Vipassana

Några mil utanför Bangkok finns en stor och vacker tempelanläggning, Skuggad av höga träd. Den kallas Mahachula Buddhist University (MBU). Under ett veckoslut i maj 1995 deltog jag i en ...

Av: Annakarin Svedberg | 18 oktober, 2017
Kulturreportage

Anhalternas bok kitáb al-mawáqif Av Muhammed ibn abd al-jabbar al-Niffarí

Det var 1934 som A. J. Arberry såg till att Muhammad ibn Abd al-Jabbar ibn al-Hasan al-Niffarís verk för första gången publicerades både på original­språket och i engelsk översättning (E ...

Av: Hesham Bahari | 25 april, 2013
Essäer om religionen

Är konsten granne med Gud? Om konstens drift att ständigt omdefiniera sig

För 46 år sedan år 1963 på Moderna museet i Stockholm sågade musikern och konstnären  Karl-Erik Wallin sönder en flygel. Det var Sveriges första happening. Det var en s.k. konceptuell ...

Av: Benny Holmberg | 01 maj, 2009
Essäer om konst

Benjamin 16

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 03 december, 2011
Kulturen strippar

Var är glädjen?



Glädjen är motsatsen till Lyckan. Bild: Hebriana Alainentalo"Språk är min glädje”, säger Eva B Magnusson, Lindesberg, vars lyrik de senaste åren väckt allt större uppmärksamhet och renderat henne en rad litterära priser. Häromåret fick hon Stig Carlsson-priset, ”för en sinnestät poesi som när tankens oro”, och bland övriga utmärkelser kan nämnas Sten Hagliden-priset – ”för en poesi som med lågmäld pregnans rör sig mellan mänskliga vardagsvillkor och kosmos”.

Eva B Magnusson debuterade först i mogen ålder, 1992, med diktsamlingen Ropet in. Nyligen kom hennes sjunde volym: Kropp av regn.

–Lyriken har alltid känts närmast mitt hjärta och mina tankar, hävdar Magnusson, som säger sig inspireras av ”allt som skrivs, sägs, uppstår, levs”. Och verkligen: hennes diktning är en smältdegel där det mesta tycks kunna integreras: här möter en öppen, kalejdoskopisk form där lekfullheter ideligen växlar en värld av stämningsmättade bilder och elegiskt stämda adagiosatser. Hennes poesi har en mjukhet och sensualitet som mildrar den grundton av sorg som återkommer – samtidigt som de lite depressiva ackorden ofta bryts av en paradoxal livsbejakelse, ja, av nästan fontänisk livslust. Här ryms även absurdistiska infall, och en experimentlusta som emellanåt leder in i rena grotesken. Kanske är det just detta som gör hennes poesi så spännande: att den rusar hit och dit mellan stämningslägena, som för att på alla vis söka orientera sig i en i grunden obegriplig tillvaro.

Eva B Magnusson debuterade alltså med Ropet in (Studiekamraten, 1992), följd av Den sovande flickan (Studiekamraten, 1994). Faller snö (Studiekamraten, 1996), med vackert akvarellomslag av Lars Lerin, sordineras av sorgesamma stämningar. Medan snön faller försöker diktarjaget förgäves finna glädje i nuet – återstår stoisk uthållighet: ”Jag intar idag den tredje ståndpunkten / De andra två är förbrukade”.

Utgångsläget är ett slags nollpunkt:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Det faller tunna vita flingor
Var är glädjen var är din glädje”

Betraktandet av yttervärlden kan ibland skänka åtminstone momentan lindring. ”Asparna lutar sig över varann / som skrattande flickor”.

År 1998 utkom Särskilt det röda (Bokboden) – den hittills enda volymen med enbart prosadikter. Här finns en påfallande ”kroppslighet”, parat med ironier och en återkommande lätt absurdistisk ton (”Sommaren lång sitter en man högt uppi lindkronan och högfärdas”). En för Magnusson ovanlig, smått cynisk, eller åtminstone illusionslös attityd, återkommer – som i denna korta dikt: ”Döden är hans älskarinna, säger han. Hon är kall men trogen. Med tiden kommer de varann allt närmare inpå livet.”

År 2001 publicerades Som häromnatten (Edition Edda). Diktarjaget talar – tunströmskt – om att ”undersöka sorgens geografi” och rör sig över huvud taget i höstliga stämningar.

Hög tid det är hög tid
ingen tid att förlora
Packa bara det nödvändigaste
Packa ingenting.

Förutom en svit barndomsminnen, där det flydda framstår som oerhört närvarande (”Jag har varit här förr/ allt är sig likt, bara/ skörare, närmare”), återfinns en svit ”dagdikter”, daterade en novembermånad. Volymen avrundas med en stark dikt, med slutraderna:

sprang genom skogar, de är borta nu
träden stigarna skogskällan
grodorna där

har ingenting att säga om det
som pågår
utanför, de blänkande bilarna,
isens förrädiska
lockelse, sprickorna, sången
därunder

barndomen har upphört
allt ska bort
det skarpa ljuset

Skriv namn på en flod (Edition Edda, 2004) har något drömlikt över sig – diktarjaget frågar sig till och med i vad mån verkligheten faktiskt är verklig.

Ett slags existentiell vilsenhet återkommer också – som i denna tvårading: ”landskap, regn / vilken är min roll här”.

Samlingens inledande dikt, om ett besök i moderns hus, är ruggigt mardrömslik och bland det mest suggestiva Magnusson skrivit.

En av samlingens finaste dikter är denna:

det är en kväll av intet, av
skridskoskär på himlarunden
vi går försiktigt under stjärnorna

godståget med fyrtionio svarta
vagnar
står stilla på spåret
det är kväll, stjärnor

man borde resa långt bort

Tonfallet påminner starkt om den finlandssvenska poeten Tua Forsström. Över huvud taget finns ett nära släktskap mellan Forsström och Magnusson; det gäller både stämningsmässigt och sättet att strukturera och komponera dikterna.

Den senaste samlingen, kropp av regn (Edition Edda, 2007), genomsyras av obestämd saknad (”jag är hela tiden sorgsen/ hela tiden hela tiden”). Samtidigt som ett nytt år infaller och januaridagarna går mot begynnande ljus försöker diktarjaget samla kraft – i hopp om att kunna börja ”stava till liv”. Texterna samspelar fint med Eva Lidéns kongenialt karga illustrationer.

Som så ofta hos Magnusson möter här lyriken upp med mörkret – paradoxalt fyllt av pregnant ljus.

Björn Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder

Han tänker med kroppen

Samtal med dansaren Kjell Nilsson TEMA VÄSTERBOTTEN  Den syltsöta katalanbakelsen på Mekkas konditori i Umeå försvinner raskt och inte alls med den zenminimalistiska långsamhet som jag förknippar Kjell Nilsson med efter ...

Av: Annika Burholm | Konstens porträtt | 18 februari, 2008

En annan bild: ”Tag och skriv” Ekelöf och självbiografin

                  … ”Men störst av allt är ändå kärleken” till Gunnar Ekelöf. Ena är du där eller också förstår du inte alls vad jag menar. Lever för tillfället i Skrifter ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 16 februari, 2014

Seamus Heaney, 2009. Foto: Sabahrat

En dikt för Irland

Litteraturen har en stark ställning på Irland. Inkomster från konstnärliga verk är fortfarande skattebefriade, och författare tycks minst lika uppskattade som sportstjärnor. I ett av Dublins största varuhus finns – ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 18 maj, 2015

Sofia Kahl

Mötet med riktiga vilda västern

Efter en presentation på kontoret i Cayenne fick jag en guide första dagen. M, en student som jobbade på en arkeologiuppsats, var minst sagt glad att komma ut lite. Vi ...

Av: Sofia Kahl | Gästkrönikör | 13 februari, 2017

Tiziano Europa och tjuren

Om Sparta, Atén och Europa

Spartakistemas patriotism ledde till totalt förnekande av egenvärdet och den utplånade alla individuella särintressen. Spartakistema hade som valspråk Statens väl. Förnöjsamhet, att lyda order och självdisciplin, var självklara levnadsregler. Ungefär ...

Av: Bo Cavefors | Kulturreportage | 03 juni, 2017

Ferdinand Hodler: Night

Tilgivelsen

Forord Å være menneske er å ha en viss etikk, som er kunne skjelne mellom rett og galt, godt og ondt, og at en bestreber seg på å leve opp til ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 december, 2014

Monoteisterna – lika goda kålsupare

Den hinduiske guden Krishna som barn En bekant, som bekänner sig som kristen, besökte nyligen Indien och kunde då inte låta bli att känna sig en smula skeptisk till det ...

Av: Björn Boman | Essäer om religionen | 18 februari, 2009

Vladimiro Sirenetto  Oravsky. Bild: Ole Schwander

April april din dumma strömming - en kunskapslyftspaus

Den första april försöker många institutioner och ännu fler människor överträffa varandra med vitsar, absurditeter och practical jokes av varierade underhållnings- och surhetsgradsvärde. Jag tycker att det är en trevlig tradition ...

Av: Vladimiro Sirenetto Oravsky | Gästkrönikör | 01 april, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts