Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

James Ellroy  Foto Modernista

James Ellroys Perfidia



Jag ser recensenter som menar att James Ellroys nya roman ”Perfidia” (Modernista; övers: Hans-Jacob Nilsson) – den första titeln i den andra LA-kvartetten – inte är bra för att den är för lång.
Två fel och ett rätt, enligt mig.
Perfidia är en lång roman: 831 sidor, inklusive personregistret.
Men f ö r lång? Det är ju en smaksak. Eller snarare handlar det om att acceptera författaren som författare.

 


James Ellroy skildrar en – åtminstone för svenskar, väl? – okänd och vidrig tid i amerikansk historia. Kort sagt: Där och då visade amerikanerna att de var inte ett dugg bättre än tyskarna.

Annons:

Hans stackato- och telegramprosa med avhuggna meningar ska ju ha kommit till när någon redaktör sa åt honom att korta en roman (antar att det måste ha varit "Den svarta dahlian", utgiven 1990 på svenska). Vilket han ordnade till genom att korta varje mening istället för att stryka i själva berättelsen.

Men jag undrar jag, tror det är en myt. Oavsett, så är det längesen, det hände sig på den tiden då redaktörer kunde säga åt Ellroy hur han skulle skriva. Nu har James Ellroy sålt så många exemplar av sina böcker att jag tvivlar på att han tillåter redaktörer att lägga sig i.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Alltså James Ellroy – och ingen annan – som skrivit de 831 sidorna i "Perfidia". Acceptera det, om du accepterar honom som författare. Respektera det, om du respekterar Ellroy som författare.

Är det en bra roman (trots eller tack vare alla dessa sidor)? Det är frågan. Och svaret blir: Definitivt ja!

Om du vill ha bevis så gör detta om/när du kommer in i en fysisk bokhandel: Leta reda på "Perfidia", slå upp sidan 383 och läs på stående fot de följande fyra sidorna, som utspelar sig den 13 december 1941 klockan 1:07.

Bette Davis – filmskådespelerskan, stjärnan, Divan – ligger på knä, iförd ljusblå aftonklänning, i en korridor i ett annars tomt Shrine Auditorium och spelar tärning med tre tidningspojkar. Dit anländer också en av romanens poliser, irländaren Dudley Smith.

Det är scenen. Läs nu! Och säg mig sen om inte blott dessa fyra sidor – denna suveräna, så koncentrerade, just det, koncentrerade, ja, tajta novell i romanen – väger upp alla påstått överflödiga sidor.

Innan du börjar läsa – hela – romanen så kan du med fördel också bläddra längst bak och kolla igenom den nämnda personförteckningen. Imponerande att se hur många personer ur Ellroys tidigare böcker, bland annat från den första LA-kvartetten, som återkommer i den nya romanen. Rättare sagt, de finns med den i den nya romanen innan de skulle vara med i de – tidsmässigt – senare romanerna.

Den nya, andra LA-kvartetten utspelar sig alltså före den första kvartetten.

Jag tycker om det. Jag tycker om sånt här. Att personer går in i och ut ur och mellan olika romaner. Det förstärker känslan av att James Ellroys romaner faktiskt handlar om verkligheten, att Ellroy hämtar sina berättelser rätt ur den amerikanska historien.

Plats: Los Angeles. Året: 1941. Förordet är daterat den 5 december och själva berättelsen börjar den 6:e. Dagen efter, alltså den 7 december 1941, ska den japanska flottan anfalla USA:s marinbas vid Pearl Harbor.

Detta bildar fonden till händelserna i romanen. Nej, ordet "fond" blir fel. Anfallet på Pearl Harbor lägger grunden till en närmast fanatisk patriotism som tar sig uttryck i hat och våld mot de japaner som lever i Los Angeles (och övriga USA). De interneras, förlorar sina arbeten, egendomar och medborgerliga rättigheter.

James Ellroy skildrar en – åtminstone för svenskar, väl? – okänd och vidrig tid i amerikansk historia. Kort sagt: Där och då visade amerikanerna att de var inte ett dugg bättre än tyskarna.

En hel japansk familj i Los Angeles tar livet av sig genom ett rituellt självmord. Nej, det är mord, den japanska familjen har mördats, ska det visa sig. Men då måste det vara japaner som mördat japanerna. Åtminstone gäller det att bevisa att det var så för det måste ju ha varit så.

En otrolig mängd människor, både riktiga och påhittade, virvlar förbi i Ellroys berättelse. Bland alla dessa finns fyra huvudpersoner: de bägge poliserna, lika obehagliga fast på var sitt sätt, kaptenen William H. Parker samt tidigare nämnde sergeanten Dudley Smith, dessutom den mycket skicklige japanske (?!) laboratorieteknikern Hideo Ashida (den enda japanen inom LA:s poliskår dessutom) och slutligen Kay Lake, en 21-årig, äventyrslysten kvinna.

Skildringen av amerikanska poliser är sedvanlig för James Ellroy: sprit, knark och korruption, den som kan sko sig skor sig. Hat, som sagt, och våld, mycket våld. En kvinnosyn av årgång 1941. (Vissa recensenter har klistrat kvinnosynen på Ellroy men hur kan någon veta det, om kvinnosynen är författarens eller berättelsens?)

Det har påståtts i recensioner att "Perfidia" är skriven i Ellroys typiska telegramstil. Det stämmer sådär – inte riktigt. Jag tror inte att 831 sidor varken gått att skriva eller läsa i det tidigare nedstrukna stackatotempot. Ellroy gjorde en variant: Nog känns hans stil igen men hans meningar är ändå inte lika korta och snabba utan har aningen mer av berättande.

Spännande? Visst. Thrilleraktigt och kriminellt. Jo. Fast mer än så:

"Perfidia" är, liksom alla hans romaner, främst en djupgrävning i amerikansk historia; en historisk och social roman. Ellroy analyserar dagens USA genom dess historia, lyfter än en gång på grundstenarna för att blotta all mögel och skit, fanstyg, dår- och djävulskap som den amerikanska politiken och det amerikanska samhällssystemet har byggts och vilar på.

Bengt Eriksson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.