Adam Zagajewski – kronprinsen inom den polska poesin

Den polska kulturen i allmänhet (poesin, epiken, dramatiken, musiken, vetenskapen osv.) är, och har mycket länge varit, enastående vital. Inom litteraturen räcker det med att nämna några få: Czeslaw Milosz ...

Av: Carsten Palmer Schale | 25 augusti, 2012
Litteraturens porträtt

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | 05 januari, 2007
Litteraturens porträtt

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | 19 december, 2011
Utopiska geografier

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | 27 november, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Var är glädjen?



Glädjen är motsatsen till Lyckan. Bild: Hebriana Alainentalo"Språk är min glädje”, säger Eva B Magnusson, Lindesberg, vars lyrik de senaste åren väckt allt större uppmärksamhet och renderat henne en rad litterära priser. Häromåret fick hon Stig Carlsson-priset, ”för en sinnestät poesi som när tankens oro”, och bland övriga utmärkelser kan nämnas Sten Hagliden-priset – ”för en poesi som med lågmäld pregnans rör sig mellan mänskliga vardagsvillkor och kosmos”.

Eva B Magnusson debuterade först i mogen ålder, 1992, med diktsamlingen Ropet in. Nyligen kom hennes sjunde volym: Kropp av regn.

–Lyriken har alltid känts närmast mitt hjärta och mina tankar, hävdar Magnusson, som säger sig inspireras av ”allt som skrivs, sägs, uppstår, levs”. Och verkligen: hennes diktning är en smältdegel där det mesta tycks kunna integreras: här möter en öppen, kalejdoskopisk form där lekfullheter ideligen växlar en värld av stämningsmättade bilder och elegiskt stämda adagiosatser. Hennes poesi har en mjukhet och sensualitet som mildrar den grundton av sorg som återkommer – samtidigt som de lite depressiva ackorden ofta bryts av en paradoxal livsbejakelse, ja, av nästan fontänisk livslust. Här ryms även absurdistiska infall, och en experimentlusta som emellanåt leder in i rena grotesken. Kanske är det just detta som gör hennes poesi så spännande: att den rusar hit och dit mellan stämningslägena, som för att på alla vis söka orientera sig i en i grunden obegriplig tillvaro.

Eva B Magnusson debuterade alltså med Ropet in (Studiekamraten, 1992), följd av Den sovande flickan (Studiekamraten, 1994). Faller snö (Studiekamraten, 1996), med vackert akvarellomslag av Lars Lerin, sordineras av sorgesamma stämningar. Medan snön faller försöker diktarjaget förgäves finna glädje i nuet – återstår stoisk uthållighet: ”Jag intar idag den tredje ståndpunkten / De andra två är förbrukade”.

Utgångsläget är ett slags nollpunkt:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Det faller tunna vita flingor
Var är glädjen var är din glädje”

Betraktandet av yttervärlden kan ibland skänka åtminstone momentan lindring. ”Asparna lutar sig över varann / som skrattande flickor”.

År 1998 utkom Särskilt det röda (Bokboden) – den hittills enda volymen med enbart prosadikter. Här finns en påfallande ”kroppslighet”, parat med ironier och en återkommande lätt absurdistisk ton (”Sommaren lång sitter en man högt uppi lindkronan och högfärdas”). En för Magnusson ovanlig, smått cynisk, eller åtminstone illusionslös attityd, återkommer – som i denna korta dikt: ”Döden är hans älskarinna, säger han. Hon är kall men trogen. Med tiden kommer de varann allt närmare inpå livet.”

År 2001 publicerades Som häromnatten (Edition Edda). Diktarjaget talar – tunströmskt – om att ”undersöka sorgens geografi” och rör sig över huvud taget i höstliga stämningar.

Hög tid det är hög tid
ingen tid att förlora
Packa bara det nödvändigaste
Packa ingenting.

Förutom en svit barndomsminnen, där det flydda framstår som oerhört närvarande (”Jag har varit här förr/ allt är sig likt, bara/ skörare, närmare”), återfinns en svit ”dagdikter”, daterade en novembermånad. Volymen avrundas med en stark dikt, med slutraderna:

sprang genom skogar, de är borta nu
träden stigarna skogskällan
grodorna där

har ingenting att säga om det
som pågår
utanför, de blänkande bilarna,
isens förrädiska
lockelse, sprickorna, sången
därunder

barndomen har upphört
allt ska bort
det skarpa ljuset

Skriv namn på en flod (Edition Edda, 2004) har något drömlikt över sig – diktarjaget frågar sig till och med i vad mån verkligheten faktiskt är verklig.

Ett slags existentiell vilsenhet återkommer också – som i denna tvårading: ”landskap, regn / vilken är min roll här”.

Samlingens inledande dikt, om ett besök i moderns hus, är ruggigt mardrömslik och bland det mest suggestiva Magnusson skrivit.

En av samlingens finaste dikter är denna:

det är en kväll av intet, av
skridskoskär på himlarunden
vi går försiktigt under stjärnorna

godståget med fyrtionio svarta
vagnar
står stilla på spåret
det är kväll, stjärnor

man borde resa långt bort

Tonfallet påminner starkt om den finlandssvenska poeten Tua Forsström. Över huvud taget finns ett nära släktskap mellan Forsström och Magnusson; det gäller både stämningsmässigt och sättet att strukturera och komponera dikterna.

Den senaste samlingen, kropp av regn (Edition Edda, 2007), genomsyras av obestämd saknad (”jag är hela tiden sorgsen/ hela tiden hela tiden”). Samtidigt som ett nytt år infaller och januaridagarna går mot begynnande ljus försöker diktarjaget samla kraft – i hopp om att kunna börja ”stava till liv”. Texterna samspelar fint med Eva Lidéns kongenialt karga illustrationer.

Som så ofta hos Magnusson möter här lyriken upp med mörkret – paradoxalt fyllt av pregnant ljus.

Björn Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder

Tid, liv og virkelighetstydninger

I «Refleksjoner om identiteten til eksisterende (foreliggende) identiteter» tar jeg opp følgende ting av aporetisk art: At eksisterende entiteter forandrer seg over tid og at eksisteremde entiteter har en tendens ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 november, 2010

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

”Du har ställt flera frågor kring Kulturdepartementets direkta engagemang och närvaro…” Peace &…

Redan när Tidningen Kulturen publicerar min artikel ”Folkfesten som tänjer gränser för socialt medvetande” (16 juni 2012) har funderingen legat där och grott; det måste väl ändå vara mycket intressant ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | Essäer om litteratur & böcker | 27 augusti, 2017

Richard Strauss - en tjuvaktig skata?

  Ariadne (Zerbinetta). Foto: Bettina Stoess/Deutsche oper Berlin Deutsche Oper i Berlin har under januari och februari frossat i Richard Strauss. Fem av hans operor har snurrat runt på repertoaren - "Salome ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 03 mars, 2009

Aase Berg. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Tidskriften 10TALs poesifestival 2015

Årets upplaga, den 19:e, av Stockholms Internationella Poesifestival hade temat lyrik och musik. Tidningen Kulturen gjorde några nedslag i det stora och varierade programmet. Festivalen inleddes redan den 24 november ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om litteratur & böcker | 07 december, 2015

En liten blåsa i Guds andes glas

Jag är förtvivlad, full av ångest och riven i djupet som aldrig förr! Det är nåt fel med mig! Det är som att återuppbygga ett hela tiden raserande och sönderblandat ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 05 september, 2011

Närkontakt av tredje graden 

Av förekommen anledning bjuder vi på Vladimir Oravskys och Olle Ekstrands mästerliga filmanalys av Steven Spielbergs UFO-klassiker:   Konstnärens vilja att solidarisera sig med den tekniska vetenskapliga förändringsprocess som äger rum i ...

Av: Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 11 april, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.