Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | 07 oktober, 2015
Agora - filosofiska essäer

I am still on a stage playing with ideas - A conversation with…

Kaia Hugin is a Norwegian visual artist – here is her website: www.kaiahugin.com – whose “Motholic Mobble” (2008-2013), a series of eight surreal, magical and utterly surprising short videos, has undoubtedly revealed ...

Av: Gianluca Pulsoni | 02 september, 2014
Övriga porträtt

Migrän utan tradition

  David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Foto: Kajsa Sperling Migrän utan tradition Migrän är en grupp från Göteborg. De finns sedan 2003 men samtliga musiker har en lång karriär ...

Av: Guido Zeccola | 09 november, 2006
Musikens porträtt

Ove Allansson. Foto: Tre böcker

En sjöman har gått i land

Ove Allansson har lämnat skeppet. Han blev 83 år. Han hade provat flera yrken men sjömanslivet blev det som lämnade djupast intryck i honom och i hans författarskap. Han skrev ...

Av: Benny Holmberg | 24 januari, 2016
Litteraturens porträtt

Ingela Lind  Foto Bengt Oberger

Den övermodiga Ingela Lind



Man kan kanske tycka att Ingela Lind valt en onödigt defensiv undertitel till sin senaste essäsamling ”Övermod” som just kommit på Atlantis: ”utsvävningar och lätta stycken”. Visserligen förekommer det en del digressioner bland bokens trettiosex stycken som är av mycket varierande längd, och vissa sidor är lättsammare än andra. Men på det hela taget är det lika intressant som i hennes närmast föregående och kanske mera sammanhållna bok ”Blod i salongerna. Om sex, primitivism och längtan efter det naturliga”. Den kom för två år sedan och hade bland annat ett långt och läsvärt kapitel om D. H. Lawrence och den excentriska amerikanskan Mabel Dodge i New Mexico.


Och bokens titel? I sin inledning förklarar Ingela Lind den genom att rada upp synonymer till övermod: högfärd, hybris, självförhävelse – men också dumdristighet och livsglädje: "Något naivt, överilat och omoget. Ett drag både av trots och livslögn som alltid fängslat mig (...)

Annons:

Vissa av de nya styckena är ultrakorta, som det första om femtiotalets String-bokhylla (som numera uppnått kultstatus) som hon tyckte var ranglig. Hon måtte ha fått fatt på en sämre variant än den vi hade hemma som var alldeles utmärkt stabil och bra, Nisse Strinnings konstruktion var genial. Ett par lika korta stycken handlar om symboliken i färgerna lila och gult, andra om målade allmogeskåp, soffor och sängar. De sidorna är, för att låna en boktitel från kåsören Olle Carle-Cello, "lätta tankar som lättat ankar".

Tungviktigare är inte oväntat det som handlar om konst och konstnärer: Ingela Lind var under en lång följd av år en tongivande konstkritiker på Dagens Nyheters kultursida. En essä handlar om Sonia Delaunay, välbekant för alla som besökt Arkiv för dekorativ konst/Arkivmuséet/Skissernas museum i Lund där Ragnar Josephson eller kanske snarare hans efterträdare Gunnar Bråhammar såg till att flera av hennes fartfyllda och färgglada skisser hamnade. Annat rör den nerviga Peggy Guggenheim och hennes konstsamling i Venedig, och Edward Hoppers lätt ödsliga målningar av vilsna själar i storstaden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Annat berör Gustav Klimts porträtt av Adele Bloch-Bauer, numera välbekant tack vare filmen "Kvinna i guld" med Helen Mirren, om hur det stals av nazisterna och hamnade i Wiens Staatsgallerie som mycket motvilligt och bara efter en utdragen amerikansk rättsprocess mot den konfiskatoriska och alldeles skamlösa österrikiska staten kom tillbaka till hennes arvingar. Av sidorna om ryska balettens grundare Serge Diaghilev får man reda på att hans prima ballerina Lydia Lopokova gifte sig med nationalekonomen John Maynard Keynes i Bloomsbury-kretsen, den som Ingela Lind skrivit en bra bok om tidigare.

Några sidor nu handlar om Virginia Woolfs märkliga roman Orlando, han/hon som rör sig ledigt över könsgränserna. Ingela Lind använder i den essän, eller kanske någon annanstans i boken, det hönsiga nyordet hen, det kunde hon gärna ha fått avstå från. Och på sidorna om Gustav Klimt och hans gyllene dam nämns en filosof som tidigt begick självmord, men inte förrän han skrivit klar en kontroversiell bok som kom i ropet överallt i Europa kring förra sekelskiftet: "Tidens ideologiska storsäljare var Otto Weiningers Sex and Character som gjorde succé genom att beröva kvinnan allt intellekt." Det stämmer att det är en gravt misogyn traktat. Men riktigt så hette den förstås inte, utan "Geschlecht und Character". Det vet jag eftersom jag en gång köpte den på ett lundaantikvariat, vacker bunden och med många förvånade utropstecken i marginalen.

Medan vattnet just nu flödar över i Louisiana brinner skogarna i Kalifornien, både i norr och söder. Ännu tycks Santa Cruz, Carmel och trakterna däromkring vara förskonade, förhoppningsvis också San Simeon där William Randolph Hearst lät bygga sitt våldsamt stora slott, bekant genom Orson Welles klassiska "Citizen Kane", den närgångna och bara lätt fiktionaliserade filmen om tidningsmagnaten Hearsts uppgång och fall, hans felslagna politiska planer och olyckliga amorösa förvecklingar. Hearst försökte, inte oväntat fast förgäves, förbjudna visningen.

Ingela Lind har varit både där och i den galne Ludwig den andres bayerska slott Neuschwanstein och skriver nu en lysande komparativ essä om de otyglat konstsamlande männen och deras byggnader: "Båda är idag ihågkomna för sitt övermod och inte för sina lagomdygder! De har blivit legender på grund av just det som deras egna samhällen begabbade. Luftslotten visade sig vara mycket viktigare än realiteterna." Lika läsvärda är ett par koncentrerade personporträtt av folk hon mött, ibland ganska flyktigt, bland dem Susan Sontag och Robert Rauschenberg, konstnären bakom Moderna Museets get med bilring om magen (säkert inspirerad av prerafaeliten Holman Hunts märkliga målning "The Scapegoat).

Och bokens titel? I sin inledning förklarar Ingela Lind den genom att rada upp synonymer till övermod: högfärd, hybris, självförhävelse – men också dumdristighet och livsglädje: "Något naivt, överilat och omoget. Ett drag både av trots och livslögn som alltid fängslat mig (...) Denna bok domineras av en samling gestalter – ofta kvinnor – som drivs av övermod. Eller som av andra anklagas för övermod. Övermodet finns i deras (och i mitt) förhållningssätt. En mix av kaxighet och löjlighet. Samt av sorg. Alla vet ju att övermod redan från början är dödsdömt. Att straffet kommer."

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Jan Stenis

Jan Stenis. Skönheten charmar

En diktsamling av Jan Stenis

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 04 februari, 2017

Konungens ring

Fransmännen slår vakt om sina äventyrsförfattare. Victor Hugo räknas som en klassiker. Hans Samhällets olycksbarn läses också hos oss. Och den har blivit en jättesuccé som musikal. Men vem omhuldar ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 22 oktober, 2010

En Londonresa

Jag inleder min sommarvecka i London med att åka dubbeldäckare… Inte den klassiska Routemastermodellen – EU-regler stoppade de där charmiga gamla modellerna där man via en öppen bakre perrong kunde ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 15 oktober, 2013

Skryt lagom - varför Dylan Thomas aldrig blev hundra år gammal

Jag råkar lyssna på BBC just innan solen går upp och känner igen den mäktiga stämman som läser upp en dikt som jag också kan placera långt innan jag får ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2014

Död och sorg i dagens samhälle

Den längsta resan är resan i det inre(Dag Hammarskjöld) I vårt västerländska samhälle är döden för de flesta människor ett tabu och den kommer oftast som en överraskning. Mötet med döden ...

Av: Nina Michael | Essäer om religionen | 05 december, 2012

Aruba-minnena

Ett reportage av Björn Gustavsson om Aruba och det Karibiska havet

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 07 juli, 2017

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Nu står chefen på scenen

Roger Westberg. Foto: Erika HesselgrenSom sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme ...

Av: Erika Hesselgren | Scenkonstens porträtt | 22 oktober, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.