Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

Kristian Borg, foto Vendela Grönroos

Om stolthet, skam och klassresor



I Finnjävlar berättar ett femtontal sverigefinnar om klass och klassresor, diskriminering och motstånd. Om stolthet, skam och kampen för självkänsla.

 

Finnjävlar, en antologi, redaktör Kristian Borg, Verbal Förlag.


 

Antologin Finnjävlar pekar mot finskt språk som är utmanat i Sverige, men också en vilja att stå för upp för sitt språk, vara stolt över sin identitet, som Lina Puranen säger Finskan är något av det finaste jag har. Än har Finlands kraft ej dött. Vågar jag säga Sisu?
Susanna Alakoski, foto Elisabeth Ohlson Wallin

Susanna Alakoski, foto Elisabeth Ohlson Wallin

Annons:

Ett viktigt innehåll alltså. Svenska mediers ointresse för antologin Finnjävlar har dock hittills varit markant. Att det skulle finnas något att lära av historien och att upplevelserna hos vår största invandrargrupp skulle ha en vidare relevans, tycks inte ha trängt fram till de svenska redaktionsrummen.

När jag träffar antologins redaktör Kristian Borg över en lunch, berättar han att i morgon blir det intervju med Helsingin Sanomat, Nordens största dagstidning. SRs Sisuradio har han redan pratat i, SVTs Uutiset har varit och intervjuat, Svenska Yle (dvs den finlandssvenska delen av Yle, Finlands motsvarighet till SVT och SR) har skrivit och presenterat. Osv.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kristian är förstås glad över uppmärksamheten. Men jag blir samtidigt bekymrad över det bristande svenska intresset. Varför? I Sverige finns över en halv miljoner med finländsk bakgrund. Många är finskspråkiga, finska är vårt största invandrarspråk. En del är krigsbarn, en del är romer, en del är finlandssvenskar. Själv tillhör jag den sistnämnda gruppen, i andra generationen. Men, fokus här i Finnjävlar ligger på de finsktalande och deras barn och barnbarn.

Finnjävlar består alltså av ett antal kapitel, där olika personer, Sverigefinnar eller finnjävlar, vrider och vänder på sina upplevelser. Här finns, som jag ser det, välskrivna, relevanta texter som borde intressera varje svensk som vill reflektera över minoriteter, svenska som andra språk, integration, assimilation, kolonialism etc.

Välformulerat och starkt

Det är individuella upplevelser i stor utsträckning, ofta välformulerade och nästan alltid starkt berörande. I mycket finns en bakgrund av klichébilderna, puukkon (kniven), spriten, saatana perkele - Finnjävelns attribut.

Sorg, sjukdom och demens är begrepp som återkommer, som hos Nanna Huolman och i Kristian Borgs egen inledning. Det är också texter som vittnar om det svenska välfärdssamhällets misslyckande. Den som står utan kommunicerbart språk står ännu längre från välfärd, som Tuija Nieminen Kristofersson skriver De gör sig hörbara för omsorgens planerare genom att inte ens i demens glömma sina ords femton olika böjningsformer.

Boken visar också på mångsidigheten i det sverigefinska. Här finns det tornedalska, industriarbetar-brukssamhälles-finska, Domino Kais finsk-romska erfarenheter, Maziar Farzins iransk-finska bakgrund och Seluah Alsaatis Svensk, finsk och irakier - eller bara Seluah.

Det är viktigt att understryka, det växer fram en ny stolthet och identitet. Musiker som Anna Järvinen, författare som Susanna Alakoski, filmare som Nanna Huolman bidrar till detta. Barn som får lära sig finska i föräldrahemmet är exempel. Minoritetslagstiftningen, som Kaisa Syrjänen Schaal beskriver väl, har sina brister men också positiva sidor.

Ingen jobbade så hårt som finnarna

De erfarenheter som tidigare generationers finländska invandrare förmedlar till de yngre får inte heller glömmas bort. Det hårda industriarbetet, inga jobbade så hårt som finnarna, en historisk bakgrund som är så helt annorlunda än den svenska. Eller som en finländsk författare uttryckte det för några decennier sedan: Sedan Sverige förlorade Finland 1809 har Sverige inte haft någon historia.

I en runebergsk bemärkelse är detta sant, eller för att citera ur Björneborgarnas marsch:
Söner av ett folk, som blött
På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar,
Än har Finlands kraft ej dött

Antologin Finnjävlar pekar mot finskt språk som är utmanat i Sverige, men också en vilja att stå för upp för sitt språk, vara stolt över sin identitet, som Lina Puranen säger Finskan är något av det finaste jag har. Än har Finlands kraft ej dött. Vågar jag säga Sisu?

Det rikssvenska media-ointresset innebär också en signal om att man inte tillgodogör sig kunskap om vad tidigare invandrares erfarenheter kan betyda i det nya Sverige. Inte bara språkligt, utan också när det gäller integration, assimilation, styrkan i mångfalden. Här finns också forskningsutmaningar, jämförelse mellan finskspråkiga och finlandssvenska erfarenheter (i dagsläget utgör de svenskspråkigas andel av nyanlända finländska invandare 40%), lärdomar för nutiden av påtvingad svenskspråkighet (ingen finska på skolgården har jag sagt) och misslyckad minoritetspolitik. Därför är det också synd att Marja Ågrens text, en artikel som var en del i en avhandling, inte här har blivit mer lättillgänglig.

Låt oss till sist inte glömma bort det som det ytterst handlar om, individen. Vi är olika, vi handlar olika, vi uppfattar olika. Marziar Farzin formulerar det väl när han funderar: Jag känner inte igen mig i de flest finnar jag möter, hur kan jag samtidigt känna att jag tillhör samma historia? Farzin visar sin finskhet i handling.

Och jag då, som knappt talar finska? Jag blev finländskt medborgare när Finland i början av 2000-talet tillät dubbelt medborgarskap, utifrån vissa kriterier. Min historia är inte lik någon av de beskrivningar som Finnjävlars olika författare gör. Men på något sätt tillhör jag samma historia. Det är mitt val.

Thomas Wihlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.