrytardomstol. Folk som misstänktes ha varit delaktiga i det röda upproret greps och dömdes utan förbarmande och juridiska betänkligheter till döden. Gunnar Björlings agerade under denna våldsamma tid karaktäriserades i efterhand med följande ord ”Han var inte mild”.

När författaren och redaktören på vänsterns tidning Työmies Maiju Lassila dömdes till döden i maj 1918 skulle han föras till Sveaborg och avrättas. En av männen i exekutionspatrullen var den då 30-årige Gunnar Björling.

Den allmänt aktade kulturpersonligheten och liberale Juhani Aho som präglade begreppet ”Hungern är en röding” hade då förgäves vädjat till fältdomstolen beträffande Lassila. Aho ansåg att man i humanitetens namn borde skona en sådan begåvning för att åt eftervärlden rädda en ännu oskriven litterär produktion.

Senare i livet verkar Björling ha förträngt händelserna under inbördeskriget. Under 1920-talet hade Gunnar Björling det svårt med sin extremt moderna poesi. Det enda förlag som accepterade hans böcker var märkligt nog ett förlag som stod nära Finlands kommunistiska Parti.

Ett annat författaröde i inbördeskrigets skugga rörde Erik Grotenfelt. Under de rödas styre i Helsingfors gav en vit motståndsgrupp ut en egen tidning, Fria ord. Huvudredaktör var Erik Grotenfelt. Grotenfelt tillhörde en välrenommerad finlandssvensk familj. Han betecknades som ett litterärt underbarn.  1915 lämnade Grotenfelt Finland och anslöt sig till de s.k. Jägarna i Tyskland. Det var finländska ungdomar som sökt sig till Tyskland för att få militärubildning. Syftet var sedan att befria landet från det ryska oket. Grotenfelt var dock för klen för att klara den preussiska soldatdrillen. Han återvände till Finland och använde det vapen han behärskade – pennan. Han började en våldsam journalistisk kampanj för Finlands självständighet under parollen ”Bort från Ryssland”.

Under inbördeskriget var Grotenfelt en av de ledande aktivisterna på den vita sidan. Han kom sedan att bli illa beryktad under inbördeskrigets oförsonliga efterspel. Efter segern ledde magistern, författaren och journalisten Grotenfelt en fältdomstol i Västankvarn. Han avrättade där personligen flera röda fångar.

Grotenfelt beundrade Tyskland och dess militärmakt. Han var djupt besviken på de landsmän som tog till vapen mot den lagliga regeringen i Finland 1918. Detta kan till en del förklara varför han kom att uppträda som den blodtörstige domaren på Västankvarn månaderna efter inbördeskriget.

Samvetet kom dock ikapp Erik Grotenfelt. En vårdag 1919 tog Erik Grotenfelt sitt liv vid 27-års ålder. Samtidigt som allt gått i uppfyllelse, Finland var fritt, hade han upplevt svåra besvikelser. Det blev på nytt missämja mellan de stora folkgrupperna i Finland. Det tyska nederlaget i första världskriget var en annan stor besvikelse.

 

 

 

 

 

 

Rolf Karlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Fotokomposition  Hebriana Alainentalo

Poetisk form eller formens poesi

Käre läsare, tanken på förståelse blir inte av följdintresse - allt kan ändras, kastas om. Det är enbart skilda känslodjup som texten vill frammana. Detta genom det mest förbjudna – ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 11 december, 2015

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 Maj, 2014

Augustinus och Sanningen

Filosofen och kyrkofadern Augustinus skriver i Bekännelser från 300-talet om ett begär efter smärta, som han får utlopp för på teatern. Men det är en smärta som bara får finnas ...

Av: Hedvig Ljungar | Gästkrönikör | 10 april, 2014

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Eleonora Bru · Dikter

Bild: Hebriana AlainentaloOm det inte var för ditt ansikte som vänder sig om hela tiden blir denna rörelse en gåta som smugit sig igenom två hundra år, för att passera ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 16 oktober, 2008

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 januari, 2017

Tidiga Petrarcaspår i nordisk litteratur

The importance of Petrarch’s (1304-74) poetry has been immense. Lars Burman 1993 Icke sedan 600-året för Francesco Petrarcas födelse har den italienske poeten, filosofen og lärofadern fått så mycken uppmärksamhet i Norden ...

Av: Søren Sørensen | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts