Knulla döden!

Funderingar kring Diamanda Galás vokala konst. Om det är möjligt att författa en kommentar över döden är det också möjligt att skriva om Diamanda Galás. Min text vill inte informera eller ...

Av: Guido Zeccola | 21 februari, 2010
Essäer om musik

Huliganer, fotboll och utanförskap

Nästan alla har gjort det. De flesta tyckte att det var roligt och spännande. En gång när benen var kortare och somrarna längre var det en enkel och skojig sysselsättning ...

Av: Crister Enander | 13 maj, 2012
Crister Enander

En bemerkning om sorgen

Forord I moderne samfunn handler det meste om kjøp og salg av masseproduserte varer, det vil si varer som kjøpes og selges på et anonymt marked. Før i tiden trakk en ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Turkiet – i Europa men ändå inte europeiskt?

Illustration: Ragni Svensson TEMA ÖST-VÄST Det sägs ofta att Turkiet har varit in Europe men inte of Europe, men finns det en europeisk historia utan Turkiet? Sveriges generalkonsul i Istanbul, Ingmar ...

Av: Ingmar Karlsson | 05 maj, 2008
Essäer om politiken

Franciskus av Giotto

I ojämlikhetens värld



Bankerna är fortfarande de stora och till synes allenarådande templen. Vi finner oss i att vara lydiga löneslavar och hoppas i våra dagdrömmar på den stora vinsten. Om den kommer, blir vi då lyckliga? Det vi inte har kan vi ju alltid köpa.


Påvens bok om klimathot

Påvens bok om klimathot

Den Helige Franciskus från Assisi (1181–1226) insåg kanhända att egendom är stöld. Han var son till en rik köpman men avstod från sin rättmätiga rikedom. Han klädde av sig inpå bara kroppen i ett offentligt sammanhang för att visa att det viktigaste en människa äger är det hon bär inom sig. I tal och sång prisade han Moder Jord, Fader Sol och Syster Vatten, ja, självklart också Syster Måne. Hela skapelsen var för honom en gåva som måste äras och bevaras. Ingen kunde äga den, men alla måste vara med som förvaltare och dela med sig efter förmåga.
Påven Frranciskus

Påven Frranciskus

Annons:

Men är det så enkelt? Jag betalar mina räkningar och blir då betraktad som en rättskaffens människa. Jag har inte råd att betala och blir då en bov som kan råka ut för indrivning, utmätning, rättegångar ... I värsta fall förlorar jag hela min egendom och kan bli sittande som en tiggare utanför något av alla våra välfyllda varuhus. Är en sådan tiggare inte en människa? Jo, kanske är det just då som det verkligt mänskliga framstår. Läs exempelvis diktboken Tattartrumpet (W&W 2016) av poeten Rolf Aggestam. Eller läs påven Franciskus' bok Om klimathot och ojämlikhet (Atlantis bokförlag 2016) i översättning av Carl Otto Werkelid.

När detta skrivs är det snart dags för påven att göra sitt första Sverigebesök. Hans aktuella bok (encyklika) kan läsas av alla, och framför allt borde den tilltala de miljömedvetna människorna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den Helige Franciskus från Assisi (1181–1226) insåg kanhända att egendom är stöld. Han var son till en rik köpman men avstod från sin rättmätiga rikedom. Han klädde av sig inpå bara kroppen i ett offentligt sammanhang för att visa att det viktigaste en människa äger är det hon bär inom sig. I tal och sång prisade han Moder Jord, Fader Sol och Syster Vatten, ja, självklart också Syster Måne. Hela skapelsen var för honom en gåva som måste äras och bevaras. Ingen kunde äga den, men alla måste vara med som förvaltare och dela med sig efter förmåga.

Påven Franciskus är i sin välskrivna och väl underbyggda miljöbok ovanligt medveten om situationen för jordens urbefolkningar. Maktens herrar tjänar pengar genom att skövla och föröda. Man till och med borrar efter råolja i det arktiska havet, och nu byggs en oljeledning genom det indianska Dakotafolkets område, Standing Rock i norra USA. Människorna som bor här respekterar Moder Jord och har tillsammans med representanter för mer än trehundra andra urfolk protesterat. Nyheten om fredliga demonstrationer som mötts av våld har nått ut över världen. Den underjordiska råoljeledningen kan genom läckage få förödande naturkonsekvenser. I en känd profetia nämns "de svarta ormarna" som måste besegras.

I Sverige har det under höstens bokmässa i Göteborg varit tal om tryckfrihet och ordets frihet. Denna frihet är skenbar. Ja, har den överhuvudtaget någonsin funnits? Det är ett ytterst litet fåtal som bestämmer vad som ska tryckas, lanseras, marknadsföras, kommenteras och utportioneras. Är du en duktig kulturkonsument kan du glufsa i dig flera godbitar i veckan. Protestpoeter hörs här och var. Rappare gör vad de kan, och de som tror på en vidsynt forskning hoppas bland annat på fotosyntesens framtid. Oljeutvinningen har varit och är ett svart och nedsvärtat kapital. Kärnkraft är, om möjligt, ännu värre. Men solljusets möjligheter håller man nu på att upptäcka och förstå. Det har tagit några miljoner år. Men trots allt ... Forntidens farao Echnaton var en föregångare. Mästaren (Jesus Kristus) var också en sådan, liksom medeltidens Franciskus. Ljuset är urkällan.

Påven nämner Treenigheten i dess kyrkliga bemärkelse. Den visionäre och kristne tänkaren, munken Joakim av Floris (ca. 1130–1202), hade också Treenigheten i sina tankar. För honom var Faderns tid, Sonens tid och Den Helige Andes tid mänsklighetens tre stora epoker eller tillstånd. Vi har länge levt under Fader Sols nästan omätliga era. Vi har upplevt Sonens (Solsonens) era, och vi står nu på gränsen till det eviga evangeliets och Den Helige Andes tid. Den ryske filosofen Nikolaj Berdjajev (1874–1948) skriver i sin självbiografiska bok Vägar till självkännedom (Artos bokförlag 1994): "Den nya fullbordande uppenbarelsen blir en uppenbarelse av det mänskliga skapandet. Det är detta som kommer att bli den förväntade Andens epok. Och då kommer till sist kristendomen att förverkligas som religionen om Gudamänskligheten."

På sidan 135 i boken Klimathot och ojämlikhet skriver påven Franciskus: "Att till varje pris rädda banker, och låta allmänheten betala priset, i stället för att med fast beslutsamhet granska och reformera hela systemet, är bara att åter bekräfta det finansiella systemets absoluta makt, en makt som inte har någon framtid och som efter en långsam, kostsam och knappt märkbar återhämtning bara kommer att ge upphov till nya kriser. Finanskrisen 2007–08 erbjöd ett tillfälle för att utveckla en ny ekonomi, mer uppmärksam på etiska principer och nya sätt att reglera finansiell spekulation och virtuellt välstånd.

Men svaret på krisen innehöll inte en omprövning av de uttjänta kriterier som fortsätter att styra världen. Produktion är inte alltid något rationellt, dessutom är den vanligen förbunden med ekonomiska företeelser som fäster en viss valör vid en vara som inte nödvändigtvis överensstämmer med ett verkligt värde. Detta leder ofta till en överproduktion av vissa varor, med onödig inverkan på miljön och med negativa följder för den regionala ekonomin."

I slutet av sin bok ser påven ett hopp om en dialog mellan religionerna. Här framträder en tro på att mänsklighetens religioner kan spela en stor roll i den utarmning som alltför länge ägt rum i både själsliga och miljömässiga sammanhang. Naturen är en moder och inte en fiende som ska besegras. Du lever, du andas, du överlever dig själv, du går vidare ...

Poeten och teatermänniskan Antonin Artaud (1896–1948) ansåg att människokroppen är en ofullbordad skapelse. Vi borde kunna fullkomna den genom att lära känna dess innersta och yttersta kapaciteter. I detta sammanhang har tibetanska munkar och Dalai Lama en hel del att lära oss. Men inte allt. Konsten, som nu i stor utsträckning blivit ett vanligt geschäft, är i grund och botten en egenskap och en företeelse utanför pengar, placeringar, investeringar och trakasserier. Har vi insett dess sanna dimensioner? Nej, troligen inte. Ofta är den bara en prispokal på hyllan och ett samtalsämne ovanför kaffekoppar. I själva verket är konsten A och O i universums historia. Den är den tredje epoken som Joakim av Floris talar om.

Vi har ännu inte varit med om premiären på "Dagens inbrott", ett drama som länge har varit under uppsegling. I denna pjäs, som Dramaten en gång köpte, finns det en tiggare utanför Den rike mannens port. Denne tiggare, som troligen varit poet, har försökt göra sin röst hörd, men misslyckats. När han blivit stum och ligger i gyttjan kommer Mannen med lyktan och för honom bort mot horisonten som så småningom skall gry i väntan på Främlingarnas ankomst.

I dag syns tiggare utanför många portar, och flyktingar från länder i Afrika och Asien söker rädda sina liv genom att fly till Europa, där man inte alltid vill ta emot dem. Fanatiska och så kallade religiösa individer vill minst av allt vända andra kinden till. Man bombar och dödar urskillningslöst. Detta har pågått i sekler. Haven plundras. Luften förgiftas. De rika blir maktbesatta och är ändå otillfredsställda. Det hela liknar i viss mån "Spöksonaten" av August Strindberg, ett drama som Antonin Artaud skrev om och ville sätta upp i Paris (se boken Artaud av Artaud, AWE/Gebers 1981).

Påven Franciskus uttalar sig i Om klimathot och ojämlikhet om skapelsens mål och mening. Men han säger ingenting om darwinismen, som i vår tid ofta fått ersätta det gudomliga. I darwinisternas ögon är vi alla beroende av evolutionen, där det är slumpen som avgör. Det är således en slump att du har blivit född, att jorden existerar, att stjärnorna finns till. Om du kan sudda ut himlavalvet med alla dess ljusfenomen är det också en slump. Eller är det i så fall en handling som endast Skaparen förmår utföra? Men existerar det en Skapare? Ingen ärevördig vetenskapsman (forskare) vill väl erkänna ett sådant märkligt fenomen? Men om det existerar en skapare, och om vi alla är med i hans/hennes skapelse, vad är det då för roller vi ägnar oss åt? Är vi enbart brickor i spelet eller sandkorn på havets botten? Eller är vår bestämmelse och vår skapande förmåga oändlig och i alltför hög grad oupptäckt?

Enligt en legend lär Den Helige Franciskus, när han kände slutet närma sig, har bett en närvarande medbroder att bära ut honom och lägga honom på marken. I Moder Jords famn somnade han in. En stor fågelskara hyllade honom genom att sjunga himlens lov. Detta är förstås en legend, men den säger ändå en hel del om den enkla sanning vi glömt på vår väg bort från paradiset.

FOTNOT

Percival (diktare, konstnär, kompositör) har gett ut ett trettiotal böcker. Hans senaste utgåvor (publicerade 2016) heter: Time Plays och Text ur Tomheten.
Se för övrigt www.percival.nu och www.artdistribution.se

Percival

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Farväl till kärleken: Beckett om tid och lycka

I Samuel Becketts I väntan på Godot finner vi ett odödligt uttryck för vad man skulle kunna kalla en av livets kanske största paradoxer (eller aporier): Livet är kort – ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 28 februari, 2013

Niklas Aurgrunn Date med Björk

Dagens ljus intill en liten sjö i Alperna 62, ett par tultande svartvita år där och nåt cowboyhattsår år i Husqvarna på det, ett rum i ett hus utanför Trollhättan ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 28 oktober, 2013

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Häxa på praktik flyger in över svenska miljöer

När man är tretton är det dags att flyga ur boet. Bokstavligen, om man är en häxa som Kiki. För alla vet ju att häxor ska göra sin häxpraktik när ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 04 januari, 2017

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning

Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om ...

Av: Boel Schenlaer | Kulturreportage | 30 september, 2009

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Nehru omgiven av sin familj, cirka 1927. Foto: Wikipedia

Frigörelse – för vem till vad och sen då?

Jag har läst om och fascinerats av Indiens frigörelse från kolonialt förtryck. Den store hjälten hette Mohindas Gandhi. Rakt och hederligt stred han och gjorde sig känd över hela världen ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om politiken | 04 augusti, 2015

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.