Lugn bara... Om jagidentiteter i Kristina Lugns verk

Den klaustrofobiska normaliteten som vi alla avkrävs och stundtals kvävs i kanske ändå med nödvändighet och milt tvång kan sägas äga rollen av avstampskliché och stabil utgångsfaktor och referenspunkt i ...

Av: Benny Holmberg | 22 september, 2010
Litteraturens porträtt

Robert Lindberg. Från sandlåda till himmel, att dela en tystnad – 5 kortnoveller…

 Robert Lindberg – Det var genom min huvudsyssla som sångare som jag först trädde in i skrivarrollen. Jag fann att uttrycka mig genom sångtexter. Skriva är kreativitet satt i ord ...

Av: Robert Lindberg | 17 december, 2012
Utopiska geografier

Spiritualitet och den helige Franciskus

Dagens västerländska samhälle är fyllt av stress, oro och rädsla. Många människor upplever ångest inför en osäker framtid med arbetslöshet, nya dödliga sjukdomar, terroranfall och naturkatastrofer. Vi lever dessutom i ...

Av: Lena Månsson | 24 april, 2012
Essäer om religionen

Vladimir Oravsky som västanvinden Zefyros i Botticellis Venus födelse Foto Hedvig Wallin

Svenska Dagbladet, Gefle Dagblad, Wikipedia och andra kunskapsliberaler

 I inledningen till min bok ”I skuggornas hetta” skriver jag bland annat ”Om en läsare stöter på tolkningar som han eller hon har svårt att anamma omedelbart, söker han kanske ...

Av: Vladimir Oravsky | 12 oktober, 2015
Gästkrönikör

Var är glädjen?



Glädjen är motsatsen till Lyckan. Bild: Hebriana Alainentalo"Språk är min glädje”, säger Eva B Magnusson, Lindesberg, vars lyrik de senaste åren väckt allt större uppmärksamhet och renderat henne en rad litterära priser. Häromåret fick hon Stig Carlsson-priset, ”för en sinnestät poesi som när tankens oro”, och bland övriga utmärkelser kan nämnas Sten Hagliden-priset – ”för en poesi som med lågmäld pregnans rör sig mellan mänskliga vardagsvillkor och kosmos”.

Eva B Magnusson debuterade först i mogen ålder, 1992, med diktsamlingen Ropet in. Nyligen kom hennes sjunde volym: Kropp av regn.

–Lyriken har alltid känts närmast mitt hjärta och mina tankar, hävdar Magnusson, som säger sig inspireras av ”allt som skrivs, sägs, uppstår, levs”. Och verkligen: hennes diktning är en smältdegel där det mesta tycks kunna integreras: här möter en öppen, kalejdoskopisk form där lekfullheter ideligen växlar en värld av stämningsmättade bilder och elegiskt stämda adagiosatser. Hennes poesi har en mjukhet och sensualitet som mildrar den grundton av sorg som återkommer – samtidigt som de lite depressiva ackorden ofta bryts av en paradoxal livsbejakelse, ja, av nästan fontänisk livslust. Här ryms även absurdistiska infall, och en experimentlusta som emellanåt leder in i rena grotesken. Kanske är det just detta som gör hennes poesi så spännande: att den rusar hit och dit mellan stämningslägena, som för att på alla vis söka orientera sig i en i grunden obegriplig tillvaro.

Eva B Magnusson debuterade alltså med Ropet in (Studiekamraten, 1992), följd av Den sovande flickan (Studiekamraten, 1994). Faller snö (Studiekamraten, 1996), med vackert akvarellomslag av Lars Lerin, sordineras av sorgesamma stämningar. Medan snön faller försöker diktarjaget förgäves finna glädje i nuet – återstår stoisk uthållighet: ”Jag intar idag den tredje ståndpunkten / De andra två är förbrukade”.

Utgångsläget är ett slags nollpunkt:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Det faller tunna vita flingor
Var är glädjen var är din glädje”

Betraktandet av yttervärlden kan ibland skänka åtminstone momentan lindring. ”Asparna lutar sig över varann / som skrattande flickor”.

År 1998 utkom Särskilt det röda (Bokboden) – den hittills enda volymen med enbart prosadikter. Här finns en påfallande ”kroppslighet”, parat med ironier och en återkommande lätt absurdistisk ton (”Sommaren lång sitter en man högt uppi lindkronan och högfärdas”). En för Magnusson ovanlig, smått cynisk, eller åtminstone illusionslös attityd, återkommer – som i denna korta dikt: ”Döden är hans älskarinna, säger han. Hon är kall men trogen. Med tiden kommer de varann allt närmare inpå livet.”

År 2001 publicerades Som häromnatten (Edition Edda). Diktarjaget talar – tunströmskt – om att ”undersöka sorgens geografi” och rör sig över huvud taget i höstliga stämningar.

Hög tid det är hög tid
ingen tid att förlora
Packa bara det nödvändigaste
Packa ingenting.

Förutom en svit barndomsminnen, där det flydda framstår som oerhört närvarande (”Jag har varit här förr/ allt är sig likt, bara/ skörare, närmare”), återfinns en svit ”dagdikter”, daterade en novembermånad. Volymen avrundas med en stark dikt, med slutraderna:

sprang genom skogar, de är borta nu
träden stigarna skogskällan
grodorna där

har ingenting att säga om det
som pågår
utanför, de blänkande bilarna,
isens förrädiska
lockelse, sprickorna, sången
därunder

barndomen har upphört
allt ska bort
det skarpa ljuset

Skriv namn på en flod (Edition Edda, 2004) har något drömlikt över sig – diktarjaget frågar sig till och med i vad mån verkligheten faktiskt är verklig.

Ett slags existentiell vilsenhet återkommer också – som i denna tvårading: ”landskap, regn / vilken är min roll här”.

Samlingens inledande dikt, om ett besök i moderns hus, är ruggigt mardrömslik och bland det mest suggestiva Magnusson skrivit.

En av samlingens finaste dikter är denna:

det är en kväll av intet, av
skridskoskär på himlarunden
vi går försiktigt under stjärnorna

godståget med fyrtionio svarta
vagnar
står stilla på spåret
det är kväll, stjärnor

man borde resa långt bort

Tonfallet påminner starkt om den finlandssvenska poeten Tua Forsström. Över huvud taget finns ett nära släktskap mellan Forsström och Magnusson; det gäller både stämningsmässigt och sättet att strukturera och komponera dikterna.

Den senaste samlingen, kropp av regn (Edition Edda, 2007), genomsyras av obestämd saknad (”jag är hela tiden sorgsen/ hela tiden hela tiden”). Samtidigt som ett nytt år infaller och januaridagarna går mot begynnande ljus försöker diktarjaget samla kraft – i hopp om att kunna börja ”stava till liv”. Texterna samspelar fint med Eva Lidéns kongenialt karga illustrationer.

Som så ofta hos Magnusson möter här lyriken upp med mörkret – paradoxalt fyllt av pregnant ljus.

Björn Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder

Hinke Bergegrens tal ”Agitation för Kärlek utan barn ” lade grunden för RFSU

I El Salvador väntar just nu den 22 år unga Beatriz på ett beslut från landets Högsta Domstol om hon ska få genomgå en abort eller inte. Den gravida kvinnan ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 08 juni, 2013

Marie Delleskog visar upp den festfina broderade kavajen

Ny konstnärlig ledare för Stadsteaterns omtyckta lunchteater. Samtal om drömprojekt och framtidsplaner och…

Alla njuter av den utsökta maten - det klirras med bestick och det surras förväntansfullt i hela salen. God teater och god mat är båda höjdpunkter i umgängeslivet, när man ...

Av: Belinda Graham | Scenkonstens porträtt | 11 december, 2017

Vi tänkte åka till Thailand i vinter

Jag hade en kollega som skulle åka till Thailand. Eller rättare sagt har jag nog haft minst sju olika kollegor som vardera åkt på minst två resor var till Thailand ...

Av: Sofie Niemi | Gästkrönikör | 21 mars, 2013

Simon O. Pettersson: Diatriber i aftonsolsken

Simon O. Pettersson – Fil. kand. i tyska. En mångfrestare på humanismens område. Skriver skönlitterärt, för att han där kan få utlopp för sådant som inte ryms – eller bör ...

Av: Simon O. Pettersson | Utopiska geografier | 28 januari, 2013

WASA

Segelfartygens storhetstid

Trots att jag inte kan ro, är jag mäkta stolt över alla sjömän i släkten. Samt väldigt begeistrad över fartyg i största allmänhet och undersköna segelfartyg i synnerhet. De tillhör ...

Av: Carsten Palmer Schale | Kulturreportage | 23 augusti, 2017

Pluras nästa hållplats: middagsbordet

Pluras liv är en ständig resa. Han har rest "tio susen mil" i "tåg och båt och bil". Hur mycket man än reser måste man stanna och äta. Plura stannade ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 15 oktober, 2009

Gilda Melodia

Remember you are dreaming

En karaff vin som för den som kan "se" i sin verkliga betydelse innebär arbetet, jorden, solen, himlen, de dödliga och de odödliga, blir enbart en behållare fylld med ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 31 december, 2015

Selv

Nedenfor følger noen grunner til at det ikke er helt opplagt hva som menes med begrepet om et selv, som om hva det vises hen til er på linje med ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 oktober, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts